Kulturspegeln

TJUGO ÅR AV UTSTÄLLNINGAR

STOCKHOLM: Hela Magasin 3 kommer under hösten att fyllas av verk från konsthallens start 1987 till idag. Många har skapats specifikt för just denna konsthall, från det första av chilenaren Alfredo Jaar år 1988 till det senaste av schweiziskan Pipilotti Rist 2007. Många andra har tillkommit genom ett långsiktigt och nära samarbete med konstnärerna – ett arbetssätt som är unikt i den skandinaviska konstvärlden.

165 konstnärer finns representerade i denna återblickande exposé och besökaren får uppleva såväl kära återseenden som omarbetningar och nyheter. Bland annat gör Matti Kallioinen ett nytt verk, inspirerat av sagovärldar, utomhus. Dessutom bjuder man på både föreläsningar, filmvisningar och performance.

Att konsthallen nu ser tillbaka på de utan tvekan framgångsrika 20 åren innebär på inget sätt att man slår sig till ro – tvärtom, vilket rubriken på denna utställning med all önskvärd tydlighet avslöjar: ”Fortsättning följer”.

”To be continued …” på Magasin 3 fram till 9 december 2007.

EN KUNGLIG KONSTNÄRSSJÄL

STOCKHOLM: Han förlorade visserligen arvsrätten till kronan, när han 1934 gifte sig med köpmansdottern Erica Patzek, men trots det är han i hög grad en så kallad ”kändis”. I år skulle Sigvard Bernadotte ha fyllt 100 år, och Livrustkammaren gratulerar genom att visa en utställning om hans banbrytande formgivning.

Många familjemedlemmar i släkten Bernadotte bar och bär på konstnärliga anlag, till exempel prins Eugen och drottning Margrete, men eftersom Sigvard inte hade några kungliga plikter kunde han satsa fullt ut på ett annat yrke, utveckla sina konstnärliga talanger och ägna sig åt formgivning. I Köpenhamn arbetade han som teaterdekoratör och ritade balettkostymer, ritade mönster till textilier, framför allt mattor, och formgav en mängd möbler och porslin. Hans läckra silverföremål, som skapades mellan 1930 och 1980 för Georg Jensen i Köpenhamn, är numera klassiska och finns både på museer och i burgna hem. Men även i vanliga hem träffar man på Sigvard Bernadotte: dagligen kommer hans funktionella Margaretheskålar i praktisk melamine till användning, liksom hans oömma matbestick i rostfritt stål och den greppvänliga kaffetermosen.

Tillsammans med den danske arkitekten Acton Bjørn lanserade han begreppet industridesign och ledde från 1950-talet en designbyrå, som formgav produkter för både skandinaviska och internationella företag.

”Sigvard Bernadotte – 100 år” på Livrustkammaren fram till 6 januari 2008.

FULSNYGGT?

STOCKHOLM: Med över 300 föremål i nybarock, nyrokoko och i historiserande fornnordisk stil vill Nationalmuseum tillmötesgå det nyväckta intresset för det sena 1800-talets formvärld och arbetsmetoder inom såväl konsthantverk som mode. Besökaren kan frossa i ett överflöd av den sortens keramik och porslin, praktpjäser av silver och glas, möbler och smycken, som uppskattades på 1800-talet. Dagens stilideal står visserligen i skarp kontrast till dåtidens formspråk, men syftet med utställningen är att belysa vad samtiden uppfattade som tecken på kreativitet och konstfärdighet genom en djärv och frimodig blandning av färger, former, material och mönster.

Många företeelser i samtiden påverkar formgivning, till exempel industrialisering, nya produktionsmetoder och konsumtionsmönster, flytt från land till stad, ekonomisk utveckling och sociala förändringar. Detta speglas både i själva utställningen och i utställningskatalogen.

”Förfärligt härligt” på Nationalmuseum fram till 24 februari 2008.

EN RIKTIG CINEAST

STOCKHOLM: Många av oss skulle säkert inte ha så svårt att lista ett antal filmer, som gjort djupa och bestående intryck på oss. Åtminstone ett tiotal upplevelser på vita duken brukar man ha näst intill hjärtat – filmer, som lever kvar i minnet år efter år. Men där stannar de för majoriteten av oss – dock inte för guldsmeden Eva Bragsjö, som inspirerats att överföra stämningar, karaktärer och visuella intryck till smycken.

Hon arbetar främst med silver, som hon bearbetar så att den får en sidenmatt yta, men använder även andra material: månstenar, koraller och sidentyg. Det är en spännande upplevelse att se hur hon tolkar så olika regissörers verk som till exempel svenske Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet och kinesiske Ang Lees Brokeback Mountain.

”Cinematek – smycken inspirerade av filmvärlden” fram till 10 oktober 2007 på Nutida Svenskt Silver.

KULTURLANDSKAPETS SYSTEMATIKER

HELSINGBORG: Det var en gång en man. Han hette Mårten Sjöbeck och härstammade från Helsingborg. Han ägnade en stor del av sitt nästan hundraåriga liv fram till sin död 1976 åt att dokumentera och systematisera äldre lämningar i kulturlandskapet. Han kom att få stor betydelse för den markhistoriska forskningen i Skandinavien, och påminner inte så litet om Sveriges största och mest kända systematiserare, Carl von Linné.

Med anledning av Linné-jubileet uppmärksammas därför just i år denne Skånes Linné av Dunkers Kulturhus, vars utställning handlar om människors påverkan på landskapet och kulturlandskapets utveckling. Man ställer ett antal frågor till besökarna: Vem har makten över förändringarna och exploateringarna? Hur kan utveckling och bevarande gå hand i hand på bästa sätt? Hur kan vi vanliga medborgare få inflytande?

”Möjligheternas landskap – om markhistorikern Mårten Sjöbeck, Skånes Linné” på Dunkers Kulturhus fram till 21 oktober.

BLOTT BLÅTT

UPPSALA: Från Textilmuseet i Borås via Östasiatiska museet i Stockholm landar nu utställningen om Indigo, kompletterad i Uppsala, Linnés hemstad. Och här lyfter man bland annat fram en av hans lärjungar, Carl Peter Thunberg, som 1776 från Japan hemförde en samurajdräkt med mönster färgad i indigo. Dessutom finns japanska lapptäcken ur en privat samling, som endast en gång tidigare visats i Sverige.

Här finns indigofärgade textilier från hela världen så som saronger från Indonesien, saris från Indien, dräkter från Thailand, tyger från Nigeria, kimonos från Japan och jackor från Kina, men även de slitstarka arbetsbyxorna, som idag blivit var mans och kvinnas plagg, ibland mycket exklusiva sådana: jeans. Men också blåtryck, som letat sig upp till Norden, återfinns i tryckta tyger i det uppländska dräktskicket.

Utställningen visar hur hela världen binds ihop av en indigofärgad tråd.

”Indigo – jeans och blå naglar” på Upplandsmuseet fram till 27 januari 2008.

NYA, MEN GAMLA FYND

MALMÖ: Det som göms i snö, kommer upp i tö, brukar det heta. Samma sak gäller för alla utgrävningar inför nybyggen. Innan själva byggandet sattes igång inför Öresundsbron, Citytunneln och de nya bostäderna hade arkeologerna ett styvt jobb att ta reda på en mängd föremål från en tidsrymd på 8 000 år. Tusentals hus, gropar och gravar ger ny kunskap om det förgångna och utgör en länk till de människor som levde här före oss.

Nu är det emellertid inte alltid så enkelt att tolka fynden, som ofta alstrar fler frågor än svar. Vem var till exempel fiskaren, som förlorade sina fiskeredskap vid strandkanten för 7 500 år sedan? Och var det rent av en svensk tsunami, som fällde den stora eken som växte där Hjälmarekajen ligger idag?

Nu kan man ta del av resultatet av utgrävningarna, när dessa unika föremål, som hittats i Malmötrakten visas på Slottsholmen. Nog sätter de fantasin i rörelse och väcker tankar om liv och död, om nära relationer och långväga kontakter och om möten med långhåriga merovinger och tyska köpmän.

”Jättegamla grejer” på Slottsholmen fram till 20 april 2008.

EN FRIMÄRKSSAMLANDE BEATLE

STOCKHOLM: Ett helt vanligt frimärksalbum, som tillhört en helt vanlig grabb gick under klubban på en auktion 2005 för en till synes orimligt stor summa pengar. Köparen var National Postal Museum i Washington och den 10-årige pojken, som samlat frimärkena kring 1950-talet, hette John. Anledningen till det höga priset kan vem som helst förstå, när det avslöjas att denne John, trots att han verkligen var en vanlig Liverpool-grabb, har skrivit in sitt namn i den moderna musikhistorien både som kompositör, sångare och medlem i The Beatles.

Han var utan tvekan ett musikaliskt geni, som tillsammans med Paul McCartney redan i tonåren komponerade och framförde egna låtar hemma i Liverpool. De höll till på klubben Cavern och drog snart flera musiker till sig – alla ur arbetarklassen. Det utökade bandet började 1959 att uppträda som The Beatles och fick hösten 1961 kontakt med den driftige managern Brian Epstein, som omedelbart insåg gruppens potential. Genom honom fick de sitt första skivkontrakt på Parlophone med debutsingeln ”Love Me Do”. Och sedan rullade det på med skivor, som med blixtens hastighet klättrade upp till förstaplatserna på hitlistan och så småningom turnéer över hela världen. En veritabel Beatlesfeber, ”Beatlemania”, utbröt efter en tv-show 1963 och en turné till Sverige.

Som första museum i Europa har Postmuseum fått låna John Lennons frimärksalbum på 145 sidor innehållande 565 frimärken från hela världen – även från Sverige.

”John Lennon” på Postmuseum fram till 7 oktober 2007

MODERN PLATTFORM FÖR AKTIVT LÄRANDE

KÖPENHAMN: Tänk, vad pengar kan åstadkomma: ett helt nytt center för konstförmedling har skapats på Statens Museum för Kunst tack vare en generös donation på 15 miljoner kronor från Egmontfonden. I den röda museibyggnaden har man byggt om, renoverat och bland annat inrättat mobila laboratorier, utställningssalar, kreativa verkstäder, undervisningssalar och särskilda utrymmen för eftertanke.

Man vänder sig till både barn, ungdomar och vuxna, men har satsat speciellt på 12-20-åringar genom att låta en grupp unga ”konstpiloter”, tillsammans med arkitekter och formgivare, skapa en miljö, där ungdomarna både kan skaffa sig kunskap om och framställa konst, dela med sig av sina kunskaper och själva sätta ramarna för ny förståelse av konst. De har möjlighet att delta i kreativa dialoger med varandra, med konstnärer och med museipersonalen och kan även få medverka i att skapa en utställning.

Givetvis är ny teknik med i satsningen. På hemsidan, www.ulk.dk kan man ta del av museets aktuella forskning och till och med utmana den med egna bidrag, skapa sin egen kreativa profil, diskutera konst, animationer, film, ljud, foton och tolkningar med varandra.

”Egmont Videncenter” på Statens Museum for Kunst tills vidare

KÄRLEK OCH ROMANTIK FÖRR OCH NU

WIEN: Romantik är temat i konsthallens höstutställning. Syftet är att visa de bestående drag och de omvandlingar, som har ägt rum under årens lopp från himmelsk och jordisk kärlek under renässansen till våra dagars normer för kärlek och nya sätt att högtidlighålla den.
I dagens konst framstår kärleken främst som en sorts förbrukningsvara. Den handlar om
otillfredsställd längtan och svek och riktar strålkastarna mot ett urartat ideal, som ständigt påverkar oss, och – icke att förglömma – inte enbart handlar om känslor utan även är en social konstruktion.

I utställningen jämför man och drar paralleller mellan de historiska bilderna av kärlek och dagens sätt att visualisera detta alltid lika aktuella fenomenet.

”True Romance” på Kunsthalle från 12 oktober till 10 februari 2008.

GAMLA KLÄDER BLIR SOM NYA

LÖDÖSE: Den, som befann sig högt uppe bland samhällets toppar förr i världen, fick med sig sina kläder och även andra tillhörigheter in i dödsriket. En sådan potentat var tveklöst faraonen Tutankhamun, som dog plötsligt och oväntat endast 19 år gammal år 1339 f.Kr.

Först 1922, efter 3 500 år i sin grav, blev han känd för en större allmänhet, när Howard Carter och Lord Carnarvon i Konungarnas dal upptäckte hans nästan helt intakta grav. Den bestod av flera rum och visade sig innehålla över 5 000 föremål, bland annat smycken, möbler, kläder, statyetter samt vin- och förvaringskrukor. Sarkofagen, där själva mumien fanns, var av rent guld.

Efter en hel del dispyter om vem fyndet skulle tillfalla hamnade allt så småningom efter konservering 1928 på egyptiska museet i Kairo, där det alltjämt finns. Men på 1990-talet beslöt man på Väfskolan i Borås att rekonstruera hans kläder för att ställa ut dem. Denna garderob har nu vandrat från biblioteket i Alexandria via Polen och Amerika till lilla Lödöse, där museet visar den tillsammans med föremål från vårt bronsålderssamhälle i Göta Älvdalen. Och i hörsalen visas varje hel timme en film om utgrävningshistorien från Konungarnas dal och arbetet med rekonstruktionen av hans klädedräkter.

”Tutankhamun’s Wardrobe” på Lödöse Museum fram till 30 september 2007.

FOTOGRAFIER, FILM OCH VIDEO

STUTTGART: Nu kan man se kanadensaren Stan Douglas mest betydande verk från de senaste tjugo åren i Tyskland, där han ställer ut på inte mindre än 4 000 kvadratmeter. Han anses vara en av de tyngsta nutida konstnärerna och har deltagit i en mängd biennaler och haft separatutställningar i betydande konsthallar.

I sina verk kritiserar han såväl den gångna som nutida historien i den ”Nya Världen” genom att framhäva de misslyckanden som moderna utopier har åstadkommit. Bakom nästan alla verken finns en speciell plats, Potsdam, Vancouver, Kuba eller Detroit, vars historier speglas genom olika litterära, filmiska eller musikaliska anspelningar, till exempel Bröderna Grimms sagor eller Marx’s Kapitalet.

Trots att utställningen visas i två olika museer, betraktas den som ett projekt och en omfattande katalog finns att tillgå.

”Stan Douglas. Past Imperfect. Works 1986-2007” på Württembergischer Kunstverein och Staatsgalerie från 15 september till 6 januari 2008.

UPPÅT VÄGGARNA

EBELTOFT: På cirka 5 mils avstånd från Århus ligger den lilla idyllen Ebeltoft, ett fiskesamhälle, som minsann också ståtar med ett glasmuseum, som är värd en omväg. För här har man under årens lopp lyckats dra till sig en stor del av eliten inom genren konstglas, och denna höst är det amerikanen Ricky Bernsteins tur att ställa ut.

I Skandinavien är det nog inte många, som känner till denna konstnär, så här kommer ett träffande uttalande om honom från Racine Art Museum: ”Han får oss att må bra med sina roliga figurer, men på samma gång ställer han allvarliga frågor genom sina satiriska kommentarer till det moderna livet. Oavsett om han använder sig av parodi, berättelse eller fars, bör de ämnen, som Bernstein behandlar, i hög grad betraktas som seriösa.”

”Køkkendrømme” på Glasmuseet från 22 september till 13 januari 2008.

SVENSKA – MEN MEST KÄND UTOMLANDS

JÖNKÖPING: Hon kunde inte välja vad hon skulle syssla med, när hon blev stor, för intressena pendlade mellan skriverier, musik, historia, samhällsvetenskap och filosofi. Till slut blev det ändå konst – ett område, där Johanna Billing kunde få utlopp för alla sina talanger. Under sin utbildning på Konstfack prövade hon för första gången filmmediet och sedan var hon fast. Det var detta uttryckssätt, som hon ville arbeta vidare med.

Fastän hon vuxit upp i Jönköping är hon mera känd för den internationella publiken och flera av de filmer, som visas i utställningen, har tillkommit på initiativ av utländska institutioner.

Johanna Billings intresse för människor, som möts i gemensamma projekt, är ett återkommande tema, och hon låter tystnaden, ljuden och musiken samverka med berättelsen, så att en associationsrik stämning uppstår. Hon beskriver vår tid, samhällets förändringar och speglar hur det är att leva som människa i denna tid.

”Johanna Billing” på Jönköpings läns museum fram till 14 oktober 2007.

REVOLUTIONÄRA KONSTNÄRER

EINDHOVEN: Historien om konst, konstnärer och önskan om sociala förändringar från 1871 till våra dagar, speglad genom motståndets kameralins är temat för höstens utställning. Vilken roll spelade konstnärerna under de senaste 135 åren av sociala omvälvningar? Hur har de ställt sig till alla sociala och politiska problem från 1871 till idag? Äger utvecklingen inom konsten rum före, efter eller samtidigt med sociala reformer?

Utställningen utgår från fyra historiska händelser: Pariskommunen 1871, den ryska revolutionen 1917, Pragvåren 1968 och vår värld efter 11 september 2001 men tar också upp andra revolutionära rörelser. De medverkande konstnärerna har gallrats noggrant: endast de som medvetet fört en politisk kamp och verkat aktivt för sociala reformer har fått ställa ut. Modern konst av ikon-karaktär samsas med historiskt material för att belysa det sociala och politiska sammanhanget i vilket verken framställdes. Tillsammans berättas historien om olika former för motstånd.

”Forms of Resistance” på Van Abbemuseet från 22 september till 6 januari 2008.

FINSKT PÅ ÖN

LIDINGÖ: Social känslighet, iakttagelseförmåga, distans och politisk undertext är kännetecknande för den finländske konstnären Esko Männikkö. Hans bilder av sönderfallande ödegårdar och förfallna rum på landsbygden i Skåne avspeglar på en gång isolering och ensamhet, men också mångfald, en tingens lössläppta, nötta liv, parad med respekt för en förnimmelse av ett kvardröjande, mänskligt liv.

Hans genombrottsverk föreställer finska ungkarlar. Deras annorlunda liv skildras med stor värme och humor och har på samma gång en allmängiltighet, som griper tag i åskådaren. Förgänglighetens vemod återkommer också i några bildserier, där djuren spelar huvudrollen.

”Esko Männikkö” i konsthallen på Millesgården fram till 4 november 2007.

TROR DU PÅ TROLL?

HÄRNÖSAND: Förr i tiden fick troll och andra övernaturliga väsen klä skott för allt som var obekant och oförståeligt, för sjukdomar och olyckor. Enligt folktron bodde de i de djupa skogarna, i berg eller gravhögar, där de antogs leva ungefär som människor, ibland i grannsämja med människorna, men oftast beskrivna som tjuvaktiga, hotfulla och farliga. Vem har inte hört talas om bortbytingar, att trollen stjäl ett barn och ersätter det med ett troll, eller om bergtagning, då människor eller djur rövades bort av trollen. Ända fram till början av 1700-talet kunde bergtagning införas i kyrkböckerna som dödsorsak.

Men allt detta är väl gammalt skrock – och inte finns det väl några övernaturliga varelser i vår upplysta värld? Tja, säg inte det, för vad är det egentligen vi upplever i skräck- och fictionfilmer, när konstiga saker börjar hända? Är det vår tids troll, som spelar oss ett spratt, när till exempel en låst dörr plötsligt svänger upp på vid gavel utan att någon människa finns i närheten?

Tag en karta i Länsmuseets entréhall, gå promenad efter kartan på Friluftsmuseet, så möter du sagornas naturväsen och mycket mera i form av Johan Svenssons skulpturer. Sedan kanske det går att svara på frågan om det finns moderna troll.

”Moderna troll” på Friluftsmuseet, Länsmuseet Västernorrland fram till 7 oktober.

ETT EGENSINNIGT ORIGINAL

STOCKHOLM: Han började som teckningslärare, men blev en av vissa älskad, av andra hatad skapare av absurda, galna, elaka och oerhört roliga pratbubblor till gamla bilder ur folkhemsidyllens veckotidningar. De tidigare så ombonade och trygga miljöerna omvandlas till något helt annat.

Se bara vad Aftonbladets kulturchef Håkan Jaensson skriver i förordet till Jan Stenmarks senaste boke, Storpack (Kartago Förlag): ”Plötsligt upptäckte vi honom i rökdimmorna på Aftonbladets kulturredaktion i det sista rucklet i de gamla tidningskvarteren i Klara i Stockholm: en lågmäld teckningslärare som höll fram en bunt collage som Dagens Nyheter inte hade haft råd med (eller inte begripit). Överst låg bilden av jägaren som siktar ner i en frysbox: ’Han tröttnade aldrig på att skjuta den stackars älgen’. Vi köpte hela bunten.”

Förutom texterna bearbetar Jan Stenmark ibland bilderna en aning för att öka effekten, och vips uppstår en ”stenmarkare” med skruv, till exempel bilden av villorna med flaggorna på halv stång och texten ”Lata djävlar! Tänkte jag,”

Denna höst kan vi skratta åt/bli förbannade på (stryk det som inte önskas) ett hundratal såväl gamla som nya ”stenmarkare” ur hans samlade bokproduktion 1990-2007 på Kulturhuset.

”Stenmark, Jan” på Kulturhuset fram till 4 november 2007.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 3, september 2007 årgång 22