Kulturspegeln

EN AV POPKONSTENS STÖRSTA

Humlebæk: Höstens stora evenemang på Louisiana är en omfattande utställning av Roy Lichtensteins verk – den första sammanfattande presentationen i Skandinavien – med över 50 tavlor och lika många teckningar från 1961 till 1996.

Tillsammans med inte minst Andy Warhol var han definitivt en pionjär inom popkonsten. Först arbetade han som grafisk tecknare, men på 1960-talet började han att ta upp motiv från reklamens värld och utvecklade former från seriebilder lösryckta ur sitt berättande sammanhang. Han ersatte texten i pratbubblorna med en ännu tydligare kliché, ofta med humoristiska anspelningar på sitt eget liv. Hans stora dukar med populärkulturens ikoner, hans serieteckningar med ett enkelt och opersonligt formspråk, utmanade den ”etablerade” konstvärlden.

Men i själva verket är Roy Lichtensteins tavlor både originella och intelligenta. Han undersöker bildmediets olika möjligheter och återberättar historier om kärlek och krig och andra klassiska teman från tecknade serier och i reklamen – kort sagt den gemensamma mytologi som moderna människor dagligen lever med. Hans konstverk berör, och hans överdådiga användning av färg tillsammans med en mästerlig uppfattning om komposition gör honom till en av det tjugonde århundradets mest betydelsefulla bildkonstnär – en konstnär vars verk aldrig upphör att överraska.

”Roy Lichtenstein” på Louisiana fram till 11 januari 2004.

Bild: ”I bilen”, 1963. © Estate of Roy Lichtenstein

GÖR EN KROGSVÄNG – PÅ STADSMUSEET

Stockholm: Restauranglivet i Stockholm har en lång och intressant historia. Redan 1350, då staden hade endast några tusen invånare föreskrevs i Magnus Erikssons stadslag att staden skulle ha två härbärgen som tillhandahöll öl, mat och nattkvarter. Allt öl och vin måste föras till Stadskällaren vid Stortorget för provning, prissättning och vidareförsäljning.

Drygt hundra år senare började man importera sädesbrännvin. Det blev snart populärt och på vinkällare och ölkrogar var det drickandet som gällde – maten kom i andra hand. Den ökande konsumtionen fick myndigheterna att införa restriktioner och ända fram till Motbokens avskaffande 1955 var den svenska restaurangnäringen belagd med strikta regler för utskänkning. Vem minns inte mattvånget och ”två vita och en brun”?

Men krogen var också en viktig mötesplats. Under årens lopp samlades både borgerskap, köpmän och hantverkare på krogar och gillesstugor. De största hantverksämbetena hade egna gillehus och gesällerna höll hårt på sin rätt till särskilda krogdagar. Gilledrickandet skedde under ceremoniella former och bekräftade deltagarnas samhörighet. För 1700-talets fabriksarbetare blev krogen en fristad och omkring 1750 fanns cirka 800 utskänkningslokaler – en på var 80:e invånare! Antalet minskade dock radikalt i slutet på 1800-talet när staden bildade ett kommunalt utskänkningsbolag i syfte att främja nykterheten och privata vinstintressen. Många källare omvandlades till bolagskrogar och ölstugorna blev nykterhetskaféer.

I utställningen grupperar sig 13 olika restaurangmiljöer kring ett torg, allt från den enkla medeltida tavernan och lyxkrogens flott dukade bord med stärkta linneservetter och silverbestick till dagens mångkulturella utbud av mer eller mindre exotiska restauranger. I dagens Stockholm kan man faktiskt göra en kulinarisk jorden-runt-resa. Mitt i utställningen tronar en praktfull pjäs: en restaurangspis från 1900-talets början, signerad J & C G Bolinders verkstäder. Den användes på restaurang Mäster Anders på Kungsholmen sista gången 18 juni 2002 och tillhör nu Stadsmuseet. Allt stekande och kokande hade täckt spisen med fett, men konservatorerna har följt skötselrådet från 1906: ”Spisen afputsas utvändigt med blyerts, fuktad med öl eller dricka, och gnides med en hård borste så att ytan blir blank.” – Och det är den!

”Restaurangliv i Stockholm” på Stadsmuseet fram till 11 januari 2004.

Bild: Den danska skådespelerskan Marguerite Viby vid invigningen av Berns kinesiska 1944 pryder katalogens omslag. Foto Pressens bild

EN STOR KONSTSKATT FÖR ALLMÄNHETEN

Stockholms län: Konst är kanske inte det första man tänker på, om man måste uppsöka ett sjukhus, men man kan faktiskt gå dit utan att vara sjuk för att njuta av de många intressanta konstverk som landstinget har inköpt till länets sjukhus. Entréer, hissar och trapphus, väntrum, bibliotek, restauranger är fyllda av skulpturer, reliefer, textila vävar och tavlor av framstående konstnärer.

På varje sjukhus finns en liten broschyr som vägleder besökaren. Med den i handen kan man gå en spännande konstrunda. En del av broschyrerna innehåller även personliga reflexioner gjorda av konstnärerna själva.

Permanenta utställningar på länets sjukhus: Danderyd, Huddinge, Karolinska, Norrtälje, S:t Göran, Södersjukhuset och Södertälje sjukhus.

Bild: ”Body & Soul”, skulpturer i patinerad brons av Fredrik Wretman vid Södersjukhusets nya huvudentré. Foto Stockholms läns landsting

AVIGT OCH RÄTT

Göteborg: Det är något särskilt med män som stickar och uttrycker sig konstnärligt i textila material. Dels är de inte så många, dels är deras verk mycket speciella. Tänk bara på vår egen Sten Kauppi, som med sina lekfulla broderier skapade praktfulla, ofta humoristiska, applikationer och stora vävar – en sorts målningar i silke och garn.

Nu kan vi i Sverige återse textila konstverk av den amerikanske kollegan, Kaffe Fassett, numera bosatt i Storbritannien, vars utställning i Stockholm för några år sedan väckte stor uppmärksamhet. På en tågresa i samband med studier av ull i Skottland 1964 lärde han sig stickningens konst av en hjälpsam dam. Än idag arbetar han med aviga och räta maskor och tycker fortfarande att det är roligt att sticka. I USA upplever han en stark sticktrend och en utställning han nyligen hade där har visats både i Sydafrika, Nya Zeeland och i Europa.

Men han arbetar också med objekt i mosaik, kviltar lapptäcken, broderar och målar på keramik. Han sysslar även med scenografi och gjorde för några år sedan både kostymer och scenografi för ”As you like it” på Royal Shakespeare Company. Dessutom är han designer och jobbar med flera välkända modeföretag – men mest kreativt tycker han ändå det är att sticka.

Utställningen på Röhsska museet är den största som någonsin gjorts med Kaffe Fassets verk och den innehåller mängder med nyskapat material. Kaffe själv medverkar dessutom på årets Bok & Biblioteksmässa med föreläsningar om sitt arbete fredag den 26 och lördag den 27 september.

Kaffe Fassett. Färgens magi – stickat, kviltat och broderi på Röhsska museet 19 september till 6 januari 2004.

Bild: Kaffe Fassets kviltade duk och tillhörande keramikvas. Foto Debbie Patterson

EN RIKTIG POST?

Stockholm: Många är vi som skrattat gott åt Roy Anderssons tjurige ”Lasse” i reklamfilmen för de omorganisationer som Posten genomfört de senaste åren. Lasse utbrister gång på gång ”Men det är ju ingen riktig Post!” och han envisas i sin övertygelse att nyordningen enbart är till nackdel för honom även om de faktiska omständigheterna visar att det underlättar för honom att uträtta sina postärenden.

Att Postmuseets utställning ”En riktig Post?” slutar med ett frågetecken är ingen tillfällighet för genom åren har uppfattningen om det som Lasse kallar en riktig Post växlat avsevärt. Har det någonsin existerat ”en riktig Post” och så fall när?

I likhet med Lasse har medierna passat på att raljera över en bild med texten ”Posten finns bakom potatisen” för att visa hur tokigt det kan bli när man blandar livsmedel med postverksamhet. I själva verket var det inte mer än drygt tio år sedan man utvecklade ett lanthandelssystem som kallades ”Post-i-butik” och går man lite längre tillbaka i tiden var lanthandlarna postombud med ansvar för brev-, paket- och penninghantering parallellt med den ordinarie verksamheten. Det första så kallade brevsamlingsstället i Stockholm etablerades 1893 i fröken E. Björklunds tidningsaffär på Djurgårdsslätten nr 16.

Allt detta och mera därtill får man lära sig när Postmuseum berättar historien som leder fram till dagens Post samt att Postens förändringar inte enbart beror på omorganisationer utan även på politiska beslut, på teknikutvecklingen och på kundernas skiftande behov och ändrade beteende.

Har det blivit bättre eller sämre? Folkets röst gör sig hörd genom undersökningar som Posten har gjort och i slutet av utställningen har besökarna möjlighet att säga sitt.

”En riktig Post?” på Postmuseum fram till 18 januari 2004.

Bild: Filialpostkontor vid Hötorget i Stockholm 1902 där Konserthuset står idag. Foto L. Larssons ateljé 1902

NATUREN I FOKUS

Stockholm: Theresia Hvorslev, silversmed och formgivare, inspireras av naturens former och fascineras av rundslipade, skulpturala formationer, vattenpolerade släta hällar, erosionens sprickor, springor och öppningar. Hennes arbeten karakteriseras av fantasirikedom och lust att pröva möjligheterna i olika tekniker och material.

Naturstudierna har resulterat i ett antal smycken och korpusarbeten med distinkta former och lekfull växelverkan mellan luft och ljus. Hon har beslutat att realisera och utforska drömmen om den hemlighetsfulla öppningen och visar nu sina vaser, askar och smycken i silver och guld och stenar i navettform.

”Kärlekens vingslag”, Theresia Hvorslev på Nutida svenskt silver från 27 september till 15 oktober.

Bild: Korpusarbete av Theresia Hvorslev. Foto Bengt Carlén

LEKSAKSHISTORIA

Lund: ”Goenissen” guidar besökaren på Kulturens nya permanenta utställning ”Ting för lek – en leksakshistoria”. Denne vägvisare anses av museet – och kanske av folk i allmänhet idag – att vara en vänlig gårdstomte, men enligt äldre folktro uppfattades han faktiskt som ett ont väsen, som stal från andra för sin husbondes räkning.

Man har gjort några nedslag i historien och visar hundratals leksaker både från historiska tider och från nutiden. Exempelvis finns en drygt tvåtusen år gammal docka i lera från Grekland, Karl XII:s gunghäst, prinsessan Sofia Albertinas docka och en tygtomte från koncentrationslägret Ravensbrück.

I en liten lekstuga kan man förflytta sig till livet på 1850-talet och besökaren lär känna de barn som en gång bodde i de hus som nu finns i museiparken.

”Ting för lek – en leksakshistoria” är en ny permanent utställning på Kulturen.

Bild: Prinsessan Sofia Albertinas dockor. Foto Kulturen

90 ÅR OCH STILL GOING STRONG

Köpenhamn: Den 23 september fyller Carl-Henning Pedersen 90 år. Han är en av Danmarks mest färgstarka konstnärer och målar fortfarande, starkt, inspirerat och medryckande.

Det var hans hustru, Else Alfeldt, som uppmuntrade honom att börja måla och han reste till Frankrike strax före andra världskrigets utbrott. Han tog intryck av Chagall och upphävde tyngdlagen i sina bilder av nattblå fåglar. Hans hästar med mjuka mulor, gyllene slott och röda gudar med gula ögon svävade omkring i en sagolik fabelvärld.

Hans internationella genombrott kom på Venedig-biennalen 1962 och sedan dess har han både fått ett eget museum i Herning och har smyckat en mängd offentliga institutioner, bland annat domkyrkan i Ribe, med mosaiker, glasmålningar och kalkmålningar – varav en del väckt protester bland traditionalistiska kyrkobesökare, som ansåg att han gett en väl naivistisk syn på tillvarons mysterier.

Statens Museum for Kunst firar hans långa och medryckande konstnärsbana med en stor retrospektiv utställning. Alla hans verk från 30-talet och fram till idag kommer att finnas, såväl målningar, som teckningar, akvareller, pasteller, glasmålerier och keramiska tavlor.

”Carl-Henning Pedersen” på Statens Museum for Kunst från 23 september till januari 2004.

Bild: Carl-Henning Pedersen framför sitt och Else Alfelts Museum i Herning. Foto Statens Museum for Kunst

ÄLDRE KONSTHANTVERK

Stockholm: I en ny permanent utställning inbjuder Nationalmuseum till en rundvandring genom konsthantverkets och formens historia. I museets samlingar finns en mängd unika föremål ända från 1500-talet till vår tids design och utställningens första etapp går fram till 1740. Perioden därifrån och till vår tid planeras att stå klar år 2005.

Utställningen har skapats över olika teman: ”Handel och konsumtion”, ”Stil” och ställer frågorna ”Vad var nytt?”, ”Vad var modernt?” och ”Vem styrde smaken?”. De unika föremålen presenteras i sitt historiska sammanhang. De berättar om epokernas förnämsta formgivning och visar nyheter och trender inom de högre stånden och hur samhällets övre skikt genom lyxkonsumtion positionerade sig i en social hierarki. Modet var lika viktigt då som nu.

Européernas många upptäcktsresor till Asien, Orienten och Amerika ökade kontakterna mellan kontinenterna och dyrbara varor som kinesiskt porslin, indiskt siden och tobak blev eftertraktade statussymboler. Influenserna från de fjärran länderna och varornas höga ekonomiska värde inspirerade samtida europeiska hantverkare till en egen produktion. I utställningen visas de olika historiska stilarnas typiska former och dekorer och man diskuterar ornamentens ursprung och spridning.

”Formen i Sverige 15001740” ny permanent utställning på Nationalmuseum.

Bild: Pokal med lock och slev, graverad dekor med Fredrik I:s krönta monogram, gjord på Petter Hennings verkstad i Stockholm 1733. Foto Hans Torwid/Nationalmuseum

SAMTIDSKONST FRÅN FONDATION CARTIER

Umeå: Till skillnad från trenden här i Skandinavien att framhäva engelsk-språkig konsthistorieskrivning fokuserar Fondation Cartier pour l’art contemporain i Paris främst på den icke-engelsktalande delen av Europa samt på Afrika, Asien och Latinamerika. Dessutom har man som policy att enbart arrangera utställningar med konstnärer som lever och verkar idag – och verken beställs direkt från konstnärerna.

På den utställning, som Bildmuseet har arrangerat i samarbete med Fondation Cartier med ett urval av centrala, betydande och angelägna verk från 1980-talet och fram till idag, kan besökaren således räkna med att stifta ett flertal nya och spännande bekantskaper både när det gäller målningar, skulpturer, fotografier, installationer och video- och filmverk.

”Överblick – konst från Fondation Cartier pour l’art contemporain, Paris” på Bildmuseet fram till 26 oktober.

Bild: ”Scarpa”, 1997-2001 av italienaren Alessandro Mendini. © Alessandro Mendini

ÅLAND SOM VIKINGATIDA MÖTESPLATS

Stockholm: För två år sedan öppnade Historiska museet sin stora, permanenta vikingautställning. Den var efterlängtad och intresset för vikingatiden bara ökar och ökar. Nu fyller man på med något extra, som ger förnyade och fördjupade kunskaper, nämligen drygt 80 fynd från Åland.

Vatten och hav var det som förr i tiden förenade människorna och underlättade för kontakt mellan länder och Åland var beroende av handeln mellan öst och väst, eftersom många viktiga råvaror saknades i övärlden. Man hade inga brytbara metaller – allt måste importeras i form av råämnen eller färdiga produkter.

Det finns omkring 400 gravfält på Åland och på de största närmare 200 gravar. Flertalet innehåller rester från vanliga människor, men vissa visar upp en fyndrikedom utöver det vanliga: en magnifik dräktnål, Syllödanålen, från de brittiska öarna, arabiska silvermynt och pärlor, som sannolikt härstammar från Iran eller Indien. En rysk influens kan spåras i lertassar, formade efter bäver eller björn, två djurarter som inte funnits på Åland. De fungerade som skyddande amuletter i brandgravar.

”Vikingatid på Åland” på Historiska museet fram till juni 2004.

Bild: Syllödanålen. Foto Augusto Mendes

FLÄRD PÅ VÄSTKUSTEN

Varberg: Länsmuseet har inbjudit ett antal textilkonstnärer, formgivare, hantverkare och smeder med uppgift att gestalta bärbar konst. Tillsammans har de 11 kvinnorna och två männen skapat en gränsöverskridande utställning med nya former och ett undersökande innehåll. De har gjort smycken till kläder och kläder till smycken.

Många av de 13 konstnärerna arbetar i olika tekniker och kombinerar sina material friskt. Här finns både glamour och folklore, ädla metaller, pärlor, stenar och päls.

”Smycken och kläder” på Länsmuseet fram till 5 oktober.

Bild: Helena Söderbergs ringar av tunna silvertrådar med inspiration från hårkullornas arbeten. Foto Staffan Löwstedt

KONSTEN I CENTRUM

Halmstad: Nu är Länsmuseet färdigrenoverat, och vad passar bättre än att låta en av ortens egna konstnärer fylla väggarna?

Hardy Strid, född 1921, som arbetat och arbetar med målning, collage och grafik, utbildade sig på Valands konstskola i Göteborg på slutet av 1940-talet, där han tog starkt intryck av föreståndaren Endre Nemes intellektuella och kritiska hållning till måleriets möjligheter. Ända sen dess har hans inställning, inte minst till konstens villkor, i många fall varit ironisk.

Hans långa serier av parafraser på äldre tiders konst har ofta collagets fragmentariska uttryck och hans målningar karakteriseras av kontrastrika färgsammanställningar. När serigrafin blev vanlig på 1960-talet låg Strid i startgroparna och bidrog i hög grad till att utveckla denna grafiska teknik i Sverige.

”Strid på museet” på Länsmuseet i Halmstad fram till 11 januari 2004.

Bild: Här står Hardy Strid framför ”Flyktens fullbordan” från 1987. Foto Länsmuseet Halmstad/Lasse Nyman

FÖR PORTRÄTTÄLSKARE

Den Haag: En av renässansens mest lysande mästare på porträtt var tysken Hans Holbein d y (1497/98-1543. Hans detaljerade och uttrycksfulla skildringar av både hög och låg lämnar ingen oberörd. Han målade bibliska motiv, tog uppdrag för både offentliga och privata kunder, gjorde bokillustrationer, skisser till glasmålningar och fasadmålningar.

Redan som tonåring kom han i förbindelse med humanistkretsarna i Basel, där han träffade Erasmus av Rotterdam, vars originalutgåva till ”Dårskapens lov” han kom att illustrera. Kort därefter målade han det berömda porträttet av Erasmus, dåtidens mest betydande humanist norr om Alperna.

Detta mästerstycke hör hemma på Louvren i Paris, där man vanligtvis inte är särskild benägen att låna ut sina verk. Men Louvren har gjort ett undantag – Erasmus var ju holländare! Så med anledning av Mauritshuis Holbein-utställning kan man nu beundra 20 målningar, 15 teckningar och åtskilliga miniatyrer av Hans Holbein d y – inklusive Erasmus-porträttet i Den Haag.

”Hans Holbein 1497/98-1543” på Mauritshuis fram till 16 november.

Bild: Desiderius Erasmus, alias Erasmus av Rotterdam, målad cirka 1523. © Musée du Louvre, Paris

NYTT MUSEUM

Leksand: Enligt Museiguiden finns redan nära 30 museer i Dalarna, men icke desto mindre har ett nytt museum invigts: Leksands Konstmuseum med verk från Leksands Konstsällskaps samlingar av konst från 1800-talets mitt till idag, skapade företrädesvis av konstnärer med lokal anknytning. Exempelvis visas verk av textilkonstnären Alf Munthe som grundade textilverkstaden Lekatt-Gården i Leksand.

På det nya konstmuseet visar man också verk av målaren Hilding Linnqvist och skulptören Eric Grate och öppnar därmed för intressanta möten mellan Dalarnas konst och den europeiska 1900-talskonsten.

Bild: Det nya konstmuseet är inrymt i tingshuset intill Kyrkallén vid Sammilsdal. Foto Leo Nilsson

EN VÄRLD AV SYMBOLIK OCH MAGI

Saltsjö-Duvnäs: Ett par mil från Stockholm och cirka halvvägs till Saltsjöbaden ligger Olle Nymans ”gamla” ateljé. Den hyser även Kajsa och Olle Nymans kulturstiftelse, som fem år i följd har arrangerat sommarutställningar. Årets ägnas åt konstnären Staffan Hallström – nära vän till Olle Nyman.

Staffan Hallström ingick på mitten av 1940-talet i den informella gruppen ”Saltsjö-Duvnäskretsen” och hyrde under några månader Olle Nymans ateljé, som samtidigt beboddes av konstnären Evert Lundquist. Det lär ibland ha gått ganska hett till när dessa två starka personligheter fanns under samma tak, men Lundquist betecknar ändå sin tid i Saltsjö-Duvnäs som den lyckligaste i sitt liv.

Hallström debuterade 1946, men först 1961 vid en utställning på Konstakademien fick han sitt egentliga genombrott. Ett återkommande motiv i hans konst är hundar och mellan 1960 och 68 skapade han ett flertal verk under den återkommande titeln ”Ingens hundar”.

”Staffan Hallström” på Kajsa och Olle Nymans kulturstiftelse fram till 28 september.

Bild: ”Ingens hundar III”, 1960-68, ©Norrköpings Konstmuseum

FAJANSER RUNT ÖSTERSJÖN

Stockholm: Från museet Schloss Gottorf i Schleswig vandrar den vidare till Nordiska museet: utställningen med fajanser med färgglad och fantasifull dekor, skapade i länderna kring Östersjön under 1700-talet.

Här finns soppterriner, uppläggningsfat, kaffekannor, nattkärl, urnor, ljusstakar och kannor för de då nya modedryckerna kaffe och te – allt framställt i fajans – i grunden en enkel lerprodukt överdragen med vit tennglasyr med speciell lyster och ofta färggrann och fantasifull dekor. Förebilderna hämtades från Kina, från franska fajanser och den stora tyska Meissenfabrikens porslin och drömmen var att inom det egna riket kunna framställa det äkta, tunna och genomskinliga porslinet.

Varje fajansfabrik runt Östersjön hade sin särprägel i mönster och former, men de hade också många gemensamma drag. En hel del målare och modellörer arbetade inte bara för en utan för flera av fabrikerna. Men fajanserna blomstrade endast under en kort period. Fabrikerna bar sig inte ekonomiskt, för fajansen var en lyxvara med en begränsad, burgen kundkrets. Mot slutet av 1700-talet var nästan alla fajansfabriker nedlagda.

Nordiska museet kompletterar vandringsutställningen med föremål ur de egna samlingarna och man bygger upp en verkstadsmiljö, som visar tillverkningen då och nu. Keramiker kommer också att praktiskt demonstrera fajanstillverkning vid några tillfällen under utställningsperioden.

”Östersjöfajanser” på Nordiska museet från 2 oktober till 7 januari 2004.

Bild: Rund soppterrin tillverkad av Rörstrand 1771 och målad av Carl Eric Löfström. Foto Birgit Brånvall, © Nordiska museet

ASTRONOMISKT JUBILEUM

Stockholm: I 250 år har man från observatoriet på Observatoriekullen kunna blicka ut över Stockholm och stjärnhimlen. Den 20 september firas jubileet med olika framträdanden, och ett specialskrivet musikverk av tonsättaren Rolf Enström kommer att uruppföras. En målning av konstnären Sam Westerholm kommer att överlämnas och hela hösten och vintern ges olika föreläsningar med anknytning till jubileet.

Det finns också en jubileumsskrift att tillgå som tillsammans med jubileumsutställningen speglar vetenskap och vardag på Observatoriekullen från 1700-talet och fram till idag. Och på själva dagen är det premiärvisning av det s k Klockrummet, där den gamla interiören har rekonstruerats med äldre hantverksmetoder och originalmöbler.

”Huset närmast himlen” på Vetenskapsakademiens observatorium från 20 september till 25 april 2004.

Bild: Observation i den nybyggda kupolen på observatoriets tak 1877. Illustration av Nils G. Janzon i Ny Illustrerad Tidning 1877

EN SVENSKA, EN NORSKA OCH EN FINSKA I VENEDIG

Venedig: I den nordiska paviljongen på Venedigbiennalens femtionde konstutställning är tre skandinaviska konstnärer representerade: svenskan Karin Mamma Andersson, norskan Kristina Bræin och finskan Liisa Lounila.

Karin Mamma Anderssons konst är en blandning av måleri och collage. Hon visar 13 figurativa målningar placerade sida vid sida med mindre ädla material som vykort, foton och privata souvenirer och besökaren bjuds in i en värld av flerdubbla budskap.

Kristina Bræin visar nya, platsspecifika installationer med rubriken ”Artighetens dilemma”, någonting mitt mellan målarkonst och installation. Hon använder sig av billigt byggmaterial tillsammans med vardagliga objekt, vilket gör hennes verk mycket utrycksfulla.

Liisa Lounila har gjort tre videofilmer, som här för första gången visas som en trilogi. Hon imiterar den specialeffekt som är känd från sådana Hollywood-actions som The Matrix, men hennes verk är kritiska kontraster till dessa glassiga Hollyvood-produkter.

La Biennale de Venizia – 50:e International Art Exhibition fram till 2 november.

Bild: ”Kompisar från förr” av Karin Mamma Andersson. Foto Galleri Magnus Carlsson

EN BLOMSTRANDE DIALOG

Båstad: Det äkta paret Gustav och Ulla Kraitz har sedan de möttes 1960 levt och arbetat tätt tillsammans, bägge som skulptörer och Ulla även som målare. De har gjort flera offentliga utsmyckningar, bland annat Raoul Wallenbergmonumentet utanför FN-huset i New York.

Denna sommars planteringar i Norrvikens Trädgårdar har skräddarsytts för deras uråldriga kinesiska brännteknik som kompletterar trädgården och det omgivande landskapet. I rabatterna dominerar det röda, bland annat den vinröda bolldahlian, nära skulpturernas oxblodsfärg, och i Vattenträdgården den blå salvian som förstärker intrycket av den brända keramikens glasyrer i oxblod, celadon, temmoku och kobolt.

”Ulla och Gustv Kraitz – en blomstrande dialog” i Norrvikens Trädgårdar till 30 september

Bild: Aptitretande äpplen – dock inte ätbara. Foto Mikael Bertmar

NY KONSTHALL

Fiskebäckskil: Konstnären Lena Cronqvist är dubbelt aktuell kommande år. I augusti togs första spadtaget till Cronqvisthallen, en konsthall helt ägnad hennes konst. Den byggs i anslutning till Saltarvet, konsthallen för samtidskonst i Fiskebäckskil i Bohuslän, som ägs av de tre konstintresserade bröderna Lars, Berth och Pär Nilsson.

Den nya hallen är ritad av Gerth Wingårdh. Fasaden kommer att bestå av cortenplåt, som med tiden antar en rödbrun färg, och frostat glas. Den ska innehålla ett 70-tal verk av Cronqvist, framför allt målningar, men även teckningar och skisser. Hennes skulpturer får ett eget rum med stort ljusintag. Hallen ska stå färdig och öppnas för allmänheten redan under våren eller försommaren 2004.

Även årets bok från Sveriges Allmänna Konstförening handlar om Lena Cronqvists konstnärskap. Den är skriven av Mårten Castenfors, kurator och kritiker, samt författarna Eva Runefelt och Eva Ström. Den utkommer i november på Wahlström och Widstrands förlag. (Av Beata Arnborg)

Bild: Samma vackra färg som på Kalkriese museum får Cronqvisthallen med tiden. Foto Wingårdh Arkitektkontor AB

KUNGAMINNEN

Stockholm: Som minnesgoda läsare säkert erinrar sig publicerade Kulturens Värld för ett och ett halvt år sedan en efterlysning från Livrustkammaren, som nu i höst firar sitt 375-års jubileum med en specialutställning av svenska folkets kungaminnen till vilken Kulturens Världs läsare bidragit med privata föremål.

Totalt är det närmare 500 föremål från hela Sverige från museer, hembygdsföreningar och privata ägare som visas på utställningen – allt från dyrbara hedersvärjor till märkliga fragment från sängar och från gravkistor, där historiens kungar vilar, samt omsorgsfullt sparade täcken som kungar sovit under och stolar de suttit på. Det visar sig att även mera intima föremål som drottningars nattlinnen och silkesstrumpor, skänkta till kammarjungfrur, har sparats i generationer. De fungerar idag som värdefulla påminnelser om familjernas historia och om möten med kungligheter. Dessutom har det ur privata gömmor plockats fram både guldarmband och diamantbesatta smyckeklockor, så kallade gästningsgåvor, som de kungliga delat ut som tack för natthärbärge.

Syftet med utställningen är att uppmärksamma och granska det svenska kulturarvet utifrån vad just det kungliga inslaget betytt. Svenska folkets kungaminnen är en del av ett kulturarv som på ett annorlunda sätt berättar om kungahusets roll i den svenska historien.

”Gustav Vasa tur & retur” på Livrustkammaren från 27 september till 12 april 2004.

Bild: Detta guldarmband skänkte kronprins Karl, sedermera Karl XV, till värdinnan på Wifsta varv, fru Weinberg, som tack för natthärbärge 1858.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 3 September 2003 årgång 18