Kulturspegeln

OPERA SOM INSPIRATIONSKÄLLA

Eindhoven: El Lissitzsky (1890-1941) var målare, arkitekt, bokdesigner och utställningsarrangör och blev en av de mest framträdande ryska konstruktivisterna. Hans figurativa illustrationer till judiska böcker gjorde ett så starkt intryck på Marc Chagall att denne 1919 inbjöd honom att bli professor vid konstskolan i Vitebsk. Under de följande åren skapade Lissitzsky de verk som han numera är mest känd för: en produktion som han döpte till Proun, som är en rysk förkortning av ”projekt för att stadfästa det nya”.

Han gav dessa målningar en dynamisk verkan genom att ge utrymme för en föreställning om rumslighet i bilderna. Man ska kunna gå runt omkring dem, betrakta dem underifrån och utforska dem ovanifrån. Konstnärens egen uppfattning om Proun var att fenomenet är en övergångsstation mellan måleriet och arkitekturen.

På Van Abbemuseet har man en av världens största och viktigaste samlingar av denne för sin tid ytterst dynamiske konstnär och startar i höst ett treårigt projekt för att kasta ljus över hans verk. Först ut är en presentation av illustrationer till en futuristisk opera, som hade premiär i S:t Petersburg 1913.

”Lissitzsky + del 1 – Victory över the Sun” på Van Abbemuseum från 19 september till 5 september 2010.

ÅTRÅVÄRDA PLAGG

Göteborg: Det är nog många med mig, som cirklat runt galgarna, känt på tygerna, förtjusts av prickarna och ränderna, färgerna och de enkla, avskalade kompositionerna i naturmaterial som bomull, linne och ull – men som oftast fått nöja sig med tittandet. För kvalitet kostar pengar, mycket pengar. Ett och annat plagg slank dock ner i min inköpskorg på 1960-talet, och det blev bingo: fortfarande fräscha i både färg och struktur!

Vuokko Eskolin-Nurmensniemis plagg är tidlösa. På 1950-60-talet var hon ansvarig för Marimekko och lanserade då färgstarka bomullssärkar, rockar och vida klänningar, som passade alla storlekar. Dock lämnade hon Marimekko 1964 och skapade sitt eget märke, ”Vuokko”, som karaktäriseras av enkla, rena linjer, få sömmar, resårband i midjan och tryckknappar eller blixtlås. Inga knapphål.

Denna höst kan mode- och textilintresserade få sitt lystmäte på Röhsska museet, som visar denna finska modedrottnings kreationer, både från Marimekko- och från Vuokko-tiden.

”Finlands modedrottning – Vuokko” på Röhsska museet fram till 31 januari 2010.

INTE SOM FÖRR

Stockholm: För 100 år sedan bestod de europeiska balettdräkterna oftast av skira, blekfärgade tyger. Men så plötsligt skedde en revolution, när den Ryska baletten under ledning av den legendariske Sergej Djagilev 1909 började anlita dåtidens etablerade konstnärer som kostymskapare. Än idag inspirerar kreationerna både modehus och inredningsarkitekter.

Dansmuseet passade tidigt på att införskaffa en stor samling balettkostymer och sitter på en skatt av numera obetalbara dyrgripar signerade av bland andra Léon Bakst, Alexandre Benois, Mikhail Larionov och Henri Matisse. Dessa omkring 140 kostymer var givetvis att betrakta som arbetskläder för dansarna och bar vid anskaffandet tydliga bevis härpå i form av både nötning, smuts och svett. Man kan föreställa sig att åtminstone någon dansare svurit både en och två gånger över tunga tyger och dekorationer och kanske hade föredragit lätta tyllplagg.

Emellertid har museet lagt ned mycken möda på att restaurera dessa historiska textilier som visas för allmänheten hela hösten. Och vill man ta del av hur de ursprungligen såg ut, är det bara att sätta sig framför skärmen och njuta av videoklipp från de balettföreställningar, som ligger till grund för utställningen.

”Ryska baletten i Paris 1909-2009” på Dansmuseet fram till 31 januari 2010.

EN KOMPROMISSLÖS PROVOKATÖR

Köpenhamn: Nicolai Abildgaard (1743-1809) är en av de märkligaste och mest motsättningsfulle gestalter i dansk konst. Han var visserligen förankrad i den klassiska traditionen, men gick ständigt en balansgång på randen av rådande normer. I Abildgaards konst finns ingen harmoni eller stilla värdighet utan istället oro, syner, smärta och andra starka känslor. Och genom sina avbildningar av människokroppen, som är det dominerande motivet i det mesta han skapar, ger han uttryck för det groteska, våldsamma och skräckinjagande.

Efter en fyraårig vistelse i Rom, där han studerade antik skulptur, blev han ledamot av danska Konstakademien och dessutom professor. Han fick i uppdrag att utsmycka Riddarsalen på Christiansborg Slott – ett jätteuppdrag som kom att sträcka sig över perioden 1778-91. Tyvärr brann slottet 1794 och majoriteten av den omfattande utsmyckningen förstördes. Dock finns skisser av hela sviten bevarade på Statens Museum for Kunst, där man i år uppmärksammar denne revolutionäre konstnär, som gick bort för 200 år sedan 1809.

Utställningen omfattar drygt 150 verk, däribland också teckningar, möbler och grafik, som publicerats i satiriska tidningar, där han under pseudonym och tillsammans med kopparstickaren D.F. Clemens häcklade såväl regimen som de privilegierade i samhället.

”Kroppen i oprør” på Statens Museum for Kunst fram till 3 januari 2010.

EN BRYTNINGSTID

Göteborg: Britta Borg sjöng om det glada sextiotalet, då det rådde full sysselsättning, då vi trodde på framtiden och hade en stark frihetskänsla. Men med 1970-talets intåg förstummades glädjeyttringarna. De förbyttes till protester, oljekris och varvsnedläggningar med mera. Konfrontationerna manifesterades bland annat i ett antal utställningar, som skapade stora rubriker, till exempel Skräck med Peter Dahl på Konsthallen, kvinnoutställningar och Valands elevutställning 1972, en protest mot USA-imperialismen.

Ur Göteborgs konstmuseums, Röhsska museets och Göteborgs stads samlingar visar man denna höst konst som speglar denna brytningstid – totalt närmare 200 verk av ett hundratal konstnärer.

”Göteborgskonst 60- och 70-tal” på Göteborgs konstmuseum fram till 11 oktober 2009.

EN SÄLLSYNT BEGÅVAD VÄVERSKA

Stockholm: De är hett eftertraktade, dessa utomordentligt vackra, handgjorda mattor och vävnader, som signerats MMF. De äldre ropas ut på auktioner och klubbas för höga priser och de, som alltjämt vävs i Märta Måås-Fjetterströms väveri i Båstad, är kreationer, som nog väldigt sällan kan köpas av vanliga människor. Den senaste produktionen i raden av detta unika, textila skapande är ”Kustlandskap”, komponerat av Drottning Margrethe II av Danmark. Den har 2009 valts till ”Årets textila konstverk”.

Märta Måås-Fjetterström (1873-1941) var från början mest intresserad av teckning, linjer och färg och ville utbilda sig till bokillustratör, men anställdes efter en kortare tid som lärare vid Kulturhistoriska museet i Lund, där hon – inspirerad av skånsk allmogekonst – började ägna sig mer och mer åt den textila konsten. Efter flera andra anställningar öppnade hon eget och flyttade sin verksamhet till Båstad, där hon kom att stanna till sin bortgång 1941.

Verk av denna i särklass banbrytande och oöverträffade mästare på textilkonstens område visas denna höst på Liljevalchs konsthall, där konstnärinnan faktiskt fick sitt stora genombrott 1934.

”Märta flyger igen!” på Liljevalchs konsthall fram till 6 januari 2010.

ALBERTUS PICTOR ”LIVE”

Uppsala: Våra läsare har kunnat tränga långt in i Albertus Pictors bildvärld genom Lennart Karlssons utförliga beskrivningar av hans kyrkomålningar. Och här kommer Albertus igen, men denna gång på Upplandsmuseet. Och att det just är detta museum, som uppmärksammar Albertus 500 år efter hans död, ligger helt rätt. För i detta landskap finns flest kyrkor med målningar av denne mästare.

Syftet med utställningen är att väcka nyfikenhet för en bildvärld fjärran från vår egen och fånga ett intresse, som leder vidare ut i landskapet, där man på ort och ställe kan beskåda Upplands rikt smyckade kyrkor.

Gör en utflykt och möt en värld fylld av religiösa motiv, sköna jungfrur, grimaserande gubbar, slingrande växter och en mängd underfundiga figurer!

”Minns mig Albertus …” på Upplandsmuseet fram till 10 januari 2010.

STOCKHOLMSKA VYKORT

Stockholm: Många människor är hängivna samlare. Det man samlar på kan vara stort, till exempel gamla bilar, eller väldigt smått, till exempel frimärken. Den förra samlarmanin kräver ett stort utrymme, den senare ett mera beskedligt sådant. Att samla på vykort torde inte kräva så mycket mera utrymme än frimärkssamlandet, och nu har fyra samlare av vykort från Stockholm lånat ut sina dyrgripar till Postmuseet för allmän beskådan.

Fast dessa fyra behöver troligen många hyllmeter till sina samlingar. En av dem, Peter Pluntky, äger drygt 7 000 vykort och har låtit specialbeställa vackra tidsenliga album för förvaring. På utställningen visas dock endast ett urval med minnesvärda händelser från början av 1900-talet. En annan, Göran Heijtz, äger inte mindre än 60 000 stockholmsvykort. Han började samla sådana som var tryckta före 1920, men utökade sin samling med vyer från förorterna. En tredje, Bosse Barn, har fokuserat på föremål och vykort från de fantastiska Stockholmsutställningarna 1897 och 1909. Den fjärde, Alfred Wirström (1865-1915), som levde och arbetade i ett Stockholm i stark förvandling, har donerat sin unika samling till museet. Hans vykort ligger till grund för ett bildspel, som visas i utställningen. De ingår också i fyra fotoböcker, som bokförlaget Arena ger ut: Stockholmsmiljöer från tiden kring sekelskiftet 1900.

På Stockholmsutställningen 1897 började vykort med Stockholmsmotiv på allvar att göra succé. Det skickades så många vykort att det då nya Centralposthuset på Vasagatan kallades för ”Vykortshuset”, då det till stor del finansierades av portointäkterna från vykorten.

”Samla Stockholm” – En stad – Fyra samlare – Hundratals vykort” på Postmuseet fram till 29 maj 2010.

MED HÄSTEN I FOKUS

Den Haag: Idag är han relativt okänd, men då det begav sig var han faktiskt mera berömd än Rembrandt och dessutom otroligt produktiv. Hans hästmålningar eftertraktades av högt uppsatta personer i hela Europa. En av dem, Katarina den stora (1729-1796), skaffade exempelvis drygt fyrtio av hans tavlor till sina samlingar

Och man behöver inte vara hästtokig för att bli betagen av Philips Wouwermans (1619-1668) konstverk. Han har fångat hästens hela värld med stor kärlek och i många olika sammanhang: med och utan ryttare, med soldater, stall, jaktsällskap, hovslagare och i militärläger.

”On Horseback! The World of Philips Wouwerman” på Mauritshuis från 12 november till 28 februari 2010.

BÅDE BAK- OCH FRAMÅTBLICKANDE

Helsingfors: Under mellankrigstiden 1920-30 fanns ett rikt, mångsidigt och internationellt konstliv i Finland – dock präglat av stora motsättningar, som på sätt och vis medförde att konsten fick två ansikten till följd av de olika önskningar och förväntningar som ställdes på den. En del konstnärer drogs till kubismen och futurismen i metropoler som Paris, andra blickade bakåt på Finlands historia.

Under depressionen 1929 blev tillvaron för konstnärerna nästan outhärdlig. Många tvingades gå från dörr till dörr, och utan stöd från bland andra större banker och trä- och pappersindustrin skulle de gått under. Men detta blev också en vändpunkt med stort inflytande i konstvärlden. När den ekonomiska situationen förbättrades mot slutet av 1930-talet blev bildspråket friare och Finland började åter att aktivt delta i världsutställningar. Men Andra världskriget 1939 förflyttade åter den unga nationen bryskt tillbaka till utgångspunkten.

Nu presenterar Amos Andersons konstmuseum drygt 80 målningar och skulpturer av centrala konstnärer från mellankrigstiden. Flera av verken har aldrig tidigare visats.

”Det modernas två ansikten” på Amos Andersons konstmuseum fram till 20 september 2010.

EN NESTOR INOM KERAMIKTILLVERKNINGEN

Gustavsberg: Han värvades till porslinsindustrin 1917 efter en framgångsrik karriär som affischkonstnär för att ge Gustavsbergsfabriken ett nytt och modernt sortiment till Hemutställningen samma år. Wilhelm Kåge (1889-1960) förblev fabriken trogen i trettio år fram till 1947 med ambitionen att framställa vackra, slitstarka vardagsvaror, blomkrukor och söndagsporslin, men har placerat sig i konsthistorien främst genom det förnäma Farstagodset och den salongslyxiga Agenta-serien.

Nu visar Porslinsmuseet den första Kåge-utställningen på 20 år med en mängd kända – och även okända – föremål från hans tid på fabriken, allt från serviser och konstgods till affischer, reklammaterial, skisser, teckningar och oljemåleri. Hans verk karaktäriseras av ett stilrent formspråk, och han var säker på sin sak, trots att det inte följde tidens trender. Han inspirerades visserligen av nya stilar och tog in dem, men i sin egen takt och filtrerade genom den egna stilkänslan. Det skulle vara hållbarhet för både ögonen och händerna samt i tankarna.

”Wilhelm Kåge – formgivare i folkhemmet” på Gustavsbergs Porslinsmuseum fram till 4 oktober.

MÄRKESÅRET 1809

Stockholm: Som ett resultat av krig och nya gränsdragningar blev Finland 1809 ett autonomt storfurstendöme under den ryske tsaren, och i år är det 200 år sedan Finland och Sverige skildes åt. För att markera detta fick utrikesminister Carl Bildt i maj detta år uppdraget att tillsätta en nationalkommitté med syftet dels att påminna om dessa händelser, dels att fokusera på dagens och framtidens relationer mellan Finland och Sverige. Under hela innevarande år har en mängd projekt genomförts. En motsvarande kommitté finns också i Finland.

Alla dessa projekt är inte enbart statliga utan såväl privatpersoner som organisationer och museer har hakat på. Bland annat kan man hela hösten se vad som tilldragit sig inom den finska konstens guldålder mellan slutet av 1800-talet och fram till början av 1900-talet. Många kända finska konstnärer, bland andra Axel Gallen-Kallela, Albert Edelfeldt, Pekka Halonen och Helene Schjerfbeck, visar landskap och folkliv på landsbygden.

”Bilder från Finland – land och folk” på Prins Eugens Waldemarsudde från 3 oktober till 10 januari 2010.

RYKANDE AKTUELLT

Humlebœk: Det har nog inte undgått någon att världens ledare ska mötas i Köpenhamn i december detta år för att försöka komma fram till en lösning på den allt mera accelererande klimatförsämringen. Det handlar om frågor, som rör alla nu levande människor på jorden och – inte minst – framtida generationer.

Men ansvaret för att stoppa missbruket och överkonsumtionen av befintliga resurser ligger inte enbart på världens regeringar. Vi har, var och en, ett ansvar att dra vårt strå till stacken. Därför är det definitivt läge att bege sig till Louisiana och vidga vyerna, för här finns en utställning, som utgår från tre viktiga grundsatser för framtiden: ekonomisk, miljövänlig och socialt hållbar utveckling. Inom ramen för dessa måste det skapas idéer, som motsvarar människans behov av teknologi, välbefinnande och tillväxt här och nu – utan att menligt påverka framtida generationers motsvarande behov.

Den nu aktuella utställningen är andra delen av museets serie ”Arkitekturens gränser I-IV”, som är planerad att visas fram till 2011. Den fokuserar givetvis på just arkitektur, men handlar inte enbart om estetiska aspekter utan om att synliggöra förhållandet mellan arkitektur och samhälle.

”Fremtidens arkitektur er grøn” på Louisiana fram till 4 oktober.

STÄMNINGSFYLLT

Skärhamn: Det är en åldersskillnad på omkring 100 år mellan dessa två konstnärer – och ändå har de vissa konstnärliga kopplingar till varandra. Hilma af Klint (1862-1944) och Cecilia Edefalk, född 1954, har på var sitt sätt, men med lika stor inlevelse skildrat växtrikets och naturens väsen i sina sökanden efter detaljer. Bägges bilder av växter avspeglar en gemensam fascination för den underliggande geometrin liksom att de båda drivs av lusten att förstå växtrikets koder och därmed koppla ihop allt levande.

Hilma af Klint arbetade till en början med traditionella motiv som porträtt, landskap och städer, men 1906 ”befalldes hon av andeväsen” – enligt hennes egna dagboksanteckningar – att överge det akademiska måleriet. Efter flera års andliga studier och inspirerad av den teosofiska rörelsens bildutveckling målade hon en stor mängd tavlor under stark påverkan av ockultism. I de 17 aldrig tidigare presenterade verken på utställningen har hon sökt naturens själ och bland annat haft malvan, kastanjen och biet som inspirationskällor. Hon har gått nära inpå, iakttagit, blickat inåt, skapat abstrakta tolkningar och gestaltat både upplevelsen av det översinnliga och det sinnliga.

Uppdraget att illustrera en växtflora för ett bokförlag förde Cecilia Edefalk ut på en fyraårig resa på 1970-talet. Hon kom tillbaka med 150 akvareller på växter från vitt skilda miljöer vid havet: i sanden, på klippor, längs strandängar, i diken eller i svarta lavalandskap. I hennes personlighet, dofterna, färgerna och ljuset upplever man de gröna skiftningarna i växttrådarna, kronbladen och i smulorna av jord. I de olika miljöerna, avgörande för växternas överlevnad och reproduktion, finns många detaljer såsom vissna blad, en liten mask, en utblommad växt och frökapslar.

På grund av en ekonomisk kris hos förlaget gavs växtfloran tyvärr aldrig ut. Men nu har museibesökarna ett gyllene tillfälle att ta del av Edefalks stämningsfulla växtillustrationer från både Sverige och södra Europa.

”Flora” på Akvarellmuseet från 27 september tills vidare.

FÄRGEXPLOSIONER I HOTELLRUM

Bryssel: Många gånger undrar man om hotellinredare är analfabeter och tondöva när det gäller konst. Belysningen är otjänlig för läsande i sängen och så svag att den mest är en positionsfyr för den som inte hittar till bädden. På väggarna enkla och intetsägande reproduktioner – även i flerstjärniga hotell.

Hotell Bloom i Bryssel – med svenska ägarintressen – har gjort något radikalt åt detta. Man har inbjudit nära trehundra studerande från konstakademier i EU och EFTA att smycka var sitt av 287 rum. 22 olika länder och 44 nationaliteter är representerade, bland dem tio svenska konstnärer. Tillsammans har de utfört frescomålningar på 4 100 kvadratmeter till en total kostnad av cirka fem miljoner kronor.

Resultatet är överväldigande. Varje rum har fått sin speciella personlighet präglad av ungdomlig kreativitet och fantasi. Temat har varit ”Bloom”, och jag kan försäkra att det var som en uppenbarelse att vakna upp i ett hav av blommor, som gick från golv till tak och reflekterades av speglar så att man var helt omgiven av konstverket, utfört av Anita Lozar från Slovenien. Titeln är The blooming bloom of blooming blooms. I varje korridor finns bilder av angränsande rum, så att man kan få en uppfattning om grannarnas upplevelser.

”Hotel Bloom”, Rue Royale 250, Bryssel

VAN GOGHS BREV

Amsterdam: Van Goghs omfattande korrespondens är en unik ingång i en konstnärs liv och tankar, som gör det möjligt att följa honom i vardagsliv och livskriser och få en fortlöpande rapportering av känslor och tankar. Ofta finns kommentarer till de verk som är mitt i skapelseprocessen, vilket gör att man kan följa hur de växer fram i konstnärens medvetande, förändras och kanske till och med förkastas.

Efter femton års intensiv forskning i samarbete mellan Van Gogh Museum och Huygens Institute, den Kungliga Nederländska Konst- och Vetenskapsakademin, är man nu beredd att visa resultatet. I oktober publiceras fem digra volymer, där man återger samtliga brev som Vincent skrev och ger en vetenskaplig kommentar till vart och ett och dessutom reproducerar alla konstverk som nämns i breven, skapade både av honom själv och av andra konstnärer. Totalt är det 900 brev, varav han själv skrivit 820 och mottagit 80. Det är ett mastodontarbete och det kan utan överdrift sägas att man knappast kommit någon konstnär så nära som på dessa 2 240 sidor med mer än 2 000 unika illustrationer, varav många aldrig publicerats tidigare. Det blir upplagor på holländska, engelska och franska. Samtidigt publiceras hela det väldiga materialet i en web-utgåva, som är tillgänglig med adressen www.vangoghletters.org

Den stora attraktionen för vanliga människor blir utställningen av en del av materialet på Van Gogh Museum i Amsterdam, som öppnar den 9 oktober. 120 brev ställs ut i original, vilket är unikt med tanke på dessas extrema känslighet för ljus och hantering. 340 målningar, teckningar och skisser med anknytning till breven kompletterar utställningen,

”Van Goghs brev – konstnären talar” på Van Gogh Museum från 9 oktober till 3 januari 2010.




Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 3, september 2009 årgång 24