Matisse - ett nytt liv

Den 3 november 1954 kom jag gående på Birger Jarlsgatan i Stockholm, alldeles i början intill Nybroplan, på vänster sida snett emot Riche. Där låg på den tiden ett betydelsefullt konstgalleri, Samlaren, som då spelade en viktig roll som introduktör och förmedlare av fransk konst. Efterträdare till Svensk Franska med dynamisk chef Gösta Olsson, för Samlaren Agnes Widlund, en europeisk flyttfågel som lärde unga museimän som Carlo Derkert och Pontus Hultén mycket de hade nytta av för Moderna Museet, som öppnades fem år senare. Samlaren skulle just stängas för dagen och när jag kommer i dörren möts jag av ett klagorop som i ett fransk klassiskt drama av Racine: "Il est mort! Il est mort! Matisse est mort! Monsieur Matisse est mort!!" Det kunde ha varit Fedra eller någon annan grekisk tragedienne som ropade ut sin sorg över att det kört ihop sig med Hyppolitos eller liknande, men det var Agnes Widlund, personlig vän till Mästaren, som just fått dödsbudet i telefon från Nice. Nu är hon själv död sedan några månader och Ulf Linde skrev vackert om henne, Matisses och många andra konstnärers svenska introduktris, hon som själv kom från ett annat land.



Av Bengt Lagerkvist
Publicerad i Nr 4 November 2005 årgång 20