Kulturspegeln

Unikt silversmide

GÖTEBORG: Hon föddes i ett zigenarläger för 82 år sedan, miste sin mamma vid sex års ålder, gick bara två år i folkskolan, men tog igen bristen på utbildning genom att gå på folkhögskola – hennes första stapplande steg mot den hägrande utbildningen till silversmed på Konstfack, som hon avslutade när hon nyss fyllt 40 år.

Att Rosa Taikon blev silversmed beror på en tragedi i familjen. Hennes pappa, som före den ryska revolutionen försörjt sig och familjen genom att spela, sjunga och dansa på Bolsjojteatern i Moskva, kom som flykting till Sverige 1917. Han fortsatte att uppträda och drev också ett tivoli med 60 anställda. Dessutom ägnade han sig åt att skapa silverarbeten åt familjen och vännerna – han var den siste silversmeden bland de svenska romerna. Tanken var att Rosas bror, Paul, skulle föra traditionen vidare, men han mördades 1962.

För att detta tusenåriga hantverk inte skulle dö ut, beslöt sig Rosa Taikon att anta utmaningen – även om det blev en lång resa innan hon lärde sig den komplicerade filigran-tekniken, en teknik med uråldriga anor från Mellanöstern. Man tvinnar, flätar och vrider tunna silvertrådar till olika mönster och löder små silverkulor på underlaget. Det krävs både känsla för materialet, fingerfärdighet, uthållighet och styrka för att åstadkomma dessa utsökta smycken, som allt flera – även icke-romer – sätter värde på att äga.

Hennes konsthantverk utgör ett kulturarv med rötter i den indiska kultur, som romerna ursprungligen tillhörde, och som formats och utvecklats under lång tids utsatthet i ett Europa, som inte tillät bofasta romer. Men denna enda kvarlevande romska silversmed har tagit revansch genom sin skicklighet, och hennes verk har visats på åtskilliga utställningar världen över.

”Rosa Taikons smyckekonst” på Röhsska museet fram till 28 maj 2008.

Bara för en dag – så passa på!

LITE ÖVERALLT: Förra gången detta arrangemang ägde rum var 2004, och succén var given: inte mindre än 52 000 personer besökte de kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer, som i vanliga fall inte är öppna för allmänheten – fast de egentligen tillhör oss alla.

Det är Statens fastighetsverk, som på 27 ställen runtom i Sverige, från Norrbotten till Skåne, gläntar på dörren och släpper in oss i kända och okända rum. Syftet är att öka kunskapen om vårt gemensamma kulturarv och skapa större förståelse för vikten av att känna till historien samt visa, hur man bevarar och tar hand om de absolut finaste kulturbyggnaderna i landet.

”Hemliga rum” lite överallt, endast lördagen den 24 maj klockan 11-16 med fri entré. Närmare information på telefon 08-696 76 00, www.sfv.se eller lokalpressen.

Efter freden i Roskilde

MALMÖ: Det danska riket krympte åtskilligt efter Sveriges seger i kriget 1657-58. Inte nog med att danskarna förlorade två norska provinser utan också Skåne, Blekinge, Halland och Bornholm. Franska och engelska medlare ställde också som villkor att danske kungen, Fredrik III, förband sig att förhindra fientliga flottor från att passera genom Bälten och Öresund. Och kanske minst lika viktigt att utvidga Sveriges frihet från öresundstull.

Det var givetvis en nesa för danskarna, som redan genom det skånska kriget 1675-79 under Kristian Vs regeringstid förgäves försökte ta tillbaka det förlorade svenska landskapet. Karl XI kunde sitta lugnt i slottet Malmöhus.

Spelade det någon roll för bönder, borgare, adel eller präster om Skåne var danskt eller svenskt? Om man levde under en dansk eller svensk kung? Sannolikt inte – det viktigaste var då, precis som idag, att få leva i fred och få utföra sina vardagliga sysslor utan rädsla för krig.

Utställningen på Slottsholmen berättar historien om 1600-talets skånska krig, om hur man förde krig och försvarade sig samt ställer frågan: hade det kunnat gå annorlunda och hur hade utvecklingen i så fall blivit?

”På kungens order” på Slottsholmen tills vidare.

Glasfrosseri

MÄRSTA: För tionde året i rad vallfärdar glasälskare till den praktfulla Stenladugården på Steninge slott för att njuta av framstående glaskonstnärers spännande sommarutställning.

Själva slottet, som ritades av den kände arkitekten Nicodemus Tessin d.y. i barockstil, färdigställdes 1705, och 1873 lät dåvarande ägaren, friherre von Otter, färdigställa Stenladugården. 1969 byggnadsminnesförklaras slottet och sedan var det Stenladugårdens tur 1979, samma år som de nuvarande ägarna, Linn och Atle Brynestad, förvärvade Steninge slott. Numera finns också ett kulturcenter, invigd 1999 och inrymd i Stenladugården, som fram till mitten av 1970-talet användes som kostall.

Numera finns minsann inga kor där, utan på nedre botten en butik med allehanda läckerheter – allt från glasprodukter, tillverkade i den egna glashyttan, till bröd, sylt, marmelader, slottshonung och gammaldags godis med mera. Och på andra våningen ett magnifikt galleri på 1 500 kvadratmeter med ljus, trä och rymd – och så, förstås, sommarutställningen.

”Steninge World Exhibition of Art Glass 2008” på Steninge Slott från 9 maj till 14 september 2008.

Rida, rida ranka

GRIMSLÖV: De flesta, både i Sverige och utomlands, känner till ”Lilla gubben”, Pippi Långstrumps prickiga häst i filmerna från 1970-talet. Men inte många känner till att den härstammar från Huseby Bruk, där det i mitten av 1900-talet fanns inte mindre än 200 hästar, bland dem det prisbelönade avelsstoet Arabella, som blev mamma till denna fina skimmel till filmstjärna.

Huseby har en lång och anrik hästhistoria, så det faller sig naturligt att bruket satsar på just hästar denna sommar. Här visas bland annat gamla paradvagnar, slädar, seldon och eleganta ridutrustningar. Men besökaren får dessutom möjlighet att titta på shetlands-ponnies, ardennerhingstar, distriktsmästerskap i skogskörning och SM i plöjning.

Och givetvis finns alla barns önskeleksak för hundra år sedan, gunghästen, på plats. Dessutom gung- käpp- och karusellhästar, inklusive kungliga gunghästar och liknande antika rariteter.

”Hästen på Huseby” från 17 maj till 12 oktober 2008.

Högklassiga fotografier

GÖTEBORG: Lär känna gotlandsfödde mästerfotografen med det egendomliga, exotiska, ryskklingande efternamnet Smoliansky, vars verk visas dels på Hasselblad Center, dels på Elite Park Avenue Hotel.

Trots att Gunnar Smoliansky är en av vår tids mest betydelsefulla svenska fotografer, är hans verk, konstigt nog, inte särskilt kända utanför Sveriges gränser. Ett av syftena med centrets satsning är att försöka ändra på detta förhållande genom att för första gången visa foton ur hela hans produktion i ett sammanhang.

Från 20-årsåldern har Smoliansky ägnat sig åt fotografi, först som industrifotograf och senare som frilans. Han stimulerades av den världsberömde svenske fotografen Christer Strömholm att fortsätta med den lugna poetiska stilen, som han tillämpar än idag. Hans bilder visar vardagliga händelser med alla små detaljer, som vi andra oftast inte alls märker. Genom hans sensualitet, estetik och skarpa blick får vi en chans att se och minnas.

I samband med utställningen utges en monografi över Gunnar Smolianskys fotografiska verksamhet: ”One Picture at a Time”, Steidel förlag.

”Gunnar Smoliansky. En bild i taget” på Hasselblad Center och Elite Park Avenue Hotel fram till 1 juni 2008.

Äntligen!

ISHØJ: Nu, efter två år av byggarbete, slår Arken upp dörrarna till en 5 000 kvadratmeter stor utställningssal, där såväl klassisk som modern konst ställs ut. På samma gång sätts större fokus på samtidskonsten genom separatutställningar och en permanent utställning av samlingarna.

Den klassiska delen har temat ”Skagenmålarna”, vars välkända skildringar av både vardag och fest av många uppfattas som autentiska vittnesbörd om livet och skönheten i en svunnen tid i ett litet fiskarsamhälle längst norrut i Danmark. Men också ett samhälle för konstnärer, en plats, där mötet mellan två hav, Kattegatt och Skagerak, skapar ett alldeles unikt ljus.

Dock, skenet bedrar. För hit, till den lilla jylländska ”hålan” kom etablerade, sofistikerade storstadskonstnärer och kastade glans över den gammalmodiga, hårt arbetande fiskarbefolkningen – konstrasterna är påtagliga. Genom att titta bakom kulisserna vill museet visa vad som är sanning och vad som är myt och avslöja hur skagenmålarna i själva verket iscensatte både sig själva och omgivningarna.

Dessutom har man skapat en unik Damien Hirst-sal. Hirst är en av dagens internationella konstscens mest betydelsefulla konstnärer. Tio centrala verk presenteras, bland annat ett på över åtta meter, ”The Four Elements”, som består av fyra färgstarka målningar försedda med äkta fjärilar.

”Skagenmålarna – i nytt ljus” fram till 1 juni 2008 och ”Damien Hirst” på Arken tills vidare.

Idyll femton minuter från Slussen

NACKA: Man tar Saltsjöbanan till Saltsjö-Duvnäs, promenerar en bit bredvid den glittrande fjärden och hamnar snart på Duvnäs gård, där konstnären Olle Nyman arbetade och bodde tillsammans med sin syster Kajsa. De har skapat en kulturstiftelse och bostaden har omvandlats till museum – ett unikt konstnärshem med vackra interiörer.

I ateljén arrangeras varje år sommarutställningar, och i år är förste man ut en kvinna, Astrid Sylwan. Hon avlösas av konstnärerna Jan Albert Carlsson och Karin-Maria Jönsson i augusti.

Förutom dessa sommarevenemang kan besökaren i den gamla ateljén ta del av målningar, teckningar och skulpturer av förre ägaren, Olle Nyman, och äta en bit i hans före detta skulpturverkstad, som numera inhyser ett café.

”Astrid Sylwan” fram till 10 augusti och ”Jan Albert Carlsson och Karin-Maria Jönsson” från 14 augusti till 28 september 2008 i Olle Nymans ateljéer och konstnärshem.

Kärlek eller realism?

STOCKHOLM: I bortåt två tusen år har vi hört att ”Störst av allt är kärleken” – men det är en biblisk sanning med modifikation. Ända in i våra dagar instiftas äktenskap på helt andra och mera krassa grunder – kanske inte så tydligt i Väst, men desto oftare i resten av världen.

När den omåttligt rike Wilhelm Kempes dotter, Wilhelmina, blev giftasvuxen på 1860-talet var det en tid, då borgar- och överklassen mycket aktivt lade sig i valet av sina barns tillkommande. Det gällde att hitta en make/maka inom de ”rätta” kretsarna, både för att bibehålla den sociala statusen och för att garantera ekonomisk trygghet för paret. En rent praktisk angelägenhet, som gynnade hela familjen.

Men det kunde faktiskt slumpa sig så, att kärleken kom med i bilden, så som fallet var, när Wilhelmina träffade greve Walter von Hallwyl, som hon gifte sig med 1865. Alla var nöjda: hon blev grevinnan Wilhelmina von Hallwyl, han blev delägare i Ljusne-Voxna, ett av Sveriges mest framgångsrik företag, och – sen levde de faktiskt lyckligt till sina dagars ände.

”Wilhelminas bröllop”på Hallwylska Palatset fram till 22 juni 2008.

Möte mellan 1800- och 1900-tal

STOCKHOLM: Här blandas det friskt, när Fredrik Söderberg, född 1972, tar avstamp i såväl Carl Larssons (1853-1919) verk som populärkulturens. Det handlar inte om vanligt collage, men ändå utgör hans arbeten en sorts sammanflätning av olika källor. I hans akvareller, oljemålningar och miniatyrmodeller finns fragment från den nordiska mytologin, fotografier från spiritistiska sammankomster och välbekanta högtider. Resultatet blir drömlika scenarier, som lyfter fram det mystiska i vardagen.

Med Carl Larssons skisser och illustrationer som bakgrund – många av dem förarbeten till monumentalmålningar – tar Söderberg fasta på ett nyvaket intresse för sökandet efter någonting bortom en rationell världsbild.

Att utställningen blev till beror på Curatorn Elisabeth Millqvists nyfikenhet. Hon ville undersöka ”varför det år 2008 kryllar av häxor, schamaner och offerriter i konsten. Det ledde till en djupdykning i Fredrik Söderbergs konstnärskap, eftersom har arbetat med en närliggande motivvärld de senaste tio åren. I hans konst finns flera parafraser på Carl Larssons motiv. Jag ville lyfta fram den referensen och se en Carl Larsson som känns aktuell idag. Så hamnade samtida fantasy bredvid den nationalromantiska sagovärldens dunkla skogar.”

Magasin 3 presenterar över 40 verk av konstnärerna och tillsammans visar de det historiska intresset för samma laddade symboler i en värld av mytiska hjältar och övernaturliga fenomen under drygt hundra år.

”Fredrik Söderberg & Carl Larsson” på Magasin 3 fram till 8 juni 2008.

Utanpåverk?

KÖPENHAMN: Alla vi konstintresserade, som tittat på tv-serien ”Auktionsrundan”, har lärt oss att värdet på ett konstverk bedöms inte enbart utifrån själva tavlan utan även från inramningen. Passar den till konstverket, är den tidstrogen eller har verket kanske hamnat i hel fel omgivning?

Ramens uppgift är inte bara att skydda och stabilisera konstverket utan den ska också framhäva det – faktiskt verka utan att egentligen synas. Under årens lopp har den existerat i det dolda, men nu har Statens Museum for Kunst satt fokus på detta viktiga ”utanverk” genom att plocka fram ett exklusivt urval och presenterar drygt 270 ramar från medeltidens altartavlor omkring 1300-talet via renässans-, barock- och rokokoramar till det rena konsthantverket i början av 2000-talet.

Dessutom finns det flera exempel på utställningen, där ram och tavla hänger ihop, där själva målningen fortsätter ut på ramen. Här har ambitionen varit att belysa det ibland underfundiga samspelet mellan konstnärens avsikt och innehållet i tavlan, exempelvis har Henri Matisse använt och bearbetat gamla renässansramar.

”Rammens kunst” på Statens Museum for Kunst fram till 7 september 2008.

I själva Verket

AVESTA: I över hundra år fram till mitten av 1900-talet förknippades Avesta med stålindustrin, men i och med nya, moderna processer sjönk kostnaderna för ståltillverkning, nya marknader öppnades och järnverket lades ned. Sen hände ingenting förrän 1986, då kommunen övertog byggnaderna och påbörjade en varsam renovering. Idag sjuder Verket av liv och av hallarna har man skapat ett mycket speciellt museum för industriminnen.

Dessutom anordnar man konstutställninger, i år två utställningar på temat ”Art & Industry” samt ”Coratia First Minute – den senare i samarbete med moderna museet i Zagreb – där besökaren kan uppleva interaktionen mellan denna säregna miljö och konstnärliga installationer med glas, ljud och ljus, video samt målning, skulptur, design och foto, skapade av konstnärer från Sverige, Frankrike, USA och Kroatien.

De små kan också få sitt i ”Barnens Avesta Art” med konstverkstad.

”Avesta Art 2008” på Verket fram till 31 augusti 2008.

Kommer du ihåg?

KNISSLINGE: Årets tematiska projekt på Wanås handlar om minnets betydelse. Här visas en internationell grupputställning med nyproducerade och redan existerande verk samt ett antal skisser, som behandlar några av Sveriges mest omdiskuterade offentliga minnesmärken, bland dem Kirsten Ortweds vinnande förslag till minne av Raoul Wallenberg, placerad i Stockholm.

Både i USA och Europa har intresset för det förflutna ökat, och ett tema som till exempel Förintelsen har aktualiserats och fått större plats i samhällsdebatten, samtidigt som nutida folkmord på flera platser i världen, bland annat i forna Jugoslavien, Rwanda och Darfur-provinsen, synliggjort svårigheten att lära av historien. Även konstnärerna har tagit intryck, och i den aktuella utställningen med fotografi, installationer, skulptur och videoverk utforskar ett tjugotal internationellt verksamma konstnärer detta ämne, som i vidare bemärkelse berör vårt kollektiva minne.

I samarbete med Lunds universitet arrangeras dessutom ett internationellt seminarium om gestaltning och tolkning av nutida minnesmärken den 26 september 2008.

”Förlust” på Wanås fram till 19 oktober 2008.

Glas för miljoner

VÄXJÖ: Här kan man njuta av hela Sveriges glashistoria. Tack vare generösa donatorer, både privatpersoner och ett 70-tal konstnärer, som arbetar med glas i egen regi, och i samarbete med Glasakademin har Smålands museum, Sveriges glasmuseum, kunnat växa med 300 kvadratmeter.

I den nya, permanenta utställningen ges besökaren numera möjlighet att se en heltäckande exposé över studioglasrörelsens/studioglasets framväxt och utveckling genom att det visas glas från samtida konsthantverkare och objekt från konstnärer och formgivare, som uttrycker sig i glas.

Men se upp! Det är mycket troligt att de många spännande föremålen kommer att ge mersmak. Se till exempel bara på bilden av Åsa Brandts finurliga, hopkedjade objekt härintill.

”Svenskt glas under sex sekler” på Smålands museum tills vidare.

Rörstrand gick i graven, men är återuppstånden

LIDKÖPING: Det blev bara två år i malpåse – sedan började det på nytt att surra av aktiviteter på Rörstrands porslinsfabrik, och idag ståtar man med att vara Sveriges mest moderna porslinsmuseum. Efter renovering har skolor och butiker flyttat in – och så, förstås – har porslinsmuseet återfötts.

Här visas kulturskatter från 280 års porslinstillverkning i Stockholm, Göteborg och Lidköping och berättas om de stora linjerna i Rörstrands porslinshistoria, om tillverkningen och om arbetslivet på fabriken. 1700-talets utsökta fajanser, 1800-talets dekorerade storserviser, praktpjäser, jugendgods, mossmajolika, funkisporslin och folkhemmets glada hushållsgods tronar i montrarna. Och från samlingarna på 15 000 föremål har man plockat upp popkeramik, mormors söndagsporslin, massvara, art déco och 1980-talets yuppiekeramik.

”Nya Rörstrand Museum” tills vidare.

Kul att veta

STOCKHOLM: En av världens mest avbildade kvinnor är jungfru Maria, ett ideal och den mest ouppnåeliga bilden av kvinnlighet och moderskap. Den 20 september 2008 öppnar Historiska museet utställningen ”Maria – drömmen om kvinnan”, men redan nu tar man ett annorlunda initiativ genom att inbjuda allmänheten till en förhandstitt både på museets unika samling av Mariaskulpturer men också – och här kommer det nya greppet – på själva tillblivelsen av höstens utställning.

Det är lite likt det Karin Boye skrev: ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.” För tänk, så spännande att få möjlighet att se en utställningsproduktion ta form och att delta i den process, som museifolket lever med varje dag, bland annat sammanträden med diskussioner om olika vägval och beslut, kompromisser, prioriteringar och idéer.

Musiken är och har alltid varit intimt förknippad med jungfru Maria, så lagom till ”Maria – drömmen om kvinnan” kommer Eva Dahlgren att komponera och skriva en ny sång.

”Utställningsarbete pågår” på Historiska museet fram till 3 augusti 2008.

Kinesiska rariteter från Turkiet

STOCKHOLM: Sultanerna under 1300- till 1400-talen i det osmanska riket hade både rikedomar och god smak – två saker som tyvärr inte alltid följs åt. De fattade tycke för kinesiskt porslin och importerade exklusiva pjäser från Kina, som hade monopol på porslinstillverkning under 1 000 år, ända in på 1700-talet, då de första framgångsrika kopiorna började göras i Europa.

Denna handel mellan öst och väst var gynnsam och påverkade givetvis bägge parterna och ledde fram till skapandet av det blåvita porslin, som idag är känt över hela världen och som framställs än idag, exempelvis de danska serviserna ”Måsen” och ”Musselmalet”.

Trots att Konstantinopel var osmanernas huvudstad och sultanernas huvudsäte, kan världens finaste och mest berömda samlingar av tidigt kinesiskt blåvitt och celadonporslin inte visas för allmänheten i Istanbul. Risken för jordbävningar är helt enkelt för stor, så dyrbarheterna förvaras i källardjupen i kartonger, inbäddade i frigolit. Men Topkapi palatsmuseum och Museet för turkisk och islamsk konst anser tydligen att Sverige är en säker plats och har beviljat ett av sina extremt sällsynta lån av totalt 25 praktföremål från 1300-1400-talen.

”Blåvitt” på Medelhavsmuseet fram till 15 augusti 2008.

En ny familjemedlem

ÖSTERSUND: Nu har Färgfabriken i Stockholm fått tillökning och öppnat en filial i Jämtland. Och vad passar väl bättre än att använda de lokaler, som stod tomma efter nedläggningen av flera regementen, till en konsthall? Dessutom växer Östersund så det knakar: privata företag och statliga myndigheter flyttar dit och det är ingen tillfällighet att Färgfabriken Norr hamnat i de vackra före detta regementsbyggnaderna i just stadsdelen Norr, den nya företagsbyn.

I invigningsutställningen deltar ett åttiotal väletablerade konstnärer, och precis som ”föräldern” i Stockholm satsar man inte enbart på utställningar utan också på workshops med teman, som berör lokalbefolkningen, här till exempel projekteringen av en stor konferens- och hotellanläggning.

”Teleport Färgfabriken” på Färgfabriken Norr fram till 31 augusti 2008.

Grannsamverkan

BLEKINGE: Sveriges grannar på andra sidan Östersjön har kommit närmare. Det började med Järnridåns fall och nu senare efter att de blivit medlemmar i EU – naturligtvis inte geografiskt, men väl mentalt. Vi är nyfikna på våra östliga grannar och intresserade av att lära känna både människorna och deras kultur, och allt fler resor går numera från Sverige till Baltikum och Polen.

Denna sommar går en mycket speciell resa dock också åt andra hållet, när polska samtidskonstnärer besöker Blekinge för att med sina vardagliga, poetiska, fantastiska, sociala, engagerande, humoristiska, rumsliga, politiska utblickar och perspektiv verk inbjuda oss till spännande möten på olika platser i Blekinge: Blekinge museum, Karlskrona konsthall, Marinmuseum, Johannesbergs förskola, Karlshamns konsthall (till och med 6 juli), Ronneby kulturcentrum, Östra piren (utomhus), i deltat på högskolan och i stadskärnan i Karlshamn.

Projektet handlar inte om att visa på nationella eller kulturella likheter/olikheter utan konsten själv står i fokus, och mot bakgrund av de olika platsernas identitet har olika teman arbetats fram. Trots kommunismens tvångströja har kulturen alltid spelat en stark och sammanhållande roll i det polska samhället, vilket tydligt märks när den polska konsten numera är fri att blomstra utan politiska och nationella förpliktelser.

”Grannar – Sasiedzi” i Blekinge enligt ovan från 14 juni till 31 augusti 2008.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 2, maj 2008 årgång 23