GÅTFULLA HUS, BARNSLIG FÖRUNDRAN

”Som femtonåring cyklade jag från Falun
till sommaren i Bohuslän för att måla vid havet,
från det skogiga inlandet till det nakna gränslandet.
Oceanen – den stora nollpunkten,
full av liv, löften, möjligheter.”

Så skriver KG Nilson, en intensiv karl, vars bildbyggen ges ett alldeles eget liv när hans färger och ljus hamnar på duken.

Mest bekant är han troligen för en bredare publik genom sina sexkantiga små hus, som han började måla redan 1968. Husen hade han sett avbildade på en gammal karta över Falu koppargruva, ritad 1650, och kartan väckte minnen till liv hos honom. Redan som liten hade han fascinerats av det väldiga schaktet, ”tystnaden och klocklangen, gruvlavarna och anfartens mystiska tecken”. För KG Nilson rörde det sig inte om vilka hus som helst. Han målar inte heller vad som helst. Det måste till en attraktion av något hemlighetsfullt hos det han ser, han måste känna en sorts barnslig förundran.




Av Viveka Vogel
Publicerad i Nr 2 Maj 2005 årgång 20