Värendskvinnan Blända

Värendskvinnan Blända
Jag växte upp i den småländska byn Värnlanda (ett namn som sentida generationer tyvärr har ändrat till Väderlanda), och där berättade man sägnen om Värendskvinnan Blenda. Jag undrar nu: är det någon substans i denna sägen, eller är den ett av många knep som har använts för att stärka nationalkänslan?
Enligt sägnen skulle denna kraftfulla kvinna ha samlat Värendskvinnorna för att bekämpa de danska inkräktarna, när den manliga befolkningen gått bet på uppgiften. Jag minns att ett kapitel i Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar avslutades med att Blenda ”begravdes efter sin död på Lundabacken i Värnlanda by”.
Bynamnet har enligt traditionen sitt ursprung i att Blenda värnade sin hemby. Jag har vid flera tillfällen besökt den vackra ekbevuxna kulle där hon skulle vara begravd men har inte kunnat finna några spår efter graven.
Axel W. Kronblad, Södertälje

Namnet Blenda kom in i almanackan 1901 i stället för det tidigare Beda. Orsaken till bytet var just den nationalromantiska sägen som Axel W. Krondal återger i sitt brev. Den var mycket populär under 1800-talet, särskilt bland smålänningar, och ledde till att Blenda mot slutet av seklet blev ett modenamn.
Den som har besökt Smålands museum i Växjö minns säkert en dramatisk historiemålning av August Malmström, föreställande Blenda när hon manar Värendskvinnorna till strid. Enligt sägnen inbjöd hon en dansk krigshär till ett gästabud där det vankades starka drycker. När alla soldaterna hade druckit sig berusade dödades de av Blenda och de andra Värendskvinnorna. Som belöning för sin krigiska bragd fick kvinnorna i Värend av kungen lika arvsrätt med männen. I övriga Sverige var ju brorslotten dubbelt så stor som systerlotten vid arvskifte.
Axel W. Kronblad undrar om det finns någon historisk substans i sägnen. Svaret måste bli nej. Den har diktats av regementskvartermästaren på Huseby, den småländske lokalpatrioten Petter Rudebeck, och står att läsa i hans verk ”Smålenske antiquiteter” från 1691. Där tar han en rad ortnamn till sin hjälp för att förankra sägnen geografiskt: vid Kvinneberga och Skäggalösa hade kvinnorna, den skägglösa hären, haft sina lägerplatser. Vid Ströby hade de döda fienderna legat strödda, och så vidare. Även Blenda (eller Blända, som hon heter hos Rudebeck) påstås ha gett upphov till ett ortnamn: Blädinge.
Blända-sägnen bygger på en äldre sägen om hur det gick till när kvinnorna i Värend fick lika arvsrätt med männen. I Johannes Baazius kyrkohistoria från 1642 finns en passus, som i översättning från latinet lyder så här:
”Värend omfattar fem härader närmast Växjö, som av inbyggarna kallas Värnsland på grund av såväl kvinnornas som männens raskhet och tapperhet i försvaret (vad goterna kallar värn). Ty en gång då männen blivit dödade av fienden, grep kvinnorna till vapen och drev ut fienden ur landet, av vilken orsak männen gav sina hustrur jämställdhet i alla rättigheter, och detta iakttas här än i dag i fråga om arvskifte.”
Rudebeck hade ett konkret syfte med sin sägen om Blända. En stor lagkommission arbetade på ett lagförslag som skulle ha hotat bygdens sedvanerätt. Rudebecks version tillställdes Kungl. Maj:t genom Erik Dahlberghs förmedling, vilket hade till resultat att den värendska arvsrätten fick fortsätta att existera.
Antagligen var det inte bara Blädinge socken som hade inspirerat Petter Rudebeck till det namn han gav sin hjältinna. I farbrodern Olof Rudbecks mäktiga historieverk ”Atlantica” hade han kunnat läsa om en amazondrottning vid namn Bleda. Sägnens innehåll kan i sin tur vara påverkat av den apokryfiska bibliska berättelsen om Judit och Holofernes. Huvudpersonen Judit är en vacker och from änka som räddar sin stad från ett assyriskt angrepp genom att bjuda den assyriske fältherren Holofernes på en måltid, dricka honom berusad och hugga huvudet av honom.
Innan Blenda kom in i almanackan fanns det ett välkänt rim som löd: ”Urban, Vilhelmina och Beda / de tre skola sommaren leda.” Bakgrunden är att Urban (25 maj) har räknats som den första sommardagen. De tre dagar som inleder sommaren har ansetts spå vädret för juni, juli respektive augusti.
När Beda 1901 försvann ur almanackan och Blenda kom i stället, förändrades rimmet: ”Urban, Vilhelmina och Blenda, / de tre skola sommaren sända.”




Av Bengt af Klintberg
Publicerad i Nr 3, september 2009 årgång 24