Kulturspegeln

STRAPATSER ÖVER LAND OCH HAV

Stockholm: Redan 1638, två år efter den svenska Postens grundande, upprättades postvägen från Stockholm via Roslagen och Åland till sydvästra Finland och Åbo. Det var postbönder, som från början fick gå till fots, senare rida, på den gamla resväg som funnits sedan urminnes tider och i Gamla Grisslehamn fortsätta till sjöss i små öppna båtar mellan Sverige, Åland och Åbo – ofta en ytterst farlig resa, som krävde många postförares liv, särskilt under det stränga vinterhalvåret. Som arbetsgivare var Posten inte att leka med: försändelserna skulle fram, oberoende av väder och vind, sjukdomar eller andra hinder.

Så småningom, i slutet av 1800-talet, ersatte järnvägen de gamla hästskjutsarna och ångbåtar ersatte de små öppna båtarna. Nu behövde postförarna inte längre riskera sina liv.

Officiellt drogs denna postväg in 1911 och en mer än 270-årig börda för bönderna längs vägen försvann. Idag kan man ta sig fram längs den gamla postvägen, med bil, cykel, buss eller till fots och till sjöss med reguljära färjor, i egen båt eller kanot. God hjälp på färden är den historiska resehandbok som getts ut på både svenska, engelska och finska.

Den som föredrar att göra resan på ett enklare sätt kan göra det på Postmuseums aktuella utställning.

”Postvägen över land och hav” på Postmuseum fram till 16 januari 2005.

RIKT OCH VÅGAT FOTOGRAFI

Stockholm: När ett fyrtiotal svenska fotografer flyttar in på Kulturhuset kommer vi att få se ett Sverige i rasande förvandling: det idylliska svenska landskapet har fått konkurrens av turistindustrin, en ny ekonomi, internationell samverkan och teknologisk snabbhet. Fotograferna har hittat nya sammanhang, nya miljöer och ny tematik. Fotografierna utgör bevis för att en ny dynamik tagit plats inom konsten och att fotografin spelar en vital roll, både som katalysator och uttolkare.

Syftet med utställningen är att skapa en dialog kring fotografi, fotografiska tillämpningar och vad bilden speglar, avslöjar och debatterar.

”Instabilt – Nya riktningar inom svensk fotografi” på Kulturhuset fram till 9 januari 2005.

KOSTYMFEST

Stockholm: Han är sinnebilden för glamour, glitter och glans. I ”After Dark” uppträder han och hans medspelare i otroliga och överraskande förvandlingsnummer och praktfulla kostymer. Han excellerar i flärd och hänför publiken med sitt klädskapande. De flesta har nog redan gissat att detta handlar om Christer Lindarw.

Denna höst fylls Dansmuseet av hans kreationer – inte enbart de kända, som till exempel Lill Lindfors klänning, som hon tappade hälften av i Melodifestivalen i Göteborg för några år sedan, utan många andra scenkostymer skapade för kända artister under snart trettio år.

Men här finns också mindre kända skapelser som han ligger bakom, till exempel kostymerna till Pelle Svanslös och Frankenstein på Operan. Och så får besökaren också stifta bekantskap med en mera dold talang i hans breda konstnärliga begåvning: en hel del teckningar av hög konstnärlig kvalitet.

”Dressed for Success – Design Christer Lindarw” på Dansmuseet från 26 november till 27 februari 2005.

NATIONELL SKYMNINGSROMANTIK

Stockholm: Många är de nordiska konstnärer som sökte sig till konstnärskolonin i Grèz-sur-Loing kring förrförra sekelskiftet och alla lät de sig inspireras av impressionismen. Nils Kreuger utgör härvidlag inget undantag. Redan under de första åren i Frankrike började han ägna sig åt det motiv som kom att bli dominerande under resten av hans liv: hästar i arbete och rörelse. Han målade företrädesvis i gryningen eller i skymningen i en dämpad färgskala. För honom var ljusets skiftningar det centrala.

Liksom många andra svenska konstnärer var han vid 1880-talets mitt kritisk mot Konstakademien och blev en av de ledande inom oppositionen. Han deltog aktivt vid bildandet av Konstnärsförbundet, där han verkade ända till upplösningen 1920. Ifrån denna position hade han möjlighet att följa det svenska konstlivets utveckling kring 1900-talet och när han återvände till Sverige för gott 1887 bosatte han sig i Varberg. Där fanns målarkollegorna Richard Bergh och Karl Nordström, och de tre bildade tillsammans den så kallade Varbergsskolan. Denna lilla konstnärsgrupp gjorde den nationella skymningsromantiken till sitt konstnärliga program. De karga omgivningarna i trakten blev gruppens viktigaste motiv.

Kreuger var en mångsidig konstnär, som ägnade sig åt både bokillustrationer, skämtteckningar, affischer och grafisk formgivning, men det är främst hans målningar från Ölands vidsträckta och flacka landskap med hästar och kor på det öländska alvaret som gjort honom populär.

”Nils Kreuger” på Waldemarsudde fram till 9 januari 2005.

BILDEN AV STADEN – STADEN SOM BID

Stockholm: Någon får en bra idé, andra hakar på och tänder på den – och är den riktigt bra kan det gå som för frilansfotografen Bruno Ehrs, som tillsammans med 15 kollegor, både nu levande och avlidna, visar fotografier av ett nutida och dåtida Stockholm.

I en personlig stil skildrar dessa 16 fotografer Stockholm och stockholmarna från 1860-talet och fram till idag. Var och en av dem medverkar med ett tiotal porträtt av stadsrummet, stadslivet, människorna, arkitekturen och vattenlandskapet. Av naturliga skäl, bland annat det stora tidsspannet, har de helt olika synsätt och tekniker, men sammantaget ges en exposé över hur fotografer genom tiderna speglat föreställningen om staden.

I samband med utställningen utkommer en antologi, där varje fotograf är representerad med minst sex bilder från utställningen. Här finns också såväl nyskrivna texter som utdrag från romaner och artiklar från 1870-talet och framåt. Syftet är att ställa litterära beskrivningar av staden mot fotografernas bilder för att undersöka sambandet mellan föreställningar om det urbana och det urbana fotografiet.

”Portraits of a City – an Urban Anthology” på Stadsmuseet fram till 9 januari 2005.

ANSLÅENDE SKULPTURINSTALLATIONER

Helsingborg: Bröderna Jake och Dinos Chapmans verk är djupt rotade i en konsthistorisk kontext och har ursprungligen utvecklats ur Goyas etsningar av krigets fasor 1810-20. Deras konstproduktion kombinerar uttryck av skönhet med smärta, det sublima med det perversa, humor med skräck, det djävulska med det infantila och skärskådar populärkulturen och bildvärlden ingående.

På ett av många uppfattat som provocerande sätt naggar de gränserna för den allmänna moraluppfattningen och undersöker några av samhällets tabun: pornografi, död, exploatering och krig och fokuserar hellre på offren än på segrarna.

”Jake & Dinos Chapman – Äktenskapet mellan förnuft och elände” på Dunkers Kulturhus fram till 21 november.

SVÄRD, VÄRJOR OCH SABLAR

Stockholm: För den som idag hör ordet ”fäktning” vandrar nog tankarna till OS och andra stora tävlingar. Men så har det minsann inte varit tidigare. Under många århundraden har fäktning varit blodigt allvar – ofta en fråga om liv och död. Det fåtal, som behärskade fäktningskonsten, tillhörde samhällets toppar och deras exklusiva svärd och eleganta värjor var helt klart förknippade med makt. De behärskade sin omgivning, både vänner och fiender.

Livrustkammaren har tillsammans med Svenska Fäktförbundet, som i år fyller 100 år, tagit fram en utställning med såväl kungliga svärd, värjor och sablar som magiska svärd från filmens värld. Och här behöver man inte nöja sig med att titta utan kan få pröva på att både hugga, stöta och sticka, känna på Gustav Vasas svärd eller testa moderna fäktvapen.

Under utställningsperioden ordnas flera program kring svärd och fäktning på torsdagskvällarna och i veckosluten. Bland annat berättar Jan Guillou om sin romanhjälte Arn och hans svärd, och Tempelriddarna kommer på besök

”Fäktning på lek och allvar” på Livrustkammaren fram till 9 januari 2005.

VENETIANSK RENÄSSANSKONST

Edinburgh: Endast få venetianska målningar fanns i Skottland på 16- och 1700-talet, men i början av 1800-talet tvingade sociala och politiska omvälvningar i södra Europa en allt fattigare adel att sälja sina förnäma samlingar. Högkvalitativa italienska verk praktiskt taget flödade in i Storbritannien och skapade en gyllene tid för samlare av gamla mästerverk.

I samband med avslutningen av ett ambitiöst projekt att restaurera akademibyggnaden och sammanföra den med systerbyggnaden intill, the National Gallery of Scotland, har man tagit fram en utställning av venetiansk konst från åren mellan 1460 och 1620 och visar cirka 250 unika verk av bland andra Titian, Bellini, Tintoretto och Veronese. En del av verken ingår i museets utomordentligt fina samlingar, bland annat några av Titians största mästerverk, men många har lånats in såväl från museer i Europa och USA som från privatpersoner. Bland de senare smått sensationella verken finns sådana, som aldrig tidigare visats för publik.

En av ambitionerna har varit att försöka få fram den omgivning som dessa venetianska målningar ursprungligen visats i och att skapa en känsla av sammanhang, både inom den religiösa och den sekulära sfären. Således finns också skulpturer i marmor, terrakotta och brons, möbler i valnöt, praktfulla textilier i skuren sammet och sidenbyxor, porslin, glas och lackarbeten – allt för att ge besökaren den känsla av atmosfär i kyrkorna, palatsen och de privata hemmen, för vilka dessa målningar skapades.

”The Age of Titian: Venetian Renaissance art från Scottish Collections” på National Galleries of Scotland fram till 5 december 2004.

EN NORDISK CHAGALL

Gävle: Han blev tidigt moderlös och det i en tid långt före fritis och dagis och utbyggda sociala skyddsnät. Fadern var värmlänning, men flyttade till Bollnäs och utgjorde där en frisk och annorlunda fläkt i den gammaldags konservativa bondemiljön, fylld av nya idéer, skaparkraft, livslust och överlevnadsförmåga. Han försörjde den lilla familjen som gårdfarihandlare och var ofta ute på handelsfärder på cykel. Så sonen skulle varit alldeles ensam långa tider, om det inte funnits tre goda féer i hans barndom: tre mostrar som alla var småskollärare i närbelägna skolor i trakten. De var ogifta och ensamstående, och slösade all sin kärlek och all sin omsorg på det moderlösa syskonbarnet.

I denna trygga men udda tillvaro växte Mårten Andersson upp. Han fick tidigt känna på det som ofta är konstnärens lott: att vara utanförstående. Men han har från barnsben levat i en livlig och kreativ miljö, där inget nödvändigtvis måste lämnas oprövat och där det personliga initiativet, uppfinningsrikedomen och oförvägenheten var förutsättningen för överlevnad.

Denna barndomsmiljö ledde tidigt in honom på en livslång spaning efter den tid som flytt – i många olika bemärkelser. Den vuxne målaren har trängt långt in i skönhetslängtans rike, drömt sig långt tillbaka i tiden till längesedan glömda uttrycksmedel och försvunna symbolvärldar. Till gamla hälsingebönder som förgyllde den grå vardagen med färgexplosioner på seldon, verktyg och andra av vardagslivets föremål. Som lät vandrande målare fästa drömmen om palmblad och rosor, om exotiska skönheter och mystiska palats och minareter, om märkvärdigheterna i Bibelns berättelser på väggar och skåpdörrar. Som gjorde dörrfodret in till köket med blåmjölk och saltströmming till en färgsprakande paradisport. Som lät fantasier om livet, döden och kärleken lyfta till himlen i exotiska landskap, fjärran från vargtimmens blåkalla tystnad, timmerskogens förlamande muskeltrötthet eller mjölkningens vita piska.

Nu visar Länsmuseet 29 av Mårten Anderssons målningar från perioden mellan 1958 och 2003 samt 6 akvareller och 3 objekt, och eftersom han är synnerligen magert representerad på svenska museer, trots att han tillhör en av de stora sagoberättarna i landet, har han inte fått den uppmärksamhet som han självklart förtjänar. Därför är denna retrospektiva utställning unik.

”Från källorna” på Gävleborgs museum fram till 28 november.

PARADISDRÖMMAR

Ishøj: Badande människor, storslagen natur, livet på landet och i fjärran exotiska trakter var de tyska expressionisternas visioner om ett fritt liv i samklang med naturen – bort från civilisationens snärjande band. De har skapat några av konsthistoriens mest färgrika och livsbejakande konstverk, och det under en period fylld av konflikter och omvälvningar, då Tyskland fram till första världskriget kännetecknades av en omfattande industrialisering. Storstäderna växte explosionsartat, invånarna upplevde sig som anonyma och stadslivet
präglades av nöjeshets och dekadans. Människor längtade efter harmoni och en ny nationell självkänsla.

Konstnärernas paradisvisioner var en reaktion mot dessa moderna levnadsvillkor. De var visserligen beroende av storstadens konstmiljö och fascinerade av nattlivet i de hektiska metropolerna, men längtade samtidigt efter ett ursprungligt, naturligt levnadssätt. Somrarna tillbringade de på landet och ägnade sig åt badliv, vandrade i naturen och arbetade i konstnärskollektiv. Men de lät sig också inspireras av fjärran liggande länder med ursprungliga kulturer. Många av dem litade på att ett nytt paradis – en ny värld – kunde bli en realitet efter kriget.

På Arken kan man möta 13 av de bästa tyska expressionisterna, bland andra Emil Nolde, Ernst Ludwig Kirchner och Franz Marc. Hela 115 verk har samlats, varav endast få har visats i Danmark tidigare.

”Det genfundne paradis – tysk expressionism” på Arken fram till 23 januari 2005.

FAMILJEINTERIÖRER OCH ANONYMA FÖRSTÄDER

Humlebæk: Efter moget övervägande har den engelske målaren Leon Kossoff funnit att Louisiana är det första internationella museum som får visa hans cirka 50-åriga livsverk, som har legat undanstoppat i diverse lager och garderober. På museet är man mäkta stolt över att kunna visa denna utställning.

Leon Kossoff, född 1926, tillhör den så kallade Londonskolan, vars medlemmar alla var bosatta i London och genom hela sin karriär har arbetade figurativt med betoning på oljemålningens kroppslighet för att ge ett närvarande, sinnligt uttryck för människans kroppsliga existens. Hans verk är på en och samma gång både anspråkslösa och storslagna. Med en flödande och rörlig målningsteknik på träskivor ger hans konst en känsla av något brådskande, nästan traumatiskt, men ända ofrånkomligt. Motiven hämtar han i familjekretsen och i anonyma förstadsmiljöer, som blir föremål för innerliga och djupgående förtolkningar. Man kan uppleva stämningslägen som pendlar mellan ytterligheter som lycka och vanmakt i både hans oljor och kolteckningar. Gränserna suddas ut mellan figur och omgivning och skapar, mitt i storstadens ödemark, en känsla av landskap – både i byggnader och porträtt.

”Leon Kossof – Maleri 1954-2000” på Louisiana från 19 november till 28 mars 2005.

MÅNGTUSENÅRIGA FYND FRÅN RUMÄNIEN

Stockholm: Det område i sydöstra Europa, som idag är Rumänien, har genom årtusenden spelat en central roll för utvecklingen av europeisk kultur och historia. Det strategiska läget vid Svarta havet och de stora floderna Donau och Dnestr har underlättat förbindelserna med både de angränsande länderna och Centraleuropa, Asien, Främre Orienten och de
romerska rikena, och kulturella impulser har genomströmmat regionen.

I drygt fyra år har Medelhavsmuseet fört samtal med museikollegor och forskare i Bukarest om möjligheten att sammanställa en utställning för visning i Sverige av arkeologiska skatter från Rumänien. Nu är projektet i land och vi häruppe i Norden har en unik chans att uppleva hur våra tidiga förfäders mångkulturella och vitt spridda kontakter med omvärlden har satt spår i vår egen historia.

På utställningen finns ett representativt urval av fynd från år 6 500 f Kr och fram till kristen tid och till och med de äldsta föremålen vittnar om en hög grad av civilisation, intellektuell förmåga och förmåga att tänka abstrakt.

Fem föremål från en av Rumäniens främsta nationalskatter, Pietroasaskatten, drar till sig extra uppmärksamhet. ”Hönan med kycklingar”, som den kallas, påträffades 1837, väl dold mellan två klippblock och täckt av en platt sten, av två bönder som hämtade sten från Istrita-berget. De lämnade fyndet, totalt 18,8 kg guld, fem föremål i rent guld och sju även smyckade med stenar, till en köpman som hamrade på föremålen med en yxa för att förminska dem och därmed göra dem lättare att transportera.

När platsen undersöktes av myndigheterna året därpå hittades endast 12 av de ursprungligen 22 föremålen – och i ganska dåligt skick. 1867 restaurerades de för första gången och drygt tio år senare stals skatten och förstördes ännu mer. Efter ytterligare restaureringar sändes skatten 1916 till Moskva tillsammans med en stor del av Rumäniens nationalskatter och återkom först 1956.

”Guldskatter – Rumänien under 7 000 år” på Medelhavsmuseetfram till 27 februari 2005.

KYRKOTEXTIL OCH LITE ANNAT

Stockholm: Kyrkliga textilier från elva av Sveriges stift finns nu att beskåda på Historiska museet för första gången på 20 år. Museet vill visa hur de rikt utsmyckade textilierna, som pryder kyrkan och prästen under gudstjänsten, har tagits fram. I utställningen kan man ta del av hela den kreativa processen – från beställarens önskemål via konstnärens uttryck och till själva det praktiska utförandet.

Dessa föremål verkar i kyrkans rum, men numera finns också ett behov av andra rum, som inte är relaterade till kyrkorummet: rum för avskildhet och gemenskap, för stillhet, för ritualer, där textil konst kan ha sin plats. För det ändamålet har Statens konstråd anlitat den amerikanska konstnären Ann Hamilton, som i verket ”aloud” gestaltar hur längtan efter sådana immateriella rum kan uttryckas.

”Textil konst för själen” på Historiska museet fram till 3 april 2005.

HON TÄNJER PÅ AKVARELLENS GRÄNSER

Skärhamn: En akvarell är väl en akvarell, ett måleri utfört med genomskinlig vattenfärg på papper eller kartong, eller?

Nja, numera är det inte helt givet, för en del akvarellmålare har börjat experimentera, och det är just var Lena Mattsson gjort. Hon förenar akvarelltekniken med högteknologisk videokonst genom att i sina nya verk reproducera sina akvareller till komponenter i rörliga bilder som projiceras på duk. Filmerna och målningarna är inspirerade av märkliga och skrämmande händelser ur hennes eget liv och ur bohuslänska sägner och berättelser.

Lena Mattsson utställning belyser och synliggör mänskliga frågeställningar. Vad döljer sig bakom den perfekta ytan? Inget är vad ser ut att vara. Är allt vi ser bara en projektion av våra egna erfarenheter? Hon formulerar en mängd frågor, men ger inga svar. Verkens lager av olika medier ger möjlighet till olika tolkningar, men avslöjar inte vad som verkligen döljer sig under ytan.

”Beyond the Surface” på Akvarellmuseet fram till 28 november 2004.

ÅTERSKAPANDE AV IKONERNAS VERK

Frankfurt am Main: Hon målar, skulpterar, tecknar, fotograferar och gör både film och video denna spännande kvinna från Ohio, bosatt i Paris. Och framför allt har hon de senaste fyra decennierna arbetat med att upprepa sina konstnärskollegors mest kända verk, till exempel Andy Warhols ”Marilyn” och Marcel Duchamps ”Mona Lisa”.

Sturtevant – ja, hon heter så och har inget förnamn – har ett syfte med sina ”kopior”. Själv anser hon att den brutala sanningen om hennes verk är att de inte är kopior, utan ett sätt att undersöka dels vad som egentligen är originalitet och dels förhållandet mellan original och originalitet. Hon håller upp en spegel mot konstvärlden och ifrågasätter konstens sanna värde i handeln med konst.

Museet anser att Sturtevants konst tveklöst tillhör det mest intressanta och ovanliga inom samtidskonsten och upplåter alla utställningssalar enbart för hennes 140 verk

”Sturtevant – The Brutal Truth” på Museum für Moderne Kunst fram till 30 januari 2005.

KERAMIKER OCH GLASFORMGIVARE

Göteborg: Efter avslutad utbildning till keramiker och glasformgivare vid Konstfack i Stockholm 1992 var det i en studiohytta på Fjäderholmarna i Stockholms skärgård han kom loss, Per B Sundberg. Tillsammans med några kompisar ägnade han sig åt ett vilt experimenterande med glasblåseriet. Efter ett par år kom han till Orrefors.

De första sex åren där skapade han glas i de då aktuella ”bulliga” formerna, som dock fram mot millennieskiftet avsevärt stramades upp. De senaste årens produktion är mer geometrisk och med referenser till 1900-talets modernistiska formspråk.

Det är inte ovanligt att Sundbergs keramiska objekt och även hans glasföremål är försedda med bilder. Dessa fyller dock ingen berättande funktion utan är till för att skapa krockar.

”Per B Sundberg – Greatest Hits 1983-2004” på Röhsska museet fram till 27 november.

NYRENOVERAT LEKSAKSRUM PÅ NORDISKA

Stockholm: Leksaker har funnits på Nordiska museet nästan lika lång tid som museet existerat, snart 100 år. Då specialgjordes det så kallade ”Kers Lars-rummet”, uppkallat efter dalakonstnären Kers Lars, som målade bården längs med taket till invigningen. Efter en längre tids renovering och utbyggnad har en ny utställning öppnats med en ny monter, där man placerat trampbilar. Resten av utställningen finns i de renoverade väggfasta hundraåriga montrarna med avsatser att stå på för småfolket och räcken att hålla sig i.

Till en början är det mest pojkleksaker som visas, närmare 200 svenska, danska, tyska, engelska, franska och japanska leksaker och spel från kända och okända leksakstillverkare. Men här finns också en avdelning för dockskåp och i en stor monter bredvid Lekstugan visas leksakshästar.

Men leksaker är inte bara dyrbara saker som producerats i fabriker utan även saker som vuxna och barn själva gjort, tillkomna genom kreativitet, inspiration och lek – och inte mindre älskade av barnen för det. Man ska inte heller glömma att många vuxna älskar sin barndoms leksaker, aldrig skulle kunna tänka sig att slänga dem i soptunnan, samlar på dem och vårdar dem ömt.

”Leksaker” på Nordiska museet pågår tills vidare.

EVENEMANG PÅ KUNGLIGA SLOTTET

Stockholm: Det 250-årsjubilerande Kungliga Slottet firas inte med någon specialutställning utan med en generös programverksamhet på temat slottet som historisk scen.

Under november månad kan man till exempel gå på mannekänguppvisning i Karl XV-salen och stifta närmare bekantskap med textilkonstnären Vanja Brunzells historiskt inspirerade nutidskläder – en fröjd för ögat, som trogna läsare av Kulturens Värld redan känner till från Kerstin Frieds presentation av Vanja Brunzell i artikeln ”Besatt av historia” i vårt novembernummer 2001.

I samma sal, veckan därpå, berättar författaren Bengt Jangfeldt om författaren och livläkaren Axel Munthe med utgångspunkt från sin bok ”En osalig ande” – också den redan presenterad i Kulturens Värld. Titta i februarinumret från i år!

”Historiskt inspirerade nutidskläder” på Kungliga slottet lördagen den 13 november kl 13 och 15 och ”Axel Munthe på Stockholms slott och andra kungliga slott” lördagen den 20 november kl 13.

NOGGRANT FÖRBEREDDA SNAPSHOTS

Stockholm: Philip-Lorca diCorcia är amerikan och en av de mest betydelsefulla inom samtida fotografi. Han har aldrig tidigare ställt ut i Sverige och när Magasin 3 nu visar hans fotografier i tre serier får man i första serien ta del av närgångna fotografier från livet i Amerikas förorter – en värld fylld av TV, cigaretter och gräsklippare. Han kallar den ”A Storybook Life” och den består av 76 bilder tagna under åren 1975-1999.

Den andra serien heter ”Two Hours”. År 1999 ställde sig diCorcia i två timmar på en gata i Havanna på Kuba och fotograferade det pulserande gatulivet och människorna på kort avstånd från en bestämd position. Omgivningen blev på så sätt en sorts kuliss för händelserna där.

Den tredje, ”Heads” är hans mest kända serie. Ur den visar Magasin 3 ett flertal verk. Den kom till genom att han år 2000 ställde sig på en byggnadsställning intill Times Square i New York och arrangerade belysning som riktade sig mot förbipasserande utan att de visste om det. Resultatet blev enkla och direkta ögonblicksbilder, som lyfter fram anonyma individer ur massorna.

”Philip-Lorca diCorcia, a Storybook Life” på Magasin 3fram till 12 december.

KANSKE DEN STÖRSTE AV POPKONSTENS IKONER?

Stockholm: Andy Warhol har varit död i snart 20 år – och ändå lever han. Hans verk, liksom han själv och hans spektakulära, dramatiska liv upphör aldrig att fascinera. Han var stilbildande, inte bara genom sin konst utan också personligt stilmedveten och hade före sin död 1987 till och med en karriär som modell. Innan dess hade han arbetat inom praktiskt taget alla konstriktningar: som modetidningsillustratör och dekoratör, med silkscreen (vem känner till exempel inte till alla hans bilder på Marylin och Mao?), med film, musik och journalistik och skapat den berömda ateljén ”The Factory” på Manhattan, där konstnärsvänner och allsköns mer eller mindre tillfälliga bekanta höll låda dygnet runt.

Denne spännande allkonstnär kan man nu stifta närmare bekantskap med på Liljevalchs konsthall, där museichefen, Bo Nilsson, som ”drabbades” av Warhol redan på 1970-talet, är stolt över att få presentera hans sena verk, tillkomna mellan 1972 och 1987.

På utställningen finns mer än 200 verk i form av måleri, tapeter, video, tv-program, långfilmer och ett flertal andra medier – praktiskt taget samtliga viktiga verkgrupper från denna period. En del av dem har visats någon gång förut, andra har aldrig tidigare visats offentligt.

”Andy Warhol. The Late Work” på Liljevalchs konsthall fram till 9 januari 2005.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 4 November 2004 årgång 19