Bokspegeln

BILDEN AV MARIA

Sverige är unikt när det gäller medeltida avbildningar som föreställer Jungfru Maria, Jesu moder. Ingenstans i världen finns så många bevarade målningar och skulpturer, trots reformationen och perioder av negativ inställning till bildframställning. Det har anförts att fattigdomen gjorde att man inte hade råd att ersätta de bilder som fanns med sådana som mer avspeglade aktuella trosriktningar. Och Luther var mera tillåtande än Kalvin, som ansåg att religiösa bilder var rena rama avgudadyrkan.
Att vi vanliga svenskar har en fullständigt unik möjlighet att ta del av all den skönhet, andlighet och många gånger också den förlösande humor som finns i den medeltida bildskatten är en enda mans förtjänst. Lennart Karlsson, en av våra främsta medeltidsexperter och dessutom flitig och mångårig medarbetare i Kulturens Värld, har i decennier rest runt till kyrkor och museer över hela landet och fotograferat medeltida skulpturer och målningar. Detta har resulterat i en samling på inte mindre än 19 000 fotografier, samlade i en bildbank, som är tillgänglig på nätet för vem som helst (www. medeltidbild.historiska.se). Det är enkelt att navigera och hitta det man söker men också ett estetiskt äventyr av stora mått att slumpvis röra sig i den väldiga bildbanken och låta sig överraskas av den ena skulpturen märkligare än den andra. För samtidigt som Lennart Karlsson är en skarpsinnig forskare och skribent är han en mästare med kameran.
Nu har han gett ut en vacker och märklig bok med bildmaterial från bilddatabanken: Bilden av Maria (Historiska Media). Maria som nämns knapphändigt i evangelierna har under seklernas gång fått en allt starkare ställning inom kristenheten och skiftande sätt att framträda i konstnärliga framställningar. Först och främst är ger det rikhaltiga bildmaterialet en känsla av överdåd: att bläddra och sakta låta sig sugas in i en rik medeltida bild- och tankevärld, som fascinerar. Men snart börjar man läsa texterna och fångas av den spännande historien kring många olika motivkretsar. Prosan är skarpt analyserande, lättläst, underhållande och ofta försedd med en underfundig humor. Prov på detta sätt att skriva finns i detta och kommande nummers avsnitt i serien om den jubilerande Albertus Pictor.

PITTORESKA RESOR I SVERIGE

Sveriges första turist i modern mening var Jonas Carl Linnerhielm (1758-1829). Resor och reseberättelser hade förekommit långt före honom – inte minst av Carl von Linné. Men dessa hade mera karaktären av forskningsresor med särskilda syften och mål. Linnerhielm var den förste svensk som företog en voyage pittoresque, en resa utan annat syfte än att uppleva möten med människor, landskap och platser och berätta om dem personligt, levande och underhållande. Det var en genre som blivit inne i det senare 1700-talets Europa. I stället för kamera användes penna och pensel för vyerna.
Mitt förtjusta öga – J C Linnerhielms voyages pittoresques i Sverige 1787-1807 (Bokförlaget Arena) är en äreräddning av en av våra första och främsta landskapsmålare, skriven av Eva Nordenson. Linnerhielm var inte helt glömd men större delen av hans verk, hundratals akvareller, var gömda djupt nere i privata arkiv och inte tillgängliga för forskare och allmänhet. De många gånger utsökta bilderna är inte genomtänkta kompositioner som konstnären arbetat med under långa tider. I stället är de en bildskatt ”som tillkommit i en tid då man färdades långsamt med häst och vagn; då terrängens beskaffenhet från den vagnåkandes horisont uppfattades både av ögat och ryggslutet och då resenären kunde uppfatta dagens gång inpå bara kroppen”. Det var i pauser i resandet som skissbok och penna kom fram för att fånga motiv, som senare gjordes ut med pensel och akvarellfärger. Bevarade skisser har ibland färgangivelser. Det han älskade mest var det syd- och mellansvenska lövskogslandskapet, som han återgav i milda färger. Ofta är det gröna idyller som är motiv men han är inte främmande för hårdare livsvillkor, framför allt i skildringarna av gruvorna uppe i Älvdalen.
Linnerhielm var jurist och ämbetsman i Krigsexpeditionen och god vän med de flesta tongivande i den då lilla huvudstaden på 70 000 invånare. Konstnärsbröderna Martin undervisade honom och Sergel tillhörde den intima vänkretsen. Tjänsten var inte mer betungande än att han kunde tillbringa långa tider på resor i Sverige och även besöka familjegodset Ebbetorp i Småland.
Linnerhielm gav själv ut tre samlingar av reseberättelser 1786, 1806 och 1816. Dessa är samtliga illustrerade av etsade planscher med akvarellerna som förlagor. Det är genom dessa svartvita bilder, som han främst är känd som konstnär. Det är först nu som hans fulla konstnärskap – han suveräna färgbehandling och känsla för landskapets ”själ” – blir känt i bredare kretsar.




Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 2, maj 2009 årgång 24