Kulturspegeln

EN ÄKTA PROVOKATÖR

Stockholm: Det tog tid för Paul McCarthy att bli erkänd i de stora amerikanska museerna och konsthallarna. Huvuddelen av hans verk bestod av performance-föreställningar, som genom sin tillfälliga karaktär inte fick särskilt stort utrymme på institutioner och gallerier. Han slutade ge dessa föreställningar för publik 1983 och övergick till att måla och skulptera. Idag är han en erkänd och etablerad konstnär både i USA och Europa.

McCarthys konst berör. Den är påträngande, skrämmande och utan all sans. Enligt honom själv kan man se hans verk som ”vädrade rädslor”. Med burlesk humor riktar han skarp kritik mot den amerikanska drömmen, mot konsumtionssamhället och mot det tillrättalagda och förljugna. Hans verk är förknippade med performance och han uppträder själv i roller, där han antingen hasar fram på golvet med en burk vit färg framför sig och släpar kroppen genom färgen eller doppar sin penis i färg. Alla vätskor som han använder, färg, ketchup, glid- och smörjmedel, symboliserar kroppsvätskor.

Från början av 1960-talet började han skapa rörliga skulpturer med rötter i popkonsten. Många liknar förvuxna leksaker eller nallar, men är i själva verket parodier på till synes oskyldiga och gulliga leksaker. Tag till exempel bilden här intill, ”Spaghetti Man”: en kanin med pojkkropp och en lång, mjuk gummipenis som ringlar sig ner på golvet. McCarthy är besatt av penisar, men de är aldrig erigerade och – alltid löstagbara. En patetisk manlighet snarare än macho och heroisk.

”Head Shop/Shop Head” på Moderna Museet från 17 juni till 3 september.

MÄNNISKANS BÄSTA VÄN

Grimslöv: Kineserna firade början av Hundens År i slutet av januari 2006 – och inte är man sämre på Huseby Bruk, där hela sommaren påpassligt nog går i hundens tecken.

Men den främsta anledningen är nog inte den kinesiska tideräkningen utan det faktum att fröknarna Stephens älskade hundar och omgav sig med både mopsar, spaniels, retrievers och stövare under sin uppväxt i slutet av 1800-talet. En av systrarna, Mary Stephens, var dessutom legendarisk i Svenska Kennelklubben och ägnade sig åt avel av bland annat smålandsstövare vilket gjorde att hon räddade både den rasen och lapphunden åt eftervärlden.

I den vackra empire-herrgårdens park promenerade man med sina sällskapshundar, och hur det då såg ut visas med bilder på småländska herrgårdshundar i en fotoutställning i Gamla Smedjan, och i Masugnen blandar man kulturhistoria och sedvänja, kuriosa och nyheter kring människans bästa vän. Projektet har lockat hundälskande arkitekter, formgivare, kulturpersonligheter och designskolelever att bygga fantasifulla hundhus och till att dekorera hundkojor till något alldeles extra. Dessa finns runtom i parken hela sommaren och auktioneras sedan ut. Barnen har man också tänkt på: små hussar och mattar kan lära sig både agility och lydnad hela sommaren.

”Hundliv på Huseby” på Huseby Bruk från 11 juni till 10 september.

PRINCIPEN ÄR ÅTERBRUK

Lund: Det som en gång var modernt kan bli det igen – åtminstone om Bea Szenfeld har ett finger med i spelet. Varje höst och vår lanserar hon två nya kollektioner, som skapats av metervara och omgjorda textilier.

Bea Szenfelds intresse för återbruk visade sig vid slutvisningen på Beckmans Modelinje 2002, där hon hade valt att tillverka sina kreationer av secondhand-fynd. Och på den vägen är det. Hon har fortsatt med denna typ av kollektioner och tänker hålla fast vid det omgjorda modet, som hon anser vara en trend som är här för att stanna.

”Too much is never enough” – Omgjort mode av Bea Szenfeld på Kulturen i Lund fram till 20 augusti.

EN STÄNDIG SÖKARE

Stockholm: Inte ville fadern, veterinären, att hans son skulle ägna sig åt konst, men efter en vistelse på Gotland och mötet med den gotländska naturen sökte sig ändå den 20-årige Ivan Aguéli (1869-1917) till målarkonsten. Men han var också intresserad av en mängd andra saker: teosofi, ockultism, mysticism, språk, politik och religion – han kom till exempel senare att bekänna sig till islam.

Förutom av Gotlands natur lät han sig inspireras av samtida franska konstströmningar och vistades långa tider i Frankrike, där han till och med satt några månader i fängelse för sina anarkistiska åsikter. Först när han återvände till Sverige 1911, 42 år gammal, återupptar han måleriet i större omfattning. Kort tid därefter lämnar han dock Sverige igen och kommer under resten av sitt korta liv aldrig att bevista en enda konstutställning, där han själv deltar.

Det var Egypten som drog och härifrån kommer hans mest intressanta arbeten, präglade av ett radikalt färg- och formspråk, som han på den tiden var ensam om i Sverige. Men först efter hans död i en järnvägsolycka i Spanien kom genombrottet vid en utställning i Stockholm 1920. Hans konstnärliga kvarlåtenskap hade räddats till världen tack vara svenska konstnärskollegors, bland andra och Prins Eugens ingripande.

”Ivan Aguéli” på Waldemarsudde från 13 maj till 1 oktober.

PÅVERKA DIN EGEN ENERGIFÖRBRUKNING

Stockholm: Genom att använda fossila bränslen till både transporter, elproduktion och uppvärmning har vi människor under många år medverkat till att öka utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Dagliga larmrapporter om stigande medeltemperaturer på jorden oroar inte bara experterna utan också vanliga människor. Men vad är det egentligen som händer med klimatet? Kan jag själv göra någonting för att minska en negativ inverkan och förhindra en framtida katastrof?

Tekniska museet har arrangerat olika interaktiva stationer, där man kan lära sig hur olika energikällor – vatten, vind, bioenergi, sol- och bränsleceller – kan användas och hur vi med enkla medel i vardagen kan påverka energiförbrukningen. Vi kan också jämföra den energi, som förbrukas av ett tåg, ett flygplan och en bil på samma sträcka.

”Klimatbegreppet – en solskenshistoria” på Tekniska museet fram till 13 augusti.

DET GÄLLER ATT HA KONTROLL

Malmö: Olika länder har olika sociala, politiska och kulturella koder, och den person som inte känner till dem eller avviker från ”det normala” riskerar att antingen bli till åtlöje eller till och med att frysas ut.

Ännu allvarligare kan det bli på makronivå, när begrepp som standardisering, likriktning och kontroll aktualiseras i samband med till exempel utvidgningen av EU och Balkanområdets politiska och ekonomiska utveckling. Olika nivåer av normaliseringstvång leder till frågor om vilka konsekvenser den samhälleliga standardiseringen innebär – den som EU-utvidgningen förordar. Ska denna normalisering eliminera skillnader länderna emellan? Vilka kulturella och sociala implikationer medför den? Hur fungerar normaliseringsprocesser i förhållande till genus, etnicitet och sociala hierarkier och – inte minst – hur påverkas de mänskliga relationerna?

På Rooseum förmedlar ett tjugotal konstnärer från bland annat Balkan, Sverige och Turkiet sina reflektioner över begreppet ”normalisering” i en utställning som är både tankeväckande och humoristisk. Syftet är att nyansera vår uppfattning om normalisering och att utmana den positiva funktion den ofta har i politiska och offentliga debatter. Den erbjuder andra sätt att förstå innebörden av dagens kontrollmekanismer, både som samhällsdisciplinerande fenomen och politiskt redskap.

”Normalisering” på Rooseum fram till 28 maj.

AFFISCHERNAS MÄSTARE

Helsingfors: Efter utbildning vid konstakademin i München och Académie Julian i Paris började tjecken Alphonse Mucha (1860-1939) sin konstnärliga bana med tidningsillustrationer. Sen blev det teateraffischer, bland annat till Theatre Renaissance, där man gav pjäsen ”Gismonda” med den dåtida megastjärnan Sarah Bernhardt, som han fortsatte att porträttera i samband med andra föreställningar.

Muchas affischer var utomordentligt dekorativa och hade samtidigt en slående visionär verkan, en närmast hallucinatorisk kraft, som senare gjorde hans konst till en av de viktigaste förebilderna för den psykedeliska konstriktningen på 1960-talet. Det som framför allt kännetecknar hans verk är de undersköna kvinnorna, de raffinerade färgerna och de för art nouveau-stilen så karakteristiska slingrande växterna.

Förutom affischer skapade han teaterdekorationer och iögonfallande fönsterskyltningar samt smycken – både till sin hustru och till Sarah Bernhardt. I början på 1900-talet bodde han ofta i USA och ägnade sig där åt konsthantverk och återupptog även sitt måleri. Det var också där han påbörjade sin serie av 20 stora historiemålningar, ”Det slaviska folkets epos”, som berättade om tjeckernas och slavernas historia, ett led i hans lands självständighetssträvanden.

På Amos Andersons konstmuseum visas i vår cirka 200 verk ur Muchas ättlingars samlingar, inklusive de mest centrala och representativa affischerna och dekorativa pannåerna, illustrationer, oljemålningar, pasteller, skulpturer, skisser och fotografier samt smycken och andra föremål formgivna av Mucha.

“Alphonse Mucha – I virvlarna av art nouveau” på Amos Andersons konstmuseum fram till 28 maj.

SVERIGES MEST KÄNDA MÖBELSNICKARE GENOM TIDERNA

Stockholm: Nej, det handlar varken om 1900-talets storheter som Josef Frank, Carl Malmsten eller Bruno Mathsson utan om en mycket äldre kollega, nämligen Georg Haupt (1741-1784). Han tillhörde en från Tyskland inflyttad snickarsläkt och blev 1779 hovschatullmakare hos Adolf Fredrik och året därpå mästare i Stockholms snickarämbete. Men det var framför allt i Gustav III:s tjänst han blev berömd.

Under lärotiden arbetade Haupt i verkstäder där man uteslutande gjorde rokokomöbler. Under en lång studieresa i Europa 1762-1769 tillägnade han sig möbelstilen på modet: nyklassicismen och lärde sig även träinläggningens konst. Han framställde exklusiva praktmöbler med rika inläggningar både för kungen och för hovet och adeln.

I de kungliga samlingarna finns idag omkring 30 möbler: skrivbord, byråer, skåp, sybord, sängar mm, som är tillverkade av Haupt på kungligt uppdrag. Och i anslutning till firande av Carl XVI:s 60-årsdag arrangerar Kungl. Slottet en stor utställning om Georg Haupt. Här ingår både verk ut de kungliga samlingarna och lån från Sverige, England och Schweiz – totalt 81 katalognummer.

”Georg Haupt – Gustav III:s hovschatullmakare” på Kungl. Slottet från 6 maj till 29 oktober.

TIDLÖS, EXKLUSIV OCH UNIK DESIGN

Humlebæk: För de flesta möbel- och designintresserade människorna i Västvärlden är Poul Kjærholms namn väl bekant. Hans exklusiva och unika design är tidlös och hans möbler är hett eftertraktade än idag – ett halvt sekel efter att de skapades. Många av dem har ikonstatus, och flera av dem framställs och säljs fortfarande genom den danska firman Fritz Hansen – över hela världen – även till unga människor. Men så är Kjærholm också elev till möbeldesignern Hans J. Wegner och arkitekten Jørn Utzon – bägge giganter inom var sitt område.

Louisiana arrangerar denna sommar den första retrospektiva presentationen av Kjærholms verk både som möbeldesigner och utställningsarkitekt. De senare består av originalteckningar och foton och härstammar från en tjugoårsperiod, då han arbetade med utställningar.

”Poul Kjærholm” på Louisiana från 23 juni till 24 september.

UPPÅT VÄGGARNA

Uppsala: Den som står i begrepp att sälja sin bostad har säkert hört talas om fenomenet ”home-staging”, ett professionellt ingrepp i hemmiljön, som lär kunna öka värdet på objektet. Detta är en relativt ny företeelse i Sverige, men lär ha praktiserats många år utomlands. En av de saker som heminredarna kan ha synpunkter på är tapeterna och dagens bostadsspekulanter är kanske snabbare att slå till om tapeterna passar in i resten av bostadens atmosfär. För tapetvalet säger mycket om tidens formgivning och design.

På Upplandsmuseet kan besökaren få inspiration och kunskap om den tryckta papperstapetens historia, utveckling och förändring. Här börjar man med 1850-talets ultramarinblå former, det sena 1800-talets mörka blommönster och jugendstilens slingor, fortsätter till 1900-talets alla variationer och landar till slut i 2000-talets retrotrender. I utställningen ingår hundratals tapeter och man visar dessutom äldre bildmaterial och nedskrivna minnen.

”Tapeter – minne och mode” på Upplandsmuseet fram till 8 oktober.

FÖRKRISTEN NORDISK RELIGION

Helsingborg: På Lunds universitet har man ägnat sig åt ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt kallat ”Vägar till Midgård”, som lett fram till en förändrad bild av den ”nordiska hedendomen”. Dunkers kulturhus har hakat på och visar nu i samarbete med forskarna vid Lunds universitet den största egenproducerade utställning sedan starten 2002.

Forskningsresultaten har bearbetats för att passa en bred allmänhet och utställningens arkitektur och form är någonting utöver det vanliga. Den förkristna religionen i Norden var i ständig förändring och samma föränderlighet präglar utformningen. En stor organisk kropp av plywoodskivor dominerar utställningssalen på 650 kvadratmeter och besökaren kan röra sig inuti och kring kroppen. Med hjälp av pedagogiska och arkitektoniska grepp ökas förståelsen för vilka faktorer som påverkat den förkristna nordiska religionen och visar hur vi skapar historiska sanningar och formar vår identitet. Utställningen belyser också det moderna bruket av den nordiska förhistorien – och avslöjar hur den ofta bygger på seglivade myter.

”Odens öga” på Dunkers Kulturhus fram till 28 januari 2007.

GAMMALT MUSEUM I NY DRÄKT

Nacka: Man kan undra hur många kulturintresserade som kände till Stockholms läns museum, då det ”gömde” sig på en ganska central adress på Sabbatsbergsvägen i Stockholm? Gissningsvis inte särskilt många. Men nu blir det annorlunda. Från att ha varit i det närmaste anonymt, slår museet nu upp portarna till sprillans nya lokaler i Dieselverkstaden i Sickla, där Atlas Copco förr i världen tillverkade dieselmotorer.

Besökaren träder in i den gamla industribyggnaden, där ljuset flödar in från stora fönster, och upptäcker nya, spännande museilokaler med utställningshall, bibliotek, museibutik och café.

I den fasta utställningen ”Ett annat liv” speglas länets historia från istiden till våra dagar genom tio olika levnadsöden, som vart och ett bidrar till att fullända den mosaik, som kallas historien. Själva tiden, alltså de tiotusen år, som förflutit mellan den äldsta och den yngsta av berättelserna, är ett centralt tema.

I hallen för tillfälliga utställningar fokuserar man på kläder och ställer frågor om vad kläderna säger om oss, vad som händer när vi byter kläder och hur vi genom dem uttrycker vilka vi är eller skulle vilja vara.

”Ett annat liv” och ”Kläder” på Stockholms läns museum. Den förstnämnda till vidare, den andra året ut.

BÅDE FÖR ÖGAT OCH FÖR GOMMEN

Helsingborg: Han har nått en enastående popularitet med sina idylliskt berättande och lätt naivistiska bilder i klara färger. Motiven hämtar han från både Stockholm, Paris och Sydfrankrike, där det oftast handlar om pittoreska miljöer i småbyar, gärna med humoristiska kafé- och krogscener och ymnigt blommande trädgårdar.

Denna säsong visar Sofiero Lennart Jirlows livsbejakande tavlor och själv berättar han om sin konst vid några middagar, till vilka man kan boka bord i Slottsrestaurangen: 5 maj, 16 juni, 7 juli och 18 augusti. Menyerna har komponerats med utgångspunkt från Lennart Jirlows Provence, där han bor större delen av året.

Som vanligt har Sofiero många aktiviteter under säsongen, bland annat Rhododendronhelg 27-28 maj, Orkidéutställning 3-6 juni, glasutställning med Erika Lagerbielkes verk och Den Stora Trädgårdsfesten 25-27 augusti.

Lennart Jirlow på Sofiero fram till 27 augusti och Erika Lagerbielke från 17 juni till 27 augusti.

EN I KRETSEN AV DE TRE STORA

Skärhamn: Det var en orolig tid i Europa i början på 1900-talet, när Oskar Kokoschka träffade de två andra stora österrikiska konstnärerna, Gustav Klimt och Egon Schiele. Wien var en smältdegel och mötesplats för många nationaliteter och han blev bekant inte enbart med de ovan nämnda målarna utan även med forskare, musiker och författare. Alla dessa intellektuella opponerade sig mot den förhärskande dubbelmoralen och övergav sökandet efter harmoni och idealbilder.

Kokoschka ägnade sig främst åt att skildra människornas själsliv i inträngande, neurotiska porträtt i olja, men har också både skrivit och illustrerat en viktig bok, ”De drömmande pojkarna” med litografier från 1908. Han bröt tidigt med den då moderna Jugend-stilens elegans och övergick till en rastlös, expressionistisk stil, som bland annat manifesteras i ett av hans dramer, ”Der Sturm”, som räknas som en milstolpe i den expressionistiska teaterns historia.

Mindre kända än hans målningar är hans finstämda akvareller, som denna sommar visas på Akvarellmuseet. En bra anledning att lära känna även denna sida av hans konstnärskap.

”Oscar Kokoschka” på Akvarellmuseet från 4 juni till 27 augusti.

BORGERSKAPETS DISKRETA CHARM

Eindhoven: Fjorton samtida internationella konstnärer ger sig i kast med historiska verk från Van Abbemuseet samt en del inlånat material och undersöker hur borgerliga element används i samtidskonsten. Varifrån kommer det förnyade intresset för både abstrakta och figurativa målningar, teckningar, collage och skulptur, och hur förhåller detta sig till konstverk i samma tekniker?

Åren mellan 1910 och 1940 blir mer och mer intressanta för unga konstnärer, som anar att tidigare kollegor utelämnade vissa företeelser, som man idag kan ge uttryck för på ett annat sätt. Nu har konsten dykt upp ur skuggorna av 60- och 70-talets marxistiska konstteorier, som dömde ut borgerskapet. Men klart är att en jämförelse mellan tidigare verk och samtida alltid är oförutsebar.

”The Subversive Charm of the Bourgeoisie” på Van Abbemuseet fram till 3 september.

LITOGRAFIER OCH TRÄGRAVYRER

Lödöse: Man vet inte med säkerhet hur många av Elsa Beskows litografier till barnböckerna som utfördes av henne själv. Men det är känt att litografierna i hennes allra första bok, ”Sagan om den lilla gumman”, är utförda av en yrkeslitograf efter författarens förlagor. Men varifrån fick Elsa Beskow sin inspiration?

Den får man leta efter i Frankrike, där den franske illustratören Grandville huserade. Hans trägravyrer leder oss in i en fascinerande fantasivärld – mycket mera våldsam och skrämmande än Beskows, och dessutom ofta gjorda som politiska satirer. Nästan 30 av dessa har lånats in från en privat samling och visas tillsammans med 67 litografier från Beskows älskade bilderböcker.

”En annan värld – grafik av Elsa Beskow och hennes inspiratör Grandville” på Lödöse museum från 4 juni till 29 oktober.

UTFLYKT I DET GRÖNA

Kristinehamn: Det lär vara så att vi nordbor uppskattar naturen mer än exempelvis folk i resten av Europa. Vi upptäcker i större omfattning dess skiftande nyanser, talar mer om den och vistas mer i den än vad man gör på sydligare breddgrader. Vi gör i ordning picnic-korgen för en tur i skogen, vi plockar bär och svamp – har kort sagt ett intimt förhållande till vår omgivande natur. Alla har vi minnen och upplevelser av vistelse i naturen, de flesta positiva. En del av året – många tycker en för kort del – är naturen grön. Först en skir grönska, sedan en mera mättad och till slut en explosion av färger, när hösten nalkas.

Många konstnärer har hittat och hittar inspiration i naturen, och just den gröna fasen ligger till grund för sommarens utställning på Kristinehamns konstmuseum. Här visas verk från 1967 till idag av ett tjugotal svenska konstnärer ur olika generationer – var och en av dem med sin speciella blick, sina egna frågor att ställa om naturen och sina skäl att skildra den.

Syftet med sommarutställningen är att vidga begreppet och låta besökaren tränga in i vad grönska kan vara, eller vad som kan vara grönska – och är grönskan nödvändigtvis grön?

”Grönska” på Kristinehamns konstmuseum från 6 maj till 27 augusti.

KULTURELLA, INTELLEKTUELLA OCH KONSTNÄRLIGA UTBYTEN

Knisslinge: Det speciella med Stiftelsen Wanås utställningsverksamhet är dels den internationella prägeln, dels de platsspecifika verken.

I år deltar åtta unga amerikaner med nya installationer i Parken, Stallet och Skulpturgården. Det handlar om nyproducerade verk av konstnärer, som är verksamma i USA och på väg mot etablerade konstnärskap. De tangerar varandra samtidigt som det finns en dynamik inom gruppen. Man anar en politisk medvetenhet hos dessa konstnärer, som verkar i ett globalt klimat av ökad polarisering och nya hotbilder sedan den 11 september 2001. En i gruppen, Jane Philbrick, presenterar till exempel ett verk, som består av ljud, inspelade på platsen tillsammans med medeltida körmusik, i en av de gamla stenmurarna på Wanås. Installationen leder osökt tankarna till andra välkända historiska murar.

“Insight Out” på Wanås från 14 maj till 22 oktober.

VARDAGSSTUDIER

Stockholm: En av konstnärerna på Magasin 3:s vårutställning, Fabrice Gygi från Schweiz, har fyllt salarna med kravallstaket, skulpturer i industriella och militära material som rostfritt stål, presenningar och spännremmar och har hängt upp bomber så att de påminner om ljuskronor. Allt för att förskjuta dessa föremåls funktion och sammanhang. Han är starkt kritisk till det auktoritära systemet i vår kultur och hans konst uppmanar till reflektion, till exempel när man upptäcker förvillande likheter mellan en konstruktion för tortyr och en klätterställning för barn, mellan ett flyktingläger och en festlokal.

Den andra utställningens tar också sin utgångspunkt i det vardagliga, nämligen gåendet, som beskrivs som ett ständigt fallande framåt och därefter en rörelse som hindrar en från att falla. En av de medverkande konstnärerna ägnade sig varje dag under en månad åt att gå en hel arbetsdag mellan klockan 9 och 17. En annan har stampat takten i sin studio, gått överdrivet och gått i olika mönster och en tredje arbetade med kostymer, som förlängde axlar, fingrar eller huvud – allt för att framhäva kroppens rörelser.

”Fabrice Gygi” och ”Walking & Falling” på Magasin 3 fram till 28 maj.

EN EGENSINNIG SEXTETT

Brösarp: Smaka på namnen: Jørgen Nash, Gösta Werner, Karin Sverenius, C.O. Hultén, Ulla Viotti och Jörgen Fogelquist! Alla har gått mot strömmen och inte låtit sig tyglas av rådande normer och kritik. Var och en har följt sin egen övertygelse och skapat sina verk utan att snegla åt det konventionella. Olydiga eller helt enkelt trogna sina ideal och idéer?

Nash, författare och bildkonstnär, också kallad Nordens rebell, är upphovsman till flera större utsmyckningar. Men främst är han känd som skapare av påhittiga, respektlösa och seriösa happenings – för att inte tala om den ”ouppklarade” stölden av huvudet på ”Den lille havfrue” i Köpenhamn. Werner, ursprungligen sjökapten och meteorolog, har envist och särskilt på senare år hållit sig till samma motiv med havet, vindarna, molnen och skiftningarna i atmosfären som inspirationskälla. Sverenius, den yngsta av utställarna, besegrade kritikerna under sina tidiga år som porträttmålare. Skåningen Hultén, som fyller 90 år i höst, har under sitt långa liv samarbetat med många framträdande surrealister och konstnärsgrupper. Bland annat startade han avantgardegalleriet Colibri i Malmö. Han utvecklade begreppet ”Imaginism”, vilket innebar ett bildskapande i en riktning mot det sällsamma och oväntade. Viottis utsmyckningar för offentliga miljöer i keramiska material är kraftfulla och mycket speciella genom det utseende hon ger sina stora tegelarbeten. Fogelquist, mest känd som skapare av utsmyckningen i T-centralens vida passager och slingrande gångar i Stockholm, älskade att skapa rum för människor att leva i – platser där man glömmer tillvarons rigorösa stängsel och vardagens oro och ängslan.

Dessa sex konstnärer borgar för en laddad och annorlunda konstupplevelse.

”De olydigas konstsalong” på Christinehofs slott fram till 16 juli.

STORT, FRODIGT OCH MED FOLKLIG UNDERTON

Nyköping: Hans politiska och sociala engagemang går inte att ta miste på, och framför allt är han känd för sitt mäktiga minnesmärke i brons över Ådalskravallerna 1931.

Lenny Clarhäll är en utomordentligt skicklig träskulptör, som lekfullt och humoristiskt bygger upp system av kontursågade skivor eller av former utan accentuerad massiv volym. På sommarens utställning är teman djur i vår tids mytologi och han sammanfogar djur och natur i osannolika möten. Här kan man utanför Konsthallen se en tiger tyst smyga omkring i den lappländska sommarnatten, eller vargar som intagit sina platser på behagligt avstånd från Nyköpingsån.

”Tigern i Svanvattnet” på Sörmlands museusm från 17 juni till 27 augusti.

DÖD SEN 700 ÅR, MEN ÄNDÅ LEVANDE

Varberg: Med ny teknik kan många märkliga saker hända. Man kan exempelvis lösa mordgåtor. Vad gäller fyndet av den så kallade Bockstensmannen i en mosse 1936 har teorierna genom åren varit många: Vem var mannen? Varför pålades han fast i mossen? Varför och hur mördades han? Är han från trakten eller en långväga resenär?

För att räta ut alla frågetecknen påbörjade Länsmuseet i Varberg 2003 ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt för att med ny teknik och kunskap lösa gåtan. Arkeologer, kulturgeografer, naturvetare och dräktexperter anlitades för att fastställa bland annat hans identitet. Ännu är dock många frågor obesvarade och alla pusselbitar har ännu inte kommit på plats – men fascinerande är det – och blir det kanske ännu mer nu när dock- och modellmakaren Oscar Nilsson återskapat Bockstensmannens ansikte. Dessutom förses han med en ny dräktkopia så att han nästan kommer att framstå som levande.

”Bockstensmannen” på Länsmuseet i Varberg från 1 juni tills vidare.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 2 Maj 2006 årgång 21