Teaterspegeln

UTVANDRARE BLIR INVANDRARE

Den här gången skall vi uppmärksamma teaterlivet utanför storstädernas största institutioner och upptäcka spännande initiativ och intressanta projekt.

Riksteatern ger en scenisk version av Vilhelm Mobergs Utvandrarna, som har alla möjligheter att ge nya perspektiv på emigration och främlingskap. Regissören Farnaz Arbabi har vänt på steken och gjort Mobergs utvandrare till invandrare i Sverige. Sålunda kommer Karl Oskar och Kristina från det forna Jugoslavien medan den frispråkiga Ulrika från Västergöhl och den av kyrkan förföljde frikyrkoledaren Daniel är från Iran. Robert och den gamla modern till den försupne Anders Månsson kommer båda från Ryssland. Alla möts de på samma flyktingförläggning. Den stora skillnaden är att de svenska utvandrarna möttes av landsmän som hjälpte dem till rätta och att de var välkomna till det nya landet. Invandrarna till Sverige möts i stället med misstro och isolering. Men likheterna är också stora. De gör ofattbart långa och riskfyllda resor till något fullständigt främmande. De flyr från fattigdom och religiös och politisk förföljelse. Premiären har ägt rum i Växjö och turnén fortsätter över hela landet under hösten.

Norrlandsoperan i Umeå har samarbetspartners på andra sidan jordklotet. Cape Town Opera i Sydafrika har redan haft premiär på Gershwins Porgy and Bess och Sverigepremiären i Umeå har redan ägt rum i mitten av oktober och följs upp med 11 förställningar i Umeå och ett par i Kiruna. Operan har aldrig spelats i sin helhet i Sverige eftersom det stipuleras i avtal att alla sångare skall vara svarta. En nyskriven opera, ”Poet and Prophetess”, blir nästa projekt under våren 2008. I Hanoi i Vietnam pågår ett annat samarbete med Mozarts ”Cosi fan tutte”. SIDA är med som sponsor i ett projekt som med kultur skall arbeta med demokratifrågor, yttrandefrihet, HIV/AIDS-problematik och samlevnad. Regissör är Helena Röhr, och tre svenska och tre vietnamesiska sångare medverkar. Det blir Norrlandsturné med start i Östersund den 7 november och därefter spelas operan i Sollefteå, Sundsvall, Luleå och Umeå.

Skånes dansteater presenterar verk av Per Jonsson, underbarn inom svensk koreografi på 90-talet, som trollband publiken både på Kungliga operan och ute i världen innan han gick bort i unga år. Tre dansare som stod honom mycket nära, Cecila Roos, Håkan Mayer och Anna Grip har aktualiserat två av hans verk. ”Ayas öga” är en nordiskt trolsk saga med övernaturliga väsen som ”Kärrfrun”, som drar ner människor i myren. Baletten var ett beställningsverk för Kungliga Operan och med musik av Sven-David Sandström. ”Rivers of Mercury” är det andra verket och Per Jonssons allra sista. Musiken är komponerad av Lars Åkerlund. Premiär 18 november i Båghallarna i Malmö.

Uppsala stadsteater bygger en kväll på Allan Edwalls texter och visor under rubriken ”Kom ska vi tycka om varandra” med Göran Engman och en musiker, en föreställning som bär fram Edwall, som av många anses höra till de stora visdiktarna med sitt vemod, sina underfundiga texter, sin polemiska humor och sina ibland hurtiga melodier, som står i kontrast till det verbala innehållet. Premiär den 7 november.

I septembernumret skrev jag att pjäsen om de von Sydowska morden byggde på den mest kända boken om dramat. Den är i stället skriven av affärsjuristen Anders Frigell och bygger på hans bok med samma namn som pjäsen.

Helsingborgs stadsteater satsar också på sång och musik. ”Får jag lämna några blommor” speglar Nils Ferlins liv i hans egna dikter, och Brel är huvudpersonen i en musikalisk kabaré med alla dennes älskade sånger. Båda spelas från den 7 respektive den 11 november.

Norrbottensteatern har engagerat Mikael Niemi för att berätta om en av de stora kriminalgåtorna i Norrbotten, Vietaskuppen 1971, då 541 000 kronor stals ur kassaskåpet i Vattenfalls lönebarack. Det var en Rififikupp, där man hade gått in genom golvet och länsat kassaskåpet underifrån. Ingen förövare har kunnat bindas vid brottet och spekulationerna har varit många om insiderbrott och andra teorier, framför allt kring att inga spår och inga läckor har förekommit. Regi Erik Kiviniemi och föreställningen spelas till den 30 december.

Dansens hus i Stockholm satsar på ett säkert kort med Bounce Streetdance Company, som ger en dansversion a v ”Gökboet”, som bygger på Ken Keseys succéroman från 1962. Filmen är utan motstycke i Sverige: år efter år gick den för fulla hus och det såg ut som om det inte var någon ände. Det märkliga var att det bara var här som den blev något annat än en vanlig succéfilm. Av någon anledning fastnade den svenska publiken för den fantastiska berättelsen om mentalkliniken där syster Rachel härskade oinskränkt med raffinerade psykiska vapen ända tills en ny patient kommer till avdelningen och allt vänds över ända. Till slut undrar man vem som är galen och vem som är klok. Dansversionen av denna skröna har många bottnar. Den ges den 23 november till den 30 december.

”Ready to explode” är den expressiva titeln på Örjan Anderssons senaste verk, som bygger på ett intimt samarbete med ljussättaren Jens Sethzman och som skapar en magisk stämning kring ordet ”suspension”, som kan översättas med anspänning. Föreställningar den 9-11 november. Några dagar senare gästspelar för första gången Nederlands Dans Theater , ett av världens främsta danskompanier med verk av Jirí Kylián. Den 20-22 november presenterar Malin Hellkvist Sellén, en av den unga generationen, ”Bättre folk”, som är en föreställning om makt, massiva rörelser och om dem som passerar gränser.

Operamathuset Regina i centrala Stockholm har under tio år serverat god mat och utsökt sång både i en lång rad ”Spaghettioperor” och i hela föreställningar. Charlotta Huldt-Ramberg är ett fenomen som ”allt i allo”: hon har en förtjusande och imponerande sopran, är en lika imponerande scenograf – hon översätter libretton och regisserar både sig själv och de andra sångarna, bl a det musikaliskt-dramatiska geniet Dag Schantz, som excellerar i burleska rolltolkningar. Nu firas jubileet med ”Kärleksdrycken” av Donizetti och det är verkligen ett fyrverkeri av dramatik, humor, burleskeri och skönsång.




Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 4, november 2006 årgång 21