Kulturspegeln

AFRIKANSK MASK-KONST

Stockholm: I de flesta kulturer världen över används masker i samband med till exempel årstidsfester, övergångsriter och andra ritualer. I Skandinavien har maskerna oftast varit ganska enkla, gjorda av näver med hål för ögonen och munnen och med en stor påklistrad näsa. Men även mera konstfärdigt framställda masker har burits och på vissa håll har traditionen bibehållits ända in i vår tid, till exempel på en del danska öar vid trettondagen. Och vid fastlagen hålls än idag fastlagsfester, där gästerna är iförda masker.

Masken döljer bäraren och skapar en illusion av en annan varelse, ofta av mytologisk karaktär, och används vid uppförande av danser och processioner som illustration till myter. Men masken i sig är egentligen bara en del av en större helhet. Först när dräkten tillkommer blir illusionen komplett. Detta kan man övertyga sig om på Dansmuseet, som har en av världens främsta samlingar av kompletta afrikanska masker, och som nu visar afrikanska masker i sitt rätta sammanhang, alltså masker med tillhörande färgstarka och fantasieggande dräkter. Vissa av utställningsföremålen är historiska, men de flesta används fortfarande i Afrika för att markera ändringar av till exempel social status.

”Magiska masker” på Dansmuseet från 17 juni till 2 oktober 2005.

NY GLASKONST

Växjö: Glas är ett fascinerande material och det verkar som om förnyelserna i tillverkningen aldrig tar slut, även om hyttorna ständigt hotas av nedläggning eller förflyttning. Glaskonstnärerna lever ett utsatt liv men lyckas ändå åstadkomma det ena banbrytande konstverket efter det andra.

På Smålands museum drar två förnyare in denna sommar: Rolf Sinnemark och Annika Jarring. Deras formspråk påminner om allt annat än mormors kristallvaser. Här ser man vilka oändliga möjligheter glaset erbjuder en kreativ glaskonstnär. Sinnemark har vidareutvecklat blästringstekniken på bruksglas så att ytan blir vit och immig och ger ett frostigt och kyligt intryck. Han arbetar också med konstglas och planglasskivor och skapar en geometrisk formvärld av kuber, klot, pyramider och kvadrater, som lurar ögat på samma sätt som de målare gjorde, som ända sedan antiken använt sig av trompe-æil-tekniken.

Annika Jarring skapar mjukt rundade skulpturala kroppar av planglasvävar. Hon fogar samman bitar av fönsterglas med silikon och får fram böljande silikonskulpturer som verkar röra sig när man tittar på dem.

”Rolf Sinnemark” och ”Glasdialogen – Annika Jarring” på Smålands museum från 21 maj till 11 september, respektive 12 juni till 2 oktober 2005.

UNIONSUPPLÖSNINGEN

Arvika: Några kilometer norr om Arvika ligger sjön Racken, som av en slump blev centrum för en grupp konstnärer, som tröttnat på storstadslivet i Stockholm. På plats fanns redan skulptören Christian Eriksson, som övertygade några av sina vänner bland konstnärerna att flytta dit. På landsbygden skulle de kunna få utlopp för sin dyrkan av naturen och använda den som inspirationskälla. Eriksson själv for till Paris och hyrde ut sin ateljé och sitt hem till det nygifta paret Maja och Gustaf Fjæstad 1898. Detta par utgjorde navet i den konstnärskoloni som kom att kallas Rackstadgruppen eller Rackengruppen, och som drog till sig några av tidens stora konstnärer, till exempel Björn Ahlgrensson, Fritz Lindström och Bror Lindh.

Till yttermera visso var fru Fjæstad också konstnär. Som så många andra konstnärshustrur spelade hon, åtminstone ytligt sett, mestadels rollen som den uppoffrande konstnärshustrun och underordnade sig Gustafs krav. Men hon var begåvad och viljestark och lyckades utöva sitt eget konstnärskap livet ut. Hon blev mest känd för sitt konsthantverk, men har också efterlämnat några utmärkta porträtt och en rad dekorativa träsnitt.

På andra sidan Kölen fanns en norsk konstnärskoloni, Lysakerkretsen, med kända namn som Erik Werenskiold, Gerhard Munthe, Eilif Petersen och Frits Thaulow. Gemensamt för den svenska och norska gruppen var, förutom frilufts-, landskaps- och naturmåleriet, ett starkt politiskt engagemang i kampen för unionsupplösningen.

I år är det 100 år sedan Oscar II – efter krigshot, mobilisering i bägge länderna och intensiva förhandlingar – erkände Norge som självständig stat. Med anledning av detta och för att markera 100-årsminnet har Rackstadmuseet sammanställt en utställning med verk av medlemmarna i dessa två konstnärsgrupper.

”Konstnärerna och unionsupplösningen”på Rackstadmuseet från 21 maj till 16 oktober 2005.

FRÅN SPRITKÖKSFABRIK TILL KONSTHALL

Upplands Väsby: Från 1908 till 1982 tillverkades spritkök, blåslampor, hänglås, stormlyktor och cykellås i Upplands Väsby. Optimus var en stor arbetsgivare på orten med cirka 350 personer anställda på 1950-talet. Men produktionen flyttades till Jönköping och lokalerna övertogs av olika mer eller mindre långlivade företag. Sedan 1995 huserar konsten i den förra Optimus-fabriken. Numera utgör lokalerna ett riktigt kulturhus med utställningar, konstskola och konstkurser. Tack vare initiativtagaren, Ricardo Donoso, och Väsby Konsthalls Vänner, som lagt ned mycket ideellt arbete, har konsthallen kunnat drivas och utvecklas till dagens nivå.

Ricardo Donosos ambition har från början varit att få konsten att främja kontakten mellan människor från olika kulturer, olika bakgrund och ålder. Detta synsätt har genomsyrat och genomsyrar fortfarande verksamheten och man visar både nationell och internationell konst i såväl separat- som samlingsutställningar.

Under maj månad kan besökaren bekanta sig med ett trettiotal kvinnliga koreanska konstnärer som trots en motsträvig omgivning, fylld av gamla konventioner härledda från konfucianismens rigida syn på kvinnan, skapat konstverk som lyfter fram den nuvarande situationen för koreanska kvinnor och som konstnärerna anser måste förändras genom kulturens kraft.

”Kvinnliga koreanska konstnärer” på Väsby Konsthall från 7 till 29 maj 2005.

ÄDLA VETERANER

Köping: Nu kan det bli julafton alla dagar hela sommaren (utom i Midsommar) – åtminstone för motor-nostalgiker – för då kan man besöka bilmuseet i Köping och både titta på gamla skönheter och lyssna på klassiska motorljud. Praktiskt taget alla klenoderna är nämligen i toppskick och fullt körbara.

Här hittar man till exempel Stiftelsen Bertil Lindblads unika fordonssamling, som bland annat utgörs av den exklusiva tävlingsbilen Mercedes-Benz, typ SSK från 1929. Den konstruerades av en anställd på Mercedes-fabriken, den icke obekante Ferdinand Porsche, som några är senare startade eget och påbörjade konstruktionen av Volkswagen. Ett annat exemplar av SSK, fast i mycket sämre skick, såldes för några år sedan på en auktion i London till det facila priset av 55 miljoner kronor.

Men här finns också andra dyrgripar, både bilar och motorcyklar, motorer och verktyg samt en bilverkstad och bensinstation från 1920-talet.

Bil & Teknikhistoriska Samlingarna på Glasgatan 19. Från 1 maj till 30 september 2005.

FINSK NATIONALMÅLARE

Stockholm: Han infriade de stora förväntningarna från hemlandet när han efter fyra års konststudier i Helsingfors gett sig iväg till Belgien 1873 för att – var det tänkt – ägna sig åt historiemåleri. För just den genren behövdes i ett land, där inte mindre än tre nationalistiska rörelser kolliderade: den finska, den svenska och den ryska.

Albert Gustaf Aristides Edelfeldt föddes 1854 och växte upp i en burgen miljö med sin svenske far, sin finska mor och tre yngre systrar. Men fadern dog, när Albert var 15 år, och lämnade familjen med stora skulder på grund av misslyckade affärer. Albert kunde emellertid ta studenten 1871 och avsluta sina studier vid Konstföreningens ritskola. Tack vara statliga medel och privata donationer kunde han bege sig ut i världen, där första anhalten blev Antwerpen och där han lyckades så bra att han fick pris i akademins tävling om historiska kompositioner.

Nästa anhalt blev Paris – en stad som han skulle komma att tillbringa drygt 15 år i. Här jobbade han flitigt men deltog också i soaréer och hade inga problem att anpassa sig till societetens krav. Resandet fortsatte till flera andra europeiska städer och 1877 fick han sitt stora konstnärliga genombrott, när ”Drottning Blanka” med motiv ur en berättelse av Zacharias Topelius enhälligt antogs till Salongen i Helsingfors. Nu sköt karriären fart och han koncentrerade sig på att måla historiska dräkt- och genrebilder.

Under många år pendlade Edelfeldt mellan Paris och Helsingfors och övergick 1879 till friluftsmåleri. Hans tavlor uppskattades inte bara hemmavid utan även i Frankrike, där man avgudade hans exotiska, nordiska folklore.

I Paris fanns också pengarna, dvs en konstmarknad som saknades i Finland. Och ville man leva på sin konst, så fanns den stora kundkretsen där. Han målade porträtt av vackra parisiskor, och konstköparna uppskattade verkligen dessa tavlor, men han hade ingen tanke på att presentera dem på någon utställning. Och ingen förundras väl över att han också hade några passionerade kärleksförhållanden med modellerna.

1887 reste Prins Eugen till Paris för att studera konst. Han blev god vän med Edelfeldt, som senare också besökte Waldemarsudde. Och nu är han här igen – 150 år gammal – med en utställning, som har hängts exakt enligt hans egna ambitioner. Ett nittiotal verk, som belyser denne konstnärs rika produktion, har redan visats på Atheneum i Helsingfors och där sattes publikrekord: över 300 000 personer såg denna enastående utställning.

”Albert Edelfeldt” på Prins Eugens Waldemarsudde fram till 14 augusti 2005.

HUR TÄNKER OCH KÄNNER DU, MÄNNISKA?

På många håll: Tänk dig en stor, tredimensionell bild av hjärnan, där man kan se aktiva nervbanor, som visar hur man tänker, minns och känner, hur man styr sina steg och sitt tal, hur man känner värme och beröring!

Genom ny teknik finns numera unika möjligheter att visa vad som händer i våra hjärnor. Forskare på detta område har idag börjat förstå vad hjärnan sysslar med och hur det går till, hur hjärnan utvecklats under 500 miljoner år, hur nervcellens minsta delar är konstruerade, vilka sjukdomar som drabbar oss och hur minnet fungerar.

Nu delar forskarna med sig av sina rön om hjärnan i en vandringsutställning, producerad av Vetenskapsrådet och Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling tillsammans med Riksutställningar. Målgruppen är en bred allmänhet, och förhoppningen är att besökare, oavsett ålder eller djupare förkunskaper, ska kunna ta till sig ny kunskap om våra hjärnor.

På varje turnéort lägger man upp sitt eget program med utgångspunkt i den lokala verksamheten och forskare, vårdpersonal och författare kommer att ge öppna föreläsningar. Till utställningen finns också en broschyr, som delas ut till alla besökare i syfte att inspirera till vidare utforskning av ämnet.

Utställningen invigdes i Göteborg i februari detta år och kommer att avslutas vid årsskiftet 2006-2007. Ännu är sista året inte planerat i detalj, så det finns all anledning att studera lokalpressen framöver.

”Se hjärnan!” på Teknikens och sjöfartens hus i Malmö från 17 maj till 31 juli, på Slottet i Kalmar från 29 augusti till 25 oktober, på Regionmuseet i Kristianstad från 6 november till 5 februari 2006.

PICKNICK PÅ SOFIERO

Helsingborg: Den 22 juli 1905 kom dåvarande prinsparet Gustaf Adolf och Margareta till Sofiero som nya ägare till slottet och började skapa den fantastiska trädgård som lockat och lockar tusentals besökare varje år.

Nu i sommar, 100 år senare, den 2 juni, kommer kungen och drottningen till Sofiero för att inviga Sofieros nya trädgård, ”Margareta’s Garden”. Och det är ingen tillfällighet att skapandet av denna jubileumsträdgård överlåtits på en ung, kunnig engelska, eftersom den första trädgården också skapades av en ung, kunnig engelska.

Det är landskapsarkitekten Brita von Schoenaich som kan lägga detta prestigefyllda uppdrag till sin redan digra meritlista. Hennes ambition är att bevara känslan av avspänd ro med picknick på gräsmattan – helt i Margaretas anda.

”Margareta’s Garden” på Sofiero från 2 juni 2005 och säsongen ut.

FINSK DESIGN MM

Kristinehamn: Här i Norden kan vi faktiskt känna oss en aning stolta över att ha ett stort antal framstående arkitekter som har skapat unika byggnadsverk över hela världen. Några finns ibland oss idag, andra är historiska. En av de senare är finske Alvar Aalto, som levde mellan 1898 och 1976.

Aalto var arkitekt och skapade under sina 55 års idérika verksamhet nära tusen större och mindre byggnadsprojekt. Bland de stora kan nämnas Finlandiahallen, V-dala nation i Uppsala, sanatoriet i Paimio, Stadsbiblioteket i Viborg och uppbyggnaden av hela gatunätet i centrala Rovaniemi, som hade totalförstörts under andra världskriget. Hela sitt yrkesliv var han mån om att lösa byggnadstekniska problem orsakade av det nordliga, kalla klimatet i finska Lappland och att ta hänsyn till både de mänskliga behoven och den kringliggande miljön.

Men för den breda allmänheten är han nog mest känd som ”pappan” till en mängd bruksföremål, som idag blivit klassiker. Han ansåg att möbler, belysning och andra detaljer var viktiga komponenter i utformandet av en arbetsplats eller ett hem och skapade inrednings- och försäljningsfirman Artek 1935. Den blev en stor framgång och existerar än idag.

Givetvis finns i Finland, i Jyväskylä, ett vackert Aalto-museum, som han själv ritat. Men sen förra året har allmänheten också tillträde till ett av hans hem i Helsingfors, där han också hade ateljé.

Denna sommar behöver emellertid arkitektur- och designintresserade inte att resa utomlands för att bekanta sig närmare med denne gigant. Det räcker med en resa till Kristinehamn, där konstmuseet visar hans omfattande och imponerande sammanlagda produktion – både arkitektur och design.

”Alvar Aalto” på Kristinehamns konstmuseum från 28 maj till 4 september 2005.

”THE KING”

Nådendal: Denna sommar kan fans’en komma närmare rock-legenden Elvis Presley än någonsin tidigare. Den 8 januari i år skulle han ha fyllt 70 år och med anledning av detta jubileum visas i Nådendal, strax utanför Åbo, stora delar av världens största privata Elvis-samling, bland annat två bilar och en tandem. Det är den mest omfattande utställning som hittills visats i Europa. Hit kommer också livvakten och karateinstruktören Dave Hebler för att berätta om den spännande tiden tillsammans med Elvis på 1970-talet samt Elvis halvbror, som kan berätta om uppväxten på Graceland och om hur han skämdes bort av sin berömde bror.

Dessutom pågår en fotoutställning med bilder tagna av Lew Allen, som fick en drömstart på sin foto-karriär av en slump. När Elvis uppträdde i Cleveland, Ohio 1956 strejkade tidningarna i staden. Lew var skoltidningsreporter och fotograf – den enda på plats! Sedan dess har han följt många stjärnor och förevigat rockens födelse.

”Footsteps of Elvis” och ”Birth of Rock” i Casagrandes hus, Slottsgatan 3, Åbo från 10 juni till 31 juli 2005.

FLICKOR I BEGRUNDAN

Uppsala: Moderskap, familjerelationer, traumatiska uppväxtminnen, utanförskap, liv, död, tvivel, hopp och identitetssökande är begrepp som löper som en röd tråd i Lena Cronqvists konstnärskap. Under hela sin karriär har hon i sina verk bearbetat den svåra konsten att vara människa.

Från början av 1970-talet ägnade hon sig åt oljemåleri, men övergick mer och mer på 1990-talet till tempera. Hon har även i en stor serie litografier illustrerat Strindbergs ”Ett drömspel” och fortlöpande arbetat textilt och med landskapsmåleri. På senare år har hon skapat större och mindre skulpturer i brons och terrakotta.

I Bror Hjorths bostad och ateljé, numera museum, pågår ständigt olika separatutställningar, och nu har turen kommit till Lena Cronqvist.

”Lena Cronqvist” i Bror Hjorths Hus från 9 juni till 11 september 2005.

I SÖKANDE EFTER EN GUDSBILD

Köln: Visserligen är buddhismen, jainismen och hinduismen tre helt olika religioner, men under sommaren kan de undersökas och jämföras i en utställning, som presenterar bilden av dem samtidigt och tillsammans. Alla tre trosriktningar härstammar från norra Indien och har funnits sida vid sida i dessa områden i årtusenden, men så småningom spritt sig till andra områden.

Buddhismen spelar sedan 1200-talet en mindre roll i Indien, men är nu utbredd i praktiskt taget hela resten av Asien (utom Västasien), och mindre centra finns även i västerlandet. Jainismen har idag endast omkring tre miljoner anhängare. Dessa återfinns främst i Sydindien. Hinduismen är sedan länge den förhärskande religionen i Indien, Nepal och Bali med över 800 miljoner anhängare.

Till skillnad från buddhismen och jainismen, som likt kristendomen och islam, grundades av en enda gestalt, har hinduismen ingen stiftare och ingen av alla erkänd helig skrift eller övergripande organisation.

I Köln presenteras bilden av dessa tre religioner genom 60 unika brons- och stenfigurer från Indien, Burma, Thailand, Kambodja, Nepal, Tibet, Kina och Korea. Sannolikt kommer besökaren att konstatera att det finns mera som knyter dem samman än som skiljer dem åt.

”Buddhisten – Jainas – Hindus: Auf der Suche nach dem Gottesbild“ på Rautenstrauch-Joest-Museum fram till 2 oktober 2005.

KVINNOGÖRA

Stockholm: I den kurdiska staden Van, inte långt från de kurdiska delarna av Irak och Iran, startade Enver Özkarhraman, f d lärare och fotograf, en Kelimverkstad för några år sedan. Främsta anledningen var att bevara den urgamla mattvävartraditionen, som sakta men säkert höll på att dö ut.

Kelimen, den färgstarka och symbolfyllda ylleväven, förknippas med nomadiserande kurder, som bär sitt bohag med sig. På vintern skördas sommarens ull och spinns. Sedan vidtar färgning med bland annat torkade växter, valnötter eller indigo och mönstren hämtas ur lokal tradition. De berättar om stamtillhörighet och namnen är ofta kurdiska. Kelimen är kvinnans verk och ett tydligt bevis på hennes kunskap, styrka och flit.

På senare år har emellertid oroligheterna i området tvingat dessa kurder på flykt från landsbygden till städerna där de bor i snabbt uppförda betonghus. Männen är ofta arbetslösa och även om kvinnorna fortfarande tar hand om hem och barn har behovet av en skön och varm Kelim försvunnit. Och då blir ett initiativ som Envers en räddning – inte bara för bevarandet av ett unikt, traditionellt konsthantverk utan även för möjligheter till inkomst.

På Etnografiska museet har man arrangerat en autentisk nomad-miljö, och visar kelimvävar från verkstaden i Van.

”Kelim” på Etnografiska museet fram till 2 oktober 2005.

VAD FÖRESTÄLLER TAVLAN EGENTLIGEN?

Stockholm: Det tar tid att smälta intrycken från Matts Leiderstams utställning i stora hallen en trappa ned på Magasin 3. Driver han gäck med betraktaren med sina kopior av kända mästares verk, eller ser han dem själv med helt andra ögon än våra?

Det rätta svaret – om det nu finns ett sådant – är det senare. Leiderstam vill nämligen få besökaren att bli ”seende”. Själv agerar han både gestaltare och betraktare och går djupt in i framför allt historiska verk, som han sedan återskapar med små, men vitala förändringar. Hans kopior ser nästan likadana ut som originalen – men bara nästan. Det kan exempelvis handla om riktningen på en blick, om vridningen av ett ansikte eller om ändrad ljussättning. Subtilt, ja, och ganska svårt att upptäcka till en början, men när man väl ser dem förändrar de innebörden i tavlan helt och hållet. Men han förser oss med hjälpmedel: förstoringsglas, kikare, specialkonstruerade ljusbord, datorer, konstböcker och gay-guider – allt för att visa vad konstverken också skulle kunnat föreställa …

Titta bara på bilden här: Till höger ett foto av Gustave Courbets ”Mötet” från 1854. Den föreställer konstnärens mecenat och dennes tjänare som tittar på Courbet med en vänlig blick. Till vänster Leiderstams tolkning av mötet med helt andra beräknande drag i mecenatens ansikte.

”Grand Tour” på Magasin 3 fram till 5 juni 2005.

UNDERBART ÄR KORT

Stockholm: Livet började i Sverige den 17 november 1905 och slutade tragiskt 30 år senare genom en bilolycka i de schweiziska alperna 1935 för prins Carls och prinsessan Ingeborgs yngsta dotter, Astrid.

Som 21-åring förälskade sig prinsessan Astrid i den belgiske tronföljaren Leopold. Hon blev hans maka 1926 och drottning av Belgien 1934, när Leopold tillträdde tronen. Paret levde mycket lyckligt tillsammans, fick tre barn, och deras kärlekshistoria uppmärksammades av alla inhemska och utländska medier. Hon vann sina nya undersåtar hjärta till en sådan grad att belgarna än idag talar om henne med stor värme och saknad.

För att hedra minnet av Astrid visas under sommaren en utställning, där hennes liv skildras med hjälp av en mängd fotografier, samtida tidskriftsreportage och personliga tillhörigheter.

”Astrid- svensk prinsessa, belgisk drottning” på Stockholms slott från 28 maj till 15 september.

KÄRLEK, BLOMMOR OCH ÄVENTYR

Öland: För många människor förknippas Öland med härliga sommarvistelser, långa sandstränder och friluftsbad. Till på köpet får man naturupplevelser av en sådan dignitet att nästan halva Öland utsågs till världsarv år 2000, vilket kanske inte alla känner till. Men nu ska det bli ändring på det när ett av Sveriges största konstprojekt går av stapeln efter midsommar på Öland.

Det handlar om Södra Ölands odlingslandskap och konst. Ett antal skickliga konstnärer, sex av dem internationellt kända, kommer att tillsammans med lokala kollegor lyfta fram kunskap om detta världsarv på sex platser: Uppsala Universitets ekologiska forskningsstation i Skogsby, Stenhusa gård i Stenåsa, Eketorps borg, Norrgården i Ventlinge, Degerhamn och Lilla Frö. Här har lokalbefolkningen forskat i historien och deras upptäckter bildar stomme för konstnärernas skapande. De kommer att göra installationer med naturen som inspirationskälla.

Ett besök blir till ett levande äventyr, skapat av konstnärer i ett mycket annorlunda konst- och forskningsarbete. Människorna, blommorna, stenen, fåglarna, insekterna, ja, hela den sydöländska själen kommer att presenteras.

”Mitt i – konst och kunskap i Ölands världsarv” på södra Öland från 29 juni och säsongen ut.

MÅLNINGAR PÅ PLANK

Nacka: Sju år i följd har Kajsa och Olle Nymans Kulturstiftelse i samarbete med Nacka kommun arrangerat sommarutställningar i den vackra ateljén i Saltsjö-Duvnäs, där Olle Nyman verkade fram till sin död 1999. I år har turen kommit till Åke Pallarp, god vän och kollega till Olle Nyman och liksom denne professor i måleri vid Kungliga Konsthögskolan.

Pallarp ägnar sig åt flera olika konstnärliga uttryck: måleri, teckning, skulptur, grafik och har dessutom arbetat som dekorationsmålare. I hans modernistiska abstrakta formspråk finns också inslag av svensk folklig kultur. Inte sällan överger han duken och målar istället på grova, ohyvlade plankor eller andra rustika material och hans verk finns på flera museer och på många offentliga platser, till exempel Spelmansmonumentet i Rättvik, vattentornet i Nacka och tunnelbanestationen Stadion i Stockholm.

”Åke Pallarp” på Kajsa och Olle Nymans Kulturstiftelse i Saltsjö-Duvnäs från 12 maj till 2 oktober 2005.

EN BORTGLÖMD FESTTRADITION

Grimslöv: Förr i världen var det inte ovanligt att man i kyrkorna spände en linneduk över altaret, så att damm och sot inte skulle falla ner – en sed som allmogen snabbt anammade. Inför fester eller högtider klädde man väggar och tak med praktfulla textilier, som både förskönade rummen och hade en ljuddämpande effekt. Bönderna i sydvästra Småland och östra Halland bevarade denna tradition till långt in på 1800-talet.

Nu har designåret 2005 inspirerat hemslöjdskonsulenterna i Småland och Halland att bjuda in till en nytolkning av denna bortglömda festtradition genom att låta textilformgivare, slöjdare och inredningsarkitekter ge takduken en ny form och funktion.

På Huseby Bruk kan man under sommaren, förutom traditionella, broderade, knutna och vävda takdukar, se nykomponerade sådana, utförda i okonventionella material som plast, papper, metall.

”Dukar i taket – traditionella takdukar i nya former” på Huseby Bruk från 12 juni till 11 september 2005.

EN DANSK OCH EN SVENSK I NATUREN

Ishøj och Kerteminde: Ett gemensamt intresse för jakt och friluftsliv förenar två nordiska målare från tiden kring sekelskiftet 1800-1900. Men det gemensamma upphör i deras val av motiv. Danske Johannes Larsens rofyllda harmoni på landet står mot Bruno Liljefors dramatiska skildringar av en plötsligt uppdykande fara.

Johannes Larsen, också kallad ”fågelkungen” återfinns i många danska hem. Med flockar av fåglar över det öppna fynska landskapet eller en ensamt pickande på en utsträckt hed skildrar han noggrant och med naturvetenskaplig precision deras vackra rörelser och fysionomi. I Bruno Liljefors verk finns visserligen en skenbar idyll, men mitt i skönheten lurar faran. Plötsligt angriper höken, fågelboet hotas av en hungrig katt eller masken försvinner i en fågelnäbb. Det handlar det om överlevnad, och det vackra rymmer alltid en viss brutalitet.

Nu förenar Arken dessa två naturmålare genom att visa drygt 100 verk från perioden 1884-1952 med målerier, akvareller, teckningar och träsnitt.

”Livet i naturen” på Arken från 28 maj till 11 september och i Kerteminde från 19 september till 20 november 2005.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 2 Maj 2005 årgång 20