Kulturspegeln

AVSLÖJANDE SJÄLVPORTRÄTT

Stockholm: De flesta konstnärer lämnar efter sig åtminstone något självporträtt. Åtskilliga använder sig själv som modell gång på gång, vilket tycks vara ytterst praktiskt: modellen finns ju alltid till hands och ska inte arvoderas för sittningen.

Under större delen av sitt vuxna liv porträtterade Edvard Munch sig själv. Egentligen skulle han bli ingenjör, men hoppade av studierna på tekniska högskolan i Oslo efter bara ett år och beslöt sig för att bli målare. Han bar på flera traumatiska upplevelser från sin uppväxt: modern dog i tuberkulos 1868, när lille Edvard var bara fem år, och hans mest älskade syster avled i samma sjukdom 1877 efter ett plågsamt och långdraget sjukdomsförlopp. Dessa händelser, inte minst den senare, spelade en stor roll i hans personlighetsutveckling och avspeglar sig sedan i hans konst, där motiven ofta är sjukdom, död, ångest, sorg och melankoli. Tänk bara på ”Skriet”, som så fräckt bars ut och stals mitt på ljusa dagen från Nasjonalgalleriet i Oslo för en tid sen!

I självporträtten har Munch varken förskönat eller förskonat sig själv. Han blottar sitt innersta, undersöker sin roll som konstnär och människa i samhället och avslöjar sitt förhållande till livet, döden och kärleken. Och trots att han redan vid sekelskiftet var en av norskt kulturlivs centralgestalter och vida berömd, även i utlandet, var hans förhållande till det motsatta könet ytterst problematiskt och ångestladdat.

På Moderna Museet kan man följa Edvard Munchs konstnärliga och personliga utveckling från ungdomen till ålderdomen. Här finns både måleri, grafik, teckningar, skisser och förstudier, bland annat till ”Skriet”.

”Munch själv” på Moderna Museet från 19 februari till 15 maj, 2005.

VÅR TIDS MEST EFTERFRÅGADE KONSTSNÄR

Humlebæk: Han kom etta på ”Kunst-kompass 2004”, listan över världens 100 mest aktuella, erkända och efterfrågade konstnärer. Nu presenteras hans verk på Louisiana i en omfattande, retrospektiv utställning.

Konstnären ifråga, Gerhard Richter, född 1932 i Dresden, flydde 1962 till Västtyskland och påbörjade ett helt nytt sätt att arbeta. Han eldade upp sina tidigare verk och systematiserade sina kommande verk noggrant. 1963 tillkom nummer 1 och idag håller nummer 1 000 på att färdigställas. Likt många kollegor var han på den tiden engagerad i sin samtid och i samhällsproblem i historien, vilket visar sig i flera av hans arbeten, som har en stark politisk laddning: exempelvis den fotobaserade målningen från 1965 av hans egen ”Onkel Rudi” iförd SS-uniform. Hans mest uppmärksammade verk, som ställdes ut 1988, är en serie fotobaserade målningar av Baader-Meinhof-ligans medlemmars tillfångatagande och död.

Richter behärskar praktiskt taget alla genrer inom måleriet och gör häftiga kast mellan olika stilar. Än är det fotobaserade verk med utgångspunkt i 1800-talets romantiska landskapsmåleri eller till synes anonymt material från tidningar eller egna foton, än icke-föreställande, abstrakta expressionistiska arbeten. Men framför allt speglar hans konstnärskap skeden i den europeiska historien – även nutidshistorien – och ger oss en upplevelse av igenkännande både av vår gemensamma kultur och av förhållanden i dagens Europa.

”Billede efter billede” på Louisiana från 4 februari till 29 maj 2005.

DET SKA VARA MODERNT!

Ishøj: Fernand Léger, som i tre år gick i lära till arkitekt och arbetade ett antal år som renritare, gick samtidigt på konsthantverksskolan i Paris och lärde sig också att måla på olika privata konstskolor. Han tröttnade emellertid på sitt harmoniska sätt att måla och efter att ha sett minnesutställningen över Cézanne 1907 förstörde han de flesta av sina tidigare verk. Han hade en vision om ”det moderna” och ville spegla den dynamiska, kaotiska och kontrastfyllda storstadskulturen. Han lät sig inspireras av såväl Braques och Picassos kubism som Rousseaus djungelmålningar men fascinerades också av den tekniska utvecklingen och den industrialiserade samtidens maskiner. I dem såg han en funktionell renhet och precision som gav en total konkretisering av den moderna tidens bästa egenskaper och framtidslöften.

Även efter första Världskriget, där han var soldat i den franska armén men skadades och friskrevs, behöll han sin optimistiska och bejakande inställning till den materiella utvecklingen och berikade sitt bildspråk med olika former från den moderna maskinkulturen i noga definierade, välbalanserade och rytmiska kompositioner.

Inte hade pappa Henri-Armand, kreatursuppfödare på landsbygden, än i sin vildastes fantasi kunnat drömma om Fernands kolossala framgångar, dels ekonomiska, dels som inspiratör för yngre kollegor i hela världen. I slutet på 1990-talet efter två retrospektiva utställningar i Paris och New York formligen exploderade priserna på Légers verk, och hans påverkan på efterkommare är fortfarande påtaglig – 50 år efter hans död.

Med drygt 90 verk (målningar, teckningar, akvareller, gobelänger, film, bokillustrationer samt teater- och balettscenografier) från 1905 till 1954 sätter Arken fokus på Fernand Légers visioner om människan i den nya tiden.

”Fernand Léger – mennesket i den ny tid” på Arken från 5 februari till 16 maj 2005.

SVERIGES FÖRSTA ABC-STAD

Stockholm: Inspirationen kom från Storbritannien, som efter andra Världskriget ville skrota de anonyma sovstäderna och ersätta dem med självständiga förorter, ”New Towns”, där människor kunde känna större hemkänsla och gemenskap. Detta ansågs främja demokratin och motverka att nya diktaturer och förödande massrörelser uppstod.

Stadsplanedirektören Sven Markelius och Svenska Bostäder nappade på idén och förverkligade visionen om större sammanhängande ABC-städer. De skulle placeras som pärlor längs de nya tunnelbanelinjerna och förses med grönområden. Men ingen skulle egentligen behöva lämna ABC-staden. Allt skulle finnas i närområdet: Arbetsplatser, Bostäder och ett Centrum.

När Vällingby centrum invigdes den 14 november 1954 rusade närmare hundratusen människor dit för att se Sveriges första moderna shoppingcenter. Allt var inte klart men på bara några få år byggdes Vällingby upp, och den nya förorten marknadsfördes så intensivt att besökare kom från hela världen för att se hur man bygger en framtidsstad. Anstormningen var så stor att man anställde språkkunniga unga kvinnor, ”Fröken Vällingby” för att guida besökarna.

Under de 50 år, som denna ABC-stad har existerat har centrum både byggts om och till flera gånger. Inför 50-årsjubileet har det fått en rejäl ansiktslyftning Ytan har fördubblats, och den mycket speciella och numera kulturskyddade 50-talsatmosfören har förstärkts. Tiden har kommit att närmare undersöka vad som hänt med detta stolta flaggskepp. Och det kan man givetvis göra på ort och ställe, men ännu mer information finns att hämta på Stadsmuseet.

- Se Vällingby om 50 år, sa Sven Markelius i en intervju 1954. Det inboddas charm kan inte skapas i en ny stadsdel, utan kommer med åren …

KREATIVITET OCH SKAPARGLÄDJE FÖR ALLA

Stockholm: Gammalt blir som nytt när två Katarinor drar in på Nordiska museet och omvandlar uttjänta plagg och ger dem ett nytt liv. Det är textilformgivarna Brieditis och Evans som klipper, syr och dekorerar kjolar, jackor, väskor, vantar och mössor och ger dem en modern och ung form. I workshops lär de ut hur man kan skapa något helt eget, personligt och unikt genom att kombinera traditionella handarbetstekniker med återbruk.

Syftet med projektet ”Do Redo” är inte att göra rätt eller fel eller att sy jämna, vackra stygn utan att ingjuta mod att stå emot den rådande märkeshysterin genom att locka fram kreativitet och skaparglädje. Den som blir inspirerad kan gå hem med både ett gör-det-själv-kit med garn och mönster och en bok om konsten att slakta en tröja. Dessutom har formgivarna tillsammans med Östergötlands Ullspinneri tagit fram nya mjuka ullgarner och en egen färgkarta till enkla modeller att sticka och brodera, som säljs i kompletta materialsatser.

”Do Redo” på Nordiska museet fram till 28 mars 2005.

CIVILKURAGE

Lund: Inte mindre än tre utställningar om människans positiva kraft och motståndsvilja finns denna vår på Kulturen: en permanent utställning om människor, som överlevt koncentrationslägret Ravensbrück, och parallellt med den två utställningar, som presenterar 25 människor, som alla visat någon form av civilkurage.

I den permanenta utställningen visas föremål som de, som överlevde och kom tillbaka till Sverige med de vita bussarna, förde med sig och som de själva tillverkat i lägret. Denna samling är unik i Sverige och ett viktigt vittnesmål om vad människan förmår att åstadkomma när livet är som mörkast.

De två parallella utställningarna är dels en om Raoul Wallenberg, som tidigare visats på Judiska museet i Stockholm (beskriven i Kulturens Världs majnummer 2004), dels en ny med en blandning av människor som också visat civilkurage och handlat modigt utan tanke på egenintresse.

”Att överleva – röster från Ravensbrück” på Kulturen tills vidare.
”Wallenberg – one man can make a difference” på Kulturen fram till 22 maj 2005.
”Civilkurage – annars är man ingen människa utan bara en liten lort” på Kulturen fram till 22 maj 2005.

DEN MÖRKA SKUGGAN ÖVER SKÅNE

Malmö: Under de senaste 20 åren har nazismen åter blivit tydlig. Formerna är nya och verksamheten äger rum under andra förutsättningar, men värderingarna och budskapen är i grund och botten inte annorlunda än tidigare och högerextremistiska och främlingsfientliga partier har fått ett stort politiskt inflytande i flera länder i Europa.

”Det landskap i Sverige, där nationalsocialismen har spridit sig mest, är Skåne. För närvarande finns knappast en stad, hur liten den än är, där den nya livsåskådningen inte har sina anhängare.” Detta citat från 1937 möter besökaren på Kommendanthuset tillsammans med en stor bild av ett vackert skånskt landskap – i övrigt finns inte mycket vackert att beskåda, för bakom denna hänförande bild visas historien om en landsända i Sverige, där nazismens rötter står att finna 70 år tillbaka i tiden.

Den som söker svar på varför denna främlingsfientliga ideologi drar till sig unga svenskar får leta förgäves på utställningen. Ingen vet varför dessa rörelser växt sig så starka i Sverige. Viss forskning har gjorts på området, som pekar på sociala och ekonomiska orsaker till nazismen. Även tyskvänligheten på 1930-talet – speciellt inom adeln och militären – har också nämnts som en historisk bakgrund.

Malmö museer anser det angeläget att berätta om de mörka sidorna av vår historia och nutid – även de delar av kulturarvet som vi helst sopar under mattan. Utställningen är en berättelse om övermakt och förtryck, men också om de möjligheter till motstånd som människan besitter. Den utgör ett naket närporträtt av nazismens fula tryne och är så stark att museet valt att vidta en exceptionell åtgärd: att förbjuda tillträde för barn under 12 år och tillåta inträde för barn mellan 12 och 16 år endast med en vuxen i sällskap.

”Skånsk nazism” på Kommendanthuset, Malmö museer fram till 28 augusti 2005.

FLERA KONSTARTER I SAMMA UTSTÄLLNING

Lund: Nu fylls Rooseumbyggnadens alla tre plan med Arbetarrörelsens arkiv och personal i Malmö, nyproducerade videoinstallationer av unga konstnärer, äldre installatoriska verk, nya och äldre fotografier och skulptur mm. Här får besökaren inga färdiga svar på stora livsfrågor utan inbjuds att, utifrån vars och ens egna utgångspunkter, själv fundera över samhället och konsten och var politik börjar och slutar.

“Whatever happened to social democracy?” på Rooseum fram till 10 april 2005.

BÅDE FÖR BARN OCH VUXNA

Stockholm: Denna vår satsar Nationalmuseum på pedagogik, riktad till såväl barn som vuxna, i två utställningar.

I entréhallen har man byggt upp en lekfull miljö för hela familjen av Björn Bergs livfulla illustrationer till Astrid Lindgrens Emil-böcker och Alf Prøysens Teskedsgumma. Men här finns inte enbart Bergs originalteckningar utan även tredimensionella lekrum med Emils alster i snickarboan och Teskedsgrummans äventyr vid spisen. Det bjuds också på massor av aktiviteter för alla åldrar: skrivbord med papper och pennor, knivar att tälja egna trägubbar med och Emils vedlår med utklädningskläder. Besökaren får även se själva hantverket bakom framväxten av figurerna, en mängd skisser som visar hur Björn Berg burit sig åt att göra figurerna så livfulla.

Utställningen på plan 2 riktar sig mest till vuxna och handlar om bildförståelse. Den är till ytan ganska liten, men till innehåll desto större. Med cirka 30 föremål från de egna samlingarna vill man visa paralleller mellan nu och då och utifrån aktuella frågeställningar förklara komplicerade historiska sammanhang. Betraktaren inser att även konstnären är betraktare och starkt präglad av sin tids bildkonventioner.

Syftet är att vi ska få ett mera kritiskt bild- och formseende genom att jämföra den äldre bildtraditionen med reklam och massproducerade bilder. Genom att visa hur olika värderingar och könsnormer styr vårt betraktande demonstreras hur det offentliga rummet blivit allt mer sexualiserat.

En pendang till denna utställning finns på entréplanet, där jämställdhetsgrupper från några gymnasieskolor i Stockholm visar videofilm, foto och collage från en workshop i Ateljén kring bildförståelse och rollspel.

”Emil möter Teskedsgumman” på Nationalmuseum fram till 17 april 2005.
”Se upp!” på Nationalmuseum fram till 13 mars 2005.

I GRÄNSLANDET MELLAN DET PRIVATA OCH DET OFFENTLIGA

Helsingborg: Hennes konst berör. Den både lockar och skrämmer med teman som fallande, gränser mellan yttre och inre rum, den privata sfärens avgränsningar, ofrihet, minnen, fruktan, terror och hotbilder. Som dotter till en av världens mest inflytelserika män levde hon under barndomen periodvis under livvaktsskydd och skildes ibland från sina syskon för att få skydd hos olika familjemedlemmar. Hon var bara nio år, då tv visade klipp från gisslandramat vid OS i München 1972 och året efter inträffade Norrmalmstorgsdramat och sprängningen av tyska ambassaden.

Charlotte Gyllenhammars konstnärskap tillhör de mer egensinniga och uttrycksfulla inom svensk samtidskonst och i många av sina verk gestaltar hon hotande situationer i laddade bilder påverkad av sprängningar, gisslantagande och kidnappningar. Till exempel uppmärksammar hon i ett verk kidnappningen av oljemagnaten Paul Gettys sonson och aktualiserar därmed frågan om en människas värde: hur stor lösensumma är man beredd att betala för just mig?

Hennes nu aktuella utställning är ett samarbete mellan Dunkers Kulturhus och Kulturhuset i Stockholm, där den visades förra hösten. Den har fått den egendomliga titeln ”Privat idiot”, ett namn, som Charlotte Gyllenhammar kreerat, när hon läste att ordet ”privat” i betydelsen ensam eller särskild på grekiska heter ”idiot”. Och på engelska är ”private” detsamma som menig, dvs en som inte har någon rang. Det är ingen tvekan om att här finns utrymme för många tolkningar.

I samband med utställningarna har de två institutionerna också gett ut den första samlade större katalogen om Charlotte Gyllenhammars konstnärskap. (Carlssons Bokförlag).

”Privat idiot” på Dunkers Kulturhus från 19 mars till 29 maj 2005.

TIKKANEN I ETT NÖTSKAL

Helsingfors: Redan som skolpojke bestämde sig Henrik Tikkanen för att bli världens bäste tidningstecknare. Och även om den typen av ”kraftmätningar” är ganska svåra att bedöma är frågan ändå om han faktiskt inte också lyckades. Den som till äventyrs tvivlar kan bli övertygad om att Tikkanen nådde sitt mål vid ett besök på Amos Andersons konstmuseum, där ett hundratal arbeten handplockats ur ett ymnigt material på tiotusentals teckningar från två privata samlingar.

Henrik Tikkanen var både bildkonstnär och författare. Redan som 17-årig började han teckna serien ”Konrad” för svenska pressen. Sedan följde illustrationer för skämttidningarnas vitsar och för veckopressens noveller. Han var tecknande journalist för de två största finska morgontidningarna och började tidigt att komplettera sina teckningar med egna texter. Framför allt blev hans tecknade huvuden med snärtiga och satiriska repliker, ”henrikarna”, populära och hans illustrerade reseskildringar har getts ut i bokform – också de populära.

Han hämtade inspiration från skärgården, där han tillbringade sina somrar, och från hemstaden Helsingfors vars rivningshotade arkitektur blev föremål för en skarpsynt dokumentation.

Tikkanen verkade också som fri konstnär och ställde ut både i hemlandet, i Tyskland, England och Sverige. Detta konstnärskap omfattar både utsökta, allt mer förenklade aktstudier och groteskt karikerande fantasiteckningar som gisslade allt som hade med våld, krig och militarism att göra.

”Henrik Tikkanen (1924-1984) Tecknaren” på Amos Andersons konstmuseum fram till 27 februari 2005.

FOTOGRAFIER FRÅN FOLKHEMMET

Uppsala: För alla så kallade fyrtiotalister har perioden sedan andra Världskrigets slut fram till alla revolterna 1968 varit en tid präglad av en stark framtidstro. När kriget äntligen tagit slut började hjulen åter att rulla och produktiviteten ökade markant. Många fick råd med både villa, vovve och Volvo och att åka på bilsemester och campa.

En hel del sociala reformer, som medverkade till det relativa välståndet, kunde genomföras. Till exempel blev det inkomstprövade och begränsade barnbidrag, som funnit i Sverige sedan 1937 för faderlösa barn och barn till förtidspensionärer, ersatt 1948 av ett allmänt bidrag till alla barn under 16 år, oavsett föräldrarnas inkomst. Och fastän det inte var obligatoriskt för skolornas huvudmän att servera skollunch ordnades det på de flesta håll, eftersom kommunerna fick statsbidrag till skolmåltider. Detta dock under förutsättning att lunchen skulle vara kostnadsfri för eleven, bestå av lagad mat och ge en tredjedel av dagsbehovet av föda. Och så var det ju en mer eller mindre nödvändig anpassning till kvinnans uttåg på arbetsmarknaden, eftersom barnen inte kunde gå hem till mor och få lunch där.

Upplandsmuseet har i sina arkiv en fotosamling av över 1,5 miljoner bilder, många av dem pressbilder. Med dessa som bas har man skapat en utställning av folkhemmets tid.

”Drömtid” på Upplandsmuseet fram till 3 april 2005.

KONSTSAMLINGAR OCH KONSTSAMLANDE

Halmstad: Tack vare medel ur Svea Larsons donationsfond kunde Länsmuseet i Halmstad år 2003 inköpa en stor konstsamling av Hallands konstförening. Det handlar om 188 verk, måleri, skulptur, grafik och teckningar, varav många av internationellt och nationellt kända konstnärer.

Konstföreningen började förvärva verken redan 1942 och många medlemmar har under årens lopp varit ”smakdomare”. Vem som köpt vad, vet ingen. Inte heller vad som har ansetts som bra konst i olika tider eller hur man ville att samlingen skulle presenteras. Men nu finns den i sin helhet på museet, där besökaren bland mycket annat kan se eller återse verk av Pablo Picasso, Fernand Léger, GAN, Le Corbusier, Sigrid Hjertén, Walter Bengtsson och Halmstadgruppen.

”8 miljoner konst” på Länsmuseet Halmstad fram till 1 maj 2005.

En stor dansk

Skärhamn: Det är som regel frestande att börja med ”Mest känd är han för sina målningar …” när en utställning på Akvarellmuseet ska presenteras, för ganska ofta är det precis på det viset. Men som tur är kan man just på Akvarellmuseet få en mycket bredare bild av ett konstnärskap, när akvarellerna dyker upp.

Och nog är dansken Michael Kvium (född 1955) en av sin generations mest intressanta målare, men han gör också – och har alltid gjort – fantastiska akvareller och teckningar. I dem utforskar han idéer och tankegångar som resulterar i en spontanitet och kreativ glädje som en oljemålning aldrig kan visa. Man kommer honom närmare som konstnär, när man träder in i en barockliknande värld, där allt är missformat och nästan groteskt, men skildrat med varm ironi och humor.

”Michael Kvium” på Nordiska akvarellmuseet från 6 februari till 28 mars 2005.

KINESISKT SIDEN

Stockholm: När man tänker efter är det smått otroligt: en liten silkesfjäril, som inte ens kan flyga, får en larv, som förpuppar sig i en oval kokong bestående av 300 till 4 000 meter silkestråd, som hasplas upp och vävs till siden, ett av de mest eftertraktade textila materialen genom årtusenden.

Från silkesfjärilen fås det viktigaste silket, mullbärssilket. Denna fjäril avlades från början i Kina, men den odlas även i andra länder i Asien och Europa. Till och med i Sverige har försök gjorts att odla mullbärssilket. På Visingsö i Vättern kan man än idag se ett egendomligt skogsområde på södra delen av ön med krokiga, delvis liggande stammar, som ser ganska så ”osvenska” ut. De sägs härstamma ända från Brahetiden, men säkert är att staten på 1830-talet gav bidrag till en nyplantering av mullbärsväxten. Trots öns milda klimat misslyckades experimentet. Några silkestrådar spanns aldrig där.

Nu drar två vävare in på Östasiatiska museet för att på en kopia av en vävstol från Mingdynastin väva ett av de vackraste sidentygerna: molnsiden. Namnet kommer från ett kinesiskt uttryck: ”Vackert som rosafärgade moln”. Tyget härstammar från Nanjing, där man än idag arbetar på Sideninstitutet med att återuppliva den kinesiska handvävningen i siden. På utställningen visas också föremål ur de egna samlingarna på teman som sidentillverkning, användning av siden och den långväga handeln med siden.

”Molnsiden” på Östasiatiska museet från 10 april till 29 maj 2005.

DESIGN ISTÄLLET FÖR VÅRSALONG

Överallt: Ingen har väl missat att år 2005 har utsetts till designår. Och om någon till äventyrs ännu inte uppmärksammat denna satsning, så lär det inte ta lång tid förrän alla vet. För drygt 600 projekt ska visas upp för allmänheten under året. Bland annat får den annars årliga Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall maka på sig för att ge plats för designutställningen ”Formbart”.

Det blir andra utställningar, föreläsningar, invigningar, tävlingar och debatter över hela landet och på båda public-service kanalerna i tv visas varje dag 30-sekunderssprogram med rubriken ”Design/365”. Kampanjkontoret har också tagit fram en bok, ”Design – den nya guiden till Designsverige”, som ska hjälpa journalister och beslutsfattare att hitta mer information om design.

Syftet med denna satsning är att öka utnyttjandet av den designkompetens som finns och att få både näringslivet och de offentliga verksamheterna att bli bättre på att köpa designtjänster – men även att enskilda konsumenter och medborgare ska bli mer kritiska och kunniga användare av design.

”Designåret 2005” överallt i Sverige i 365 dagar.

ANNORLUNDA INSTALLATION

Stockholm: Först ut i Sveriges Allmänna Konstförenings vårsäsong är Roger Anderssons och Thomas Elovssons installation ”Stuckture”. Konstnärerna har målat och klätt in lokalens väggar och fönster och utformat ett gemensamt verk – eller kanske två separata? I vilket fall som helst skapar deras ornament, utskurna ur packtejp, och stiliserade brädor tillsammans med en genomgående sepia-ton ett oväntat möte.

Andersson och Elovsson är bägge födda på 1960-talet och är sedan flera år väl etablerade konstnärer med flera separat- och samlingsutställningar i Sverige och utlandet bakom sig. De delar intresset för hur former uppstår ur bråte, för det stiliserade formspråket och för hur deras respektive arbeten fungerar designmässigt.

”Stucture” på Konstakademien fram till 13 mars 2005.

BRÖLLOPSGÅVOR

Stockholm: Intimt förknippat med bröllop och de förhoppningsvis många följande bröllopsdagar är gåvorna. Först naturligtvis vigselringarna, som för kyrkvigslarna åtföljs av brudparets försäkran till varandra: ”… och som ett vårdtecken giver jag dig denna ring”. Efter bröllopsnatten följer morgongåvan, som faktiskt var obligatorisk ända till 1920, till nya hustrun.

Men de traditionella uppmärksamheterna slutar inte här utan fortsätter för många på de årligen återkommande bröllopsdagarna, då lilla frun kanske förväntar sig lite extra uppmärksamhet, gärna i form av ett smycke. (Konstigt nog lär det fortfarande, trots alla jämställdhetssträvanden, vara sällsynt att makarna förväntar sig samma uppmärksamhet från makorna – och att de får den!)

Men nu kan även mannen hoppas på denna speciella gåva, för på Nutida Svenskt Silvers aktuella bröllopsutställning finns unika och specialtillverkade presenter i oanade former för både kvinnor och män, tillverkade av 28 av föreningens smeder.

”Tager du denna …” på Nutida Svenskt Silver från 5 till 23 februari 2005.

DEN NAKNA SANNINGEN

Frankfurt: Österrikiska konstnärer gjorde i början av 1900-talet revolt mot det konservativa, viktorianska samhället genom att i sina verk framställa och visualisera en mängd tabun: graviditet, sexualitet och makt, homoerotik, könskamp, elände och död. Samtiden reagerade starkt, skandalerna avlöste varandra, och en av de allra främsta Wienkonstnärerna, Egon Schiele, dömdes till exempel för otukt och sattes i fängelse, dels för att han levde tillsammans med en kvinna utan att vara gift med henne, dels för sina modellmålningar av unga flickor.

Men Schiele och hans samtida konstnärskollegor skapade med sin kompromisslösa inställning grogrunden för en ny era, full av visuell sensualism och intellektuell energi, som fortfarande i våra dagar drabbar betraktaren.

”The Naked Truth, Klimt, Schiele, Kokoschka, and other scandals” på Schirn Kunsthalle fram till 24 april 2005.

ÄNTLIGEN ETT OPERAHUS

Köpenhamn: I alla år sedan 1748 har opera, balett och talteater samsats under ett och samma tak: Det Kongelige Teater. Men nu blir det annorlunda, när baletten år 2008 tar över den gamla scenen på Kongens Nytorv. Och redan i år i januari invigdes Köpenhamns nya operahus.

Fast från början såg det ut att inte bli av, trots att Danmarks rikaste man, 91-årige redaren Mærsk Mc-Kinney Møller, ställde upp med 2,5 miljarder danska kronor till bygget. Chefen för Det Kongelige Teater, Michael Christiansen, tackade faktiskt nej, eftersom han ansåg att det som denna trångbodda teater behövde inte var en ny opera utan ett ”skuespilhus”, alltså en byggnad för talteater.

Men till en så fantastisk penninggåva tackar man ändå inte nej, även om donationen var förknippad med en hel del villkor. Mc-Kinney Møller hade bestämt det mesta, både arkitekt och placering på det förra varvsområdet på Holmen, där han redan hade köpt tomten. Han var dessutom själv direkt involverad i byggnationen och tog aktivt del i alla beslut under arbetets gång – även i detaljerna. Driften får dock de danska skattebetalarna stå för – 140 miljoner extra om året.

Nu blir det emellertid också ett ”skuespilhus” i trakterna. På en kaj i Nyhavn har bygget påbörjats och beräknas klart 2008 – fast danskarna ler lite i mjugg och antyder att det nog inte kommer att gå lika smidigt som när Møller öppnade plånboken.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 1 Februari 2005 årgång 20