Kulturspegeln

”… MEN STÖRST AV DEM ÄR KÄRLEKEN.”

Ishøj: För den rysk-judiske konstnären Marc Chagall (1887-1985) var livet ingen dans på rosor. Inte mindre än två världskrig grep in i hans liv och tvingade honom att fly. Först från Frankrike tillbaka till födelsebyn Vitebsk i Vitryssland i samband med första världskriget och sedan, för att inte deporteras till koncentrationsläger under andra världskriget, återigen från Frankrike till USA 1941. Men trots alla sorger och bedrövelser genomsyrades hans liv och konst av livsglädje och kärlek Han trodde på kärleken som ett universellt, gudomligt, poetiskt och magiskt medel att knyta samman alla människor och ge dem hopp.

Med utgångspunkt i sina egna kulturella rötter bygger han broar mellan en mängd olika kulturer – både religiösa och världsliga. Som en röd tråd genom de flesta av hans verk går hans kärlek till Vitebsk, födelseorten som han besökte endast en gång efter andra världskriget, och till hans livs kärlek: Bella, som blev hans fru 1915.

I självbiografin ”Mitt liv”, som skrevs 1922 och gavs ut 1935, säger han när han lämnar Vitebsk: ”… har ni hört talas om traditionerna, om Aix, om konstnären med det avskurna örat, om kuber och kvadrater, om Paris? Vitebsk, jag lämnar dig. Ha det så gott med eran sill!”

Och om hans kärlek till Bella Rosenfeld råder det ingen tvekan: ”Plötsligt känner jag att det inte är Thea utan henne (Bella) jag ska leva med. Hennes tystnad är min. Hennes ögon är mina. Jag visste att hon skulle bli min fru. … Jag gick in i ett nytt hus och vi blev oskiljaktiga.”

Under sin första vistelse i Paris blev han snart förtrogen med de nya riktningarna inom fransk konst. Liksom flera andra konstnärer inspirerades han av Henri Rousseaus naivistiska ”porträttlandskap”, vilka bidrog till att förlösa den lyriskt fabulerande sidan i Chagalls kreativitet, som tillsammans med den stadiga förankringen i hans rysk-judiska uppväxtmiljö resulterade i högst personliga, raffinerade, poetiska och drömpräglade målningar.

I samarbete med Chagalls barnbarn, Meret Meyer, visar Arken denna höst drygt 180 målningar, teckningar, litografier, etsningar och skulpturer från denne älskande och älskade konstnärs nästan 100-åriga liv.

”Chagall – Kærlighedens univers” på Arken fram till 15 januari 2006.

DEN GUDOMLIGA

Stockholm: För 100 år sedan föddes en viss Greta Gustafsson på Söder i Stockholm. Efter folkskolan arbetade hon som expedit på PUB, men hade andra ambitioner. Hon antogs på Dramatens elevskola 1922 och fick, efter medverkan i ett antal reklamfilmer, en riktig filmroll som gjorde att regissören Mauritz Stiller fick ögonen upp för henne. Han gav henne en roll i ”Gösta Berglings saga” – och från då började unga fröken Gustafssons liv bli en saga. Både hon och Stiller engagerades av filmmogulen Louis B. Mayer, som i Hollywood producerade många odödliga klassiker som t ex ”Anna Karenina” med Greta – numera Garbo – i huvudrollerna. Hennes starka personliga utstrålning och gåtfulla kvinnotyp hade en magnetisk inverkan på publiken och berömmelsen bara växte.

Med sin något hesa, suggestiva röst lyckades Garbo också med den nymodighet, som flera stumfilmsstjärnor stupade på, nämligen talfilmen. Framgångarna var pyramidala och hon blev sin tids megastjärna. Men 1942 råkade hon ut för sitt första fiasko med filmen ”Tvillingarna”. Hon lämnade Hollywood för att aldrig mera återvända och bosatte sig i New York.

Greta Garbo lär ha varit en flitig brevskrivare, vilket Postmuseum tar vara på detta jubileumsår genom att visa en mängd föremål med anknytning till den gudomliga: brev, klippböcker, fotografier, statyer, berättelser, oljemålningar, litografier, en fåtölj, telegram, medaljonger etc – en hel del aldrig visat tidigare.

”Hälsningar Greta Garbo” på Postmuseum fram till 26 mars 2006.

PORTRÄTT AV OSS

Stockholm: Hur kommer det sig att man ägnar drygt tio år åt att porträttera vanliga människor? Ett svar ger Anders Kristensson, som sedan början av 1990-talet har fotograferat hundratals enskilda människor, grupper och kollektiv för att utröna vad som skiljer respektive förenar människorna i ett lands befolkning.

Egentligen handlar detta arbete om honom själv och om hans funderingar kring levnadsloppets föränderliga grupptillhörigheter. Han visar till exempel hur vi ständigt speglar oss i andra människor, oavsett kultur, ekonomi, familjeförhållanden eller religion, och hur våra myter om ”den andre” skapar avstånd och distans eller tvärtom kanske tillhörighet och sammanhang. Kristenssons fotografier berättar och ifrågasätter. Han upplyser oss om platsen och årtalet för förevigandet, men resten får vi själva föreställa oss.

De flesta av fotografierna på Nordiska museets utställning är grupporträtt, där gemenskapen kan vara kön, ålder, etnicitet, religion, arbete, särintressen, ekonomi, ideologi, plats och/eller makt respektive avsaknad av makt.

”Spår av en befolkning” på Nordiska museet från 11 november till 17 april 2006.

TRE VIDEOVERK

Umeå: För första gången i Skandinavien presenteras den sydafrikanska konstnären Berni Searle med tre videoverk som alla utforskar existentiella frågor om identitet, tillhörighet och främlingskap. Hennes verk präglas av stillhet, drömska bilder och stämningar, men under ytan vibrerar något som hotar.

”Home and Away” är en betraktelse över möjligheter, förhoppningar och besvikelse. Egentligen är det två filmer med utgångspunkt i Gibraltarsundet, där människor i överlastade båtar gör riskfyllda resor från Nordafrika till Europa. Vattnet är barriären som skiljer kontinenterna åt och utgör steget mellan verklighet och dröm. Båda filmerna förmedlar de en känsla av ensamhet och utsatthet mellan de avlägsna landmassorna i norr och syd.

I den grekiska mytologins dödsrike kämpade Sisyfos med ett enormt klippblock uppför en hög sluttning. Varje gång han nådde toppen, rullade blocket tillbaka nerför – en symbol för det absurda och meningslösa i människans strävanden. Samma tema återfinns i ”A Matter of Time”, där en kvinna rör sig mödosamt uppför en glasskiva täckt av olivolja. Verket är en skickligt koreograferad betraktelse över rörelse och den egna kroppens begränsningar.

I den tredje videon, ”Vapour” rör sig silhuetter och skuggor av människor i ett nattlandskap bland eldar, rök och vattenånga. De verkar övergivna som i efterdyningarna av en oidentifierad händelse eller katastrof och det hela andas ett tillstånd av både magi, poesi och hot.

”Berni Searle” på Bildmuseet fram till 22 januari 2006.

TELEFONDESIGN

Stockholm: På Tekniska museet pågår ett stort och flerårigt projekt om kommunikation i alla dess former. Det produceras i olika etapper, och först ut är telefonen. Museets telefonsamling är världsunik till såväl omfång som kvalitet.

Under tidernas gång har en mängd olika faktorer påverkat utformningen av telefoner. I början var det ingenjörer, snickare och arkitekter som anlitades vid framtagningen av nya modeller – idag är det formgivare. I den nu aktuella utställningen kan man följa utvecklingen och se hur bland annat material, teknik, produktionsprocesser och ergonomi har påverkat telefonens utformning genom tiderna.

Svenska telefoner är världsberömda på grund av en konstruktion som förenar teknisk kvalitet med estetisk och ändamålsenlig form. Särskilt uppmärksammad blev Kobran, när den kom 1953. Då hade drömmen om en telefon i ett enda stycke gått i uppfyllelse. Den liknade inget som tidigare funnits på marknaden och utnämndes 20 år senare till en av 1900-talets viktigaste designprodukter av Museum of Modern Art i New York. Än idag är den omtyckt bland samlare världen över och har fått bli symbol för museets utställning, som visserligen visar flera utländska telefoner, men domineras av de svenska. Här finns till exempel 1800-talets skelettapparater och gökursliknande väggtelefoner, Telegrafverkets förvaltningstelefon, 30-talets bakelittelefoner, 50-talets högtalartelefon och dagens mobiltelefoner med många avancerade funktioner.

”Älskade telefon – en designhistoria” första etappen av .KOM på Tekniska museet fram till 2008.

MED FOKUS PÅ LIVET

Humlebæk: Inte helt olikt svenske Christer Strömholm vandrade den ungerskfödde fotografen Brassaï (1899-1984) omkring i parisnatten och kom tätt inpå det liv med prostitution och småkriminalitet som pågick under småtimmarna i barer, bordeller och nattklubbar. Hans blick för motivet, fokuseringen på själva livet tillsammans med hans konstnärliga förmåga att blanda olika fotografiska genrer blev hans stora genombrott i fransk konst och gjorde honom till en av fotokonstens stora ikoner.

Hans vandringar i skumma kvarter ledde också till platser där andra konstnärer höll till och han fick livslånga vänskapliga relationer med bland andra Picasso, Giacometti, Sartre och Henry Miller och blev känd för sina porträtt av konstnärskollegorna. Parallellt med fotograferandet arbetade han hela livet med tekning, måleri och skulptur – särskilt Picasso tyckte mycket om hans verk, inte minst hans teckningar. Dessa senare tillkom framför allt under andra världskriget då han förbjöds att fotografera. Men på 1950-talet kunde han fotografera igen och nu fokuserade han på dåtidens graffiti och på att bearbeta sina foton, hans så kallade ”transmutationer”.

På Louisiana visas 250 av Brassaïs fotografier – den första samlade presentationen i Danmark. Dessutom kan man se ett urval av hans teckningar och skulpturer.

”Brassaï – Nattens fotograf” på Louisiana från 17 december till 19 mars 2006.

EN GÅNG MAMMA – ALLTID MAMMA

Köpenhamn: Man träder direkt in i en kolossal, ljusrosa borg, som fyller hela rummet från golv till tak. Härinne finns ett kaos av skulpturer, fotografier och målningar, som alla utgör tolkningar av begreppet ”Mamma”. Med sin såväl skyddande som kvävande konstruktion förebådar detta monstruösa bygge våra komplexa och ofta barocka föreställningar om MAMMA. I både abstrakta och figurativa former visas de elementära villkor och förändringar som påverkar relationen till modersfiguren genom livets alla faser, .

Det är två samtida konstnärer, tysken Jonathan Meese (född 1970) och dansken Tal R (född 1967) som visar sin uppfattning av det möderne ursprunget – till synes och till en början helt olika uppfattningar, men vid närmare betraktande ändå med många iögonfallande likheter. Bägge är stora konsumenter av visuell information och letar reda på små fragment, som plockas ut ur sitt ursprungliga sammanhang och sedan används i egna collage. Konstverken verkar ha ändlösa möjligheter – öppna påståenden, som hela tiden kan förknippas med en mängd sociala och historiska anspelningar.

”MOR” på Statens Museum for Kunst fram till 8 januari 2006.

SMAKEN ÄR SOM BAKEN … DELAD

Malmö: Smak förknippas oftast med de sensationer vi upplever via smaklökarna på tungans yta, men säg ”god smak”, och tankarna går direkt i helt andra banor.

Det denna andra betydelse av begreppet smak, som Malmö museer vrider och vänder på denna höst genom att ställa ett antal intrikata frågor: Vem bestämmer vad du ska tycka om? Vad är normalt? Vad händer om man bryter mot systemet mot det som anses som ”god smak”? Stärks det vanliga av att spegla sig i det ovanliga? Är smak ett verktyg för över- och underordning? Styrs vår västerländska smak av en vit, patriarkal, hetero medelklass?

I utställningen försöker museet ge svar på dessa frågor och diskuterar smak ur ett maktperspektiv. Tematiskt visar man hur olika smakbegrepp och deras konsekvenser påverkar våra liv och hur en utmaning av den objektivt sanna goda smaken kan få svåra följder för enskilda människor.

”God smak” på Teknikens och Sjöfartens hus fram till 15 februari 2006.

NY CHANS

Malmö och Lund: Den som inte haft möjlighet att resa runt i Europa till alla de orter där den dansk-isländska konstnären Olafur Eliasson haft utställningar de senaste åren får nu chansen att stifta bekantskap med hans mångfacetterade konstnärskap i Malmö och i Lund.

I Malmö förvandlar Eliasson konsthallen till ett gigantiskt ljusexperiment genom att varva dagsljuset med artificiellt ljus, där man kan följa och uppleva skiftningarna i färg och temperatur hos de båda ”vita” ljusen. I en annan del flödar ett intensivt gult ljus, som förflyttar besökaren till en svartvit värld. Ytterst handlar det om hur vi ser och uppfattar världen och han uppmanar oss att skärpa våra sinnen och reflektera över vårt eget förhållande till och vår förståelse av vardagens fysiska miljö. Många konstnärer har under årens lopp försökt fånga ljuset – tänk bara på ”det nordiska ljuset” – men ingen har som Eliasson ifrågasatt det ”verkliga” och ”overkliga”. Besökaren kommer att upptäcka att det inte längre finns något verkligt eller overkligt.

I Lund visas en mängd verk där olika modeller och experiment får utställningsrummet att likna ett laboratorium eller kanske konstnärens verkstad. Där finns även plats för besökarens egen experimentlust. Dessa två utställningar kompletterar och förstärker varandra och utgör en helhet.

”Pleasure under Pressure” i Malmö respektive Lunds Konsthall fram till 22 januari 2006.

MODERNA MURALMÅLNINGAR

Eindhoven: van Abbe-museet ställde korridorerna till konstnären Lily van der Stokkers förfogande och hon var inte sen att fylla väggarna med något så diskutabelt som skvaller och missnöje. Hon gnäller rejält över pengar, särskilt konstvärldens finansiella toppar och dalar – sådant som annars endast diskuteras bakom lyckta dörrar. Hon gnäller över folk och över det skandalösa sätt på vilket hon tidvis behandlas. Och det verkar ju inte så värst lockande, men när man tar i betraktande att allt gjorts med en avväpnande humor, så kapitulerar besökaren direkt inför hennes skamlöst dekorativa glädje, färgrikedom och tokigheter.

Inom konstvärlden anses Lily van der Stokkers verk extremt vågade och provokativa, men de är faktiskt sorglösa och lekfulla, fyllda av vanliga känslor, enkla sanningar om vänlighet, kamratskap, lycka och ärlighet – sådant som mer förknippas med såpoperor än med konsten med stort K.

”Lily van der Stokker – The Complaints Club” fram till 1 oktober 2006.

TIO LÄCKRA KREATIONER

Göteborg: Sedan 20 år tillbaka anordnas årligen en prestigefylld internationell modetävling i Paris för studenter från världens främsta modedesignskolor. För andra gången, 2004, deltog Sverige.

Ett fyrtiotal studenter från Konstfack, Textilhögskolan i Borås och från Beckmans Designhögskola kandiderade i den svenska urvalstävlingen – tio av dem fick representera Sverige. Och nu kan även allmänheten få njuta av dessa begåvade ungdomars kreationer på Röhsska museet, som visar upp dem tillsammans med ett antal högklassiga dräkter ur museets samlingar.

”Fashion Futures” på Röhsska museet från 19 november till 29 januari 2006.

GUINESSREKORD?

Norrköping: För att locka folk, som normalt inte går på museum eller konstutställningar, har Arbetets museum arrangerat en utställning i syfte att skapa en plattform för kreativa upplevelser i mötet mellan människor. Själva utställningen utgör finalen på en stafett som har haft deltagare på flera verkstadsindustrier i Sverige. Den är en hyllning till verkstads- och industriarbetare och deras tunga arbete och kan resultera i ett Guinessrekord i antal deltagande människor i ett och samma konstverk.

En del av utställningen består av ett rum, fyllt av lerklot skapade av verkstadsarbetare på olika företag runt om i Sverige, som ska symbolisera verkstadsindustrins betydelse för Sverige. Andra rum representerar ”Människan i industrin”, ”Yrkesstolthet genom yrkesskicklighet”, ”Möjligheter” och ”Industrins betydelse”.

Och var kommer stafetten in? Jo, tusentals vita lerklot har skapats av industriarbetarna och på varje klot finns tillverkarens namn inristat. Syftet är att påvisa mängden av verkstads- och industriarbetare runt om i landet och hitta styrkan i denna mängd – inte som generell grupp utan som individer.

”Verkstadsarbetare med nya ögon” på Arbetets museum fram till 17 april 2006.

Fi ÄR EN SAK – KONSTFEMINISM EN ANNAN

Helsingborg: Kvinnliga konstnärer har genom tiderna ofta verkat i skuggan av de manliga, men för drygt 30 år sedan gjorde kvinnorna för första gången en inbrytning på bred front och skapade en ny och stilbildande estetik. Det blev början till att en mängd nya frågor och motiv introducerades i konsten.

Genom att visa ett hundratal verk av svenska konstnärer från 1970-talet och fram till idag vill Dunkers Kulturhus lyfta fram de feministiska strategierna och effekterna. Av ett sextiotal konstnärer är det faktiskt några få manliga, som fått vara med.

Under utställningsperioden arrangerar man också workshops, debatter och konstsamtal och därefter kommer utställningen att under 2006 vandra till Liljevalchs konsthall i Stockholm, till Hälsinglands museum i Hudiksvall och slutligen tillbaka till Göteborg på konstmuseet 2007. I samband med utställningen har man producerat en omfattande katalog, som sätter konstfeminismen i ett brett sammanhang, historiskt, samhälleligt och teoretiskt, i syfte att förbättra dokumentationen och att fördjupa och nyansera bilden av denna viktiga del av konsthistorien.

”Konstfeminism – strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag” på Dunkers Kulturhus fram till 22 januari 2006.

EXPERIMENT PÅ GOTLAND

Visby: När Annika von Hausswolff fick erbjudande att experimentera med en större tredimensionell konstruktion på Baltic Art Center tvekade hon inte utan framställde en oregelbunden struktur som skapar olika rum i utställningsrummet. Det handlar om ett objekt som visar upp sitt yttre, sin hud, som ett gränssnitt. En modell som är öppen för att i samspel med betraktaren medverka till nya definitioner.

von Hausswolffs nu aktuella verk är ett led i centrets nya program ”Production-in-Residence” som bygger på en aktiv dialog mellan konstnär och institution. De inbjudna konstnärerna uppmuntras till att utnyttja tillfället att experimentera, att pröva något nytt som har möjlighet att både långsiktigt utveckla det konstnärliga arbetet och att generera ett nytänkande inom konstvärlden.

”BAC – Annika von Hausswolff. Om ett ansikte“ på Baltic Art Center fram tioll 28 januari 2006.

ÅTERBRUK

Växjö: Hon är glaskonstnär, keramiker, författare och debattör och använder sin kreativitet till att skapa föremål som på ett träffsäkert sätt kommenterar vår samtid och materiella kultur. För Zandra Ahl är konsthantverket ett förhållningssätt och en process, där hon problematiserar den modernistiska, avskalade stilnormen som hon tycker är färgad av smak, klass och kön. Hon anser att det finns en beröringsskräck och kroppsfixering i formen och försöker gå emot normen att allt ska vara ljust och enkelt, men erkänner dock att hon själv är färgad av den. Med stor iakttagelseförmåga undersöker Ahl vår samtida prylvärld, som hon tycker är fixerad vid perfektion och patriarkala normer, och omkodar föremålen.

Ahl återanvänder mångproducerade föremål i ett nytt sammanhang, vilket medför att deras ursprungliga betydelse förändras av brukaren. Hon har bland annat tillverkat 37 olika paket som vart och ett innehåller tre dekorationsföremål i keramik. Dessa kan köparen själv limma fast på sina egna föremål hemma. På så sätt kan man dekorera befintliga föremål och därmed ge dekoren en ny positiv betydelse som hittills har trängts undan av den minimalistiska stilnormen.

”Glasdialogen – Zandra Ahl” på Smålands museum fram till 29 januari 2006.

FÖRST NU TALAR DE

Stockholm: Efter mer än 60 års tystnad träder de äntligen fram med vittnesbörd om sina oerhört riskfyllda hjälpinsatser under andra världskriget: vanliga svenskar, idag i 80-årsåldern, som med livet som insats gjorde det möjligt för judar i Norge att undkomma nazisterna vid gränsen – ofta under mycket besvärliga vinterförhållanden. Drygt 1 000 judar räddades från Norge och från Danmark över 7 000, som av frivilliga danskar nattetid transporterades över Öresund – ständigt med risk att bli upptäckta och skjutna av patrullerande tyska båtar.

Räddarnas berättelser utgör stommen i den utställning som Judiska museet visar denna höst. Här finns också dagböcker, som innehåller dramatiska skildringar av flykt, och flera föremål förknippade med flykten.

Utställningen är ett samarbete med Forum för levande historia, som visar en parallell utställning om Sveriges roll under andra världskriget och vår relation till Förintelsen.

”Broderfolk” på Judiska museet och på Forum för levande historia fram till 31 mars 2006.

VÄLKOMMEN IN I SKOGEN!

Stockholm: Ett av de sista, stora privatpalatsen i Stockholm, numera Hallwylska museet, är känt för sin enormt rika samling av stort och smått – i princip alla föremål som var aktuella på Wilhelmina von Hallwyls tid kring förrförra sekelskiftet. Det var tack vare arvet efter pappa Wilhelm Kempe som enda barnet Wilhelmina kunde uppföra palatset, bosätta sig där och påbörja insamlandet av alla föremål och dessutom förse dem med detaljrika beskrivningar – en guldgruva för alla historiskt intresserade.

Nu går man ett steg vidare och tittar närmare på de ekonomiska förutsättningarna för familjen von Hallwyl genom en ”installation” på palatsgården, där besökaren möter både företaget Ljusne-Voxna AB och skogsarbetarna, som råkade i en så allvarlig konflikt med arbetsgivaren att kungen ingrep.

”Skogen bakom palatset” på Hallwylsk museet fram till 31 mars 2006.

NYTT MUSEUM

Göteborg: Nu har man byggt om på Akvariet och skapat ”Marinariet”, som berättar om havet ur nio olika infallsvinklar: Haven, Regionen, Skyddsområdena, Havsbruket, Ekologin, Den marina teknologin, Dykningen De nya marina arterna och Akvariologin.

Trots att havet är urkällan till allt liv på jorden vet man försvinnande litet om denna enorma vattenmassa, som täcker drygt 70 % av jordens yta. Det är inte osannolikt att människan här kan finna framtidens mediciner liksom lösningen på hur man kan föda en ständigt växande befolkning. På Marinariet kan man njuta av färgprakten i både tropiska och tempererade vatten, av fantasifulla fiskar och ta del av pågående vetenskap och forskning.

”Marinariet” från 19 november och tills vidare.

RAFFINERAD STICKNING

Halmstad: En av våra mest namnkunniga textila formgivare, Britt-Marie Christoffersson, har ägnat halva sin tid i 40 år åt att systematiskt utforska sticktekniken och dess möjligheter. Hennes nyfikenhet, kreativitet och starka formkänsla har lett fram till ett helt nytt sätt att se på stickning.

På länsmuseet visar man hennes stickprover och formgivna plagg och arrangerar både sticksymposier, kurser och visningar.

”Stickning – ett hantverk att utveckla” på Länsmuseet fram till 29 januari 2006.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 4 November 2005 årgång 20