Kulturspegeln

ENFANT TERRIBLE

Köpenhamn: Mycket medvetet sökte han att provocera tidens borgerlighet, inskränkthet och dubbelmoral. Resultatet blev skandaler, beslag och utställningscensur. Men for honom var experimenten och provokationerna aldrig ett mål i sig. Han hade istället ambitionen att tala direkt till åskådaren genom att skapa verk, som kunde frilägga människans innersta natur och vars undergrävande kraft kunde revolutionera den samhälleliga verkligheten och därmed ändra den till det bättre.

I motsats till många av sina samtida kollegor lät sig Wilhelm Freddie (1909-1995) inspireras av nya strömningar på den internationella konstscenen och blev en av surrealismens huvudfigurer i både Norden och övriga Europa.

Med mera än 130 originalverk och reproduktioner av flera, som gått förlorade, presenterar Statens Museum for Kunst samtliga sidor av konstnärens livsverk: måleri, collage och skulptur, men även mera okända verk ur hans produktion visas, nämligen arbetet med film, balett, klädesdesign, fönsterutsmyckningar och happenings. Utställningen ger en helt ny bild av denne notoriske själviscensättare, som från början till slut hade experimentet som förste prioritet och som ständigt sökte nya och totalt egna vägar. Hans egensinniga duster med centrala områden i människans existens var nyskapande och framstår som både friska och uppkäftiga.

”Wilhelm Freddie. Stik gaflen i øjet” på Statens Museum for Kunst från 28 februari till 1 juni 2009.

AVGÖRANDE FASER I LIVET

Uppsala: Du, som läste bokspegeln i Kulturens Värld nummer 2008-4, fick en gedigen introduktion till den aktuella utställningen på Upplandsmuseet: ”Livets steg”. Och du, som kanske inte fick tillfälle att se utställningen, när den presenterades utomhus förra sommaren i Stockholm, har nu chansen att se den fenomenale fotografen och författaren Anders Rymans nyproducerade bilder i Uppsala. Här får man följa olika kulturers ceremonier i samband med födelse, vuxenblivande, bröllop och död.

Under sju års tid reste Anders Ryman runt i världen och fotograferade de riter, som arrangeras vid övergången från en fas i livet till en annan.

Även om vi västerlänningar känner oss främmande inför en del av ceremonierna – ja, till och med ryggar tillbaka, när vi till exempel ser hur ett nyfött etiopiskt barn välsignas genom att det sprejas med kaffe, som en anhörig spottar ur munnen – så inser man snabbt att det i alla kulturer och religioner finns ett grundläggande behov av att markera de steg människan tar under livets gång. Ett annat exempel är från Madagaskar, där de avlidna tas upp ur graven flera gånger för att till slut, när den döda anses kunna uppgå i ett kollektiv av förfäder, lägga tillbaka kroppen till sista vilan.

Utställningen syftar till att visa på den stora kulturella mångfalden i världen och lyfter fram hur lika vi ändå är, när det gäller de avgörande faserna i livet.

”Livets steg – om människans livscykel i världens olika kulturer” på Upplandsmuseet fram till 19 april 2009.

SAMHÄLLSKRITISK KONSTNÄR

Stockholm: Frihamnsområdet i Stockholm, där konsthallen är belägen, domineras av transport och handel – viktiga teman i Santiago Sierras konstnärskap och därmed också fokus i vårens utställning, där han skapat två nya verk och även visar sitt hittills mest omfattande skulpturala verk från 2006 samt låter utställningen fortsätta ut på stadens affischtavlor

I snart 20 år har Sierra arbetat med samhällskritiska aktioner riktade mot den problematik, som den rådande globala kapitalistiska ekonomin för med sig. Han har även räknat ut ett inkomstindex i relation till hudfärg. Hans formella presentationer och iscensatta händelser, spåren och dokumentationen utgör själva verken. Han visar på de sociala förhållandena och beskriver genom sina titlar precis vad betraktaren ser.

Sierra använder ibland levande människor för att få fram sitt budskap. Exempelvis har han på en utställning i Tyskland placerat ett antal personer i trånga pappkartonger fyra timmar om dagen. Åskådaren ser inte dessa människor och den osynliga fysiska närvaren blir en metafor för den situation som asylsökande befinner sig i.

”Santiago Sierra” på Magasin 3 från 19 februari till 24 maj 2009.

NU I DANMARK

Humlebœk: Nu har dadaisten, surrealisten, romantikern och det fabulerande geniet Max Ernsts verk, som visades på Moderna museet i höstas, och som finns beskrivet mera utförligt i Kulturens Värld nummer 2008-4, vandrat vidare till Danmark.

För dem, som inte hade möjlighet att se utställningen i Stockholm, är det ett gyllene tillfälle att stifta närmare bekantskap med en av det tjugonde århundradets mest inflytelserika konstnärer, vars verk utgör ett ständigt pågående uppror mot allt som redan uppnåtts och formulerats.

”Max Ernst – dröm och revolution” fram till 1 juni 2009.

DEN LÅNGA HISTORIEN OM PENNAN

Stockholm: Från flera olika håll har man på Postmuseum lyckats låna in en mängd olika föremål förknippade med skrivande: bläck, skrivrör, förvaringsdosor, fjäderpennor, stålstift, reservoarpennor, blyerts- och kulspetspennor samt mycket annat.

Uppsala universitetsbibliotek, Carolina Rediviva, som haft en liknande utställning 2006, har ställt ett papyrusbrev med grekisk text till förfogande. Det hittades i Egypten på 5-600-talet e.Kr. Här finns också en fjäderpenna från 1790, använd av Gustav III samt flera sällsynta böcker, exempelvis ”Burde der Welt” av Heliga Birgitta, tryckt 1502.

Dessutom har Augsburgska konstskåpet i Museum Gustavianum i Uppsala bland annat lånat ut en penna i förgylld mässing från 1632 och Linnémuseet bidrar med Carl von Linnés skrivplån.

”Tag och skriv – pennans historia” på Postmuseum fram till 15 mars 2009.

DEN VIKTIGA FORMGIVNINGEN

Landskrona: Design spelar faktiskt en stor roll i våra liv – och det utan att de flesta av oss i vardagen lägger särskilt märke till hur exempelvis olika bruksföremål är utformade. En häftig design kan öka försäljningen, en ergonomiskt riktig produkt kan underlätta tillvaron för oss alla och speciellt för funktionshindrade och äldre personer.

Hos oss är Swedish Design Award, instiftad av Svensk Form, Stiftelsen Svensk Industridesign och Sveriges Reklamförbund, den främsta utmärkelsen en formgivare kan få och på Landskrona museum visar man denna vår alla de 19 bidrag, som kommit in. Utmärkelsen hyllar framgångsrik design, belönar kreativa problemlösningar och visar att bra design kan ge bättre kommunikation, hållbarhet och funktionalitet.

”Design S” på Landskrona museum fram till 1 mars 2009.

ARKITEKTUR I VÄRLDSKLASS

Jönköping: Det är något särskilt med skandinaviska arkitekter. De är anlitade över hela världen. Tänk till exempel på nyss avlidne dansken Utzons spektakulära operahus i Sidney eller norska Snøhettas bibliotek i Alexandria. Och i Sverige hänger vi minsann med. Många svenska arkitektbyråer håller toppkvalitet, och en av dem, Wingårdhs, är alltid framme i täten, när arkitekttävlingar för större projekt utlyses. Inte sällan går de av med segern.

I vår kan besökaren lära känna en av Sveriges mest framgångsrika arkitekter, Gert Wingårdh, som inte enbart visar elva lösningar på olika projekt utan också bjuder på sina egna tankar och idéer om livet, om arkitektur och om begrepp som lust, minne, naturen, vardagen och kroppen.

”Gert Wingårdh: Elva hus” på Jönköpings läns museum från 4 april till 24 maj 2009.

KONST PÅ VINDEN

Helsingfors: En utställning, skräddarsydd för vinden på sjätte våningen hos Amos Anderson, utgörs av verk av Mikael Pohjola, som har placerat tre stora skulpturer och tillsammans med dem både målningar och teckningar, som tar upp den röda tråden från skulpturernas teman.

Skulpturerna är gjorda i metall och trä och anspelar på europeisk konst- och idéhistoria. Här kan man till exempel se en rektangulär järnskulptur, inspirerad av den danske astronomen Tycho Brahes slott, Uranienborg, på ön Ven. Den ursprungliga, geometriskt uppbyggda trädgården runt borgen har ersatts med en samling föremål gjutna i järn, och ytan täcks i sin helhet av varmbrun rost. Som ett vitalt livstecken mitt i dessa av tiden föråldrade föremål har konstnären placerat rosor.

Pohojola beskriver själv utgångspunkten för sin verksamhet med följande: ”De arbeten som presenteras här är genomtänkta och grundligt avvägda. De svarar till såväl form som innehåll till det deras upphovsman har avsett, beslutat, föreslagit eller glömt. Upphovsmannen ger inte direkt uttryck för sig själv utan gör verk som i tillräckligt hög grad och noggrant uttrycker (eller låter bli att uttrycka) något. Verken är medvetna konstruktioner och sammansättningar, materialen omorganiseras i en fullständigt onyttig, poetisk form.”

Museibesökaren kan samtidigt med Pohjolas utställning passa på att se en omfattande retrospektiv exposé över Katarina Reuters verk. De äldsta är från början av 1990-talet, men även helt nya, som färdigställts bara några veckor före vernissagen, finns att beskåda.

Reuter var från början landskapsmålare, men efter examen på Bildkonstakademin 1988 har hon vidgat motivkretsen och låtit detaljer från naturen dyka upp i sina landskapsmålningar, som inspirerats både av skärgården och karga, arktiska miljöer i Norge och på Grönland. Däremot finner man endast sällan människor i hennes konst. Ett undantag utgör verk från omkring tio år sedan, då kroppens detaljer, halsen och handen vägs mot olika naturfenomen såsom molnformationer och speglingar på vattenytan.

Reuters arbeten tycks ha en klar realism, men ändå återger de inte verkligheten utan har många rums- och tidsmässiga perspektiv. De är ofta ymniga till såväl motiv som detaljer. De senaste årens stora, flerdelade verk är mångfasetterade och komplexa. När de betraktas, både på nära håll och på avstånd, skapas utrymme för olika associationer och tolkningar.

”Mikael Pohjola” och ”Katarina Reuter” på Amos Andersons konstmuseum fram till 2 mars 2009.

TILL SALU

Stockholm: Slavhandel, som förbjöds i slutet av 1800-talet i de flesta länder, anses vara ett avslutat kapitel i historien, eller hur? Men tro inte det! För den pågår för fullt i våra dagar, men kallas numera trafficking, ett ord lånat från engelskan, kanske lite tjusigare, men icke desto mindre lika förfärligt som förut och minst lika lönsam för dagens förhärdade försäljare av främst kvinnor och barn.

En viss skillnad mellan forna tiders människohandel och våra dagars är att begreppet trafficking inte i huvudsak handlar om gammaldags arbetskraft utan främst om sexuellt utnyttjande. Mörkertalet är stort, men FN uppskattar att mellan 600 000 och fyra miljoner människor varje år utsätts för att bli handelsvara, och kriminella grupper håvar in drygt 51 miljarder kronor per år på denna vedervärdiga verksamhet. Smuggling av människor är det mest lönsamma brottet av alla.

Syftet med utställningen är att aktualisera debatten om denna illegala människohandel och visa att den förekommer överallt i världen och mitt ibland oss. De mest utsatta offren, som i regel härstammar från fattiga länder, kommer till tals och berättelser och upplevelser, foton, film och samtidskonst från olika delar världen visas. Det gör också fakta om handelsvägar, marknader och efterfrågan.

Man har strukturerat visningen utifrån elva nedslag på platser, som fungerar som knutpunkter eller rutter för människohandeln och genom hela utställningen går citat från offren, handlarna, sexköparna samt även från polisen och andra som arbetar mot trafficking. Dessutom medverkar ett antal internationella konstnärer, som kompletterar med interaktiv multimedia.

”Trafficking” på Etnografiska museet fram till 31 december 2009.

FRÅN FATTIGPOJKE TILL ÄLSKAD NATIONALSYMBOL

Stockholm: Han föddes i fattigkvarteren i Stockholm, hade en hård uppväxt, som han i sin självbiografi, ”Jag”, karaktäriserar som ett helvete. Han fick tidigt bidra till familjens försörjning., men till hans lycka (och vår!) uppmärksammades hans skicklighet av en lärare, som anmälde honom till Konstakademien. Vid sidan om studierna där jobbade han som illustratör och retuschör på en fotofirma. Han skrapade ihop så pass mycket pengar, att han kunde åka till Frankrike och ansluta sig till de övriga nordiska konstnärerna, som fanns i Grèz-sur-Loing. Och där, med sina akvareller från byn slog den då trettioårige fattigpojken knock-out på hela konstvärlden 1883.

För Carl Larsson (1853-1919) rullade det sedan bara på med bland annat beställningar av monumentala verk för offentliga miljöer och en rad böcker med text och akvareller med hemmet och familjen i Sundborn som motiv. Han hade gift sig med konstnären Karin Bergöö 1883. Men som nästan alla kvinnliga konstnärer slutade hon att måla i och med giftermålet. Men det visade sig att denna kreativa kvinna hade flera strängar på sin lyra. Hon började ägna sig åt heminredning och skapade för tiden mycket avancerade textila arbeten och möbler.

På Waldemarsudde har man samlat ett 100-tal verk, allt från enkla karikatyrer, skimrande friluftsmålningar, akvareller och skisser från Carl Larssons tid i Grèz och från Sundborn.

”Carl Larsson” på Prins Eugens Waldemarsudde från 28 februari till 31 maj 2009.

FLITIG MEDARBETARE I KULTURENS VÄRLD

Stockholm: Vi på Kulturens Värld har i många år haft glädjen att jobba med Hans Hammarskiöld, en av Sveriges allra främsta fotografer, vida känd och erkänd världen runt, ett av fotohistoriens riktigt tunga namn. Han har verkat inom de flesta genrer och under 1950-talet bland annat fotograferat för det exklusiva modemagasinet Vogue.

I Gravyrgalleriet på Nationalmuseums entréplan visar man under våren och sommaren Hammarskiölds porträtt av kungligheter, kulturpersonligheter och även av den egna familjen. Huvuddelen av fotografierna visar svenska modeller, men också en del amerikanska fotografkollegor dyker upp. Några av hans verk har inför utställningen förvärvats till Statens porträttsamling, varför galleriet har lagt fokus på porträttfotografin.

För dig, som vill veta mera om denne fenomenale fotograf, finns numera ett cirka 250-sidigt praktverk, som ger en mera allsidig bild av Hans Hammarskiöld: ”Foto Hammarskiöld. Tiden och ljuset” (Bokförlaget Arena).

”Hans Hammarskiöld – Profiler” på Nationalmuseum fram till 30 augusti 2009.


ETT HÄSTJOBB

Norrköping: Vi är vana vid att Arbetets museum arrangerar utställningar om arbetande människor, ofta med motiv från deras arbetsmiljö och övriga arbetsvillkor. Men så är inte fallet denna vår, för nu spelar en häst huvudrollen.

Det är journalisten och fotografen Kätie Strandberg, som dokumenterat en av de sista arbetshästarna i Stockholm, Grålle, i slutet av 1965. De svart-vita negativen blev liggande länge i en låda, men nu har hon plockat fram ett 60-tal av bilderna och skrivit en bok, där varje bild har kompletterats med text, en så kallad tanka, en diktform som härstammar från Japan. Här funderar Grålle kring livet och människorna omkring honom.

Totalt tog hon åtta filmrullar på Grålle och hans arbetskamrater Göran och Rune på Norrmalm. Själv huserade han i ett stall på ett backkrön vid Roslagstull i Bellevueområdet.

Det är ett unikt bildmaterial, varav 20 med tillhörande dikter, som nu också blivit till en utställning, vars syfte är att ge inspiration till samtal mellan barn, ungdomar och vuxna om djuren, om deras liv och känslor och om hur vi människor behandlar dem.

”Hästen Grålle” på Arbetets museum fram till 15 mars 2009.

AMERIKANSKT KONSTHANTVERK

Gustavsberg: Gemene man känner nog inte speciellt mycket till amerikanskt konsthantverk, men hav förtröstan, för i vår kan vi bekanta oss med sju framstående amerikanska konstnärer, som ställer ut på Gustavsbergs konsthall.

Här visas både skulpturer, konsthantverk, bildkonst och installationer. Den gemensamma nämnaren är handarbete, som går som en röd tråd i alla verken. Men konstnärernas förhållningssätt till olika hantverkstraditioner varierar och pendlar mellan respekt och respektlöshet.

Den för oss något främmande titeln på utställningen, ”Motion Blur – American Craft” ska leda tankarna till en accelererande utveckling av konsthantverket och utsuddade gränsdragningar mellan olika konstarter.

“Motion Blur – American Craft” på Gustavsbergs konsthall fram till 10 maj 2009.

VARDE LJUS

Stockholm: ”Ljusår”, som invigdes 1 januari 2009, är ett flerårigt forskningsprojekt i samverkan mellan El-kretsen, Stockholms stadsmuseum och etnologen och teknikhistorikern Jan Gernert. Det är både framtidsinriktat och historiskt och ska pågå under åren 2009 till 2014.

Museet behöver helt säkert inte någon närmare presentation, men troligen är det inte många som vet, att El-kretsen är det av näringslivet ägda servicebolaget som ansvarar för insamling av elektriska och elektroniska produkter och batterier. El-kretsen ägs av 19 branschorganisationer och har till uppgift att uppfylla producentansvaret genom att erbjuda ett rikstäckande återvinningssystem för uttjänt elektronik. Drygt 1 200 företag är anslutna.

Lampor och elektricitet är både en förutsättning för vår moderna livsstil och för utvecklingen inom industrin. När elförsörjningen upphör en längre tid, till exempel i samband med stormar, blir det kris, många drabbade får problem i det dagliga livet och man inser plötsligt hur sårbart samhället är. Det elektriska ljusets betydelse för energi och hållbar utveckling är vital.

Gör ett besök på Stadsmuseet och se hur belysningen har utvecklats under åren!

”Ljus är livskvalitet” på Stockholms stadsmuseum tills vidare.

MODERNISERING – TILL VILKET PRIS?

Göteborg: Två kvinnor, den ena från Tanger i Marocko och den andra från Kairo i Egypten, har dragit in på Göteborgs Konsthall.

Yto Barrada började 1998 efter sin utbildning vid Sorbonne i Paris att beskriva situationen i sin hemstad Tanger genom fotografiska projekt, där hon porträtterar längtande människor, vars dagliga liv har stagnerat. De bär på en ouppfylld dröm om att korsa sundet över till Gibraltar – en dröm om en bättre framtid i Europa. Därefter övergår hon till det botaniska landskapet genom att skildra den omvandling av Tanger, som nu pågår, i syfte att anpassa staden till turistindustrin. Hon visar på att den nya flora som införs endast är ett led i att utarma mångfalden och ger prov på hur ett land i sin strävan efter modernisering anpassar det offentliga rummet och därmed skapar monokulturer.

Hala Elkoussys verk tar sin utgångspunkt i födelsestaden Kairo, dess invånare och den förändring som följt i moderniseringens och globaliseringens spår. I hennes videoverk varierar bildspråket: en intervju med dokumentär prägel kan avlösas av en sekvens med poetisk spelfilmsberättande. Elkoussy arbetar brett med såväl personliga utsagor och medierapportering som populärkulturella produkter genom att lyfta fram både vardagliga banaliteter och människors begär, drömmar och förhoppningar.

I samband med utställningen har konsthallen och Cinemateket i Tanger sammansatt ett filmprogram, som vittnar om vitaliteten inom den samtida marockanska filmen.

”Yto Barrada & Hala Elkoussy” på Göteborgs Konsthall fram till 5 april 2009.

FASCINERADE AV SPRÅK

Tensta: Nog är vi många, som är intresserade av språk och läser varenda språkspalt vi kan komma över. Detta vårt viktigaste kommunikationsmedel är också – och har i flera århundraden varit – ett viktigt ämne och föremål för konstnärers efterforskningar. Särskilt är fascinationen inför språkets gränser ett återkommande tema och utgångspunkt för många samtida konstnärer.

Projektet ”Polyglottolalia” (av polyglott = flerspråkig person och glossolalia = tungomålstalande) utforskar gränserna för talad och skriven kommunikation och berättandets form och värde. Speciell vikt läggs vid den punkt, där språket bryts ned eller blir extatiskt och där vi förlorar oss i orden. Här finns också en gemensam förundran över hur språk utvecklas, förfaller, blir begripligt eller skapar nonsens.

På Konsthallen i Tensta presenteras både inhemska och internationella konstnärer, som arbetar utifrån språkets gränser: Susan Hiller, Candice Breitz, Omer Fast, Erik Bünger, Johan Petri, Peter Rose, Marcus Gärde, Michael Klöpfer och Claude Horstmann.

”Polyglottolalia”på Tensta Konsthall från 21 mars till 31 maj 2009.

HETEROSEXUELL, BISEXUELL ELLER HOMOSEXUELL?

Stockholm: För några år sedan väckte en artikel i dagstidningarna om två gravandhanar i Pildammsparken Malmö en viss uppmärksamhet: de hade en kärleksrelation, uppträdde helt klart ömt mot varandra och höll ihop i vått (!) och torrt.

Nu visar den amerikanska biologen Bruce Bagemihls forskning och Naturhistoriska riksmuseet att enkönade relationer i djurriket har observerats hos fler än 1 500 djurarter, allt från däggdjur, fåglar, insekter, kräftdjur, spindlar och bläckfiskar till maskar. Och troligtvis är fenomenet mera utbrett än så. Den generella uppfattningen att djur parar sig för att få avkomma kommer på skam, för precis som för människor handlar det om ren lusta. Men samma djur, som visar homosexuella beteenden, kan även para sig med det andra könet och få ungar. Är de kanske bisexuella?

Utställningen, som presenterar åtskilliga enkönade djurpar, har i grund och botten mycket att säga oss människor, och man hoppas att den kan utmana både våra givna föreställningar och vanföreställningar samt att den dessutom kan medverka till att avdramatisera den mänskliga homo- och bisexualiteten.

”Rainbow Animals” på Naturhistoriska riksmuseet fram till 3 maj 2009.

ILLUSTRERADE NIDINGSDÅD

Stockholm: På listan över världens hittills mest bestialiska härskare, Hitler, Stalin, Pol Pot med flera, finner man Belgiens kung Leopold II, som i sitt makt- och penningbegär lät avrätta minst tio miljoner kongoleser under åren kring förrförra sekelskiftet.

I sjökaptenen och författaren Joseph Conrads novell ”Mörkrets hjärta” från 1902 beskriver han sakligt och utan omsvep vilka ogärningar kongoleserna utsattes för, och har du inte läst boken, så gör det! Och gå sedan till Liljevalchs och se, hur Jan Håfström genom sin magiska bild-, ljus- och ljudvärld har gestaltat de osannolika vidrigheterna vid Kongofloden.

”Mörkrets hjärta, Jan Håfström” på Liljevalchs konsthall från 18 april till 21 maj 2009.

VÄRLDSKONST I VÄRLDSKLASS

Ishøj: För första gången reser en stor samling verk av impressionisterna och postimpressionisterna ut ur Jerusalem: Israel Museum har lånat ut 53 målningar och skulpturer av bland andra Monet, Renoir, Degas, Pissarro, van Gogh, Gauguin, Braque och Cézanne till Arken.

Igenkännandets glädje är som bekant stor, och de flesta konstälskare känner till flera av dessa verk, men nu finns chansen att se dem i original!

Anledningen till att just Israel innehar en av de finaste samlingarna och kan ståta med dessa mästerverk är att man mottagit en mängd privata donationer från det judiska samhället i USA, verk som inga andra museer kunnat komma i närheten av. De tillhör de mest älskade på Israel Museum och har återgetts i diverse publikationer.

Så vill du inte missa detta tillfälle, tag S-tåget, A eller E, söderut från Köpenhamns central till Ishøj station och kliv på buss nr 128, som åker direkt till museet. Det tar bara 25 minuter innan du är där och ser det stora, ”strandade” skeppet mellan hamnen och Køge bukt.

”Monet, Renoir, van Gogh, Gaugin” på Arken fram till 2 juni 2009.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 1, februari 2009 årgång 24