Kulturspegeln

HIV/AIDS ANGÅR OSS ALLA

Stockholm: Från början av 1980-talet, när sjukdomen först blev känd för en större allmänhet, trodde nog de flesta, att den ”bara” drabbade homosexuella män. Med tiden blev den ohyggliga sanningen att ingen kunde känna sig säker på att undvika smittan – möjligen minimera riskerna genom att använda kondom.

Idag är hiv/aids ett av världens största problem och på vissa håll skördar sjukdomen så många liv att hela generationer håller på att utplånas. Visserligen finns bromsmediciner – men de är så dyra att befolkningen i u-länder inte har råd att hejda sjukdomsförloppet genom medicinering. Ytterst beror detta på fattigdom och politiska beslut, men också på brist på utbildning.

I syfte att utmana våra attityder, schablonbilder och fördomar visar Etnografiska museet – i samarbete med den internationella biståndsorganisationen ”ActionAid” – en stor, internationell fotoutställning, som lyfter fram starka, personliga berättelser om var det innebär att leva med sjukdomen.

”Positiva liv” på Etnografiska museet 7 september till 29 oktober 2006.

GUGGENHEIM-PÄRLOR I TYSKLAND

Bonn: Familjen Guggenheims förmögenhet emanerade från deras satsningar inom gruv- och stålindustrin, som från mitten av 1800-talet utvecklades till ett världsomspännande företag med smält- och förädlingsverk i många länder. Ättlingarna till Daniel (1856-1930) tog väl vare på sitt arv: niecen Peggy (1898-1979), en av de största privatsamlarna av europeisk och amerikansk konst mellan surrealism och abstrakt expressionism skapade ett museum i Venedig. Solomon (1861-1949), industriman och konstsamlare, bildade en stiftelse som idag är ägare av Guggenheim-museet i New York med filialer i Berlin, Las Vegas och Bilbao. Även Peggys museum i Venedig utgör numera en avdelning av New York-museet.

Solomon hade en rådgivare i Tyskland, baronessan Hilla Rebay, som själv målade och som var en stor beundrare av de mest radikala trenderna i Europas avant-garde. Hon blev den första chefen för Guggenheim-museet 1939 och såg till att införliva några av de ledande, europeiska abstrakta målarnas verk i samlingarna.

Och nu kommer en utsökt samling av museets verk till Bonn, där den presenteras med fokus på verk av 1900-talets största mästare.

”The Guggenheim Collection” fram till 7 januari 2007.

FRÅN GÖMMORNA UT I LJUSET

Köpenhamn: Åttio dyrgripar, teckningar och akvareller från 1800- och 1900-talet, som i vanliga fall bevaras i mörka rum, eftersom de är mycket känsliga för ljus, sammanfattar en 150-årig epok i fransk konst från romantiken till modernismen. Det handlar om en vibrerande period, där konsten förändras kapitalt och hela tiden växlar mellan att å ena sidan skildra det moderna livets flyende och dynamiska föränderlighet och å andra sidan fasthålla klassiska tendenser och föreställningar om en harmonisk och oföränderlig verklighet. Och det var i frisinnets Paris det perfekta klimatet fanns för att attrahera de främsta konstnärerna i Europa. Tänk bara på alla svenskar, som ”blommade ut” under och efter vistelserna där.

Nu handlar utställningen på Statens Museum for Kunst emellertid inte om svenska konstnärer utan om de riktigt stora franska namnen: från Ingres, Manet, Moreau, Toulouse-Lautrec och den gryende impressionismens Degas, Cézanne och Gaugin till 20-hundratalets mästare som till exempel Matisse, Picabia, Picasso och Giacometti.

Tack vare generösa donationer är museets samlingar mycket omfattande. Inte mindre än 450 teckningar och akvareller av franska konstnärer ruvar man på. Till den aktuella utställningen har ett 80-tal särskilt uppseendeväckande och banbrytande verk lyfts fram i ljuset.

”Franske mestertegningar” på Statens Museum for Kunst fram till 8 oktober 2006

FRÅN ÄGG TILL LARV TILL VACKER FJÄRIL

Halmstad: KVs läsare har redan stiftat bekantskap med första delen av Artdatabankens enorma projekt att beskriva alla Sveriges djur och växter i septembernumret 2005, där boken om dagfjärilar recenserades. I detta nummer finns dessutom en recension av fältutgåvan av densamma i Bokspegeln.

Inspirerad av Martin Holmers vackra, vetenskapliga illustrationer i det stora verket har Länsmuseet i Halmstad arrangerat en utställning, som går på djupet, genom att lyfta fram ett myller av kopplingar till fjärilen som väsen, till exempel Carl Michael Bellmans ”Fjäriln vingad syns på Haga”.

Utställningen är uppbyggd i stationer, där besökaren kan få förklaringar till varför de olika arterna ser olika ut i olika miljöer, lyssna på hur en fjäril låter – det har nog väldigt få människor upplevt – och även stifta bekantskap med en 55 miljoner år gammal förstenad fjäril, som upphittats vid Limfjorden på Jylland i Danmark – fast då existerade inte Jylland utan bara ett stort hav.

”Fjäriln vingad” på Länsmuseet i Halmstad fram till 1 oktober 2006.

PUSS OCH KRAM

Stockholm: På Postmuseum bjuder man på kyssar. Alla sorters, både de heta, passionerade och de mera oskuldsfulla barndomskyssarna. Det är tre samlare, som lånat ut sina klenoder: Satu Itkonen från Finland samt Björn Sylwan och Börje Wallberg från Sverige.

Itkonen har samlat vykort med kyssar sedan början av 1980-talet och dessutom skrivit en bok om olika sorters kyssar: passionerade, politiska, vänskapliga, ödesdigra och barnsliga. Björn Sylwan bidrar med ett urval från sin samling med chifferkort, bland annat en kärlekssaga mellan Ernst och Alma. Börje Wallbergs samling är från 1900-talets första decennier och många av dem har det gamla ransoneringskortet som förebild: kysskupongerna kan avskiljas!

Dessutom medverkar ungdomar från en gymnasieskola i Stockholm med fantasifulla och färgstarka verk på temat kyssar, exempelvis ett pussel, som heter ”pussla” till ett dockskåp och en kyssbok.

”Kyssar” på Stockholms Postmuseum fram till 21 januari 2007.

LYSANDE SILVERRIGGAR OCH ÖVERLJUDSSMYCKEN

Stockholm: Han intresserar sig för ingenjörernas avskalade, mekaniska och samtidigt organiska formspråk och skapar föremål i silver inspirerade av monumentala anläggningars form: jetmotorer, flygplansdelar och vindkraftverk blir till skålar, fat, kannor och smycken.

Alla Erik Tidängs verk går att använda, men när de inte brukas, fungerar de även som dekorativa skulpturala objekt.

”Erik Tidäng” på Nutida svenskt Silver från 23 september till 11 oktober 2006.

KERAMIK FRÅN HEL VÄRLDEN

Märsta: Redan Carl Gyllenstierna (1649-1743) hade en vision om Steninge och de relativt nya ägarna bemödar sig om att förvalta arvet efter honom. Han ansåg att godset skulle representera skönhet, konst och inte minst arkitektonisk kvalitet av yppersta klass. Varje år arrangeras världsutställningar på Kulturcentret, där de största och internationellt mest kända konstnärerna är representerade.

I år visas keramik från olika delar av världen, och det handlar både om nyskapande, moderna verk, som samsas med mera klassiska bruksföremål . Härigenom får besökaren möjlighet att se hur olika konstnärer använder sig av keramik för att uttrycka sig och förmedla sitt budskap. Flertalet verk har aldrig tidigare visats i Sverige.

Vill du själv pröva på att skapa i lera? Då får passa på 16-17 september, då besökarna inbjuds till olika aktiviteter i lerans tecken.

”The Art of Clay” på Steninge Slott fram till 24 september 2006

EN ANNORLUNDA AFTON

Stockholm: I mer än två tusen år har judarna firat minnet av uttåget ur Egypten. Berättelsen om Exodus i andra Mosebok är en central del i det judiska folkets nationella, etiska och filosofiska tillblivelse. Även om språket är religiöst är berättelsen en realistisk skildring av en politisk utveckling: först ett tillstånd av ofrihet och misär, sen ett löfte om en ny och bättre framtid.

Firandet följer en bestämd ritual: man äter speciell mat tillsammans i hemmet, man läser och sjunger särskilda texter och speciella sånger, som alla handlar om den gemensamma historien, först och främst de som handlar om uttåget ur Egypten och alla gästerna runt bordet uppmanas gång på gång att identifiera sig med berättelsen, som om de själva vore där. Slutligen talar man till sin Gud och tackar honom, framför allt för att han räddade det judiska folket från slaveriet i Egypten och gav dem ett eget land och de församlade ropar: ”Nästa år i Jerusalem.”

I utställningen möter besökaren svenska judar, som berättar om hur de firar denna högtid och om vad uttåget ur Egypten betyder för dem.

”Exodus – den judiska påskens budskap och traditioner” på Judiska museet fram till 12 november 2006.

DEN UNGE PICASSO

Göteborg: En av centralgestalterna i 1900-talets konstvärld är utan minsta tvekan Pablo Picasso (1881-1973), som egentligen hette Pablo Ruiz Blasco, men 1901 antog moderns mera klingande och konstnärliga namn Picasso 1901, när han flyttat från Spanien till Paris.

Han började teckna och måla redan i sjuårsåldern, antogs direkt på konstakademien i Barcelona 1895, flyttade till konstakademien i Madrid 1897, men slutade till faderns stora förargelse året därpå och återvände till Barcelona, där han snabbt blev en av huvudpersonerna i en avantgardekrets som var nära lierad med aktuella franska intellektuella och konstnärliga kulturmiljöer. Sen blev det givetvis Paris i olika omgångar, där han till en början målade i en helt egen stil, präglad av blå valörer. Denna epok avlöstes av hans rosa period efter att han bosatt sig permanent i Paris 1901.

På Göteborgs konstmuseum visar man denna höst omkring 40 originalverk och ett 20-tal grafiska blad som sammanfattar några viktiga aspekter och perioder i hans konst i syfte att visa hans konstnärliga utveckling. De teman som utställningen fokuserar på är akrobater, harlekiner, familj och kvinnor från hans blå och rosa period. Men här finns också senare verk i varma och intensiva jordfärger från 1906 till 1920, liksom de kubistiska experimenten, inspirerade av bland annat iberiska skulpturer och afrikanska masker. Sen ändrar han stil och målar kantiga kvinnofigurer – förtvivlade över oroligheterna i samband med det spanska inbördeskriget och utan tvekan också ett uttryck för ett personligt drama med två kvinnor, som han älskade under samma tid.

Ända till sin död, 92 år gammal, var han aktiv, och hans målningar från de sista tio åren har en stark erotisk laddning.

”Picasso” på Göteborgs konstmuseum fram till 3 december 2006.

SVENSK DESIGNHISTORIA UNDER 80 ÅR

Göteborg: I autentiska miljöer, decennium för decennium, visar Röhsska museet modeller, mönster och originalverk av Svenskt Tenns produktion. Företaget hade 80-årsjubileum 2004 och nu vill museet hylla denna viktiga del av den svenska designhistorien.

Idag förknippar nog de flesta svenskt Tenn med Josef Franks möbler och textil, men tennföremålen från 20- och 30-talet är faktiskt fortfarande i produktion. I samband med jubileet fick tiotalet formgivare och konsthantverkare det delikata (tenn är ett svårarbetat material med lågt smältpunkt) uppdraget att formge nya tennföremål. Dessa visas också i utställningen.

”Svenskt Tenn, åtta och ett halvt decennium” på Röhsska museet fram till 5 november 2006.

UPPFINNINGSRIKA KVINNOR

Stockholm: Teknik och kvinnor – hör det ihop? Svaret är utan tvekan JA! Detta kan man förvissa sig om vid ett besök på Tekniska museet, som de senaste åren arbetat aktivt för att öka kvinnorepresentationen i samlingarna. Resultatet av en kampanj, som startade 2001, blev 73 föremål, av vilka en del är såväl världsberömda som patenterade, andra mindre kända produkter, som löser vardagliga problem på ett annorlunda och klurigt sätt. 40 av dem visas på museet.

Här ser man att produkterna blivit allt mer högteknologiska, både inom elektronik, sjukvård, arkitektur, sport och miljövård. Besökaren får till exempel se innovativa textilier som ”Olympiavästen”, använd av svenska laget i Aten, som ger en kylande effekt vid temperaturer över 28 grader samt plagg som skyddar mot UV-strålning.

Vilken kvinna har inte rotat febrilt i handväskan för att hinna svara på mobilen? I framtiden kan man istället ha den inbyggd i handsken. Och tänk så skönt för hästen att få en gummisko istället för en järnsko. Här finns också en narkosmask med inbyggd napp för sövning av spädbarn – ytterligare en kvinnlig, till synes självklar och enkel uppfinning, som utan tvekan gör ingrepp på de minsta mycket lugnare och säkrare.

”Textil Evolution” fram till 1 september 2007 och ”Kvinnors uppfinningar” från 30 september tills vidare.

EN STORSLAGEN NATURUPPLEVELSE – INOMHUS

Stockholm: Från 1840 till 1910 förändrades de ledande nordiska konstnärers skildringar av landskapet radikalt, och Nationalmuseum har valt att berätta om landskapsmåleriet i fem teman: Det sublima Norden, Nära naturen, I det fria, Stämningslandskapet och Inre landskap.

Karakteristiskt för det första temat från början av perioden, Det sublima Norden, är dramatiska vyer, som fascinerar betraktaren, som kan uppleva häftiga skeenden utan att själv vara hotad. Dessa målningar av nordisk natur med ”farliga” vattenfall och glaciärer, ofta med en påtaglig scenisk belysning, framkallade nationalistiska känslor i såväl Norge som Sverige.

Nära naturen är utställningens andra tema. Nu, i slutet av 1800-talet, revolterar konstnärerna mot det sublimas förskönande bild av naturen. Här kan man följa utvecklingen från heroiseringen av det nordiska landskapet till en mer verklighetsförankrad, avbildande konst. Dock måste en del av verken beskrivas som gyllene kompromisser med en kombination av realism, hantverksskicklighet och noggrannhet.

I det fria handlar om friluftsmåleriets nordiska genombrott strax före sekelskiftet 1800-1900. Realismen tog över, avlöste den äldre konstens fixering vid målarteknik och idealisering av naturen och trenden blev att avbilda sådana delar av naturen som tidigare inte ansetts estetiskt tilltalande. Konstens mål blev att redovisa den ”sanna bilden”, fångad i ögonblicket.

I början av 1900-talet började de nordiska konstnärerna att reagera mot realismens begränsning av den konstnärliga friheten och övergången till symbolismen och Stämningslandskapet var ett faktum. Nu gjorde man landskapet till bärare av känslor och verken fick en personlig karaktär, som ofta saknades i realistiskt måleri. Särskilt i Finland, som lidit under hårt förtryck från ryssarna, kom stämningslandskapet att bli viktigt för bevarandet av den nationella identiteten.

I Det sista temat, Det inre landskapet, avbildas landskapen ur ett direkt subjektivt perspektiv. Redan tidigare hade vissa av de nordiska 1800-talsmästarna passerat gränsen till ett inre landskap på grund av mental ohälsa, men även andra, till exempel vännerna August Strindberg och Edvard Munch, övergick till ett mer abstrakt formspråk – ofta i samband med självupplevda händelser.

Denna höst finns utställningen på Nationalmuseum. Senare vandrar den till Helsingfors, Oslo, Köpenhamn och till Minneapolis.

”Naturens spegel, nordiskt landskapsmåleri 1840-1910” på Nationalmuseum från 30 september 2006 till 14 januari 2007.

FRÅN MÖRKER TILL LJUS

Munkfors: Han har beskrivits som en ensling, och under långa perioder har han avstått från att ha människor som motiv – bara för att slippa träffa dem. På en bokmässa för några år sedan skulle han delta i ett seminarium i Värmlandsmontern, kom till Göteborg från Munkfors, men vände i entrén vid åsynen av tusentals besökare och tog taxi direkt tillbaka till Munkfors.

Men Lars Lerin målade landskap, mörka skimrande bilder av glesbygd, skog och ödslighet. Och så skrev han böcker. Numera har mörkret gett vika för ljusare färger. De tidigare motiven, barndomens värmländska skogar och karga nordnorska kusttrakter, har ersatts av porträtt av människor och djur och hus – alla sorters hus: hyreshus från 50-talet, uthus och radhus i olika variationer och med nästan fotorealistisk exakthet. Trots de ofta extrema närbilderna ger de inte intryck av arkitekturstudier utan är laddade med erfarenheter av liv.

Utställningen på Laxholmen är indelad i sektioner med olika teman ur ett trettioårigt skapande och pågår tills vidare. Här finns akvareller, oljor, grafik, collage och installationer från praktiskt taget hela världen. Såväl mörka som ljusa bilder, som avspeglar konstnärens känsloliv från tidigt 70-tal till idag.

”Lars Lerin” på Laxholmen tills vidare. Öppet september-oktober kl 12-17 på lördagar och söndagar.

KONSTSTAFETT

Malmö: Nu kommer andra upplagan av utställningen ”Malm¹”, nämligen ”Malm²” och var och en av de tolv konstnärerna, som ställde ut för två år sedan, har valt var sin konstnär till årets utställning.

Konsthallens ambition är att ge en bredare inblick i den dynamiska och spännande konstscen som finns i Öresundsregionen genom att vartannat år lyfta fram och presentera aktuell konst, den konst som resten av världen talar om och visar fram.

Att man valt att kalla detta projekt för ”Malm” kan tolkas på flera sätt: Konsthallen talar om en geologisk bildning, från vilken ett eller flera värdefulla grundämnen eller mineraler kan utvinnas. Men man kan också tänka sig malm i ortnamnssammanhang, där ordet ursprungligen hänger samman med roten i verbet ”mala”, alltså sönderkrossa. Det har funnits i svenska dialekter och i äldre språkbruk. Det förekommer ofta i södra Sverige, särskilt på landsbygden om de fattigas bebyggelse i utkanten av en by. Och så har vi Malmö, som egentligen betyder ”sandhögarna”.

”Malm² - Samtidskonst från Öresundsregionen” på Malmö Konsthall från 9 september till 5 november 2006.

ETT ÖVERDÅDIGT TIDESVARV

Tammerfors: På Parisutställningen 1900 fick han sitt internationella genombrott, men hans verksamhet mattades av efter första världskrigets utbrott 1914 för att helt upphöra 1918 – en direkt följd av oktoberrevolutionen året före. Men under sina nära 50 år som juvelerare blev Carl Fabergé den stora förnyaren av den ryska guldsmedskonsten.

Han experimenterade med såväl sedan länge bortglömda emaljeringstekniker som nya material. Han återupptog platina i smyckeproduktionen och började använda dekorativa stenarter från Ural, Sibirien och Kaukasien. Nyckeln till hans framgång låg i hans egen skicklighet, hans förmåga att välja de rätta medarbetarna och hans näsa för affärer. Ett exempel på det senare är att han var en av de första i Europa, som började sälja sina produkter på postorder!

Över 150 000 föremål bär hans stämpel. Även om han personligen gjorde bara en liten del av dessa föremål stod han själv och hans medarbetare huvudsakligen för designen. Själva produktionen ägde rum i olika guldsmedsverkstäder, där det fanns omkring 500 personer som enbart arbetade för honom.

Många av de drygt 200 ovärderliga dyrgriparna presenteras tillsammans med personliga historier, och för att ge ytterligare djup i utställningen kombineras smyckena och de olika fantasi- prydnads- och bruksföremålen med tidsenliga kläder och annan rekvisita samt informativa texter i syfte att ge en helhetsbild av eran.

Utställningens mest berömda föremål är tveklöst de två mytomspunna påskägg, som Fabergé tillverkade för den kejserliga familjen – i synnerhet det ena, ”Vinterägget” från 1913, gjort av platina och florstunn sibirisk bergskristall och bestrött med 3 000 diamanter. Det formgavs dock inte av Fabergé, utan av en ung finländska, Alma Pihl-Klee, vars pappa Oskar jobbade för Fabergé. Det såldes 2002 till en privat samlare för 9,6 miljoner dollar – ett belopp i skarp kontrast till Alma Pihl-Klees liv efter revolutionen, då hon arbetade som teckningslärare vid svenska läroverket i sydöstra Finland.

”Fabergés tidevarv” på Vapriikki fram till1 oktober 2006.

PAUL GRÄHS OCH ELISABETH HENRIKSSON

Växjö: Några av samtidens nyskapande glaskonstnärer möter du på Smålands museum denna höst, nämligen Paul Grähs och Elisabeth Henriksson. De arbetar vanligtvis i egen glasverkstad i Arboga, men har fått möjlighet att presentera sina tankar och objekt genom projektet ”Glasdialogen”, en utställning med ett anslutande föredrag, där publiken och konstnärerna möts i en dialog.

Motiven för Paul kretsar kring naturkrafter, djur- och växtdelar och han inspireras av kontrasterna i glaset, obändigt och flytande, vasst och hårt, skört men starkt. Elisabeth har byggt ett eget rum, där hon använt glas som Lego.

”Glasdialogen” på Smålands museum fram till 1 oktober 2006.

AVIGT OCH RÄTT

Stockholm: ”Det är något särskilt med män som stickar och uttrycker sig konstnärligt i textila material. Dels är de inte så många, dels är deras verk mycket speciella. Tänk bara på vår egen Sten Kauppi, som med sina lekfulla broderier skapade praktfulla, ofta humoristiska, applikationer och stora vävar – en sorts målningar i silke och garn.

Nu kan vi i Sverige återse textila konstverk av den amerikanske kollegan Kaffe Fassett, numera bosatt i Storbritannien, vars utställning i Stockholm för några år sedan väckte stor uppmärksamhet. På en tågresa i samband med studier av ull i Skottland 1964 lärde han sig stickningens konst av en hjälpsam dam. Än idag arbetar han med aviga och räta maskor och tycker fortfarande att det är roligt att sticka. I USA upplever han en stark sticktrend och en utställning han nyligen hade där har visats både i Sydafrika, Nya Zeeland och i Europa.”

Så här skrev vi för tre år sidan i Kulturens Värld, när Kaffe Fassett hade utställning på Röhsska museet i Göteborg. Och det gäller än idag, när han presenteras i en stor retrospektiv utställning på Waldemarsudde. Så du, som missade chansen att se hans unika verk i Göteborg, ska passa på att hänföras av hans kreativitet denna höst i Stockholm.

“Kaffe Fassett” på Waldemarsudde från 16 september till 14 januari 2007.

UNIKT FYND I BLEKINGE

Karlskrona: Ännu vet man inte riktigt hur gammal den mask är, som hittades vid en arkeologisk undersökning senhösten 2004 vid Johannishusåsen i Hjortsberga socken, Blekinge län. Omfattande efterforskningar och detaljstudier återstår, men detta fynd från Västra Vång kan sannolikt hänföras till de två närmaste århundradena före vår tideräkning.

I länderna kring Medelhavet är så gamla återgivningar av mänskliga gestalter mer eller mindre vardagsmat, men det är ovanligt och väcker det stor uppståndelse när de påträffas på våra breddgrader. Några likartade fynd har gjorts i Sydskandinavien, främst i Danmark, och ett par på Öland kan kopplas till samma kategori.

Masken från Västra Vång är drygt 8 cm hög, knappt 6 cm bred och väger drygt 116 gram. Den är gjuten i ett stycke och består till 70 procent av koppar, resten av tenn med inslag av bly. Den yttre ramen kring ansiktet utgörs av två hårflätor och kring halsen finns en halsring i form av en keltisk så kallad torque. Ögonbrynen är markerade liksom kindbenen och munnen nästan halvöppen Det finns en antydan till dubbelhaka och ögonen – idag endast ett par gapande hål – är inte lika stora och har inte samma form. Det något strama och närmast reserverade ansiktsuttrycket vittnar om att det kan handla om en androgyn guddom.

Fyndet sätter igång fantasin. Finns det flera ledtrådar i området, som kan ge en koppling till en keltisk-europeisk kultur? Fyndplatsen har ännu inte undersökts till fullo och ytterligare spår på platsen kommer förhoppningsvis att räta ut de frågetecken som återstår om Västra Vång under förhistoriens sista två årtusenden.

”Blekinge i ett nötskal” på Blekinge museum tills vidare.

INTE BARA GNOSJÖ HAR FÖRETAGARANDA

Uppsala: I norra Uppland ligger Tobo bruk, vars industriutveckling från den stolta järnbruksepoken med rötter i 1600-talet till dagens världsledande tillverkning av avfuktningsanläggningar skildras i en utställning denna höst.

Mellan dessa två tidsmässiga poler har bruket haft många andra sorters verksamhet: allt från Monark-koncernens under 1930-1960-talen, när Tobo växte till en modern industriort med stora fabriksbyggnader, brukets framgångsrika framställning av Limex-skidor, bindningar, stavar, skidvalla mm, och den växande produktionen av radioapparater, radiogrammofoner och tv-apparater etc, etc. till det idag verksamma Erik Sahlströminstitutets folkmusik- och dansutbildningar.

”Tobo – bruket som vägrade dö” fram till 1 oktober 2006.

HÄLSA PÅ FAMILJEN!

Stockholm: Denna utställning handlar om våra närmaste biologiska släktingar: gorillor, babianer, orangutanger och schimpanser.

Det är fotografen James Mollison, som i mer än fyra år arbetat med att fotografera människoaporna i Kamerun, Kongo, Indonesien, Tyskland och USA, som nu ställer ut totalt 30 porträtt, 2 x 1,5 meter stora. Till varje bild finns det gripande levnadsbeskrivningar. De flesta av aporna är föräldralösa, sedan föräldrarna dödats i illegal jakt.

Mollison har tagit hjälp av Jane Godall, världens främsta expert på apor. Bägge två kämpar de för människoapornas överlevnad och verkar för att de kunna återanpassas till ett fritt liv i naturen.

”Face to Face” på Naturhistoriska Riksmuseet från 7 september till 5 december 2006.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 3 September 2006 årgång 21