Fadermördare och målargeni

Förväntningarna är stora. Avsevärt större än entréavgiften. Här skall jag möta Dadd. Hans målningar. Det hänger, på grund av förväntningarna, en bestickande trollsång i luften på Tate Gallery.

Dadd ansåg sig vara ett redskap för den hemlighetsfulla helheten, medan andra fick stanna vid att rota i det begripliga. Många av hans målningar är drömmar som svämmat över nattens gränser. Hellre lever han i månljusets mysterium än i faktavärldens solljus som kan representeras av klockan och sextanten.




Av Olav Wiström
Publicerad i Nr 3 September 2004 årgång 19