Bokspegeln

Alice och alla hennes vänner

Klassikernas klassiker! En bok som stimulerat fantasin för generationer av barn och vuxna under snart 150 år. Översatt till minst 50 språk och illustrerade av mer än 200 konstnärer. Det handlar om Alice i Underlandet (B/Wahlströms) i översättning av Christina Westman och med nya illustrationer av Robert Ingpen.
Det är en utomordentligt vacker bok, som kan få vilken morfar som helst att längta till kvällens sagostund med barnbarnen – lika fantasieggande för både barn och gamla, det slutgiltiga tecknet på en riktigt bra barnbok.
De många bilderna är kongeniala med texten och får berättelserna att lyfta än mer: fördjupar, konkretiserar och ger dessutom i många fall utgångspunkter för spännande samtal. Ingpen skriver i ett efterord att han inspirerats av John Tenniels svartvita bilder till originalupplagan, som för åtskilliga äldre generationer upplevts som en integrerad del av berättelsen. Ingpens bilder kommer säkert att fungera på samma sätt. Samtidigt som han med sina milda färger skapar ett skimmer från en förgången värld ger han med stillsam humor en intensiv närvarokänsla och identifikation med Alice och alla dem hon möter.
Lewis Carroll, född 1832 som nummer tre i en syskonskara på elva, var inte urtypen för barnboksförfattare. Han var lång, mager och stammande, en matematiker som undervisade i Christ Church College i Oxford och ungkarl hela livet. Men han var kreativ med många uppfinningar som ett runt biljardbord och massor av lekar och spel. Dessutom var han hängiven utövare av den nya fotokonsten. Tillsammans med barn kopplade han av och det var som berättare han fick en entusiastisk publik i collegedekanens dotter Alice och hennes två systrar. På improviserade utflykter satte dessa sig ner i gröngräset och slukade varje ord om den företagsamma Alice och alla hennes vänner i underjorden: Solkatten, Hattmakaren, den vita kaninen, Hjärter dam och alla de andra som blivit älskade sagofigurer. Ett drömspel, fyllt av realistiska detaljer.
En dag bad Alice att få alla berättelserna nedskrivna och Carroll satt uppe hela natten och kämpade för att få med alla detaljer. Ryktet spred sig och snart var det läge i 1865 att ge ut sagorna som en bok – och på den vägen är det!

Kläder som konst

Vanja Brunzells kläder är snarare konstverk än något man skyler sin kropp med. Hennes stora intresse för historia gör att hon gör nedslag i forna tider och gamla stilar och hittar en modern och funktionell variant, som bär tydliga spår av sitt ursprung. Hennes tolkning av förebilderna blir till en berättelse om samtid och dåtid i utsökta kreationer. Broderier och harlekinrutor är återkommande inslag.

För några år sedan hade Kulturens Värld en stor artikel om Vanja Brunzell och hennes skapande. För ett femtontal år sedan gjorde Margareta Krantz två tv-program om henne och nu har hon gett ut boken Kläder som konst och berättelse – Vanja Brunzells modehistoria. (Atlantis), som i många utsökta bilder och spännande text ger ett porträtt i helfigur av en av våra främsta klädskapare.

Selma, Anna och Elise

Det har skrivits åtskilligt om Selma Lagerlöf och hennes relationer till kvinnor i hennes närhet. Nu föreligger en diger volym med brev till två kvinnor, som hon lärde känna under ungdomsåren i Landskrona: Selma, Anna och Elise (Litorina), samlade och kommenterade av Lena Carlsson. Tidigare brevsamlingar har endast tagit upp brev skrivna av Selma, men här återges också adressaternas, vilket ger en spännande och fördjupad bild av vänskapen mellan tre intelligenta och medvetna kvinnor, som kunde uttrycka och erfarenheter på ett engagerande sätt. Till detta bidrar det rikliga bildmaterialet, som tillsammans med kommentarer i marginalerna ansluter till brevtexterna med porträtt, stadsbilder, annonser mm, som allt bidrar till att göra boken levande och intressant. Den nu utkomna volymen omfattar åren 1886-1913. En andra del går fram till 1937.

40-talets Stockholm i färg

De flesta äldre bildverk från städer från 40-talet är i svartvitt, eftersom det var exklusivt och sällsynt med färgfilm. Men det fanns en entusiastisk färgfotograf: Lennart Welander, född 1923 och verksam som trafikingenjör vid Stockholms Stadsbyggnadskontor. Christer Leijonhufvud har samlat hans bilder och kommenterat dem i Stockholm på 1940-talet. Beredskapsår och efterkrigstid i unika färgbilder (Trafiknostalgiska förlaget). Här lever ett förgånget Stockholm upp med spårvagnar, trådbussar och skaror av cyklister. Det är roligt att se byggnader och gator som är borta, men än märkligare är att så mycket finns kvar. Men framför allt är det spännande för en gammal trafiknostalgiker att se alla gamla och nästan glömda bilar, som trafikerade den gamla staden.




Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 4, november 2009 årgång 24