Kulturspegeln

Med vapen i hand

LUND: Allt för ofta får vi läsa och höra om förödelse i samband med av bruk av vapen. Både i Sverige och resten av världen dödas människor, såväl i regelrätta krig som på offentliga platser och i hemmen. Och det är inget nytt fenomen: vapen har varit en del av människans kultur från stenåldern till idag. Kulturen i Lund har en stor vapensamling från äldsta tid fram till 1900-talet från olika delar av världen och öppnar i vår en lockande, skrämmande och eftertänksam utställning om dödens design.

Vapen är dödens verktyg, som ska åstadkomma skada på levande kroppar. Under alla tider har vapnen gett människan makt att härska över liv och död och de utgör både möjligheter och hot.

Den nya permanenta utställningen syftar till att kasta ljus över historien om vapen och på så sätt skapa förståelse för de villkor, under vilka mänskliga samhällen växt fram i världen. Endast den, som inser vapnens roll i historien, kan förhålla sig till deras roll i vår samtid.

”Vapen – makt över liv” på Kulturen tills vidare

Tre utställningar i en

HUMLEBÆK: Först den ena, seden den andra och slutligen en sammanställning av de två, som inte levde samtidigt och som till synes inte hade mycket gemensamt. Men ändå: arbetet, visionen och verken, det vill säga Konsten.

För första gången i Danmark visas en retrospektiv utställning av Paul Cézannes målningar, utlånade från museer och samlingar i hela världen. I nära 50 verk lär man känna hans motivvärld: porträtt, stilleben, landskap – och älsklingsmotivet från Aix-en-Provence: ”Mont Sainte Victoire”.

Den andre konstnären är nästan som en gammal vän för Louisianas besökare: Alberto Giacometti, vars senare verk är rikligt representerade i samlingarna. I denna utställning visar man emellertid också verk från hans surrealistiska period samt målningar, vilka tidigare inte dominerat basutställningen.

Alberto Giacometti var bara fem år gammal, då Paul Cézanne dog 1906. Av naturliga skäl kunde den franske mästaren inte kommunicera med schweizaren Giacometti, medan han i sin tur hela sitt liv var besatt av Cézanne: kopierade hans verk, skrev om honom och hade honom som förebild under vissa perioder i sin karriär. Dessutom utvisar bägges konstnärsliv en förbluffande parallellitet under deras tidiga år, fram till 40-årsåldern: egensinniga bilder av våld, sexualitet, destruktivitet och meningslöshet. Cézanne kasserar en mängd av dessa verk, medan surrealisten Giacometti fortsätter att skapa sina psykodramatiska och symboliska verk – verk, som få känner till, eftersom det främst är hans senare, som visats.

”Cézanne & Giacometti” på Louisiana 15 februari till 29 juni 2008.

Tacka vet jag mecenater!

STOCKHOLM: ”Den enas död, den andras bröd” – nå, ja, så illa är det faktiskt inte, men medan Göteborgs konstmuseum ligger i malpåse för restaurering, lånar museet ut sin unika samling av nordisk sekelskifteskonst från det tidiga 1900-talet till Judiska museet. Här kan man givetvis njuta av själva konstverken, målade av våra stora nationalkonstnärer, men även ta del av flera judiska mecenaters personliga insatser och stora betydelse för det svenska konst- och kulturlivet.

Det är ingen tillfällighet att just Göteborg blev den radikala konstens arena. Staden blomstrade och ofantliga förmögenheter skapades under industrialismens intensiva uppbyggnadsperiod. Som tur är, var vissa av dessa förmögna människor intresserade av konst och kultur och donerade stora summor till både institutioner och understödde enskilda konstnärer. Bland de mest generösa finns de stora konstsamlarna Göthilda och Pontus Fürstenberg, som testamenterade allt till Göteborgs stad. Efter Pontus död 1925 överfördes hela det Fürstenbergska galleriet till konstmuseets nyuppförda byggnad vid Götaplatsen.

Och nu, i Stockholm, visas för första och kanske enda gången 16 epokgörande verk av Wilhelm Hammershöj, Ernst Jossephson, Christian Krogh, Carl Larsson, Bruno Liljefors, Erik Werenskiold, Carl Wilhelmson och Anders Zorn på Judiska museet.

Passa på!

”Fürstenberg i stan…?!” på Judiska museet fram till 16 mars 2008.

Var det bättre förr?

STOCKHOLM: Tack vare dagböcker, skalder och konstnärer har vi fått vetskap om hur livet gestaltade sig i det sena 1700-talets Stockholm, staden som i princip är lika med dagens Gamla stan och som hyste omkring 72 000 invånare – och 700 krogar. Gatubelysningen var obefintlig eller dålig, hästar, grisar och höns fanns på bakgårdarna, smuts och avföring slängdes direkt på gatan, lukten var obeskrivlig och vattnet i stadens brunnar knappast drickbart på grund av alla föroreningar. Dysenteri, malaria, tuberkulos och gulsot härjade, avsaknaden av frukt och grönsaker ledde till skörbjugg och loppor och löss hörde till vardagens plågor. I Europa hade endast Paris en högre dödlighet än Stockholm.

Ändå blomstrade kulturen och vetenskapen. Exempelvis såg kungen själv, Gustav III, till att Kungliga teatern byggdes, och dit kom inte enbart överklassen utan högst upp på fjärde raden fanns billiga, enkla platser för vanligt folk, och Carl von Linné och hans lärjungar gjorde enastående, världsunika vetenskapliga upptäkter.

Nu har Stadsmuseet lyft fram tre portalfigurer: Poeten Carl Michael Bellman, målaren Johan Sevenbom och prinsessan Hedvig Elisabet Charlotta, maka till Hertig Karl och flitig dagboksskrivare. Alla har de bidragit med unika ögonblicksbilder och skildringar av den Gustavianska tiden. Och här framstår faktiskt vissa likheter med dagens Stockholm, även om gapet mellan rik och fattig var betydligt större då än nu. Några exempel: Hovet talade franska, folket svenska. Det tisslades och tasslades, och skvaller och amorösa äventyr avhandlades muntligt. Kläder användes för att visa social tillhörighet. Alla medel var tillåtna för att bättra på sitt utseende: puder och smink dolde den naturliga huden och korsetter formade kroppen till önskvärd elegans.

Och idag, på 2000-talet? Inte är det så stor skillnad mellan vår tids människors språkkunskaper, men få talar franska. Istället är engelskan, bortsett från modersmålet, praktiskt taget var kvinnas och mans egendom. Skvallret äger rum i än högre omfattning, dock inte muntligt utan i ett oanat antal mer eller mindre ärekränkande bloggar. Och klädedräkten? Jo, visst signalerar den än idag social tillhörighet. För att inte tala om nutidens kroppsideal, som visserligen inte uppnås genom korsettering utan genom svettiga gympapass i överbefolkade lokaler, vars odör inte ligger långt från 1700-talets människolukt.

Denna färgstarka utställning utmanar våra sinnen och sätter igång fantasin: var det bättre förr eller är det bättre nu?

”Bellman, Sevenbom och Prinsessan, snusk, lyx och vardag i 1700-talets Stockholm” på Stadsmuseet fram till 31 augusti 2008.

Pionjär inom den keramiska friskulpturen

STOCKHOLM: En påtaglig sensualism präglar hennes keramiska verk: kraftfullt gestaltade friskulpturer och reliefer, som fokuserar på människan, även om de inte har porträttkaraktär utan framstår som en sorts meditativa arketyper.

”Leran är ett fantastiskt material, den smeker mig. Först bakar jag bröd i köket och sedan fortsätter jag i ateljén”, lär Hertha Hillfon ha sagt. Och det är utan att detta arbetssätt avspeglas i hela hennes produktion, vare sig det handlar om vardagliga föremål i starka och vilda, men också spröda former, eller de monumentala ansikten, som utgör ett återkommande motiv i Hillfons skapande.

Dessa stora verk får knappast plats i vanliga hem. Däremot kan de avnjutas på ett flertal museer och offentliga platser. Den, som kommer till eller bor i närheten av Stockholm, kan till exempel besöka kvarteret Garnisonen på Karlavägen, eller varför inte gå till Waldemarsudde, där man har arrangerat en omfattande utställning med såväl gamla, välkända arbeten som en hel del nya?

”Hertha Hillfon, Minnenas Vind” på Waldemarsudde från 5 mars till 15 juni 2008.

Den sköna tiden

STOCKHOLM: Betraktad med nutidens ögon måste ”La Belle Époque” i Frankrike i slutet av 1800- och början av 1900-talet sägas vara en illusion. Visserligen blomstrade konst- och kulturlivet, men alla som levde på samhällets bakgårdar – och de var många – ställde knappast upp på den beskrivningen.

Den, som mer än någon annan bildkonstnär har förmått att visualisera såväl skönheten som misären under denna epok i Paris, är Henri de Toulouse-Lautrec, den lille handikappade greven med förtvinade ben, som tog samhällets olycksbarn till sitt hjärta och som med tolerans och värme skapade ömsinta bilder av livet och människorna i Montmartres nöjeslokaler. Han vistades större delen av dygnet på krogar och bordeller, alltid med skissblocket i högsta hugg för att fånga ögonblicket på papperet. Favorittillhållet var Moulin Rouge, där de särpräglade existenserna och de prostituerade kvinnorna var motiven. Många av de kvinnor, som sålde sina kroppar där, har praktiskt taget blivit ”odödliga” genom Lautrecs teckningar, målningar och affischer.

För första gången i Sverige på 40 år visar Nationalmuseum denna vår en heltäckande utställning med cirka 200 verk av denne store lille man, som dukade under i sjukdom och alkoholism 1901, endast 37 år gammal.

”Henri de Toulouse-Lautrec” på Nationalmuseum från 21 februari till 25 maj 2008.

Stor, större, störst

LITE ÖVERALLT I DANMARK: Hans skulpturer och arkitektoniska installationer har både förvånat, förargat och hänfört publiken med sina klart samhällssatiriska och humoristiska verk, som häcklar småborgerlighetens medelmåttighet och trångsynthet. Inte minst hans egenartade materialval i början av karriären, exempelvis trä, läder, benknotor, tänder, hud, vatten, diskmaskiner och höns, har väckt uppseende. Från slutet av 1980-talet växer verken – bokstavligen – till enorma proportioner, till exempel stora maskinkroppar på över 10 meter.

Inför svensk-danske bildkonstnären Ingvar Cronhammars 60-årsdag i december 2007 beslöt ett tiotal konstmuseer i Danmark att plocka fram egna verk av denne konstnär och att komplettera dem med helt nya, monumentala verk för att ge en återblick och en överblick över höjdpunkterna i Cronhammars konstnärliga verksamhet.

”Ingvar Cronhammar: Cabaret” på Bornholms Kunstmuseum fram till 24 mars, på Statens Museum for Kunst fram till 27 april, på Herning Kunstmuseum fram till 12 maj och på Fyns Kunstmuseum fram till 3 augusti 2008.

Två legendariska hundraåringar

STOCKHOLM: Både Birgit Cullberg och Birgit Åkesson såg dagens ljus år 1908, båda hade rötter i mellankrigstidens tyska, moderna dans, men utvecklades ändå i helt olika riktningar inom dansen: medan Cullberg ägnade sig åt den dramatiska, berättande stilen, präglad av en stor psykologisk inlevelse, utvecklade Åkesson en helt egen rörelsestil, den icke-föreställande, ”rena”, mera besläktad med modernismen inom det samtida måleriet och musiken än med dansen.

Trots att de verkligen var varandras motpoler förenar man genom vårens utställning på Dansmuseet dessa två kvinnliga pionjärer och visar att de ändå hade mycket gemensamt.

”Birgit & Birgit” på Dansmuseet fram till 6 april 2008.

Grafik, keramik och glas

MARIEFRED: Keramikens hus i Strängnäs och Skeppsta hytta vid väg 223 mellan Mariefred och Björnlunda ligger inom en radie av 20 km från Grafikens hus i Mariefred.

På dessa tre platser har man denna vår tagit Goethes färglära och de tre grundfärgerna blått, rött och gult som utgångspunkt för tre utställningar: den blå i Grafikens hus, den röda i Keramikens hus och den gula i Skeppsta hytta. På varje ställe möter besökaren både grafik, keramik och glas, som också är till salu, och kan dessutom få i sig en matbit.

”Färg” i Grafikens hus och i Skeppsta hytta fram till 20 april. I keramikens hus fram till 13 april 2008.

En genuin Söderkis

KRISTINEHAMN: Mest känd är han för sina böcker, av vilka några rent av gjort honom folkkär. Tänk bara på ”Vem älskar Yngve Frej?” eller ”En vandring i solen”. Men hans konstnärliga bana började faktiskt på Konsthögskolan i Stockholm, där han studerade för Sven X-et Erixson och därefter etablerade sig som bildkonstnär och illustratör i dagstidningar, tidskrifter och böcker – såväl egna som andras.

Nyligen bortgångne Stig ”Slas” Claessons motiv är ofta hämtade från staden – läs Stockholm och i synnerhet stadsdelen Söder – men han tecknade också landskap och ibland, men mera sällan, människor. Enkelt, precist och med reportagekaraktär förmedlar hans bildkonst en känsla, som ger liv och skärpa åt verken. Författaren Klas Östergren, som träffade Slas nästan dagligen, sörjer sin vän och konstaterar att Slas var en utomordentlig, storslagen och märkvärdig bildkonstnär med ett fantastiskt öga för människor och linjer, som man häpnade över.

I utställningen på Kristinehamns konstmuseum har man valt att fokusera på collage och teckning. Kontrasten mellan skimrande flock av färg i collagen och de känsliga, tunna linjerna i teckningarna utgör en spänningsfylld helhet.

”Stig ”Slas” Claesson” på Kristinehamns konstmuseum fram till 8 mars 2008.

Tid och minne

UDDEVALLA: Tag tillfället i akt att se sådana verk ur samlingarna, som inte ställts ut på årtionden, nu, när Yngve Brothén dragit in på Bohusläns museum och fått fria händer att plocka fram gamla konstverk och ställa ut dem tillsammans med sina egna målningar och installationer under temat ”Tid och minne”.

Utställningen ger plats åt många uttryck för varierande tekniker, måleri, objekt och video, som tillsammans bildar en drömsk melankolisk värld, där dåtid, nutid och framtid smälter samman.

”Yngve Brothén, avstånd/mellanrum” på Bohusläns museum fram till 24 mars 2008.

Och så är det 50-årsjubileum

STOCKHOLM: Den 1 maj 1958 öppnades Moderna Museet och har således hunnit få 50 år på nacken. Detta kommer att firas på flera sätt, bland annat genom tre stora utställningar med verk av etablerade konstikoner som Andy Warhol och Max Ernst, som avlöser varandra i stora utställningssalen. Den tredje satsningen utgörs av en serie koncentrerade utställningar, som speglar museets tillkomstperiod ur ett internationellt perspektiv. Dessutom öppnar i maj ”Pontus Hulthéns Visningsmagasin”, i syfte att göra framför allt donationer tillgängliga för både publik och forskare.

Mycket mera händer under jubileumsåret. Till exempel lanseras ”Historieboken”, som berättar om de 50 åren och om museets roll i konstlivet och samhället. Och den amerikanska konstnären Barbara Kruger skapar i maj ett väggbaserat verk för museet.

För att ha råd med denna satsning på cirka 20 miljoner kronor måste man gräva djupt i plånboken, men enligt chefen, Lars Nittve, har museet sparat under åren, så den ska inte äventyra den fortsatta verksamheten, bland annat ”Det andra Önskemuseet”, det som ska medverka till att få en bättre balans mellan kvinnliga och manliga konstnärers verk. Kostnaden har beräknats till 50 miljoner kronor. Hittills är 30 miljoner på plats, så det fattas bara (!) 20. Men optimismen är stor, och man räknar med att under år 2008 få in den resterande summan.

”Andy Warhol – andra röster, andra rum” fram till 4 maj. ”Eklips – konst i en mörk tid” från 31 maj till 24 augusti. ”Tid & plats: Rio de Janeiro 1956-1964” fram till 6 april. ”Tid & plats: Milano-Turin 1958-1968” 1 maj till 7 september. ”Tid & plats:Los Angeles 1958-1968” från 4 oktober till 6 januari 2009.

Från klassicism till nationalromantik och Jugend

SKARA: Som många andra konstnärligt begåvade svenskar och svenskor begav sig Agnes de Frumerie (1869-1937) i slutet av 1890-talet ut i världen för att studera vidare. Vägen gick först till Berlin och Italien och sedan till Paris, där hon vistades medelst ett statligt resestipendium under åren 1892-1896 och 1893 gifte sig med den 20 år äldre kaptenen, med.dr. Gustaf de Frumerie. Med undantag för en kortare vistelse i Sverige under första världskriget stannade hon där fram till 1923. Till skillnad från de flesta andra av tidens kvinnliga konstnärer utgjorde hennes äktenskap inga hinder för fortsatt konstnärligt arbete.

I sina tidiga arbeten anslöt hon sig ganska nära till den romantiska salongsskulpturen och arbetade gärna med rörande och något patetiska ämnen. Men efter att hon introducerats hos den store skulptören Auguste Rodin präglas hennes verk av hans impressionistiska stil med en mjuk, ofta endast antydd och målerisk modellering och böljande kurvatur. Rodin hade gjort ett outplånligt intryck på Agnes, och hon skrev att hon blev ”fullkomligt tagen och kände djupt att han var mästaren.”

Makarna de Frumerie hade anpassat sig väl i det parisiska konstlivet och umgicks i de aktuella konstnärskretsarna, som både omfattade nordiska och franska konstnärer. Till deras hem kom till exempel August Strindberg, som uppenbart trivdes med att diskutera kemi och fysik med Gustaf, njöt av pianisten Sophie Kjellbergs (Agnes mamma) pianospel och goda mat och – hör och häpna – till och med hjälpte till med disken!

Agnes blev mycket smickrad, när hon fick i uppdrag att skulptera en byst av Strindberg, och själv blev han så förtjust över resultatet att han skrev: ”Jag har sett hundra porträtt av mig och frågat; - är detta jag? - jag har endast sett en byst av mig om vilken jag sagt: - så skulle jag vilja se ut!”

Trots en till synes välordnad, borgerlig och välbeställd tillvaro blev Agnes de Frumeries liv ingen dans på rosor: Lantbruksingenjören Axel Uddman, hennes pappa, var alkoholiserad, föräldrarna skilde sig och systern Alma dog i unga år. Och trots alla framgångar, diverse pris, diplom och medaljer var den svenska kritiken ljum och långt ifrån översvallande. Hon fortsatte emellertid oförtrutet att arbeta, flyttade 1923 tillbaka till Sverige och Stockholm, där hon etablerade en glasverkstad för att kunna experimentera med en nygammal glasteknik, pâte de verre, och skapade utsökta glasskålar och vaser med låg relief i skimrande pastellfärger.

Till Västergötlands museum testamenterade paret 1931 sammanlagt ett 1 000-tal verk: skulpturer, glaskonst, målningar, teckningar mm och här finns en mindre, permanent utställning om Agnes de Frumerie och hennes pionjärarbete inom glaskonsten.

”Agnes de Frumerie – konstnär och glaspionjär” på Västergötlands museum tills vidare

Krig, som förändrat världskartan

STOCKHOLM: Den som tittar på Finlandskartor över tiden slås av de många olika gränsdragningarna: få eller kanske alls inga andra länder i världen har ändrat skepnad så ofta under århundradena.

För två hundra år sedan var Napoleon på krigsstigen och många europeiska stater stod på hans önskelista. Även om han var en genialisk politisk och militär begåvning fick hans armé, som inte alls var rustad eller tränad för krig på de ryska vidderna, inleda ett förnedrande återtåg från Ryssland 1812 – och den napoleanska eran fick sitt slut. Men dessförinnan, vid fredsmötet i Tilsit 1807, hade Napoleon kommit överens med både Ryssland och Preussen om att inleda en handelsblockad mot England och att tvinga både Danmark och Sverige att ansluta sig till blockaden, vilket fick till följd att britterna anföll Köpenhamn 1897 och att ryssarna krigade mot svenskarna 1808-1809.

1808 gick ryssarna över gränsen till Finland, som i mer än 600 år hade varit en del av Sveriges rike, varefter dessa två länder tvingades att gå skilda vägar. Och inte bara Finlandskartan utan hela Europakartan ritades om.

Relationerna mellan Finland och Sverige har sedan dess varit både täta och betydelsefulla, och Armémuseum vill med vårens utställning ge en återspegling av vår gemensamma historia genom att visa bland annat ett slagfält i full skala, jordfynd från slagfälten i Sverige och Finland och många andra spännande föremål från krigen i Norden och på kontinenten.

”Sveriges sista stora krig … Napoleonkrigen och förlusten av Finland” på Armémuseum tills vidare.

Elektroniska sopor

NORRKÖPING: Under en längre tid har sopor varit på tapeten – inte minst i Neapel. På Arbetets museum handlar det också om sopor, men här om elektroniska sådana: gamla datorer, mobiltelefoner, batterier, kablar, kameror och annan liknande utrustning, som lämnats till förbränning. Men alla dessa uttjänta föremål hamnar inte alltid i ugnen utan skeppas – illegalt – till utvecklingsländer för återvinning.

Den brittiska fotografen Sophie Gerrard har under en månad under 2006 rest runt i Indien, världens största mottagarland av elektroniskt avfall, och dokumenterat hur man på slutstationerna hanterar detta giftiga avfall, som skapar stora problem – inte enbart för den som avlägsnar plasten för att komma åt metaller som koppar, guld och tenn, utan även för andra människor, för djuren och för naturen.

Det är första gången Sophie Gerards porträtt och miljöbilder, tagna på olika återvinningsstationer i Indien, visas i Sverige.

”E-Wasteland” på Arbetets museum fram till 2 mars 2008.

Före e-postens intåg

STOCKHOLM: Nog kommer det att bli tråkigare för alla och besvärligare eller rent av omöjligt för forskare och andra historiskt intresserade framöver, när mer och mer korrespondens sker elektroniskt. Men från tiden före slutet av 1990-talet finns på Kungliga Biblioteket en mängd intressanta brev från och till berömda personer. En av dessa är Nobelpristagaren i litteratur (1909) och första kvinnliga ledamoten av Svenska Akademien Selma Lagerlöf (1858-1940), som var en flitig och hängiven brevskrivare. Över 40 000 brev till henne finns bevarade på Kungliga Biblioteket.

I år är det 150 år sedan hon föddes på Mårbacka i Värmland och det vill Postmuseum fira med en stor utställning av både brev och kuvert från hela världen. En del är inlånade från Kungliga Biblioteket, en del härstammar från museets egna samlingar.

”Selma Lagerlöf och alla dessa brev” på Postmuseum från 5 april till 14 september 2008.

Vårens stora satsning

STOCKHOLM: Det vattnas i mun och ha-begäret växer, när man ser tjugo kvinnliga silversmeders kreationer, smycken som designats till en rad färgstarka medsystrar. Varje smed har skapat ett speciellt smycke till en känd eller okänd kvinna, som hon länge beundrat, tyckt om eller varit nyfiken på. Att arbeta med en speciell person som inspiration är utmanande och stimulerande för kreativiteten.

I vårens utställning, som öppnas på internationella kvinnodagen, visar konstnärerna hur ett smycke kan förstärka en stark personlighets utstrålning och lyfta fram nya sidor hos bäraren, vars temperament, humor och annan personliga framtoning får avgöra vilken typ av smycke, som passar bäst för just den personen: armring, brosch, halssmycke eller ring.

I anslutning till utställningen utges en bok med bilder på de kvinnor, som smyckena är avsedda för. Dessutom kan man läsa om vilka tankar som styrt konstnärerna i deras arbete, och var och en av smederna berättar om sitt val av förebild och om vad man tagit fasta på i skapandet av ett eller flera smycken till just den personen.

”Kvinnliga former” på Nutida svenskt Silver från 8 mars till 2 april 2008.

Sydafrika och Sverige i samarbete

UMEÅ: I ”Friendly Takeovers”, ett gemensamt kulturutbytesprojekt mellan Johannesburg Art Gallery och Bildmuseet i Umeå, har man arbetat fram ett program på temat ”Urban Concerns”, som handlar om stadsrummets förändring och utveckling, om invånarnas upplevelse av sin stad och deras tankar kring det offentliga rummet.

Från Johannesburg kommer den sydafrikanska konstnären Sharlene Khan med två arbeten, som med utgångspunkt i gatulivet tar upp frågeställningar kring informella ekonomier, invandring, främlingsfientlighet och rasism.

Medverkar gör också den danska grafikern Pulsk Ravn och den svenske arkitekten Johan Carlsson med en platsspecifik rumslig gestaltning, ”The Hub”, som är en mötesplats för information och dokumentation om kulturutbytesprojektet. Denna duo genomför också ett affischprojekt, ”Public Notes”, i syfte att kartlägga hur boende i Umeå ser på sin miljö. Här kan man också ta del av hur invånarna i Johannesburg uppfattar sin stad.

“Urban Concerns” på Bildmuseet fram till 9 mars 2008.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 1, februari 2008 årgång 23