Kulturspegeln

ETT KONSTENS HUS

Antwerpen: Konstälskare över hela världen har i 400 år beundrat Peter Paul Rubens, barockens stora målare. Hans målningar, teckningar och skulpturer är spridda i både Europa och USA och återfinns idag både i kyrkor, museer och i privat ägo. Men nu får vi möjlighet att stiga in i hans eget 1600-talshus och förflytta oss bakåt i tiden och se de verk som mästaren själv valt att både betrakta och lära sig av.

Detta flamländska universalgeni hade emellertid många andra strängar på sin lyra: han var ytterst bildad, hade stora språkkunskaper (talade holländska, franska, tyska, italienska, spanska och latin) och spelade en betydande politisk roll i egenskap av diplomat vid sina många resor i Europa i samband med konstnärliga uppdrag från flera furstehus. Dessutom var han, som många av tidens välbeställda borgare, en konstsamlare av stora mått med en av de finaste samlingarna i Belgien. Och Rubenshuis, där han både bodde och arbetade, är ritat och konstruerat av honom själv.

När han dog 1640 efterlämnade han en fullständig förteckning över alla sina införskaffade verk, som har hjälpt eftervärlden att rekonstruera hans samlingar. Nu visar man drygt 90 av dessa i hans eget hus och med en hängning, som efterliknar det då rådande modet för privata gallerier, i samma ordning som i hans förteckning. Här blandas olika teman och olika skolor och man får en klar uppfattning om samlingens rika variation.

Förutom ett besök på Rubenshuis med inlånade verk från ett 25-tal länder och där Rubens-experterna Kristin Belkin och Fiona Healy står för både insamlingen och hängningen, kan man antingen delta i guidade Rubens-turer eller själv vandra runt i staden med hjälp av en utomordentligt fin liten guide-bok och själv återupptäcka Rubens.

”NOBELPRISTAGARE I ARKITEKTUR”

Humlebæk: Många danska arkitekter har satt sina namn på världskartan, men mest känd är nog ändå Jørn Utzon, vars operahus i Sidney blivit det tjugonde århundradets mest berömda byggnadsverk.

Jørn Utzon föddes 1918 och utbildade sig till arkitekt på Konstakademien i Köpenhamn, varefter han praktiserade både i Stockholm på Gunnar Asplunds arkitektkontor och hos Alvar Aalto i Helsingfors. Han har mottagit många bevis på erkännanden under åren men det finaste fick han för ett år sedan då han tilldelades The Pritzker Architecture Prize, världens mest prestigefyllda arkitekturpris – också kallad ”arkitekturens ”Nobelpris” – för att dels ha skapat en av de stora ikoniska byggnaderna i det tjugonde århundradet dels för att hela sitt liv ha arbetat exemplariskt, briljant, oförstörd och aldrig med en falsk eller skärande ton. Det var 1957, när han vann den stora internationella arkitekttävlingen om operahuset i Sidney som han blev världsberömd.

Louisiana har länge velat kasta ljus över denne utomordentliga arkitekt och hans verk, som i kvantitativa termer inte är uppseendeväckande – men kvalitativt helt enastående. Nu finns det möjlighet att ta del av både hans verk och hans inspirationskällor. Syftet med utställningen är att visa Utzons arbetsmetod och själva arbetsprocessen. Hans arbeten bygger på idén att skapa byggnadsverk såväl för som till människor – inga arkitektoniska monument. Och även om flera av hans skapelser med tiden har fått en monumental karaktär har funktionen alltid varit det primära.

Den nu aktuella utställningen har tillkommit i nära samarbete med Jørn Utzon själv och hans son Jan Utzon, också han arkitekt och skapare av bland annat Dunkers Kulturhus i Helsingborg, som presenterades i Kulturens Värld nr 3, september 2002.

”Jørn Utzon – Arkitektens universum” på Louisiana fram till 29 augusti 2004.

BERTIL VALLIEN - FFG I NORRLAND

Gävle: Han är en av Sveriges riktigt stora, internationellt kända glaskonstnärer, han har fått åtskilliga pris under årens lopp för sitt nyskapande och hans verk eftertraktas hett överallt i världen, både av privatpersoner och institutioner. Hans mindre glasskulpturer som båtar, väktare, huvuden, pryder månget hem och hans senaste stora skapelse, den fem meter höga altartavlan i glas och järn i Växjö domkyrka, är ett bevis, så gott som något, på att Bertil Valliens glaskonst tillhör det yppersta. Altartavlan presenterades utförligt i Kulturens Värld nr 3, september 2002

Bertil Valliens tidigare verk har varit ganska konkreta, men nu är han på väg in i en abstrakt period i sin glaskonst. Han reducerar det berättande elementet i skapandet och experimenterar med att utnyttja glasets förmåga att genom sin ljusabsorberande kvalitet ge de enklaste former en ny dimension och skala.

Detta nyskapande utgör basen för Länsmuseets Vallien-utställning. Temat är ”att färdas” och det handlar om att utforska och resa till kända och okända mål. Den är den första och hittills enda separatutställningen av Valliens verk som visas i Norrland.

”In transit” på Länsmuseet Gävleborg från 8 maj till 12 september 2004.

KLÄDSKAPARE OCH DESIGNER 50 ÅR

Stockholm: Tillsammans med Kerstin Lokrantz var Gunilla Pontén den som skapade tonårsmodet i Sverige. 1954 fick hon sitt första uppdrag att kreera en modestil som var direkt riktad till tonåringar och i år firar hon 50-årsjubileum.

Det har Nordiska museet tagit fasta på och visar ett sjuttiotal modeller av hennes design genom åren, både kläder och diverse accessoarer. Utställningen består av små grupper med skyltdockor placerade så att besökaren kan röra sig runt modellerna och titta på kläderna från alla håll.

”Gunilla Pontén 50 år retrospektiv” på Nordiska museet från 26 maj till 17 oktober 2004.

OLIKA SÄTT ATT KNYGA HYMENS BAND

Malmö: I takt med att Sverige blir mer och mer mångkulturellt upptäcker vi en mängd olika mer eller mindre för oss exotiska traditioner – kanske framför allt i samband med olika kulturers ceremonier i speciella sammanhang. Exempel på sådana är vigslar och bröllopsfirande. Till de mindre exotiska, som en hel del svenskar numera har anammat, kan man räkna den anglosaxiska seden att brudens far för bruden till altaret och den väntande brudgummen istället för att brudparet tillsammans går fram i altargången.

Mer exotiska traditioner kan man få inblick i på Slottsholmen, där en mängd kvinnoföreningar tillsammans med museet visar prov på brudklädslar, ceremonier, bröllopsfirande och traditioner från olika länder. Här finns också privata bilder och videofilmer, och kvinnor berättar egna minnen.

”Världens brudar” på Slottsholmen fram till 15 augusti 2004.

SURREALISMEN I SKANDINAVIEN 1930-50

Göteborg: Först influerades Danmark och Sverige, senare Norge av det tidiga 1900-talets surrealistiska strömningar från kontinenten. Men denna ism möttes verkligen inte med öppna armar här i Norden. Både i konstnärskretsar och bland allmänheten reagerade man mot formupplösning och ofta förekommande erotiska teman. Särskilt det senare väckte ont blod, speciellt från kyrkligt håll. Till råga på allt gjorde en liknande kritik från socialistiskt håll tillvaron sur för de unga, förhoppningsfulla surrealisterna. Såväl kyrkan som socialisterna ansåg att surrealismen inte var ”uppbygglig”.

Icke desto mindre trängde den sig på och anses numera vara ett viktigt kapitel i den nordiska konsthistorien. Den fick mest fäste i Danmark och lade bland annat grunden till efterkrigsårens inflytelserika Cobra-grupp. I Sverige var det Halmstad-gruppen som redan på 1930-talet presenterade surrealistiska verk men först in på 1950-talet erkändes denna ism i Norge. Där fanns å andra sidan en hängiven konstsamlare, Rolf Stenersen, som hade näsa för dessa unga konstnärers verk, och vars intresse för modern konst emanerade i bildandet av två konstinstitutioner – en i Oslo och en i Bergen.

Den aktuella utställningen på Göteborgs konstmuseum är ett samarbete med Stenersenmuseet i Oslo och Bergen kunstmuseum.

”Oron och begäret. Surrealismen i Skandinavien 1930-50” på Göteborgs konstmuseum från 23 juni till 3 oktober 2004.

EN MODERNIST PÅ MODERNA

Stockholm: Han var blyg och tillbakadragen och levde största delen av sitt korta liv (1878-1922) i Danmark. Detta kan vara anledningen till att Karl Isakson främst var kända bland konstnärsvännerna i Sverige och inte för allmänheten. Hans verk var dessutom ofta osignerade och odaterade och finns inte på institutioner utan nästan uteslutande i privat ägo i Sverige och Danmark.

Från sitt trettonde år arbetade han som yrkesmålare i Stockholm samtidigt som han fick grundutbildning i teckning på Tekniska Skolan. Under tiden assisterade han Carl Larsson som höll på med freskerna på Nationalmuseum. 1897 antogs han på Konstakademien och efter tre års utbildning gav han sig ut i Europa – först till Italien, senare Köpenhamn och därefter flera resor till Paris, där han inspirerades av Picasso, Matisse, Delaunay och, inte minst, av Cézanne.

Karl Isakson ansåg själv att ”stark färg är inte det viktigaste utan att den är vacker och sann för ögat, att det blir en färgharmoni. Färgerna är ju som tonerna i ett musikinstrument. Huvudsaken är inte att det låter högt utan att tonerna är klara och rena i sitt inbördes förhållande.” Han omarbetade och målade över tills han var nöjd, men efter 1915 lämnade han hellre sina dukar ofullbordade, när de i hans ögon inte dög. Och under sitt sista decennium hindrades han av en extrem självkritik från att ställa ut. Samtidigt är just flera av de målningar han själv lade åt sidan de som gett honom det goda rykte han har idag.

På Moderna Museet visar man ett hundratal av hans verk: landskap, porträtt, modeller, stilleben och religiösa bilder. Museet äger ett 40-tal och har lånat in resten från andra museer och från privatpersoner.

”Karl Isakson” på Moderna Museet från 15 maj till 29 augusti 2004.

FRÅN MOTBOK TILL SPRITRESOR

Stockholm: Rusdrycker och tillgång till desamma har i flera århundraden varit föremål för debatt ur politisk, ekonomisk, social och medicinsk synvinkel i Sverige. Allt från Rusdrycksförordningen 1622 med inskränkande bestämmelser om brännvinsutskänkningen till dagens (skatte?)-dilemma med de horder av svenskar som ratar de svenska alkoholpriserna och istället köper sina varor i näraliggande lågprisländer.

Nu ställer sig Vin & Sprithistoriska museet frågan: ”Varför är spriten en så het potatis bland svenskarna?” och ”Hur kommer det sig att vi har systembolag i Sverige?” Här får man lära sig hur statsmakten kontrollerat våra alkoholvanor och följa den utveckling som den svenska alkoholpolitiken genomgått under åren.

Många minns motboken med sina strikt reglerade centilitrar för vuxna män(!) – en föga jämställd historia – andra har säkert råkat ut för den pinsamma röda lampan vid kassan. Och inte fick man inmundiga alkoholhaltiga drycker på danstillställningar eller bara vara törstig utan att också vara hungrig. Restriktionerna har varit många, men har ofta åtföljts av upplysning och propaganda – till och med i syfte att svensken skulle dricka mera – vin, alltså, istället för sprit.

Den mera tillåtande synen på alkoholförtäring som råder idag, då till och med reklam får förekomma för varor med lägre alkoholhalt, kommer troligen att liberaliseras ytterligare framöver av skatteskäl – redan idag måste Systembolagen i Sydsverige varsla sina anställda när svensken mer och mer går över till att handla på andra sidan Öresund.

”Monopol” på Vin & Sprithistoriska museet fram till 14 november 2004.

RAUL WALLENBERG

Stockholm: Efter nästan 60 år finns fortfarande många fler frågor än svar när det gäller Raoul Wallenberg, affärsmannen och diplomaten som räddade tiotusentals ungerska judars liv i slutet av andra världskriget. Hans öde har upprört och engagerat många människor – inte bara i Sverige utan i hela världen. Han var bara 32 år gammal när han greps av den sovjetiska hemliga polisen 1945 och ingen vet riktigt vad som hände sedan.

Judiska museet vill med sin utställning utmana besökarna, få dem att ifrågasätta. Var det i själva verket så att Sverige inte utnyttjade alla resurser för att få ur honom från Sovjet? Om denna och många andra frågor handlar museets aktuella utställning.

”Raoul Wallenberg – one man can make a difference” på Judiska museet fram till 30 december 2004.

VARJE VECKA - NYA SAMLARE

Linköping: Först, i urminnes tider, samlade människan mat och bränsle för att överleva. Sedan, när livets basala behov var tillgodosedda övergick man till att både samla och bevara materiella ting.

Allt möjligt – och omöjligt – mellan himmel och jord som ett länsmuseum kan ha i sina magasin kan besökaren frossa i på Östergötlands länsmuseum denna sommar. Förutom glas, porslin, kläder, broderier, knypplade spetsar, möbler, kuriösa dosor och leksaker några storsamlares donationer av konst.

Så kallade ”kändisars” samlingar visas i en speciell avdelning, men här finns även sådant som museet har i sina egna gömmor som tillhört historiska personer: till exempel en kaffekopp, skänkt till Axel von Fersen av Marie Antoinette, Jenny Linds servis och teckningar ritade av Gustaf III.

”Samlaren” på Östergötlands ländmuseum från 9 maj till 5 september 2004.

TANKAR + STRECK = TANKESTRECK

Stockholm: Robert Broberg, känd under flera olika namn genom sin musikkarriär, är förutom ordkonstnär också en bild-dito. På Kulturhuset visar han teckningar och målningar där de innersta tankarna står i fokus. De har tillkommit som ett försök att se, begripa och förstå livets kast och svängningar. Några är nya, andra är hämtade från hans bok ”Gilla Läget”.

Liksom i hans musikskapande hittar man i hans konst en finurlighet och självironi som balanserar mellan glädje och förtvivlan. I hans egna kommentarer dyker dock den verbala ekvilibristen ofelbart fram: ”Ingen svärta eller smärta är för stor, för att inte må bra av att ses genom ett par galghumoristiska glasögon med gapskrattsförlösare och fnissbefrämjare, som ger en eftertankeinjektion med allvarsvärme.”

”Gilla Läget” på Kulturhuset, våning 4 fram till 6 juni 2004.

NOSTALGI, KAMP OCH FRAMTIDSTRO

Stockholm: Är Sverige verkligen världens mest jämställda land när pappor endast tar ut 12 % av föräldraledigheten och när de i 69 % av barnfamiljerna inte tar ut någon ledighet alls? När kvinnors löner fortfarande ligger nästan 20 procentenheter under männens för lika och likvärdigt arbete? När kvinnor utför 82 % av allt hushållsarbete och när kvinnorepresentationen i näringslivets styrelser är praktiskt taget obefintlig?

Exemplen på bristande jämställdhet är många och ändå har Sverige hunnit långt jämfört med många andra länder sedan det tidiga 70-talets krav på fri abort och daghem till alla barn. Men vi har bara hunnit en bit på vägen och i Stadsmuseets aktuella utställning ställs frågan om vad som uppnåtts och var som återstår för att vi ska kunna ståta med ett samhälle där villkoren för kvinnor och män är lika.

”Kärlek, makt & systerskap – 30 år av kvinnokamp” på Stadsmuseet fram till 8 augusti 2004.

TILL EN BÖRJAN VAR DET AKVARELL SOM GÄLLDE

Skärhamn: Det var med sina oljor som Anders Zorn slog världen med häpnad och väckte enorm uppmärksamhet redan under sin livstid. Han var den eftertraktade porträttmålaren som själv kunde diktera villkoren och fick både presidenter och kungar att posera som han själv ville.

På Konstakademien, där han antogs redan vid 15 års ålder, utvecklades han snabbt och på elevutställningen 1880 ställde han ut akvarellen ”Sorg”, som inköptes för Nationalmuseum – ett klart genombrott för honom, som nu kunde försörja sig på porträtt och genremålningar. Fram till 1887 arbetade han nästan uteslutande i akvarell och bemästrade tekniken fullständigt.

Sommarens utställning på Akvarellmuseet innehåller ett sextiotal av Anders Zorns akvareller, såväl kända som okända. Här finns både vackra societetsporträtt, folklivsskildringar och studier av kvinnor i naturen och av havet. Särskilt de senare visar att han aldrig tröttnade på vattnets, himlens och ljusets möte. Hans återhållna färghållning och distinkta uppfattning av ljusvalörerna visar en unik förmåga att skildra rörelserna i naturen, speciellt i vattnet, som han får att skimra med sin lysande och briljanta teknik.

”Anders Zorn” på Nordiska Akvarellmuseet från 16 maj till 26 september 2004.

NÄSTAN SOM I EN LAGÅRD

Stockholm: Sedan 1998 har ett antal kossor ”vandrat ut” på gator och torg i USA, England, Irland, Australien och Belgien – och nu är det Sveriges tur. Men det är inte sådana som man vanligtvis möter i hagarna utan cirka 100 kor i glasfiber i naturlig storlek.

Det finns flera syften med denna annorlunda konstutställning. Dels drar den till sig en massa besökare och fångar intresset för konst hos en helt ny generation, dels är den avstamp inför en auktion, som äger rum tolv veckar efter starten, där merparten av intäkterna går till välgörande ändamål – i år till Barnens Rätt i Samhället (BRIS).

”CowParade” på gator och torg från juni fram till auktionen på Stockholms Auktionsverk 27 september 2004.

NORDLIG TRÄDGÅRDSKULTUR

Ockelbo: För andra sommaren i rad bygger Wij Trädgårdar vidare på sitt centrum för nordlig trädgårdskultur. Drygt 25 000 besökare kom för att låta sig inspireras förra sommaren, då man började satsa på utåtriktad verksamhet med uteservering, trädgårdsbutik och konserter av hög kvalitet och stor bredd.

Denna sommar har trädgårdsmästaren Lars Krantz, känd från Rosendals trädgårdar i Stockholm, tillsammans med ett hundratal trädgårdsproffs och engagerade amatörer skapat en besöksträdgård ”av ett slag som världen aldrig skådat”. Rosorna är fler och större, köksträdgården sväller över av arter, experimentfältet är större och mer varierat i den blivande lantbruksparken och musikupplevelserna nya och spännande. Konstnärer ställer ut sina verk och man visar både tematrädgårdar och bjuder på ”Plats för lek” för de minsta.

”Wijs Trädgårdar – andra sommaren” från 6 maj till 30 september 2004.

SAMSPEL

Köpenhamn: Konstakademien fyller 250 år och detta jubileum firas på ett mycket speciellt sätt: aktiva, erkända danska konstnärer har fått till uppgift att välja konstverk ur samlingarna på Statens Museum for Kunst och låta sina egna verk samspela med äldre konst. De möten som uppstår skapar en dialog över tid och kastar ett helt nytt ljus över verken.

Ingen av konstnärerna har gett sig i kast med denna utmaning på likartat sätt. Vissa har valt att samspela med väldigt gamla konstverk, andra med relativt nya, vissa har till och med en mycket kritisk syn på ”sin” samspelare. Utställningen är en resa i konsthistorien, där olika kollisioner mellan dåtidens och nutidens verk resulterar i överraskande upplevelser.

”Clinch“ på Statens Museum for Kunst fram till 28 november 2004.

MELLANÖSTERN I SKÅNE

Lund: Här i Norden har vi anammat otroligt mycket från högkulturerna hos babylonier, perser, greker, romare och turkar. Mycket som vi inte går och funderar på varje dag. Men tänk till exempel bara på dagens tideräkning, aritmetiken, skrivkonsten och bevattningstekniken.

Mellanöstern har sen urminnes tider varit säte för migrationer. Miljoner människor har kommit och gått – och alla har de dels tillfört dels tagit med sig olika traditioner, som idag kan te sig ålderdomliga och främmande, men som icke desto mindre påverkar livet för många – inte minst för människor som tvingats fly från sina ursprungsländer.

På Kulturen i Lund, som för övrigt gratuleras till Svenska museiföreningens pris Årets museum, visar man Mellanösterns roll som vår kulturs vagga och utställningen förklarar mot en historisk bakgrund våra olika sätt att tänka och leva. Syftet är att ge underlag för samtal, diskussioner och argumentation – och använda det talade ordet istället för våld för att undvika människoförakt och rasism.

”Vem är Jag? Vem är Du? Mellanöstern Här.” På Kulturen fram till 31 december 2004.

SKÄRGÅRDSSLÖJD

Karlskrona: Sedan ett år tillbaka samarbetar Blekinge museum med Hemslöjdskonsulenterna i ett projekt där den blekingska kustkulturen lyfts fram. Syftet är att hålla kunskapen om hantverk från detta område levande. 15 nutida slöjdare har studerat länets skärgårdskultur och har inspirerats av de gamla traditionerna till att framställa nytillverkad slöjd som visas tillsammans med museets egna samlingar.

”Sillastrypare och fiskmadammer” på Blekinge museum från 29 maj till 9 januari 2005.

MUSEUM PÅ ZOO

Eskilstuna: Konstutställning i en djurpark – kan det vara något? Jo, menar Sörmlands museum och Parken Zoo, som samarbetar i ett udda och spännande projekt, där vi kan räkna med många och ovanliga möten, både mellan olika yrkesgrupper som zoologer och kulturhistoriker och mellan olika typer av publik.

Museichefen Karin Lindvall är omåttligt stolt över denna stora utställningssatsning just på Parken Zoo: ”Det är en utmaning att bygga en utställning på en så annorlunda plats. Det är också en fantastisk möjlighet för oss att nå andra publikgrupper än dem som vanligtvis kommer till våra utställningar.”

Man satsar stort på pedagogisk verksamhet och bjuder in skolklasser från hela länet. Museets och djurparkens pedagoger samarbetar och skapar olika program för olika ålderskategorier i syfte att skapa diskussioner om existentiella frågor som engagerat många de senaste åren, inte minst ungdomar: Är kossan kompis eller hamburgare? Ska människor klä sig i päls? Varför åt man inte häst förr i tiden? Ska djur verkligen behöva transporteras under olidliga förhållanden till slakt?

Genom att också ta upp dagsaktuella ämnen och sätta in dem i ett större sammanhang får besökaren ett historiskt perspektiv och nuet blir mer begripligt.

”Älskas – ätas. Om människor och djur – ett förhållande med historia” på Parken Zoo från 9 maj tills vidare.

BRASILIANSK KONST I HOLLAND

Den Haag: De äldsta bevarade målningarna från 1600-talet av Brasiliens olika folkgrupper och rika och omväxlande natur fördes till Holland av Johan Maurits, guvernör i Brasilien från 1636 till 1644. Han var en mycket framsynt och driftig person, genuint intresserad av den brasilianska kulturen och av invånarna. Han knöt till sig inte bara vetenskapsmän utan också konstnärer som fick i uppdrag att måla befolkningen, den rika floran och faunan och landskapen.

När hans residens hade byggts i Den Haag inlemmades Albert Eckhouts verk från Brasilien i bostaden och han såg också till att åtskilliga indianer från Brasilien kom dit och utförde sina rituella danser i samband med den festliga öppningen av Mauritshuis.

Dessa konstverk, varav tolv stilleben och åtta tavlor med manshöga figurer, överlämnades emellertid 1654 till hans kusin Frederik III av Danmark och finns numera vanligtvis i Nationalmuseet i Köpenhamn. Men i år, i samband med Johan Maurits 400 års födelsedag, har de vandrat till Mauritshuis för att åter igen slå besökarna med häpnad över rituella danser, exotiska frukter och människoätare. Till exempel visar bilden här intill en kvinna, tillhörande Tapuya-indianerna, som håller i en skadad arm och på ryggen bär en korg som ett ben sticker ut ur. Anledningen lär vara att denna stam inte ville anförtro jorden sina dödas kroppar – istället åt de upp dem.

”Discovering Brazil with Albert Eckhout” på Mauritshuis fram till 27 juni 2004.

NORDISK SAMTIDSKONST I NORGE

Moss: Omkring 35 nordiska konstnärer, både ”färska” och etablerade, invaderar det gamla bryggeriet i Moss denna sommar och både staden och hela regionen kommer att präglas av deras närvaro, som ”smittar av sig” på gallerier, litteraturaftnar, filmvisningar och mycket mera.

Konstnärerna presenterar verk som spänner över breda fält: från poetiska betraktelser till en kritisk syn på den nya, nordiska verkligheten, till exempel föreställningen om välfärdsstaten, avsaknaden av motsättningar, den välgöddes självbelåtenhet, de små välorganiserade samhällena samt mera existentiella frågor.

Trots att denna festival arrangeras i en liten stad vill man inte dra uppmärksamheten enbart till det lokala utan istället uppmuntra besökarna att diskutera och ifrågasätta på många nivåer, exempelvis det eventuella värdet av vårt nordiska sociopolitiska system som bygger på samförstånd.

”Momentum 04” i Moss bryggeri från 22 maj till 27 juni 2004.

ÖSTGÖTSK VÄRMLÄNNING

Karlstad: Stefan Johansson (1876-1955), som föddes i Östergötland men senare bosatte sig i Karlstad, studerade endast ett par terminer på Konstakademien och ansåg sig vare autodidakt. Han formade själv ett rofyllt, harmoniskt bildspråk och utvecklade sin helt egna teknik med akvarell på duk, som väckte stor uppmärksamhet. Särskilt ömsinta är bilderna av mamman, sonens ständiga och tåliga modell. Dessutom intresserade han sig för ljuset, både det elektriska och det levande, och hans interiörer med en övertäckt brinnande lampa på ett nattygsbord blev redan under hans livstid klassiska verk.

Vid invigningen av Värmlands museum år 1929 deltog visserligen Stefan Johansson, men separatutställningen denna vår är den första som visar hela bredden av hans konstnärskap med porträtt, studier av moln, landskap, interiörer och ljus från sekelskiftet 1900 fram till hans sista år.

”Stefan Johansson” på Värmlands museum fram till 22 augusti 2004.

PÅKOSTADE KAFFEKOPPAR

Grimslöv: De riktigt magnifika paradkopparna, som köptes som souvenirer på förnäma kurorter eller mondäna utflyktsmål på 1800-talet, var rena samlarobjekten och aldrig tänkta att användas till att dricka ur.

Fröken Florence Stephens på Huseby bruk bevarade bland annat en mängd vackra kaffekoppar som tre generationer före henne hade samlat. De flesta är från 1800-talets första hälft och våldsamt eleganta, överströdda med blommor, porträtt, scenerier och gyllene bårder. Frökens unika samling av cirka 50 olika kaffekoppar visas hela sommaren i en specialutställning i Gamla Smedjan på Huseby – och givetvis kommer praktfullt blommande och eleganta tårtor att serveras i den rekonstruerade 1800-talsträdgården.

”Frökens kaffekoppar” på Huseby Bruk från 13 juni till 5 september 2004.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 2 Maj 2004 årgång 19