Kulturspegeln

EXOTISKA MASKER, KOSTYMER OCH INSTRUMENT

Stockholm: Egentligen skulle han ha blivit agronom, Den svenska baletten i Paris och Dansmuseets grundare Rolf de Maré. I studiesyfte besökte han Java redan som ung student i början på 1900-talet. På den tiden började den nederländska kolonialmakten att marknadsföra de ostindiska öarna för turister. Särskilt det hinduiska Bali med sina många tempel, religiösa fester, dans- och teaterframträdanden lanserades som det sista paradiset och blev snart det främsta resmålet för en internationell elit.

För agronomstudenten Rolf de Maré fick kaffet och gummit ge vika för kulturen och 1938 genomförde han en expedition till Indonesien för att dokumentera denna övärlds rika danskultur på foto och film. Han besökte Sumatra, Java, Bali och Celebes och förvärvade en mängd föremål, som ställdes ut på hans dansmuseum i Paris. Ända fram till sin död 1964 fascinerades han av skilda etniska gruppers kulturer och kulturyttringar.

Nu ställer Dansmuseet ut de unika samlingar av färgsprakande masker, kostymer och instrument, som Rolf de Maré tog med från Paris, när han öppnade museet i Stockholm 1953.

”Masker och myter från Indonesiens övärld” på Dansmuseet från 19 november till 29 februari 2004.

Bild: Ceremoniell dräkt för krigsdans, Nias. Foto Dansmuseet

GRÄNSÖVERSKRIDANDE FOTOGRAF

Ishøj: Ett av Arkens speciella insatsområden är fotografi och som ett led i den traditionen visas nu fotografen Helmut Newtons cirka 90 bilder från de senaste 15 åren. Utställningen består av två serier, dels ”Sex and Landscapes” med nakenbilder och landskap, dels ”Yellow Press”, som anspelar på sensationspressen, alltså tidningar och tidskrifter som fokuserar på slibbiga och ohyggliga skandaler för att sälja lösnummer. I den senare framgår tydligt hur Newton blandar finkultur med undergroundkultur, det glamorösa med det råa och brutala. Han rör sig inom det område som annars befolkas av sådana fotografer som lever av att utlämna andras privatliv och olycka. På så sätt får besökaren inblick i människans komplexa – och inte alltid vackra – väsen.

Helmut Newton har själv tillsammans med sin fru June gjort urvalet och blandat klassiska Newton-bilder med fotografier, som visar helt nya sidor av honom. Här finns både beställningsarbeten och fotografier där han följt sina egna intressen och impulser. Tillsammans ser man hur han påverkats av helt olika inspirationskällor: konsthistoriska bilder, klassiskt landskapsmåleri, paparazzofotografi, erotiska och pornografiska bilder, mode- och dokumentärfotografi – och denne 83-årige man är ständigt i gång med att överskrida nya gränser.

Trots att han uppnått både erkännande och status inom konstvärlden och trots att han på 1960- och 70-talet revolutionerade modefotografiet och sedan dess har inspirerat en hel generation yngre fotografer med sina gränsöverskridande fotografier, vill han inte kalla sig ”konstnär”. Han betraktar sig rätt och slätt som fotograf.

”Helmut Newton – Sex and Landscapes, Yellow Press” på Arken fram till 18 januari 2004.

Bild: ”Kvinnan på nivå 4, Monte Carlo”. Foto Arken

MÄSSOR, MÄSSOR, MÄSSOR

Stockholm: Intresset för inredning, konst och design är större än någonsin och det finns något för de flesta smakriktningarna på Stockholmsmässans repertoar de närmaste månaderna: inredning, design, kuriosa, prylar, samlarobjekt, möbler, ljus, antikviteter, byggnadsvård, modern och samtida konst.

”Greenhouse”, avdelningen för oetablerade designers och frilansande formgivare med ohämmad kreativitet på Furniture Fair-mässan, blev en succé förra året. Många unga uppskattade denna möjlighet att ställa ut och flera uppmärksammades i både svensk och internationell press. Greenhouse kommer att byggas ut och tilldelas en större yta.

På Stockholmsmässan: Hem och Kuriosa 7-9 november, Furniture Fair och Ljus 4-8 februari 2004, Antik och Art Fair 13-15 februari 2004.

Bild: Kanske samlarobjekt? Foto Stockholmsmässan

LÅNGT FÖRE E-POSTENS DAGAR

Jönköping: På vikingatiden fanns många analfabeter, och de få, som kunde rista, hade långt större möda att kommunicera än vad vi har idag. Några enkla rader, som vi slänger iväg via en dator på några minuter tarvade säkert åtskilliga veckors hårt arbete i stenen – något kortare tid, om man ristade i trä eller på pergament.

Runinskrifter har hittats så långt tillbaka i tiden som år 200 e.Kr. i praktiskt taget hela det område där germanska stammar och deras efterkommande har vistats. Rikligast förekommer de i Skandinavien, där det nästan blev ”inne” att meddela sig medelst runinskrifter under vikingatiden.

Och vad var det då man ville förtälja? Jo, viktiga saker som till exempel vikingatåg, tidens kultur, handelsfärder, dop, pilgrimsfärder, anläggande av broar, vägar och tingsplatser, men även genealogier, vilket gjort att hela släktträd kunnat rekonstrueras. Och ofta namn på ristaren, som faktiskt kunde vara en kvinna. Ursprungligen var runorna färglagda och innehöll också bilder, sagor och myter. De förekommer ofta som band med ormar, drakar och fyrfotingar.

Trodde du att graffiti enbart var ett modernt fenomen, en kostsam plåga för skattebetalarna och ett grisigt sätt för klottrare att göra sig kända och odödliga? Ånej! I flera medeltida kyrkor, i väggputsen eller i byggnadsdetaljer av trä, förekommer graffiti-liknande inristningar.

”Myt – Makt – Missbruk” på Jönköpings läns museum fram till 15 februari 2004.

Bild: Nöbbelestenen, en av Jönköpings läns mest berömda och märkliga runstenar. Foto Jönköpings läns museum

HAPPY HOUR

Stockholm: ”Ägna en stund åt spriten”, uppmanar oss Vin & Sprithistoriska museet. Och det låter ju föga alkoholpolitiskt korrekt. Men här handlar det inte om propaganda för alkoholen utan om konst.

I serien ”Rum för berusning” har turen nu kommit till tredje och sista delen, ”Love and Devotion”. Fyra kvinnor kommer att utforska platsen mittemellan den historiska delen och de eleganta provningsrummen för att belysa det vardagliga mötet med alkoholen och ställer frågan: Var går gränsen för hur man får bete sig i ett tillstånd av berusning? Räkna med en mängd episoder, som kan vara både dramatiska, tragikomiska och dråpliga!

Hela hösten anordnar museet också kurser, föredrag och vinprovningar och under vecka 50 har man glöggdagar med glöggprovningar klockan 13 och 15.

”Love and Devotion” på Vin & Sprithistoriska museet fram till 19 januari 2004.

Bild: Brännvinskantin med snapsglas. Foto Mathias Nero

EN AMERIKANSK ENSTÖRING OCH PLINGELING

Stockholm: Medan bröderna Grimms sagor är kända av de flesta vuxna i Västvärlden är Henry Dargers epos ”Sagan om Vivian flickorna, i vad som är känt som det overkligas riken, av den Glandeco-Angeleniska krigsstormen, orsakad av barnslaveriupproret” knappast allmängods. Men nu kan man stifta bekantskap med hans texter och teckningar – väl så fantasifulla, naiva och grymma som bröderna Grimms.

Vid Henry Dargers död 1972 hittades ett manuskript på 15 000 sidor, ett manuskript som han hade arbetat med under större delen av sitt liv. Han använde bilder från målarböcker, serier och reklam som förlaga till sina figurer och teckningarna är lika komplexa som ovanstående titel. Nästan alla som avbildats är barn och hjältinnorna är sju unga flickor som kämpar mot de elaka glandelianerna.

Darger, som föddes 1892, blev tidigt moderlös. Han växte upp på olika barnhem och levde hela sitt liv som en enstöring. Han fascinerades av väderrapporter och krigsskildringar och denna besatthet speglas i hans teckningar. På Museum of American Folk Art i New York, som har en speciell avdelning för Darger, anser museidirektören Brooke Andersson att ”Det här är helt enkelt fantastisk konst. Man betraktar imponerad hans intuitiva förmåga, de mäktiga kompositionerna och färgerna. Sedan har vi den vilda fantasivärlden som han går in i som gör det än mer fantastiskt. Det är en klassisk saga. Krig, kärlek, slagsmål, allt finns med.”

Ungefär samtidigt pågår ”Plingeling”, en utställning som anordnas i samarbete med Norrköpings Konstmuseum och dit den senare ska vandra. Här visar man några av Sveriges mest kända konstnärer, både de som var aktiva i början av 1900-talet och sådana som är aktiva idag.

Titeln härrör från Olle Bonniérs verk ”Plingeling”, en målning med glest utplacerade punkter som tycks vara helt abstrakt, men som är gjord för att tolkas som ett partitur. Det ges inga anvisningar om hur verket ska spelas och varenda gång det uppförs låter det olika.

”Henry Darger” fram till 22 februari och ”Plingeling” fram till 14 december på Magasin 3.

Bilder: Det andra slaget vid Marcocino av Henry Dager och Per Kirkebys "Herbst-Anastasis", 1997. Foto Magasin 3


DET OFRÅNKOMLIGA

Stockholm: En utställning om döden är Historiska museets satsning denna höst. Här behandlas en av mänsklighetens största frågor och syftet är att få besökarna att reflektera över döden som ett både historiskt och samtida fenomen.

Synen på döden och livet efter detta har skiftat under århundraden och inom olika kulturer. Föremålen, som kommer från när och fjärran, belyser olika kulturers och vår tids människors föreställningar om död, förgänglighet, förintelse och sorg, om offer och offrande, personlig och kollektiv sorg, synen på äldre genom tiderna, förintelsen efter döden, behandling av döda kroppar, begravningsritualer och seder i olika kulturer.

”Memento Mori – kom ihåg att dö” (även om en gammal latinare skulle översätta: - kom ihåg att du skall dö) på Historiska museet fram till 31 mars 2004.

Bild: Ett mexikanskt offerbord som det kan se ut vid ”Dia de Muertos”, de dödas dag. Foto Christer Åhlin

KVINNLIGA FOTOGRAFER

Norrköping: Först på senare år har kvinnliga fotografer uppmärksammats inom samtidskonsten. Före 1990 levde de flesta i skuggan av sina manliga kollegor, var anonyma i sin samtid och osynliga i den skrivna fotohistorien.

Nu har Arbetets museum i samarbete med Institutionen för konst- och bildvetenskap vid Göteborgs universitet och Hasselblad Center startat ett projekt i syfte att lyfta fram kvinnornas roll och ställning inom fotografin, alltifrån dess begynnelse fram till idag. Projektet har kartlagt de tidigare okända vägar på vilka kvinnliga fotografer tagit sig fram.

Bygdefotografi var ett område, som många kom att ägna sig åt, men även dokumentation av det egna livsödet och studiofotografi var vanliga kvinnliga sysselsättningar. Inom reklam och mode var flera kvinnor pionjärer, men när det gäller pressfotografi gick det trögt. Till exempel fick danskan Inga Aistrup aldrig fast anställning på danska Billed Bladet fastän hennes fotografier under 1940 publicerades flitigt. Och först på 1960-talet fick svenskan Ragnhild Haarstad fast anställning på Svenska Dagbladet efter att ha arbetat som kopist i flera år.

”Kvinnliga fotografer – europeiska erfarenheter” fram till 6 januari på Arbetets museum.

Bild: ”Mellandäcket”, ca 1900. © Louise Melchior, Frederiksborgmuseet, Hilleröd

FRAMTIDSVISIONER

Stockholm: Vetenskapsrådet och Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, arrangerade i början av 2003 en tävling för barn och skolklasser på Internet. 10-12-åringar fick utveckla sina tankar om framtiden inom områden som hem, arbete, skola, mat, transporter, kommunikation, energi och miljö. Ett av resultaten blev en utställning med ett urval av tusentals svar, som torde intressera inte bara barnen själva, utan också alla som arbetar med barn i 10-12-årsåldern, till exempel lärare på låg- och mellanstadiet.

IVAs projekt syftar till att komma till insikt om hur barn tänker om teknik och vetenskap i morgondagens samhälle och till att skapa ett arbetssätt som inspirerar barn att fantisera om teknik och forskning. Svaren visar att dessa ungar kan en hel del om teknik och vetenskap. De ser optimistiskt på framtiden och år både intresserade och kreativa. – Observera att närmare 60 % av tävlingsbidragen lämnades in av flickor!

”Barn ser på framtiden” på Tekniska museet fram till 11 januari.

Bild: En del av barnen tror att vi i framtiden bara kommer att behöva en enda jacka som passar för alla väder. En jacka att hålla sig både varm och sval i. Foto Nisse Cronestrand

MUSIKINSTRUMENT SOM NATIONALSYMBOLER

Stockholm: Runt omkring i världen finns ett stort antal musikinstrument som fungerar som nationalsymboler, officiellt eller inofficiellt. Tänk till exempel på Sverige och nyckelharpan, Skottland och säckpipan, Finland och kantelen och Norge, där hardingfelen, hardangerfiolen, officiellt förklarats som norskt nationalinstrument.

Så sent som 2001 har det i Riksdagen föreslagits att nyckelharpan skulle utses till svenskt nationalinstrument. Ett av motiven var att detta instrument ”har en klang av den svenska själen”. På musikmuseet reser denna och tidigare liknande motioner en mängd frågor: varför ska man utse nationalsymboler och vilken funktion fyller de? Och varför just nyckelharpan? Varför inte det folkliga dragspelet eller den moderna synten? Vilka sociala och politiska skäl döljer sig bakom förslaget?

Nationalinstrument kan alltid kopplas till makt, antingen ovanifrån eller underifrån. I Turkiet gjordes Saz baglama till officiellt nationalinstrument av diktatorn Ataturk som en manifestation av det nya landet. I Trinidad blev steelpan, som från början var instrumentet för underklassen och rebellerna, upphöjt till nationalinstrument vid kolonisationens slut.

I utställningen finns förslag till den slutgiltiga svenska nationalsymbolen och besökarna får möjlighet att rösta på det mest lämpliga svenska nationalinstrumentet.

”Ton & nation – musikinstrument som nationalsymboler” på Musikmuseet från 6 november tills vidare.

Bild: Nyckelharpan – ett svenskt nationalinstrument? Foto Musikmuseet

KÄNDISBARN – HUR GICK DET FÖR DEM?

Stockholm: Med föremål, fotografier och dokument tecknar Strindbergsmuseet levnadsödet för August Strindbergs fem barn.

De tre äldsta, födda mellan 1880 och 1884 av första frun, Siri von Essen, kunde inte rota sig någonstans, eftersom familjen vistades utomlands och ständigt flyttade från pensionat till pensionat. Deras skolgång blev lidande liksom möjligheten till ett normalt umgänge med kamrater. Fjärde barnet, Kerstin, som Strindberg fick 1894 med sin andra fru, Frida Uhl, växte upp helt utan sina föräldrar. Under uppväxten gjorde hon ständigt allt mer hjärtslitande försök att komma i kontakt med sin avlägsne far. Femte barnet, Anne-Marie, föddes 1901 av tredje frun, Harriet Bosse. Vid det här laget var familjen Bosse-Strindberg veritabla kändisar och Anne-Marie blev ett riktigt kändisbarn och mycket älskad av den åldrande dramatikern.

Men utställningen handlar också om hur livet efter barndomen gestaltade sig för dessa barn. Vad blev det av dem? Hur klarade de sig? Detta och på köpet ett stycke nittonhundratalshistoria kan besökaren få reda på Strindbergsmuseet.

”Strindbergs barn” på Strindbergsmuseet fram till 25 mars 2004.

Bild: August Strindbergs tre äldsta barn, Karin, Hans och Greta omkring år 1893.

ETT ANNORLUNDA ARBETSSÄTT

Malmö: På Slottsholmen pågår en konstutställning utöver det vanliga. Man vill få besökarna att gå bortom det uppenbara, att vidga sina perspektiv och öka insikten om människans gemensamma språk. Här ska man orientera sig, uppleva och relatera till sin omvärld bortom de fysiska sinnena.

Utställningen är ett resultat av Malmö museers samarbete med Synskadade Konstnärers och Konsthantverkares Förening, med den blinde konstnären Le Duy Ung från Hanoi och elever från Nguyen Dinh Chieu School for Blind Children i Hanoi, Vietnam. Under utställningsperioden gästas museet dessutom av elever och lärare från Blindskolan i Hanoi och både workshops och seminarier kommer att anordnas i samverkan med S:t Petriskolan i Malmö, Hedekas skola i Munkedal och kulturhuset i Västerhaninge.

”Bortom Seendet” på Slottsholmen, Malmö museer fram till 11 januari 2004.

Bild: ”Renkalv” av Jouni Ruokojärvi. Foto Malmö museer

NYTT UPPSLAGSVERK

Överallt: För den som är intresserad av medeltida kyrkokonst öppnas oanade möjligheter att förkovra sig via Internet. Docent Lennart Karlsson, bekant för Kulturens Världs läsare genom åren för sina initierade artiklar om kyrkokonst, har i samarbete med Historiska museet samlat alla sina fotografier till ett digitalt uppslagsverk med över 19 000 bilder av träskulpturer, altarskåp, dopfuntar och kalkmålningar från kyrkor i hela Sverige.

Har du inte själv tillgång till Internet, så finns det säkert någon i din närhet som kan lotsa dig rätt och hjälpa dig att utforska våra svenska medeltida konstskatter genom att gå in på www.historiska.se/medeltidbi...

Bild: ”Jungfru Maria” i altarskåp från tidigt 1500-tal. Frustuna kyrka i Södermanland. Foto Lennart Karlsson

MÅNGSYSSLAREN AKKE KUMLIEN

Stockholm: Bokkonstnär och målare, lärare i materiallära och måleriteknik vid Konsthögskolan, intendent på Thielska galleriet, föreståndare för Skolan för bok- och reklamkonst, författare, diktare – och orgelspelare! Akke Kumlien hade många strängar på sin lyra, men hade ambition att verka främst som fri konstnär.

Det är i den senare egenskapen man möter honom på Kungl. Biblioteket, som emellertid också visar exempel på hans bokkonst. Hans målningar är inspirerade av de franska impressionisterna i motivkretsen finns såväl landskap och stilleben som sensibla porträtt. I sin generation anses han vara en näst intill oöverträffad valörmålare, en mästare i att framställa naturliga ljus- och atmosfäreffekter med hjälp av samspel av och överglidning mellan mörka och ljusa färgtoner, dvs färgernas valörer.

”Målaren Akke Kumlien gästar Kungl. Biblioteket” fram till 17 januari 2004.

Bild: ”Ritande pojke”, ca 1921. Foto Marie Persson, Kungl. Bibliotekets repro- och fotoenhet

TRETTIO ÅR I SMEDJAN

Västerås: Ädelsmeden Karlheinz Sauer, bosatt i Västerås, där han sedan 1968 har egen verkstad, härstammar ursprungligen från Tyskland. Han föddes i Pforzheim 1943 och utbildade sig till silversmed i denna stad, som sedan mitten av 1700-talet är centrum för landets ur- och smyckeindustri.

Västerås Konstmuseum visar en retrospektiv utställning av hans verk från de senaste trettio åren, främst smycken, men också en del corpusarbeten, kannor och skålar. Halssmycken, armringar och ringar i spännande materialkombinationer, till exempel guld och briljanter tillsammans med skiffer, silver tillsammans med järn och silver kombinerat med färgat akrylglas. Dessutom, inspirerat från sommarvistet i Ottenby på Öland, smycken i silver och ölandsskiffer.

I denna silversmeds smyckevärld finns ett lekfullt och detaljrikt formspråk, men det finns också smycken som innehåller enklare och stramare former, där man anar mötet mellan hans två olika kulturer: den tyska och den svenska.

”Karlheinz Sauer – silversmed” på Västerås Konstmuseum från 7 november till 11 januari 2004.

Bild: Halsband, guld/silver/oxiderat silver från 1970-tal. Foto Lennart Hyse

VANDRINGSUTSTÄLLNING

Stockholm: Arkitekturkontakterna mellan Östersjöländerna under perioden omkring förrförra sekelskiftet har nu blivit möjliga att återuppta efter de omvälvande politiska förändringarna i 1990-talets början. Handels- och kulturförbindelserna utvecklas efter mer än 50 års avbrott under Sovjettiden. Kunskap om gårdagens förbindelser är en viktig del i denna genomgripande förändringsprocess.

Vandringsutställningen, som besöker Stockholm, Helsinki, Tallin, Riga och S:t Petersburg, presenterar dessa städers utveckling kring 1900-talet med dåtidens arkitektur och byggande som utgångspunkt. Man kan få se mer än 150 ritningar, varav många original, ca 300 fotografier, modeller, möbler, textilier, affischer, böcker och tidningar.

”Architecture 1900” i S:t Petersburgs historiska museum november 2003, Lettlands arkitekturmuseum i Riga februari-mars 2004, Finlands arkitekturmuseum i Helsingfors juni-augusti 2004, Arkitekturmuseet i Stockholm November 2004-januari 2005 och slutligen i Roma Kungsgård på Gotland juli-augusti 2005. (Estland har redan besökts tidigare i höst).

Bild: Fantasi i trä i Riga, Lettland. Foto Arkitekturmuseum

SILVER, SILVER OCH MER SILVER

Stockholm: I höst satsar Nationalmuseum och Nutida svenskt Silver verkligen på denna ädla metall. Man producerar tre separata utställningar för att sätta historiskt och nutida silversmide i fokus. Praktfulla silverskatter från stormaktstiden kommer att följas upp vid öppnandet av en jubileumsutställning, när Nutida svenskt Silver fyller 40 år, med museets förvärv av samtida silver under de gångna 40 åren. Dessutom arrangeras speciella program mellan 20 och 26 november – ”Silverveckan”.

”Silver – makt och prakt i barockens Sverige” på Nationalmuseum från 13 november till 29 februari 2004.

”Nutida svenskt Silver 40 år. Förvärv till samlingarna” på Nationalmuseum från 20 november till 29 februari 2004.

”Nutida Fest på Galleri Nutida svenskt Silver” på Arsenalsgatan 3 från 21 november till 17 januari 2004.

Bild: Tallrik i silver och guld av Birger Haglund, 1987. Foto Nationalmuseum

IDENTITET OCH FÖRVANDLING

Stockholm: Först var hon Ariadne, sen blev hon Kleopatra för att slutligen återigen bli Ariadne – och nu ligger hon och sover mitt i Stora Gallerisalen på Waldemarsudde, dock inte den ursprungliga, antika marmorskulpturen utan en gipsavgjutning, som Nationalmuseum förvärvade 1866. Och runt omkring henne har man placerat ”Sleeping Partners” – en installation fylld av atmosfär och gåtfull mystik.

Originalet finns i Vatikanmuseet i Rom och inspirationskällan är den antika grekiska mytologin. Ariadne var en kungadotter på Kreta, som förälskade sig i Theseus när han kom till Kreta för att offras till Minotauros. Hon räddade honom genom att ge honom en tråd, som han band fast vid utgången av en labyrint och tog med sig, så att han kunde hitta ut igen efter att ha dödat odjuret. De unga tu flydde från Kreta men Ariadne lämnades kvar på den ogästvänliga klippön Naxos, där hon hittades i djup sömn av vinguden Dionysos som gifte sig med henne.

Under alla år har denna kvinnogestalt, vilande på stenig mark, generöst draperad och försänkt i sömn, inspirerat till konstnärligt skapande. På utställningen visar man en mängd olika framställningar och tolkningar från renässans till nutid.

I samband med utställningen publiceras en bok ”Från Kleopatra till Ariadne” (Carlssons Förlag), i vilken museets chef, Hans Henrik Brummer, reflekterar över temat och begrundar mytbildningen kring Ariadne.

”Kleopatra blir Ariadne. Identitet och förvandling” på Waldemarsudde fram till 8 februari 2004.

Bild: ”Källnymfen” av Lucas Cranach d.ä. efter 1537. © National Gallery of Art, Washington

SMÅKRYP I STORFORMAT

Stockholm: På Cosmonovas enorma filmduk är aktörerna inga Hollywood-stjärnor med miljon-gager, men säkert har det kostat sex-siffriga belopp att åstadkomma denna fascinerande film om insekter i Borneos tropiska regnskog – trots att aktörerna inte tagit betalt.

Här får du möjlighet att leva livet som insekt i 40 minuter och följa olika arters ”privatliv” ur deras perspektiv. Myror, bönsyrsor, skalbaggar, fjärilar och larver visas i upp till 250 000 gångers förstoring, och du får vara med om både dramatiska och dråpliga livsöden.

Och passa på att samtidigt titta på de tecknade insekter, som Elizabeth Binkiewicz ställer ut. Hon har arbetat drygt 10 år på entomologiska avdelningen på Naturhistoriska riksmuseet och gör vetenskapliga illustrationer för olika forskningsprojekt. Bland annat har hon samarbetat med professor Heikki Hippa, som, när han upptäckte en ny myggart, döpte den till Claustropyga Elizabethae – så nu flyger det småkryp någonstans i Alaska med hennes namn!

”Insekter” på Cosmonova, Naturhistoriska riksmuseet tills vidare

Bild: Fjärilen Papilio, som på åtta veckor hunnit med att kläckas ur en äggkapsel, öka sin vikt över hundra gånger genom att nonstopp äta citruslöv, förpuppas, bli en fjäril, flyga, föröka sig och bli uppäten. Foto Peter Parks

MED VÄNSTRA HANDEN

Helsingborg: För den breda allmänheten är nog Carl Fredrik Reuterswärd mest känd som en intellektuell, humoristisk, ironisk och lekfull målare, tecknare och skulptör. Hans geniala revolver med knut på pipan, ”Non Violence”, som står framför FN-byggnaden i New York, är ett typiskt exempel på detta.

När han 1989 drabbades av en stroke och förlorade möjligheten att arbeta med sin ”riktiga” hand, högerhanden, tog han till den vänstra och fortsatte att måla, teckna och skulptera – nu i en ny, mera omedelbar och expressiv stil. Och på Dunkers kulturhus kan man nu se inte mindre än 700 verk skapade med vänsterhanden. De flesta har aldrig ställts ut tidigare.

I samband med utställningen publiceras en 400-sidig bok om hans konstnärskap, ”Style is Fraud” (Bokförlaget Arena).

”Carl Fredrik Reuterswärd” på Dunkers kulturhus fram till 23 november.

Bild: Även vänstern duger! Foto Dunkers kulturhus

SNÖ- OCH ISSKULPTURER

Lübeck: Under sommaren handlade det om sand. Nu på vintern gäller snö och is som material på Lübecks åtta veckor långa festival.

I ett 1 350 kvadratmeter stort termiskt specialtält med en konstant temperatur på minus 10 grader kommer internationella snö- och iskonstnärer att bygga skulpturer av 200 ton snö och 350 ton is. Den för detta ändamål installerade specialbelysningen förstärker snöns och isens struktur och kommer att ge de upp till åtta meter höga frostiga konstverken en glittrande glans.

Besökarna rekommenderas att klä sig varmt och i isbaren serveras både glögg och varm choklad i isglas.

”Ice World” framför Holstentorhalle från 12 december till 25 januari 2004.

Bild: Monumental skapelse i is.

TVÅ I SAMMA BOHEMEGÄNG

Göteborg: Både Fritz Bange och Gerhard Henning ingick i kretsen kring Ivar Arosenius kring förrförra sekelskiftet i Göteborg. Bange var mycket tillbakadragen och starkt självkritisk vilket gjorde att han endast sällan visade sin konst. Hans skulpturer och reliefer finns på flera offentliga platser i Göteborg och nu kan man också, tack vare en donation, få se hans målningar.

Henning, som kom från Köpenhamn, vistades i Göteborg ett tiotal år, varefter han återvände till Danmark där han levde till sin död 1967. Han var både skulptör, målare och tecknare. Han dyrkade kvinnokroppen och skulpterade både små och monumentala, sensuellt svällande och mycket ungdomliga kvinnofigurer. Till exempel orsakade ”Danaë”, som finns på Göteborgs konstmuseum, stor uppståndelse och väckte förargelse när den först ställdes upp i Odense.

”Gerhard Henning” och ”Fritz Bang” på Göteborgs konstmuseum från 29 november till 11 januari 2004.

Bild: En av Gerharad Hennings sensuella skulpturer. Foto Göteborgs Konstmuseum




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 4 November 2003 årgång 18