Bokspegeln

NESOFILEN, BESATT AV ÖAR

Han är alldeles besatt av öar, den där Anders Källgård, nesofilen, vilket är uttytt ö-älskare! I den väldiga tegelstenen ”Sveriges öar” (Carlssons) beskriver han de 1 216 svenska öarna i öster och väster och däremellan som haft bofast befolkning efter år 1900. Lite ödmjukt säger han att det kan finnas någon eller några till, bebodda av en ensam människa som diskret och kanske till och med hemligen dragit sig tillbaka för att leva i stillhet och ro. Att bara lokalisera och katalogisera alla dessa öar är ett hästjobb men det stannar inte med det. Alla öar har fått grunddata som kommun och församling, areal och befolkning – som ofta uppgår till en enda person – samt hur man tar sig dit och dessutom sjökortsnummer och exakt lägesbestämning. Utöver detta finns en karta som visar öns strandlinjer.

Man får intrycket att den här entusiasten inte bara besökt varenda en av öarna utan också träffat de flesta boende och mjölkat dem på historia och historier. Ofta flyter den stående rubriken ”Historik” ut till essäer om livet på öarna och hur man kunde överleva. Alla personporträtt som av Folke Sjöblom på Hallonstenarna, Stig Gren på Altappen, Kerstin Fogelström på Sundskär eller Owe Wiström på Orö gör boken nära och personlig. För att inte tala om alla sägner och historier om kluriga gubbar och handfasta kärringar som visste hur man skulle bärga en strömmingssköt eller singla ner en hummertina på det absolut rätta stället. Eller om Per Ola på Stickelön, som på ett drastiskt sätt opererade ut en långrevskrok som hade fastnat där den inte skulle vara, nämligen i en näsa. ”Det blev nog lite blo´ och käringskri i stugan” var den lakoniska kommentaren. Man kan undra om författaren inte fått yrkesskador av allt kaffedrickande vid köksbord i alla skärgårdar och på insjö-öar.

Ett alldeles särskilt omnämnande måste konstnären Johnny G R Ahlborg få som ständig följeslagare. Så gott som vartenda uppslag i boken har en eller flera snitsiga teckningar av miljöer, hus, personer och föremål. Dessutom har han gjort ett par sviter av utsökta akvareller som än mer förhöjer njutningen för den som öppnar denna unika lustläsnings- och uppslagsbok.

KULTUR I OROSTIDER

I snabb takt kommer nu del efter del i Signums svenska kulturhistoria. Nu har man redan nått fram till stormaktstiden och som de tidigare är det en tung volym, späckad med spännande illustrationer och intressanta texter om denna politiskt oroliga tid, fylld av religionskrig: död och lidande på slagfält ute i Europa, pålagor och umbäranden för den som skulle finansiera det hela hemmavid.

Utbildningsväsendet blomstrade med nygrundade gymnasier och livaktiga universitet med namn som Rudbeck, Schefferus och Hiärne. ”Straffens grymma teater” är en signifikativ underrubrik i en juridisk översikt av Eva Österberg och de värsta grymheterna har fått ett eget kapitel av Linda Ojo: ”Folktro och häxor”. Ortodoxi i kyrka och tro beskrivs av Anders Jarlert. Invandring var aktuell även då och den behandlas i avsnitten ”Bruksmiljö och brukskultur” och ”Invandrare och samer”. De många olika aspekterna och infallsvinklarna på vår tid som stormakt avslutas med ett avsnitt om baletten av Erik Kjellberg och ett med den kittlande rubriken ”En värld av under”.

BLAND SKOLOPENDRAR OCH LÅNGBORSTFÅFOTINGAR

Om fjärilsboken var överväldigande så är andra delen av Nationalnyckeln, ”Mångfotingar” (Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet), en aha-upplevelse av stora mått. Fullständigt okända världar av hemska, skräckinjagande eller ibland rent av gulliga djur kryllar över sidorna i den eleganta volymen: skolopendrar, knöldubbelfotingar eller långborstfåfotingar. Och mest lycklig kan man vara över att den tre meter långa havsskorpionen, Pterygotus buffaloensis, inte invaderat våra badvikar sedan sen silurtid. Bara namnen sätter fantasin i rörelse och de häftiga illustrationerna lockar än mer till lusläsning om man får säga så i detta sammanhang. Den pedagogiska målsättningen att få svenska folket intresserat av naturen kan knappast uppfyllas på bättre sätt.

”ALLT BLOMSTRADE KRING MÅLARPRINSEN”

Prins Eugens Waldemarsudde är en pärla bland landets alla museer, skapad av en enda mans brinnande intresse, en passion som fick honom att mot alla konventioner och förväntningar skapa sig ett eget liv och ett hem präglat av känsla och smak. Nu firas hundraårsjubileet med en festskrift, ”En udde med utsikt” med Beata Arnborg som redaktör (Prins Eugens Waldemarsudde).

Här tecknas prinsen som den frisinnade, liberale och till och med radikale mannen som dels valde ett yrke, som tidigare bildbegåvade kungligheter tvingats ha som en perifer hobby, dels följde med i samhällsdebatten och tog en egen ställning i tidens frågor, ofta i motsättning till resten av familjen, framför allt med det kategoriska avståndstagandet från nazismen. Waldemarsudde var alltså inte enbart en vacker idyll utan också ett centrum för progressiva tankar: ”En friplats att tänka och tala fritt” enligt rubriken på Hans Henrik Brummers inledning.

”Allkonstverket Waldemarsudde” kallar Margareta Källström sin essä om byggnaderna och deras historia. Blommor hör till slottet framför allt i det underbara blomsterrummet och huset har alltid haft skickliga trädgårdsmästare. Här berättar den nuvarande, Marina Rydberg, om växterna och parken. Prinsens konstsamling var omfattande och unik och om den liksom om utställningsverksamheten och den forskning som bedrivs där finns fylliga kapitel.

Prins Eugen var en sällskapsmänniska av stora mått och bjöd ofta in till magnifika fester, så ofta att han t ex under första halvåret 1933 höll 46 middagar, nio luncher och en supé vilket innebar tre tillställningar i veckan. Han var en centralfigur som höll familjen samlad och en glad och uppmärksam värd för den stora kretsen av vänner och kollegor. Karl Gerhard skriver: ”Allt blomstrade kring målarprinsen. Stela, omöjliga justitieråd blev muntra gustavianer, tafatta konstnärer tinade upp under nådens sol och blev uppsluppna som på ateljéfester.”

CHABLIS GRAND CRU

Ett stort praktverk om ett enda litet vindistrikt? Men så handlar det om Chablis, ett vin som enligt författaren Anders Levander är ”ljust halmgult med gröna toner, en friskhet med lång ”äpplig” eftersmak – och så dessa mineraltoner”. Lika lyrisk bli läsaren när han bläddrar och läser i denna vackra och rikt illustrerade bok: ”Möten med Chablis” (Carlssons).

Här finns vinets historia med romare, vikingar och medeltida munkar som agerande. Geologi är ett viktigt ämne när det gäller vinodling och pedantisk noggrannhet är ett måste för ett gott resultat. Här får man en översikt av hela processen från Chardonnay-druvan ute på fälten via skörden, lagringen och alla processer fram till det färdiga vinet på Systemhyllan.

Skall vinet lagras på ekfat eller ståltank är en intrikat fråga som dryftas i boken. Doften och smaken är ämne för ytterligare en essä , fylld av tips för vinprovning. Verket avslutas med fylliga presentationer av ett femtontal av de förnämsta vingårdarna. Läckra bilder av Ulf Bergström gör att det ytterligare vattnas i munnen.




Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 1 Februari 2006 årgång 21