Kulturspegeln

FERNAND LÉGERS FAVOTIRELEV

STOCKHOLM: Fastän född i S:t Petersburg var han svensk. När ryska revolutionen bröt ut flyttade familjen tillbaka till Sverige och bosatte sig i Norrköping. För Otto G. Carlsund blev vistelsen där inte lång. Han hoppade av gymnasiet, begav sig ut i världen och hamnade så småningom i Paris, där han vistades 1924-29 och knöt ett rikt kontaktnät i den internationella gruppen av konstnärer – delvis på grund av sin utåtriktade läggning och sina goda språkkunskaper.

Han bildade konstnärsgruppen Art Concret och startade tidningen L’Esprit Nouveau, men åkte tillbaka till Sverige, eftersom han fått ett prestigefyllt uppdrag i samband med Stockholmsutställningen 1930, där han arrangerade en internationell avantgardistisk konstutställning. Men svenskarna var inte mogna för den sortens konst och arrangemanget klassades som ett ”fiasko” med därpå följande ekonomiska problem.

Även om Carlsund tog illa vid sig av kritiken fortsatte han att skapa: han startade en konsttidskrift, höll konstpedagogiska föreläsningar och publicerade artiklar och böcker.

I höstens stora utställning presenteras Otto G. Carlsund genom både sina aktiviteter och engagemang, hans cirka 300 målningar, collage och teckningar, liksom dokumentära filmer, ljudupptagningar, fotografier och rekonstruktioner av miljöer och utställningar. Och dessutom speglas hans vurm för sportbilar genom att man rullat in hans favorit, en knallblå Bugatti, i museets stora sal.

”Otto G. Carlsund” på Liljevalchs konsthall fram till 6 januari 2008.


FRÅN RYSSLAND TILL HIMALAYA

STOCKHOLM: Höstens stora utställning på Dansmuseet ägnas ryssen Nicholas Roerich, som föddes i S:t Petersburg 1874 och dog i Himalaya 1947. Tidigt började han intressera sig för det arkaiska, förkristna Ryssland och deltog i arkeologiska expeditioner till gamla ryska städer, där han fastnade för folkkonsten, vilket sedan kom att återspeglas i både hans målerier och hans verk för teatern.

Det finns två teman i utställningen: det hedniska Ryssland och Centralasien, särskilt Himalayas mäktiga, färgstarka landskap, och känslan av en mytisk urtid, som går som en röd tråd mellan dessa. Från Roerich-museet i Moskva har Dansmuseet lånat huvuddelen av måleriet, men har kompletterat dessa verk med dräkter från sin världsberömda samling av kostymer från ryska balettens scenografi till ”Våroffer” och ”Prins Igor”.

Roerich blev med tiden allt mer engagerad i antropologi, arkeologi och mysticism och ägnade de två sista decennierna av sitt liv åt forskningsexpeditioner i Centralasien och åt målningar av Himalayas höga bergstoppar, vidsträckta landskap, folket och deras historia, legender och andliga traditioner.

”Nicholas Roerich” på Dansmuseet fram till 6 januari 2008.

LAGENS LÅNGA ARM

STOCKHOLM: Ett nytt museum? Nja, egentligen inte, för det handlar om sammanslagning av två befintliga museer: Polishistoriska och Polistekniska museerna och dessutom flytt till en mera besöksvänlig adress på Gärdet i det nedlagda Telemuseets lokaler.

I vanliga fall har allmänheten inte någon större insyn i polisverksamheten, men nu kan vi ta del av polis- och kriminalhistoria från 1700-talet fram till idag i form av både föremål, böcker, filmer och ny teknik. Syftet med utställningen är att vidga vår syn på yrket och utgår från polisens dagliga arbete. Besökaren kan till exempel i interaktiva montrar studera förhörsteknik och själv visa prov på hur bra eller dålig man är som vittne.

En ny temporär utställning om brott på internet öppnas den 1 december.

”Bilden av polisen”, ”Brottsspår”, ”Passar uniformen” och ”Polis, polis …” på Polismuseet tills vidare

BON APPÉTIT!

STOCKHOLM: Idag är det knepigt för många familjer att samla alla till en gemensam, vardaglig middag. En är bortrest, en har hockeyträning, en annan körsång eller danslektioner – lyckas man äta alla tillsammans blir det kanske högst en eller två dagar i veckan. Så var det inte för 100 år sedan. Både i vanliga familjer och i högreståndsmiljöer var måltiderna – åtminstone kvällsmaten – en återkommande grundstomme för så väl familjens rutiner som för årsrytmen.

Hur det begav sig hos burgna medborgare kan man ta del av i Hallwylska museet, där både vardags- och festmenyer har dukats upp. De senare krävde långa förberedelser, många tillbehör och stora uppsättningar av glas och porslin. En festmiddag vid sekelskiftet hade minst nio rätter på menyn och givetvis många personer i arbete, både i köket och vid serveringen och någon – kanske husets fru eller husmor – hade ansvar för logistiken och skulle se till att allt rullade på i rätt ordning.

Hur bar dom sig åt? Denna och många flera frågor försöker museet besvara i höstens gastronomiska utställning om mat och matbestyr. Dessutom kan man fördjupa sig i ett häfte med både texter och matrecept, som användes av palatsets kokerska.

”Smak av svunnen tid” på Hallwyllska museet fram till 17 februari 2008.

SAMLARMANI

STOCKHOLM: Vissa har som yrke och till uppgift att samla, katalogisera, bevara och presentera unika föremål, andra är passionerade samlare av – tja, vad som helst, egentligen.

I samband med den pågående utställningen ”Storsamlaren” efterlyste museet under våren 2007 barn och ungdomar, som ville vara med i nästa samlarutställning ”Lillsamlaren”. Alla under 18 år var välkomna att anmäla intresse för att delta och 35 samlare från sex års ålder till 17 har fått möjligheten att visa upp sina dyrgripar.

Det tredje samlarprojektet detta jubileumsår är ”Megasamlaren”, vilket, som titeln antyder, omfattar de riktigt stora samlarna: museerna. Här förklarar man varför vissa föremål ansetts ha så stor betydelse för eftervärlden att de bevarats.

”Lillsamlaren” fram till 13 januari 2008 och ”Megasamlaren” fram till 24 februari 2008.

”BORTGLÖMDA” KONSTNÄRER

GÖTEBORG: Som en uppföljning av den mycket uppskattade utställningen ”Hjärtat sitter till vänster” 1998 har konstnärerna Ulf Kihlander och Ola Åstrand skapat en andra utställning, där de återigen fokuserar på ”bortglömda” konstnärer, sådana som de tror kan inspirera en yngre konstpublik.

Verk från tioårsperioden 1975-85 var motsatsen till 60-talets ”naturliga” konst. Nu fanns istället en tilltro till konsten som konst och inte längre samma krav på äkthet och realism. Formen blev viktigare än innehållet och man fokuserade på såväl moderniteten som den kreativitet man fann i musik, film och litterära strömningar.

Utställningen visar att verk som tillkommit i en speciell tid väger tyngre än kända konstnärsnamn.

”Tänd mörkret” på Göteborgs konstmuseum fram till 6 januari 2008.

UT UR GARDEROBERNA

ISHØJ: I många danska konstsamlares privata hem dignar det av uppseendeväckande samtidskonst. Få nöjer sig med vad som redan finns i kök, på vindar, i vardagsrum och i hemliga förråd utan är ständigt på jakt efter nästa fynd. Nu har ett tjugotal av dem låtit oss ta en smygtitt på rariteterna genom att låna ut sina konstverk till Arken, som presenterar 136 verk av 75 danska och internationella konstnärer – både stora, etablerade namn och nya efterfrågade talanger.

Besökaren får överblick över dagens konstnärliga kreativitet, som visar sig vara antingen vacker eller ful, skämtsam eller allvarlig, drömmande eller behärskat saklig. Storstadens råa gatumiljöer är ett ofta förekommande motiv, medan andra tycks härstamma från mörkret längst bak på leksaksaffärens hyllor. Populärkulturens bilder och material har väckt de unga konstnärernas intresse och inspirerat dem till surrealistiska, roliga, vackra och groteska verk, som på en och samma gång avslöjar och förtrollar vår nuvarande verklighet.

”Mad Love” på Arken fram till 9 december 2007.

GEMENSAM NÄMNARE

UPPSALA: Ingen av dem finns kvar i livet – fysiskt sett. Men de lever bägge vidare genom sina konstverk, både målningar, teckningar och skulpturer, och efter deras död har såväl deras bostäder som ateljéer blivit museer. Olle Nymans ligger i Saltsjö-Duvnäs, Nacka kommun, och Olle Hjorths i Uppsala. Nu korsas deras vägar postumt, när verk av Olle Nyman visas i Bror Hjorth hus.

Nymans bostad, där han föddes 1909, blev från mitten av 1940-talet en sorts andra hem för konstnärskollegorna Evert Lundquist, Roland Kempe och Staffan Hallström. De kallade sig Saltsjö-Duvnäs-kretsen, men trots att en stor del av kretsens produktion representerar en viss stilistisk enhetlighet både arbetade och ställde de ut var för sig.

Såväl Nymans som Hjorths verk finns på många offentliga platser, och när Olle Nyman nu tågar in i Hjorths hus, har man valt att i huvudsak fokusera på hans fantasifulla skulpturer, skapade av skärvor av glas, keramik, tegel och sten.

”Olle Nyman” på Bror Hjorths Hus från 24 november till 27 januari 2008.

KINESISKA KLENODER

STOCKHOLM: Med pompa och ståt och efter flera års förberedelser har Östasiatiska museet slagit upp portarna för sin stora Kinasatsning. I den 200 meter långa byggnaden finns tre utställningar med omkring 1 400 föremål från 5 000 år av kinesisk konst-, bok- och kulturhistoria. Här ges en fascinerande bakgrund till Kina av idag och dessutom kunskap om de historiska relationerna mellan Sverige och Kina.

Allt det vi förknippar med äldre kinesisk konst presenteras: bronskärl, jadeföremål och orakelben från de första kungarnas tid för 3 000 år sedan, gravfiguriner och skulpturer från de första kejserliga dynastierna, det äldsta porslinet, lackarbeten, måleri och Mingdynastins blåvita porslin samt beställningsporslinet från Ostindiska kompaniets tid.

På museet finns också möjlighet att skaffa en utförlig katalog på antingen svenska, engelska eller kinesiska.

”Mittens rike” på Östasiatiska museet tills vidare.

FILMARE MED FEMINISTISK TOUCHE

STOCKHOLM: Hon bröt den manliga dominansen inom området för experimentfilm i USA på 1950- och 1960-talen genom att kritiskt och humoristiskt spegla den kommersiella världens stereotypa bild av kvinnan. Hon drog sig inte för att till exempel filma höggravida kvinnor, använda dambindor, åldrande människor, drömmar och familjerelationer – allt i ett poetiskt bildspråk med inslag av det komiska och groteska i vardagen. Hon blev snabbt en frontfigur bland amerikanska experimentfilmare och anses idag vara en feministisk klassiker i filmhistorien.

Gunvor Nelson, som föddes i Sverige 1931, startade sin karriär som bildkonstnär på 1960-talet efter att ha fått sin utbildning på Konstfack i Stockholm, men började tidigt att använda filmkameran som ett konstnärligt verktyg. Hon bosatte sig på 1950-talet i USA för att studera och i slutet av 1960-talet flyttade hon till San Francisco och blev en del av avantgarderörelsen New American Cinema. Ofta har hennes filmer ansetts hamna utanför beteckningar som experiment- eller avantgardefilm och istället har begreppet Personal Film använts för att beskriva och kategorisera hennes verk.

1992 flyttade Gunvor Nelson tillbaka till Sverige, och på tisdagskvällarna visas ett urval av hennes filmer, som varit väsentliga för konstfilmens utveckling och för hennes eget skapande. Hon deltar själv vid ett flertal tillfällen och varje kväll introduceras av en inbjuden presentatör. I biografen visas hennes filmer varje söndag kl 14 och den 25 november medverkar konstnären själv.

”Gunvor Nelson” på Moderna museet fram till 2 december 2007.
SVÅRT ATT VÄLJA?

STOCKHOLM: Ja, det hade nog Carl Johan De Geer, när han erbjöds att botanisera bland Waldemarsuddes 7 000 verk inför höstens utställning. Men givetvis hittade han, utöver de tunga och välkända, ett antal mera okända pärlor. I museets samlingar, som av naturliga skäl domineras av prinsens egna verk, hittade han bland annat en barnteckning med påskriften ”Till Mamma” och flera andra aldrig visade verk, som besökaren nu har möjlighet att ta del av.

Som den konstnär De Geer är har han genom att avdramatisera den stora utställningssalen och avlägsna mästerverken kreerat en stämning av skapande, som kommer från själen. Konstverken flankeras av prinsens egna möbler och stafflier. Själv tror De Geer att en del museibesökare kan tycka att projektet är något kaotisk, men uppmanar oss att stanna kvar och känna efter med hjärtat.

Utställningens titel emanerar från Torgny Lindgrens roman ”I brokiga blads vatten”, i vilken prins Eugen figurerar i fiktiv form.

”Doften av färg” på Prins Eugens Waldemarsudde fram till 27 januari 2008.

UTFLYKT I NATUREN – FAST INNE

KÖPENHAMN: Kanske missade några konstintresserade medborgare i södra Sverige Nationalmuseums stora utställning ”Naturens spegel, nordiskt landskapsmåleri 1840-1910” hösten 2006? I så fall finns all anledning att ta en tur över Sundet, för nu har detta omfattande, samnordiska projekt vandrat till Statens Museum for Kunst.

Landskapsmåleriet i Norden från denna period i konsthistorien är högt värderat och utställningen speglar utvecklingen av det nordiska måleriet från romantiken till symbolismen samtidigt som den visar centrala förändringar i konstnärernas uppfattning av naturen under dessa 70 år.

I övrigt finns en mera utförlig presentation av denna vandringsutställning i Kulturens Värld från september 2006.

”Verden som landskab – nordisk landskabsmaleri 1840-1810” på Statens Museum for Kunst fram till 20 januari 2008.

ETT VÄLKOMMET LÅN

WIEN: En av Europas största privata samlingar av klassisk, modern konst ägs av Rita och Herbert Batliner. Den omfattar 500 verk av Monet, Renoir, Cézanne, Chagall, Picasso, Modigliana, Matisse, Kandinsky och många flera mer eller mindre kultförklarade konstnärer.

Vem skulle inte bli euforisk vid tanken på att få tillgång till en sådan skatt? Det blev man i alla fall på Albertina, som nu fått hela samlingen till låns – permanent! Och även vi som besökare ska känna oss gynnade, för på få andra ställen i världen kan vi nu njuta av ett så stort antal unika mästerverk från den franska impressionismen och post-impressionismen till både den tyska expressionismen, fauvismen och den ryska avantgardismen.

”Monet to Picasso – The Baltliner Collection” på Albertina fram till 6 april 2008.

FREUDIANSKT!

HUMLEBÆK: En av vår tids mest betydelsefulla målare, britten Lucian Freud, har visat förmåga att kunna tränga sig djupt in i människans kropp och väsen. Och inte undra på det, för han är barnbarn till psykoanalysens fader, Sigmund Freud, den österrikiska läkaren, som under 1900-talet påverkade hela det västerländska tänkandet.

Till skillnad från farfar uttrycker sig Lucian i bilder. Bilder, starka bilder som berör och som till det yttre aldrig är vackra, men som visar att det inuti finns en riktig människa. Han fascineras inte alls av dagens ideala, perfekta, genomtränade kropp, utan visar utan blygsel vanliga människors defekter, exempelvis fetma, tanighet, ärr och åderbråck. Framför allt har hans nakenstudier och porträtt en nästintill existentiell karaktär: både huden, kroppen och ansiktsuttrycken är så verklighetstroget, ärligt och kompromisslöst avbildade att modellerna – främst familjen, vännerna, älskarinnorna eller konstnärskollegorna – framstår som vore de utan hud.

Lucian Freud målar också djur, mest hundar och hästar, ibland tillsammans med människor. Vid en första anblick verkar djurbilderna mjukare och annorlunda än människobilderna, men ju mera man betraktar dessa olika motiv, ju mera ser man likheterna och inser att de alla är skapade med både stor respekt och ömsinthet för de avbildade varelserna.

”Lucian Freud” på Louisiana fram till 27 januari 2008.

MASSOR AV FÖRSLAG

KRISTINEHAMN: Under de senaste åren har Johan Zetterquist arbetat med en serie verk med den övergripande titeln ”Proposals för Public Art”. Han har skrivit texter, gjort teckningar, skulpturer och modeller, och lämnat olika förslag till offentlig utsmyckning, som är gränsöverskridande, anarkistiska och inte sällan ganska så absurda. Han framför idéer om ett nytt urbant landskap med starka inslag av ifrågasättande av den kollektiva uppfattningen om vad som kan accepteras och vad som inte kan.

Så här långt har han hunnit med 18 ”Proposals”, som man kan tycka om – eller inte tycka om – men intressanta är de och sätter fantasin i rörelse.

“Johan Zetterquist” på Kristinehamns konstmuseum fram till 6 januari 2008.

NU GÄLLER DET ATT PASSA PÅ

OTTERLO: Tänk på Vincent van Gogh, och du ser för ditt inre en färgprakt utan like, exempelvis ett fång solrosor flödande av gul färg. Men han var inte bara en gudabenådad målare. Hans teckningar är minst lika lysande, även om de är svart-vita eller svart-bruna, gjorda med penna, krita eller bläck. Förutom att måla intensivt, tecknade han under hela sin yrkesverksamma period – och mycket hann han med, trots att han bara blev 37 år.

Samtidigt som man ger ut en katalog med mer än 100 av van Goghs teckningar arrangeras en utställning under en relativt kort tidsperiod, för teckningarna är extremt känsliga för ljuset och får inte exponeras en längre tid, så passa på!

Utställningens titel härrör från en upptäckt man gjorde i samband med en undersökning av de olika typer av papper, som van Gogh använde. Besökaren kanske kan lösa gåtan med hjälp av olika vattenmärken.

”The riddle of ’Double Ingres’ – Van Gogh’s drawings in the Kröller-Müller Museum reconsidered” på Kröller-Müller Museum fram till 27 januari 2008.

FÖR ALLA SMAKRIKTNINGAR

HELSINGBORG: Fyra kvinnliga och fem manliga konstnärer – alla med anknytning till Helsingborg – möts under samma tak denna höst. Att de har Skåne som gemensam nämnare innebär emellertid inte att deras konstverk har det, utan här presenteras en utställning, som i sin variation visar konstens förmåga att fylla olika funktioner för olika individer, såväl för utövarna som för åskådarna.

Besökarna får ta del av så olika uttrycksformer som keramik, obstinat (!) keramik, experimentella teckningar, psykologisk videokonst, svartvita fotografier, mångtydiga installationer, robusta sten- och träskulpturer, poetiska maskinskulpturer och självutlämnande måleri.

Som sagt: ett mångfacetterat utbud, så det är bara att välja sin favorit/sina favoriter.

”Kontrast” på Dunkers Kulturhus fram till 6 januari 2008.

KLIMATET ANGÅR ALLA

MALMÖ: År 1969 gick den londonbaserade fotografen Mark Edwards vilse i Sahara. Han räddades av en nomad, som vid lägerelden tog fram en kassettbandspelare och spelade en Bob Dylan-låt från 1962: ”A Hard Rain’s A Gonna Fall”. Den tillkom under Kuba-krisen och förutspår dels ett stort lidande, dels en omfattande miljöförstörelse.

Den inspirerade Edwards, som bestämde sig för att komplettera varje textrad med en bild, och sedan dess har han fotograferat kollisionen mellan natur och människa i över 150 länder. En cirka 50 meter lång fotoutställning med Edwards och några andra fotografers bilder vandrar över världen, och har just nu landat i Malmö.

Utställningen äger rum utomhus och i ett växthus nära intill finns kompletterande information om klimatfrågor.

”Hard Rain – our headlong collision with nature” på Borggården fram till 20 januari 2008.

KRIGSBYTE ELLER KRIGSFÖRBRYTELSE

STOCKHOLM: Både den svenska armén och enskilda officerare har – precis som andra staters militärer – roffat åt sig av besegrade fienders skattsamlingar främst under stormaktstidens otaliga krig. Dessa stölder ansågs rättmätiga och i enlighet med då gällande folkrättsliga principer. Men med sådana plundringar kommer det surt efter. Här gäller inte någon preskriptionstid, och på senare tid har alltfler stater begärt att återfå sina klenoder – inte bara från Sverige. Med jämna mellanrum har vi kunnat läsa om ett pyrande missnöje på många håll i Europa över förlorade skatter.

Syftet med Livrustkammarens utställning är bland annat att förklara varför svenskarna i så stor omfattning lade vantarna på fiendens skattsamlingar. Öppet redovisas vad inte bara Livrustkammaren utan också andra svenska museer, arkiv och bibliotek har i sina samlingar. Krigsbytena ska göras tillgängliga för alla intresserade – framför allt för de berövade. En liknande specialutställning om krigsbytena i Sverige har aldrig visats tidigare.

Den, som vill veta mera, kan dessutom skaffa en fyllig utställningskatalog med fördjupande artiklar.

”Krigsbyte” på Livrustkammaren från 23 november tills vidare.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 4, november 2007 årgång 22