PIMPERNEL SMITH FÖRBJUDEN I SVERIGE

”Röda Nejlikan” (The Scarlet Pimpernel) var på sin tid en stor filmsuccé. Sir Percy Blakeney, Leslie Howard, räddar franska adelsmän undan giljotinen under franska revolutionen. 1941, under andra världskriget, gjordes en modern uppföljning. Också då spelade Leslie Howard huvudrollen, ”Pimpernel Smith”, som också var filmens titel.

Pimpernel Smith är en brittisk arkeolog som på 1930-talet, innan kriget brutit ut, räddar personer misshagliga för nazistregimen. Filmen var naturligtvis antinazistisk men det handlade inte om grov propaganda. Den var snarare en smula sofistikerad, om än med vassa repliker. Om det var dessa repliker eller flathet och eftergiftspolitik, som kom censuren i Sverige att 1943 förbjuda filmen för allmän visning, är svårt att säga. Förmodligen var det – som på många andra håll – just flathet, trots att krigslyckan vänt efter slaget vid el-Alamein och det tyska nederlaget vid Stalingrad.

Men filmen kunde visas privat. I Uppsala, där många engagerat sig starkt i studenternas öde i det tyskockuperade Norge, mottogs filmen mycket positivt, när den visades på studenternas filmstudio.

Den försynte arkeologen Pimpernel Smith verkade lika lite misstänkt i Tyskland som den skenbart snobbige Sir Percy i ”Röda nejlikan” och väckte samma sympati och beundran. Bland filmens minnesvärda scener finns det en som man omöjligt kana glömma. Vid ett tillfälle sammanträffade Pimpernel Smith med Göring. Filmens riksmarskalk har ingen större porträttlikhet med verklighetens, även om han har en ansenlig kroppshydda. I en scen citerar han Shakespeare och fortsätter ”… som vår store tyske dramatiker uttrycker det”. Pimpernel Smith höjer förvånat på ögonbrynen, ”tyske?”. Göring säger: ”Visste ni inte att tyska forskare bevisat att Shakespeare var tysk?”. Det är då Pimpernel Smith svarar med en av filmhistoriens bästa repliker: ”Då måste ni medge att översättningen till engelska är ganska bra.”




Av Hans Villius
Publicerad i Nr 2 Maj 2005 årgång 20