Bokspegeln

På tröskeln till den moderna tiden

Karl Johantiden är en period mellan ett stort förflutet, den gustavianska eran, och en dynamisk framtid, industrialismens och demokratins framväxt. Förlorandet av Finland, en integrerad del av nationen var en förlust som inte kompenserades av det mera självständiga och nationellt sinnade Norge. Men ändå är det en stor period, om man ser till litteraturen med giganter som Tegnér, Geijer, Atterbom, Almqvist, Wallin, Franzén och många andra. Vetenskapen gjorde enorma framsteg även under förra delen av 1800-talet, och framför allt jordbruket utvecklades kraftigt under de stora skiftenas tid. Femte bandet av Signums Svenska Kulturhistoria har alltså en spännande brytningstid som ämne.

Men även om litteraturen lyser med sin frånvaro, är det ändå en spännande och innehållsrik volym. Man kan invända att litteraturen finns behandlad i många andra lättillgängliga verk, så förlusten känns inte särskilt svår. I stället känns det viktigare att ämnen som religionen i väckelsens århundrade, universitet och skola i folkskolestadgans era och den moderna pressens födelse behandlas i omfattande och stimulerande avsnitt. Det mest intressanta kapitlet har rubriken ”En symbol för det moderna” och handlar om statistikens framväxt, en modevetenskap i tiden. Den har inte bara skapat en ny typ av kunskap och underlag för beslut – den har också drivit på utvecklingen inom politik och näringsliv.

Några kapitel om lite mera udda ämnen stimulerar fantasin och läslusten. Resor och kulturturism är ett av dem och andra har rubriker som ”Bilder i färg för barn”, ”Minnesalbumens historia”, ”Amatörerna och konsten” och ”Jaktens förvandlingar”. Så nu väntar vi med stigande förväntan på nästa band i detta heroiskt väldiga verk. GH

En fruktansvärt lustig tråkig man

Det känns som i går men det är faktiskt mer än 20 år sedan epoken Hasseåtage gick ur tiden. Nu verkar det vara dags för en summering. För en tid sedan kom den mastodontiska volymen Hasse & Tage av Staffan Schöier och Stefan Wermelin (KV 2005-4), och nu föreligger två uppföljare.

Klas Gustafson har skrivit två uppmärksammade biografier över Beppe Wolgers (KV 2004-2) och Cornelis Vreesvijk (KV 2006-4) och nu har han kommit fram till den som ligger mig allra mest om hjärtat: Tage Danielssons tid (W&W). Inte bara för att jag rent fysiskt följt i hans spår från läroverket i Linköping via Östgöta Nation i Uppsala och ut i livet. Utan också för att han tillsammans med Hasse stått för så mycket, som jag ansett vara väsentligt i livet: humor, allvar, medkänsla och medvetenhet. Allt detta samlat i det jag anser vara det märkligaste och största som framförts från någon scen: Sannolikhetsmonologen, som jag hade lyckan att uppleva på Cirkus den allra första gången.

Mycket i boken är välkänt för oss, som intensivt följt hela Tages karriär, men det är värdefullt att få det återgivet mera ordnat och systematiskt, så att man påminns om sådant som finns någonstans i minnet men ändå inte är framme varje dag. Man läser och kommer ihåg och gläds och minns. Vi visste alla att han var en anspråkslös person trots alla framgångar, men inte att han dessutom var skygg och tillbakadragen. Därför är det hemskt att läsa om det, som verkar ha varit ett veritabelt våldförande på honom: Lasse Holmqvists enlevering till ”Här har du ditt liv”. Han höll masken, och vi alla njöt – omedvetna om detta – av att lära känna nya sidor av en älskad och beundrad personlighet.

Klas Gustafson har återigen lyckats ge en spännande och väldokumenterad biografi över en av våra stora underhållare.

Hasse & Tage, Från äppelkrig till vargatid av Ulf Mårtensson (Kabusa Böcker) berättar om de båda kompanjonernas filmäventyr med fokus på ”Tomelilla – alltings ursprung”. Det är en rapp och initierad skildring av tillkomsten av de många filmerna och med massor av bilder från livet framför och bakom kameran. Statister och kändisar tryfferar framställningen med minnen från inspelningar av de båda regissörerna, som kunde hålla ordning och reda utan att vara demoner. I stället hade de – och i synnerhet Tage – en sällsynt förmåga att skapa trivsel och värme kring tagningarna av klassiker som Äppelkriget, Ägget är löst eller Den enfaldige mördaren. GH

Vid Monets näckrosor

Sedan många år lever vi vid Monets näckrosdamm i Björn Wessmans stora målning, som dominerar vårt vardagsrum. Där finns ett djup i många bemärkelser men också en sällsam färgglädje, som bottnar djupt i själen. Ett dramatiskt fjällandskap, stort som en tändsticksask, bildar en pendang till de fyra kvadratmetrarna färgkaskader i blått och grönt. Mini-tavlan var utgångspunkt i ett tv-samtal, vi förde för många år sedan.

Jag har försökt följa hans måleri under åren men är ändå förvånad och överraskad när jag studerar hans jättevolym Mänga (Bokförlaget Arena), fylld med färgexplosioner skapade av en kolorist av Guds nåde. Bland annat i vårt tv-samtal påstod jag att många målningar hade motiv från norrländska fjäll och myrar. Då förnekade han att han överhuvudtaget varit i Norrland. Men nu har han varit där – överallt – och det, som förr var mera nonfigurativa färgkonstellationer, har nu mer och mer utvecklats till föreställande landskap. Men fortfarande är de häftiga och expressiva färgsammanställningarna hans signum.

Men vad betyder titeln på boken? Bland många poetiska, suggestiva och meditativa texter bland bilderna hittar jag följande förklaring:

Mänga; är ett ord som satt sig djupt i min skallbas.
För mig rymmer det mångfald, fyllnad, mättnad.
Pigment som får styrka, massa som får form.
Liksom bilder sedimenterar sig orden i oss.

Fråga Bengt af Klintberg!

Kulturens Världs läsare har ett unikt privilegium, nämligen att ha tillgång till landets ledande expert på folkminnen, Bengt af Klintberg. Tyvärr är det alltför få som utnyttjar detta men man kan hoppas att hans bok Folkminnen (Atlantis) kan inspirera våra läsare att komma med egna obesvarade frågor!

Boken har fått sin titel från det populära radioprogram, som Bengt af Klintberg sände under nästan femton år tillsammans med Christina Mattsson. Det sändes för sista gången nyårsafton 2004. Programmen byggde på insända frågor, och inriktningen var att inte ta upp gamla och väl kända fenomen utan att ha som princip att i första hand välja sådant, som programledarna inte kunde eller kände till. Fräschören i programmen blev påtaglig genom att det var nya och moderna frågor som ventilerades och som krävde efterforskningar. Ofta bidrog lyssnarna med unika upplysningar.

I boken ges mängder med festliga, roliga, bisarra och ibland också allvarliga och gripande inblickar i helt vanliga människors vardag. Många egendomliga och svårförståliga bruk får sin förklaring som seden att sätta påskvippor på buskar utomhus. Detta emanerade från husvagnsfolket, som inte hade plats för riset inomhus. Ett annat exempel är den stora brevskörd, som kom in i samband med en fråga om människor som blivit levande inmurade i byggen. Den tragiska historien med lyckligt slut om de båda fotlösa flickorna, som kom bort i snöstormen, känner jag mycket väl till. Min far har till och med berättat om dem i en bok. Lövhögarna, som hyser smitta, som ger barnförlamning, var levande i min barndom, men saknar aktualitet sedan ett halvsekel, då vaccinet utrotade denna hemska farsot.

Exemplen kan ges i det oändliga, men här kan jag endast ge rådet att läsa boken och/eller skriva till vår frågelåda, där Bengt af Klintberg ger svar, numera assisterad av vår eminente tecknare Fibben Hald!
GH




Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 2, maj 2008 årgång 23