Musikaliska orgier på Drottninggatan

”Orgiastiskt”, ”hysteriskt roligt”, ”man skrattar så tårarna trillar” – värdeomdömena faller om varandra när premiärpubliken troppar av efter många, långa och stående ovationer. Det har varit ett par timmar av hisnande arior från den djupaste bas man kan höra, profondo basso, till virtuosa koloraturer som slungar iväg åhöraren som i en musikalisk slänggunga – det är som ett helt nöjesfält av vokala sensationer. Och pianisten, Richard Pilat, spelar så sprittande att man inte ett ögonblick saknar den stora orkestern. Man är helt omtumlad och önskar febrilt att det aldrig måtte ta slut.



Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 4 November 2005 årgång 20