Teaterspegeln

PIPPI DANSAR IN PÅ OPERAN

KUNGLIGA OPERAN ger en grandios och lustfylld final på spelåret med en dansföreställning som borde locka gammal och ung och framför allt skapa nya, unga entusiaster för dans och opera – för som Tage Danielsson sade: ”Redan de gamla grekerna ansåg att ungdomen är Sveriges framtid”. Det är barnidolen framför alla andra, ”Pippi Långstrump”, som dansar in på Operans jättescen följd av Herr Nilsson, Lilla Gubben och alla de andra. Och som sig bör är det Astrid Lindgren-kompositören framför alla, Georg Riedel tillsammans med den likaledes legendariske Stefan Nilsson som står för den nykomponerade musiken blandad med de välbekanta Pippimelodierna. Platsen kräver naturligtvis tåspetsdans men brutalare streetdance är den andra polen i ett brett spektrum av balettiska upptåg. Koreograf är Pär Isberg och urpremiären äger rum den 12 maj.

Vid sidan av denna ursvenska iscensättning blir det franskt och ryskt på Operan. ”2 x Ravel” är kombinationen av två minioperor där den ena ”är en fluffig komedi om erotik utan skuldkänslor, där urmakarens klockor reglerar passionen och erbjuder pikanta gömställen”. Den andra är ett drömspel kring ett barns fantastiska fantasier, där sång och dans styrs av Ravels magiska klanger. Regissörer är Karl Dunér och Olle Anders Tandberg. Premiär den 12 mars.

Två omåttligt älskade ryssar, Tjajkovskij och Pusjkin, har tillsammans skapat operan ”Eugen Onegin” – det rörande dramat om olycklig kärlek som får premiär den 10 juni i regi av den ryske Dmitri Evin, känd för sina nydanande uppsättningar på Helikonoperan i Moskva.

GÖTEBORGSOPERAN inleder våren med ett stort publikt slagnummer: ”Enleveringen ur Seraljen” av Mozart. Denna enkla men drastiska, komiska opera är min absoluta favorit, en förtjusning som delas av många. Här finns allt från de ljuvaste kärleksarior till dundrande basburlesker med den muslimske eunucken och smygsuparen Osmin. Och det slutar med ett orgiastiskt jubelutbrott efter det att den grymme hundturken visat sig vara mer ädel än den ädlaste ädling i det ”ädla” västerlandet.

En annan klassiker är ”Boris Godunov” av Modest Mussorgskij. Här finns också anknytning till Alexander Pusjkin, ett samvetsdrama med stor dramatik och underbar musik. Regi Folke Abenius och premiär den 16 april. Även Tjajkovskij är aktuell i Göteborg i ett dansverk av Nicolo Fonte, som ger nya aspekter på människan och kompositören, vars okända dagböcker och brev har hittats i arkiv som öppnats under senare tid. Urpremiär den 12 mars.

Från Broadway har man hämtat en av de mest spelade musikalerna, ”Skönheten och odjuret”, som blir Göteborgsoperans nästa stora regionala musikalsatsning. Det är första gången som en Disney-musikal sätts upp i Sverige. Hans Berndtsson och Gunilla Ohlsson svarar för regi och koreografi. Svensk premiär i mars i Skövde och sedan följer turné i länet.

STADSTEATERN I GÖTEBORG spelar två klassiker. Den 26 januari hade ”Lång dags färd mot natt” av Eugene O´Neill premiär och en månad senare, den 25 februari, kommer ”Måsen” av Tjechov på stora scenen. Olof Lindqvist och Carolina Frände regisserar respektive pjäser.

På DRAMATEN är Tjechov aktuell även i Stockholm med ett ungdomsverk, skrivet då författaren var 20 år: ”Platonov” – ett verk som förebådar den absurda teatern i sitt gytter av konflikter och färgstarka personligheter som virvlar runt i en häxkittel av kärleksproblem, grubbel och lidelser – en tragedi så skriven att den blir komisk. Regi: Karl Dunér. Premiär 5 februari.

”Tryck en stjärna” är skriven av Bodil Malmsten, som tar tempen på välfärdssamhället och dess förfall och klyschor: ”Raklödder är dubbelt så dyrt för kvinnor som för män. För att kvinnor är dubbelt så dumma som män. Dubbelt så dumma och dubbelt så villiga att bli lurade”. Men det handlar också om utbrändhet och välfärdsångest. Christian Tomner regisserar – urpremiär den 19 mars.

Bodil Malmsten har översatt ”De sammansvurna” av Österrikes enfant terrible, Thomas Bernhard, den ironiske och bitske kritikern, som bl a förbjudit att hans dramer spelas i hemlandet. Ämnet för denna pjäs är tabu för vissa kretsar – den handlar om en gammal nazist som lyckats göra karriär som domare och som i hemlighet firar sin idols, Heinrich Himmlers, födelsedag och väntar på det kommande och efterlängtade tusenårsriket. Gunnel Lindblom regisserar och premiären är den 12 februari.

STRINDBERGS INTIMA TEATER ger i samarbete mellan Dramaten och Stadsteatern ”Efterspel” av Brian Friel, som berättar om ”hur det gick sen” för två figurer ur kända Tjechovpjäser, som båda fortsätter sina trassliga liv tjugo år efter det att händelserna i originalpjäsen utspelades. Regi Lena Söderblom, premiär 22 januari.

STOCKHOLMS STADSTEATER tar efter decennier upp en gammal succépjäs: ”Amadeus” av Peter Shaffer. Då var det den unge Philip Zandén som spelade den grovkornige Mozart – nu är det Sven Ahlström och med Rikard Wolff som den medelmåttige Salieri i kamp mot geniet. Det är en lysande teaterpjäs, som är mer koncentrerad än den likaledes lysande filmatiseringen. Staffan Aspegren regisserar och premiären är den 18 februari på stora scenen.

Samtidsdramatik blir det den 19 februari på Lilla scenen med ”Guantánamo” i regi av Eva Bergman. Pjäsen bygger på intervjuer med advokater, politiker, anhöriga och på brev från fångar på det ökända amerikanska fängelset, där det sitter människor utan några som helst grundläggande mänskliga rättigheter. Den frågeställning som gestaltas är: ”När upphör en demokrati att vara det den försvarar?”

Suzanne Osten regisserar ”Kabaret Underhållning”, som karakteriseras som en ”upplöst” och underhållande familjehistoria om makt, sex och politik. Huvudpersonen är en polis och dessutom transvestit, som är besatt av rättvisa och för övrigt medverkar en muslimsk demonstrant, en mordisk sjuksköterska och dessutom Lars, som är professionell häst. Till på köpet serveras mat och spelas upp till dans. En riktig krogkabaré, alltså. Urpremiär den 17 mars.

Kjell Bergqvist, Helena Bergström och Philip Zandén spelar Strindbergs intensiva relationsdrama ”Fordringsägare” om mannen, kvinnan och ex-maken. Philip Zandén är även regissör och premiären ägde rum den 20 januari.

PÅ HIPP I MALMÖ presenteras en annorlunda men ändå välkänd förförare i ”Don Juans sista dagar” i en bearbetning av Nick Dear av 1600-talsmunken Tirso de Molinas drama. Denne var den första av alla författare som fascinerats av den egoistiske skurken. Gudsmannen var flitig – han lär ha skrivit inte mindre än 300 dramer innan abboten förbjöd honom att skriva världsliga verk. Regi: Karin Enberg. Premiär den 19 mars.




Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 1 Februari 2005 årgång 20