Tunna skivor

Musikens våta dröm

Finns det en våt dröm inom musiken är det denna: att stå inför en symfoniorkester med en liten pinne i handen och veta att när jag om ett ögonblick höjer händerna kommer ett välmodulerat välljud att fylla salen och öronen – minsta vink med lillfingret väcker en stämma och med små rörelser med händerna jagar jag upp en våldsamt crescendo som med en lätt höjning av händerna glider över i pianissimo.

Detta är få förunnat att uppleva i verkligheten om man inte till exempel är en rikt illustrerad dansk kung, som har ett kungligt hovkapell till sitt förfogande som den glade och godmodige kung Fredrik IX. Eller att man är dollarmiljardär med fanatiskt intresse för storvulenhet i musiken och har råd att leja åttio, nittio musiker och ett konserthus.

En sällsynt förtjänt människa, som fått uppleva detta att agera tillsammans med en symfoniorkester på 70 personer och en kör på 30, är Povel Ramel. Det hände sig att Göteborgs symfoniorkester och sångensemblen Amanda vill göra en annorlunda konsert, och man valde till slut att använda melodier av Povel där man kunde utnyttja de musikaliska resurser som man hade till sitt förfogande. Povel själv engagerades som solist och det hela resulterade i en konsert med ”geniet Anders Eljas” som dirigent – något som man ännu talar om i Göteborg. Nu finns den på skiva med namnet ”Ramelodia Lusticana” och den ger verkliga glädjestunder för alla dem som älskar Povel Ramel och/eller symfonisk musik.




Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 3 September 2003 årgång 18