Kulturspegeln

EN SANN OPINIONSBILDARE

Norrköping: Han var tidigt ute och insåg vilka skador vi människor åsamkar naturen genom vår överkonsumtion av jordens tillgångar. Han hade dessutom en utomordentlig iakttagelseförmåga, som i kombination med en vass tuschpenna, en god portion humor och politisk medvetenhet gav oss dräpande illustrationer av ett pågående vansinne och misshushållning med naturens gåvor. Hans engagemang omfattar såväl hoten mot vår livsmiljö som den orättvisa ekonomiska fördelningen i världen och kampen för fred och nedrustning.

Han föddes 1918 på torpet Rävbrinken i Östergötland på Gustav II Adolfs dödsdag, den 6 november, och eftersom ”hjältekonungen” var mammans stora ideal, döptes han till Evert Gustav Adolf Karlsson. Han idrottade idogt, gick på lantmannaskola och arbetade praktiskt i jordbruk ända fram till 1951, då hans länge närda dröm gick i uppfyllelse: att kunna försörja sig och sin familj som professionell tecknare.

Sedan dess har han i flera decennier uppmärksammat, kommenterat och gisslat svenska och utländska missförhållanden och skapat opinion. Han är dessutom en mästare på karikatyrer, och ve den makthavare som växte fram ur EWK’s fantasi och skaparkraft! Burleska, giftiga och långt ifrån smickrande porträtt av världens mäktiga män har säkerligen retat mången potentat – och roat åskådarna.

Hans närmare 30 000 teckningar stämmer till eftertanke och präglas både av humor och allvar. De publicerades både i Sverige och utomlands i högt ansedda tidningar och tidskrifter. Och nu har familjen Karlsson deponerat omkring 2 000 verk av EWK i Arbetets museum, där ett särskilt EWK-museum har öppnats. Här får besökarna lära känna personen EWK och följa hans väg från uppväxten i Mogata till publicering i ansedda tidningar som till exempel New York Times.

Samtidigt passar man på att visa andra illustratörers verk – sådana som inspirerats av EWK – bland andra Riber Hanssons, Helena Lindholms, Love Antells och Karin Svenssons satiriska teckningar.

”EWK-museet” på Arbetets museum tills vidare.

OSKULDENS FÄRG

Stockholm: ”Tintomara! Två ting äro vita – oskuld – arsenik – … Du, mitt barn, hav oskuld! … Jag har arsenik.” I början på 1800-talet skrev Carl Jonas Love Almqvist dessa repliker för Tintomaras moder, Clara, i Drottningens juvelsmycke.

Färgen vit, om den nu är en färg, kopplas oftast till något positivt, exempelvis den vita brudklänningen, det vita arbetet, den vita veckan eller till och med den vita lögnen – den senare är ju mer eller mindre accepterad i nödfall. I europeisk färgsymbolik står det vita för ljus, renhet och oskuld eller för fred, till exempel den vita flaggan och den vita fredsduvan, medan vitt är sorgens färg i visa andra länder som Kina och Korea. Arseniken däremot, som faktiskt kan ha flera olika färger, förknippas med giftmord, och har säkert tagit många liv under historiens gång. Men den har också ansetts kunna bota sjukdomar som sömnsjuka och syfilis.

Den som vill fördjupa sig i vitt kan göra ett besök på Waldemarsudde, där man denna vår och sommar koncentrerar sig på den vita färgen i såväl blomsterdekorationer som konsthantverk och bildkonst.

”Vitt, vitt, vitt” på Waldemarsudde fram till 13 september 2009.

JOBB FÖR PETIGA

Köpenhamn: Hur bär de sig åt, konservatorerna, när de ska återställa gamla konstverk?

Det är ingen tvekan om att det krävs både breda kunskaper och stor fingerfärdighet – och dessutom olika sorters kunskap och färdigheter beroende på de föremål, som ska återställas i nyskick.

I vår ges besökare på Statens Museum for Kunst möjlighet att få inblick i detta minutiösa arbete, när konservatorerna tar sig an museets unika och fram till idag otillgängliga fyrabands blomsterbokverk på pergament från slottet Gottorp i Sydslesvig. Det är nämligen ”öppet hus” och restaureringen av dessa delikata gouacher äger rum i en öppen verkstad i en av museets salar. Här kan man följa de små, små försiktiga stegen, som sakta men säkert blottlägger 1600-talets fina arbeten.

”Gottorfer Codex – i fuldt flor” på Statens Museum for Kunst fram till 14 juni 2009.

FOTOGENIQUE

Stockholm: Det är minsann inte bara Ystad, som efter Henning Mankells romaner och filmer om Kurt Wallander, blivit ett stort turistmål. Numera drar även Stockholm – särskilt efter Stieg Larssons millennietrilogi.

Bägge dessa fenomen är ganska så färska, men huvudstaden har faktiskt varit medspelare i en mängd filmer ända från 1896 och fram till idag. Detta inser man snabbt vid ett besök på Stadsmuseet, som har arrangerat en utställning bestående av ett tiotal minibiografer, där det nonstop visas filmsekvenser med olika teman: Farlig ungdom, Kärlekens Stockholm, Brottsplats Stockholm, Högt och lågt i Stockholm och Stockholmsskildrare. Här blandas gammalt med nytt, spelfilm med dokumentärfilm och det visas porträtt, filmaffischer, kostymer och rekvisita.

Man behöver inte tillhöra cineasternas eller stockholmsälskarnas skara för att bli betagen. Däremot bör man ha gott om tid, för rätt vad det är fastnar man i nostalgiska drömmar, när till exempel vår vackra skärgård inramar Sommaren med Monika eller när den våta, mörka asfalten i Kungsgatan blänker till och förstärker det utanförskap och den olycka, som drabbar flickan från landet.

”I huvudrollen: Stockholm” på Stadsmuseet fram till 10 januari 2010.

HÄR FÅR DU SKAPA SJÄLV

Helsingborg: Nog har det kliat i fingrarna på många, som stått och tittat på, när en keramiker skapar ett föremål på drejskivan. Den roterar och roterar, och konstnärens sensuella händer formar det ena verket efter det andra i den våta, glänsande leran. Varför inte pröva på själv?

Det kan du faktiskt göra denna vår och sommar på Dunkers kulturhus, som öppnat en stor keramikutställning med både historiska bruksföremål och nya keramiska grepp inom samtidskonsten. För under utställningsperioden är alla välkomna att skapa egna verk i den tillfälliga keramikverkstaden i foajén. Och inte nog med det! Dessa nygjorda verk kommer att komplettera den befintliga utställningen, som därmed växer från dag till dag.

”Hands on! – Format i lera! På Dunkers kulturhus fram till 30 augusti.

UTAN EGNA SAMLINGAR – INGA INLÅN

Humlebœk: För museianställda är det säkert en självklarhet, men för de flesta av oss andra en ny insikt, det som chefen för Louisiana, Poul Erik Töjner skriver i förordet till utställningskatalogen om nyförvärv: ”Samlingen är viktig. Utan den vore Louisiana en konsthall med varierande utställningar i ett enda stort korsdrag – och vilka utställningar? Knappast dem våra gäster förknippar oss med idag med epokgörande, viktiga lån från internationella museer. Det är nämligen museets samlingar som gör det möjligt för Louisiana att inlåna centrala verk av Matisse, Cézanne, Giacometti, Max Ernst – för att inte tala om samtidskonstnärernas stora intresse för museet i Humlebœk. På så sätt är samlingen en del av vårt samarbete med andra museer jorden runt.”

Man samlar inte för samlandets egen skull utan för att visa verken, och när de väl inlemmats i museets samlingar, får de inte säljas.

I den nu aktuella utställningen visas drygt 100 verk av ett 40-tal konstnärer från 15 olika länder. Olika donatorer, bland andra privatpersoner, konstnärer och olika fonder har skänkt skulptur, måleri, video, installation, fotografi, teckning och grafik.

”Nyerhvervelser 2007-2008” fram till 20 september 2009.

VAD ÄR EN HJÄLTE?

Stockholm: Svaret – om det nu finns – är svårfunnet. Frågar man uppslagsböckerna handlar det om hjälteepos med modiga män, till exempel Iliaden. Frågar man sina medmänniskor, talar de ofta om ”vardagshjältar”, till exempel sådana som kastar sig i isvattnet för att rädda en drunknande skridskoåkare eller om mormors mor, som födde, klädde och ensam uppfostrade tio barn i en liten koja utan vatten och el.

Som sagt – vitt skilda uppfattningar om hjältar och hjältemod. Men på Armémuseum har man stramat åt begreppet och visar både kvinnliga och manliga hjältar, både från sagornas värld och från verkligheten. Här finns exempelvis Pippi Långstrump, Raoul Wallenberg, Stålmannen, Jonathan Lejonhjärta och Harald Edelstam.

Och frågor ställs: är den, som får medalj för tapperhet i krig en hjälte, eller är den som låter sig fängslas för sin övertygelse en hjälte? Eller räknar den räddande ängeln helt krasst med att bli hjälteförklarad, eller handlar vederbörande spontant utifrån sin inre övertygelse utan egoistisk egennytta?

Men – inga svar ges. Dem får besökaren själv klura ut.

”Hjältar” på Armémuseum fram till november 2009.

SJÄLVLÄRDA KONSTNÄRER FRÅN SVERIGE, FINLAND OCH NORGE

Göteborg: En mängd icke-konstnärer, sjuksköterskor, skogsarbetare, städerskor, tjänstemän, tandläkare, poliser, pensionärer och arbetslösa ägnar sig åt ett vardagligt skapande, som pågår runt oss kontinuerligt – men sällan uppmärksammas.

Nu har de fått en chans att visa sina verk, när Göteborgs konstmuseum visar cirka 300 verk av ett sjuttiotal av dessa icke-etablerade konstnärer från Sverige, Norge och Finland. I denna utställning hyllas dessa olikartade, komplexa, sofistikerade, humoristiska, folkliga, lustfyllda och förföriska kreatörer med sin märkliga förmåga att tänka utanför givna ramar.

Utställningen inbjuder till samtal mellan olika estetiska uppfattningar och handlar i grunden om demokrati, kulturpolitik och kreativitetens roll i samhället. Vad är konst? Och vad anses ha tillräckligt hög kvalitet som konstverk? Vem blir godkänd? Vem avgör och varför?

När utställningen slutar i Göteborg vandrar den vidare till Bomuldsfarbriken Kunsthall i Arendal, Norge och till Österbottens museum i Vasa. Finland.

En intressant, rikt illustrerad antologi, Annan Konst har producerats i samband med utställningen. Här diskuterar 29 nordiska författare, poeter, samlare och konstnärer frågor om konst, kulturpolitik, klass, estetiska regler och god och dålig smak. (Postfuturistiska Förlaget)

”Annan Konst” på Göteborgs konstmuseum fram till 31 maj 2009.

EN VÄLBEVARAD FEMTUSENÅRING

Varberg: Först trodde man att det djupfrysta liket, som två vandrare hittade i en glaciär Alperna 1991, var kvarlevorna efter en oförsiktig alpinist och tog omedelbart kontakt med polisen. Men snart upptäcktes att så inte alls var fallet. Inte hade han någon modern klätterutrustning, ej heller moderna kläder, anpassade för sporten utan mössa och hosor av skinn och en mantel och ett par skor av både gräs och skinn. Och dateringen av fyndet stärktes ytterligare dels av en kopparyxa, en pilbåge och knivar, typiska för stenåldern. Genom att använda modern teknik har man konstaterat att det rör sig om en blåögd man, som blev 46 år, var 160 cm lång och vägde ca 50 kg. Man har också kunnat se vad han senast åt samt att han varit utsatt för stress. Det senare inte så konstigt med tanke på att han dödats av den pilspets, som återfanns i ryggen på honom.

Denne välbevarade isman fick namnet Ötzi – efter fyndplatsen – och eftersom han är skör får han aldrig lämna sin specialanpassade kylkammare på Arkeologiska museet i Bolzano. Men genom modern teknik har man lyckats göra välgjorda kopior av detta fynd, världens äldsta och mest välbevarade mumie, och på Länsmuseet kan besökaren denna sommar studera hur han såg ut och hur han levde för cirka 5 000 år sedan.

En självklar pendang till ismannen är givetvis museets egen Bockstensman från 1300-talet, som också genomgått en rekonstruktion, så att besökaren möter inte bara ett skelett utan en ”riktig” människa med tidstypiska kläder, hår och hud.

”Ötzi – Ismannen från Alperna” på Länsmuseet från 17 juni till 13 september 2009

GAMLA MÄSTARE

Dresden: Åtskilliga konstnärer från flera olika länder reste under 1700-talet till Dresden, där de målade både den gamla staden, dess omgivningar och dess invånare. Deras verk har mer eller mindre odödliggjort denna epok i europeisk konsthistoria och har inspirerat många senare konstnärer. Under årens lopp har de spridits över världen och för första gången någonsin visas nu 217 verk av Dresden på plats.

Utställningen fokuserar på dåtidens ”ideal”. Här finner man illusioner och idealiserade porträtt av nyckelpersoner och olika evenemang genom översiktliga bilder av Dresden och det omgivande saxiska landskapet. Men den visar också hur många internationella förbindelser Dresden har både idag och i det förgångna.

”Wunschbilder. Sehnsucht und Wirklichkeit. Malerei für Dresden im 18. Jahrhundert“ på Gemälde Galerie Alte Meister, Gobelinsaal fram till 2 juni 2009.

PÅ REMBRANDTS TID

Wien: Nog tillhör han mästarnas mästare, men det finns många andra konstnärer än Rembrandt, som lyser upp det holländska gyllene 1600-talet.

I den nu aktuella utställningen, där man får en enastående översikt över 70 samtida konstnärer, framgår den otroliga mångfalden av stora begåvningar, som skildrat både borgerlig kultur, idealiserade landskap, städer, porträtt, bondeliv och blomsterstilleben. Navet är givetvis mästaren själv, Rembrandt Harmensz van Rijn, vars geniala mångsidighet är oomtvistad.

”Das Zeitalter Rembrandts” på Albertina fram till 21 juni 2009.

KERAMISKA EXPERIMENT

Karlskrona: Han fick en bra start på sin konstnärliga bana, när han som 23-åring på Gustavsbergs Porslinsfabrik fick de legendariska formgivarna Wilhelm Kåge och Stig Lindberg som läromästare 1946.

Sedan gick åren och 1956 drog Alf Jarnestad söderut till Karlskrona Porslinsfabrik, där han både formgav och målade en rad kända serviser. Men industrins anonymitet och mönstrens bundenhet ville han så småningom slippa och övergick till att i egen verkstad experimentera med olika ”konstruktioner”, som fick stor uppmärksamhet på utställningar i Stockholm, Göteborg och Uppsala. Han ställde också ut på gallerier i övriga delar av världen och finns representerad på flera museer, liksom han utförde större offentliga verk.

Nu gör Blekinge museum en tillbakablick och öppnar en utställning, som visar Jarnestads imponerande bredd i material och uttryck. Här finns både precision, lek, lust och underfundigheter och en otrolig känsla för färg och form.

”Alf Jarnestad”, en retrospektiv utställning på Blekinge museum från 16 maj till 30 augusti 2009.

EN FREDSIKON

Malmö: Försoning är ordet, som för de flesta leder tankarna direkt till Nelson Mandela och hans kamp för ett demokratiskt Sydafrika efter avskaffandet av apartheid. Hans goda rykte har vandrat över hela världen och det finns knappt någon vuxen människa som inte känner till honom och hans livsöde.

Han dömdes till livstids fängelse 1963 för sitt engagemang i ANC (African National Congress) och tillbringade 18 av sina 27 fängelseår på Robben Island norr om Kapstaden under omänskligt vidriga förhållanden. Där fick han under hårt arbete i ett kalkbrott på ön kontakt med andra politiska fångar och därmed möjlighet att skapa ett gränsöverskridande apartheidmotstånd, som så småningom ledde till att regeringen störtades och Mandela blev det fria Sydafrikas första president.

Över hela världen stöddes Mandelas och ANCs uppror. Inte minst i Sverige deltog många människor i demonstrationer mot rasförtryck och våld.

För första gången utanför Sydafrika kan man nu ta del av Nelson Mandelas liv – både hans starka och svaga sidor – i en utställning som utlånats från The Apartheid Museum i Johannesburg. Den ger en heltäckande bild av denne karismatiske ledare, kamrat, förhandlare, fånge och statsman.

”Mandela” på Slottsholmen från 5 juni till 31 januari 2010.

KULTURMINNE I SMÅLAND

Berg: Hon lyfte fram yrkeskvinnorna i den svenska litteraturen och engagerade sig i tidens stora politiska fråga: kvinnlig rösträtt. Hon skrev romaner och noveller, som läses än idag, och gjorde en kometkarriär i Stockholmspressen under 1900-talets första decennier. Hon var en övertygad pacifist och aktiv fredskämpe och deltog i internationellt hjälparbete. Elin Wägner (1842-1949) var dessutom tidigt ute att inse farorna för en begynnande miljöförstöring. Hennes utan tvekan märkligaste bok Väckarklocka från 1941 är minst lika aktuell idag, som när den skrevs.

1923 fick hon Samfundet De Nios stora pris, köpte en tomt i Berg, 3 mil norr om Växjö, och lät arkitekten Carl Bergsten rita en smålandsstuga. Den användes till en början som sommarbostad, men blev hennes permanenta hem från början av 1930-talet. Bergsten ritade också inredningar och möbler och har formgivit både kakelugnar och fasta skåp i några av rummen.

Idag ägs fastigheten av Stiftelsen Elin Wägners Lilla Björka, som bildades 1994. Huset har genomgått en antikvarisk utredning och är sedan 1995 kulturminnesmärkt.

Denna sommar visas en utställning formad som ett möte mellan en småländsk funkisstuga och svensk möbeldesign, och i matsalen har studenterna vid designutbildningen i Växjö dukat upp nyskapade glasobjekt på temat manligt och kvinnligt: Bord duka dig. Dessutom finns i arbetsrummet och i vardagsrummet möbler av några av dagens unga prisbelönta designers.

”Nutid möter tradition” på Lilla Björka från 13 juni till 9 augusti.

KVINNOR KAN – OCKSÅ

Horten: Fotohistorien domineras av män. Fast redan på 1800-talet ansågs fotografi som ett viktigt kvinnoyrke och kvinnliga fotografer har faktiskt också präglat fotohistorien. Dock fann man under arbetet med digitalisering av samlingarna på Preus museum att endast 10,7 procent av alstren var gjorda av kvinnor.

Men då såg man sin chans att lyfta fram denna underskattade del av fotohistorien och visar nu verk, som spänner över 140 år, av åtta kvinnliga europeiska fotografer. Givetvis växlar deras motiv under årens gång från den äldstas, brittiskan Julia Margaret Cameron (1815-1879), som ansåg att hennes uppgift som fotograf var att avslöja hur skönhet, intelligens och fromhet avspeglas i människans ansikte till den yngstas, nulevande Lill-Ann Chepstow-Lusty (född 1960), som jobbar med både dokumentära och iscensatta bilder.

”Søkelys” på Preus museum fram till 25 oktober 2009.

1970-TALETS SMS

Stockholm: De flesta uppfattar nog progg som en musikstil, som förekom mellan 1967 och 1984 i syfte att utgöra alternativ till kommersiella band. Men begreppet är mera mångfacetterat och är en kulturell rörelse, som även omfattar konst och poesi.

Proggens politiska och medmänskliga budskap spreds emellertid huvudsakligen genom musiken och här utgjorde affischeringen dåtidens sms, som gav snabb information om vem, var och när. Dessa affischer skapades inför musikfester, konserter, politiska manifestationer, kvinnokampen och solidaritetsrörelser. Välrenommerade konstnärer som Kjartan Slettemark, Channa Bankier och Carl Johan De Geer stod bakom en del affischer, andra gjordes av kreativa bandmedlemmar och arrangörer.

Nu visar Nordiska museet ett urval av Håkan Agnsäters stora samling. Sammantaget visar de ett uppkäftigt och humoristiskt galleri, som vittnar om engagemang och gemenskap.

Affischen härintill, som gjordes 1976 i samband med invigningen av klubben Filip, har en okänd upphovsman. Men bandet som spelar är långt ifrån okänt: Hansson och Karlsson är inga mindre än Bo Hansson och Janne ”Loffe” Karlsson.

”Proggens affischer” på Nordiska museet fram till 4 oktober 2009.

KÄRLEK, KONST OCH VÄNSKAP

Stockholm: Frankrike, Paris och inte minst Grèz-sur-Loing var som en magnet för nordiska konstnärer i slutet av 1800-talet. Många idag välkända bildkonstnärer och författare vistades där under längre eller kortare tid. Så ock Georg Pauli (1855-1935) och inte så långt därifrån fanns i Paris Hanna Pauli (1864-1940). Och 1885 ”sade det klick”, som vår nuvarande kung uttryckte det, när han träffade Silvia Sommarlath.

Hannas och Georgs yngsta barnbarn, Agneta Pauli, har lånat ut skisser, målningar, föremål, brev och fotografier från sin privata samling och berättar både om makarnas kärlekshistoria och om Hannas 60-åriga vänskap med den finska konstnärinnan Venny Soldan. Dessutom har museet lånat in centrala verk från museer i både Sverige och Finland, varav åtskilliga aldrig har visats tidigare.

Denna utställning speglar tre konstnärers livsvillkor, drömmar, drivkrafter och dilemman kring förrförra sekelskiftet. Vilka de senare är kan man kanske gissa sig till, men ta reda på det genom att besöka Judiska museet!

”Cher Monsieur – Fatala Qvinna” på Judiska museet fram till 15 oktober 2009.

COPENHAGEN, BRYSSEL, AMSTERDAM = CoBrA

Kristinehamn: Fast här blir det ”bara” danska konstnärer från denna sammanslutning av konstnärer, som kombinerade abstrakt impressionism med figurativa inslag – ofta inspirerade av det primitiva och det undermedvetna. CoBrA, som startade 1948 och avslutade sitt samarbete 1951, har haft stort inflytande på efterkrigstidens moderna konst.

Utställningen omfattar verk från 1930-talet fram till 1950-talet och presenteras i samarbete med KUNSTEN, f.d. Nordjyllands Kunstmuseum i Aalborg, som har en av de finaste samlingarna med verk av konstnärer anslutna till CoBrA, exempelvis Else Ahlfelt, Eiler Bille, Henry Heerup, Egill Jacobsen, Asger Jorn, Carl-Henning Pedersen och Erik Thommesen.

”CoBrA i Danmark” på Kristinehamns konstmuseum fram till 9 augusti 2009.

MUSEUM MED OMÖJLIGA BILDER
Bryssel: Den andre juni får Bryssel ytterligare en världsattraktion, nämligen Magritte Museum, som på tre våningar och med inte mindre än 200 centrala verk ger en uttömmande bild av den store belgiske surrealisten, som med extrem naturalism målar bilder med övernaturlig karisma, omöjliga bilder med knivskarp skärpa. Här finns kängorna med levande tår som många sett på Moderna Museet, här finns de flygande herrarna i plommonstop som faller ner som ett vårregn, den flygande stenen med en borg på toppen över ett upprört hav, paraplyet som balanserar ett glas och mycket, mycket annat som förvånar, förbryllar och tänder fantasin. I nästa nummer av Kulturens Värld berättar vi om museet och denna särpräglade personlighet, som blivit mer folkkär än de flesta modernistiska konstnärer.
”Magritte Museum” från 2 juni tills vidare.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 2, maj 2009 årgång 24