VIN OCH MAT

Svenskarnas förhållande till vin är en fascinerande historia. Det är präglat av kärlek men också av förkrossande respekt och rädsla. Motbokens järngrepp under 36 år – en tid då en gift kvinna, hur självförsörjande hon än var, inte fick köpa alkohol – kunde inte kväva intresset.

När det greppet släppte, för snart 50 år sedan, ökade kundernas självkänsla. Det var fortfarande litet skuldtyngt, fast inte längre skamligt, att ”köpa ut”. Men monopolet fanns kvar – både för import och försäljning. Och det såg till att den nyvunna friheten inte missbrukades. Systembolaget startade en kampanj för att hålla konsumtionen i styr – ”Operation Vin” kallades den – som gick ut på att länka alkoholinköpen bort från starksprit och över på vin.

I den gavs kvinnan en ny roll. I stället för att vara den som inte fick köpa blev hon den som kunde föreslå vin och göra bra val, vilket alltså uppmuntrade till inköp.

Från denna stapplande början, när svenskarna fick lära sig uttala viners namn med Systemets halsbrytande fonetik: ”vä´ng ro´sch d´allscheri” och ”vi´nå kja´nnti vä´ckjå” till exempel – har vinkunnandet i vårt land gått igenom en revolution. I stället för att befinna oss på nivån ”rött vin till kött och vitt till fisk” diskuterar vi val av druvor, eklagring eller inte, lagringspotential och andra finesser, och skaffar oss egna vinkällare, om de så bara är i en garderob. Svenska vinprovare har nått internationellt rykte, kanske mest för att de inte behöver ta hänsyn till en inhemsk produktion som bedömare i vinländerna.




Av Nils-Erik Ekstrand
Publicerad i Nr 2 Maj 2005 årgång 20