FÖRFALLET SLOTT

Det här är ett slott i förfall. Periodvis har det varit fängelse, spannmålsupplag och kronobränneri. Men en gång var det en av rikets klenoder. Här höll den 25-årige hertig Erik hov som halvt självständig furste under sin far Gustav Vasa. Här spelade trumpetare, pukare och fiddlare, här fanns drabanter, svenner och hingstridare. Här arbetade pärlstickare, fjädermakare och metallgjutare. Allt detta är nu länge sedan. Mörka, grå murar blickar dystert ut över en vallgrav som sedan länge upphört att tjäna som värn mot fiender.

Men snart väntar ljusare tider. En omfattande restaurering påbörjas både in- och utvändigt. Under arkitekten Hugo Zettervalls ledning förses tornen på 1880-talet med de huvar som ger slottet den karakteristiska profil det har idag. På 1930-talet återuppgrävs vallgraven och slottet får en vindbrygga uppförd efter gamla ritningar.

Idag framstår borgen som det kanske praktfullaste minnesmärket från vasatiden – Kalmar slott.




Av Hans Villius
Publicerad i Nr 3 September 2005 årgång 20