Firigubelutta

Firigubelutta

I ett gammalt fotoalbum finns en bild på mig och en lekkamrat. Vi är i 5-6-årsåldern. Det är sommar och vi är utklädda, men inte till något speciellt. Jag kan känna igen min pappas mössa och någon gammal jacka. Under bilden har jag senare skrivit ”firigubelutta”.

Jag kan inte minnas att vi klädde ut oss till ”firigubelutta”. Det var snarast dagen som hade detta speciella namn. ”I morgon är det firigubelutta” kunde man säga. Jag minns inte heller några speciella aktiviteter utan bara utklädningen, som då var tillräckligt spännande för barn. Jag har inget minne av att äldre barn eller ungdomar var inblandade. Detta hände sig i Borlänge på 1940-talet.

Under årens lopp har jag aldrig stött på någon som känner igen ”firibugelutta”. Ordet låter som barnspråk, som en släkting till Astrid Lindgrens ”pilutta dig” eller barnramsornas ”Pelle plutt, plutt, plutt”.

Anita Welin Clarhäll, Hölö

Det har dröjt innan Anita Welin Clarhäll fått svar på sin fråga. Hur jag än letade kunde jag inte hitta några uppgifter om ordet ”firigubelutta”. Det verkande troligt, att det var en bildning till ”firgubbar”, som i Dalarna har använts om utklädda ungdomar, som går runt i gårdarna och firar till exempel ett namnsdagsbarn. Men mina förfrågningar i dialektarkiven gav inget napp, så brevet blev liggande.

Det var först, när jag för några veckor sedan läste ett mer än 600-sidigt bokmanus om utklädningsseder i Norden, ”Masks and Mumming in the Nordic Countries”, som jag fick veta vad ordet betyder. I sin översikt över de svenska traditionerna berättar Eva Knuts, att ungdomar i Dalarna har brukat klä ut sig och gå runt och gratulera dem, som hade namnsdag på Anders- och Anna-dagarna, 30 november och 9 december. De kallades ”firgubbar”. Seden är begränsad till Dalarna och sammanhänger säkert med, att dessa båda namn har hört till de allra vanligaste där. Den levde kvar ännu vid mitten av 1900-talet.

I Leksand sjöng ”firgubbarna” en visa, när de gjorde sina besök:

I dag är det Anders- (Anna-)dagen,
och vackert är ditt namn,
och vill du lyda lagen,
ska kaffehurran fram.

Men det var inte bara Anders och Anna, som firades med utklädsel i Dalarna. Eva Knuts nämner, att man klädde ut sig även under fruntimmersveckan i juli, men då var det barnens tur. Ofta satte de på sig sina föräldrars avlagda, alldeles för stora kläder. Sedan gick de runt bland grannarna och visade upp sig och fick någon godsak. De kallades ”firegubbelutta” eller ”filegubbelutta”.

Som Anita Welin Clarhäll skriver leder ordets ändelse tankarna till barnspråket. Man kan hitta fler exempel på denna diminutivform: en ”truddelutt” är en liten trall, och det som är ”puttenuttigt” är barnsligt smått och sött. De små ”firigubeluttarna” har fått sitt namn för att de var mindre och näpnare än ”firgubbarna”, som ofta befann sig i övre tonåren. Deras upptåg var också betydligt barnsligare och förlagt till varma sommardagar. Anders- och Anna-utklädseln ägde rum, när det var vinter mörkt, och då kunde det gå ganska vilt till.

Boken ”Masks and Mumming in the Nordi Countries” beräknas komma ut om ungefär ett år. I den kan man läsa inte bara om ”firigubelutta” utan även om julbockar, knutgubbar, halloweenspöken och många andra figurer med mask för ansiktet.

B af K




Av Bengt af Klintberg
Publicerad i Nr 1, Februari 2007 årgång 22