Konstnären och hans modell

Hösten 2003 talade jag i Skövde om Konstnären och hans modell. Ett utmärkt ämne som jag inte är säker på om det hittades på av Konsthallens chef Pontus Hammarén eller mig själv. Tacksamt, därför att det omfattar så mycket: Vem är Modellen som kanske genom sin person och sitt öde är mycket intressantare än konstnären? Vem är Konstnären? Varför har han eller hon avbildat just den personen (kanske sig själv) och varför har modellen återgivits just så? Var det en beställning, inte mer angelägen än många andra – för pengar således? Ett likgiltigt direktörsporträtt för Skandias styrelserum som snart kommer att plockas ner och ersättas av ett annat. Vad var det för relation mellan konstnären och modellen: likgiltighet, sympati, åtrå eller t o m kärlek? Sedan kommer en tredje person in i förhållandet: Åskådaren. Konstverket, porträttet, nakenbilden existerar knappast utan att någon ser det, liksom någon måste läsa en text för att den skall bli levande eller notskriften spelas för att förvandlas till musik. Åskådaren, som genom sitt sätt att se, uppleva, tolka, blir medskapande och kanske uppfattar konstnären och hans modell på ett sätt som konstnären själv inte haft en tanke på, men som därför inte behöver vara ”fel” – om det finns något som är rätt eller fel i sådana här sammanhang, antagligen inte. Allt det här har de flesta inte en tanke på när de förstrött tittar på en tavla på Nationalmuseum eller någon annanstans.



Av Bengt Lagerkvist
Publicerad i Nr 1 Februari 2004 årgång 19