Kulturspegeln

KÄRLEK, VÅLD, SEX OCH MORD

Stockholm: Hon är en flitig typ och har redan, blott drygt 30 år gammal, gjort mer än 50 videoverk, skrivit tre romaner och ett operalibretto. Dessutom har hon startat en dans- och teatergrupp, har omfamnats av konstpressen och fått åtskilliga priser. Nu kan ett urval av Keren Cytters bästa filmer och ett antal teckningar ses för första gången i Skandinavien.
Aktörerna i filmerna var från början hennes vänner – alltså rena amatörer – men i senare produktioner återfinns professionella skådespelare, som agerar i enkelt inredda lägenheter, ofta kök, men dialogerna har inget att göra med diskbänksrealism utan är snarare litterära. Detta till trots är Cytters verk lätta att ta till sig, även för den, som inte är bekant med hennes tidigare produktion, för allt handlar om allmängiltiga ämnen, som betraktaren kan identifiera sig med: relationer, kärlek, svartsjuka och död. Här finns både en hög grad av abstraktion och en igenkänningsfaktor. Hon bearbetar klichéer från film- och medievärlden och ser dem som ett slags manus för hur vi lever våra liv.
Keren Cytters ambition är att förbrylla åskådaren genom en uppsättning svårtolkade regler, unik för varje film. Inspiration hämtar hon från skräckfilmer, gjorda av till exempel Hitchcock, Pasolini och Fassbinder. Även den danske filmmakaren, inte okände Lars von Trier, har fått bidra med en deckarliknande berättelse i en av Cytters romaner, ”The seven most exciting hours of Mr. Trier’s life”, där hon som utgångspunkt har tagit en autentisk tv-intervju med regissören.
”Keren Cytter” på Moderna Museet fram till 15 augusti 2010.

SÅ GÖR INTE FINA FLICKOR!

Stockholm: Men det var precis vad Ellen (1867-1952), född von Hallwyl, gjorde. Dock inte från början, då hon vid 19 års ålder och helt enligt gängse konvention (tvingades?) gifte sig ståndsmässigt med den betydligt äldre Henrik de Maré och med honom fick sonen Rolf – sedermera legendarisk skapare av den Svenska Baletten i Paris.
Men även om äktenskapet utåt verkade idylliskt, vantrivdes Ellen och gjorde uppror mot den kvävande miljön. Så efter 20 år i en tillvaro, som hon beskrev som ”en råtta i en fälla” fattade hon det för dåtiden och för hennes samhällsklass otänkbara beslutet att begära skilsmässa. En pådrivande faktor var utan tvekan kärleken – den hon funnit i sonens unge privatlärare Johnny Roosval, som hon gifte sig med.
Utan tvekan hade hon en konstnärlig talang, och under skilsmässoåren hade hon ägnat sig åt måleri. 1923 hade hon en utställning på Gummesons konsthandel. Men den sågades av pressen. Sedan började hon studera skulptur, bland andra för Carl Milles, vars inflytande är påtagligt i hennes verk, som stilmässigt ligger någonstans mellan jugend och expressionism – de två konstriktningar, som var aktuella på 1920-talet.
Till skillnad från maken Johnny Roosval, som blev både docent och professor i nordisk och jämförande konsthistoria, har Ellen Roosval von Hallwyl inte satt tydliga spår i konstvärlden. Men nu kan man ta del av hennes liv och verk på Hallwylska museet – och faktiskt låta sig imponeras av denna föregångskvinnas mod och styrka att vilja gå sin egen väg – såväl i konsten som i kärleken.
”Följa sitt hjärta” på Hallwylska museet fram till 8 augusti 2010.

ROLIGT – OCH TÄNKVÄRT

Stockholm: Här går ingenting till spillo. Alla sorters material har han använt, den amerikanske konstnären Tom Friedman, till exempel papper, trä, egna hårstrån, lera, damm, plast, polystyrenskum, aluminiumfolie, glitter, klister, tomburkar osv. osv. För besökaren kan det verka som om han leker med oss, men bakom alla finurliga och överraskande verk ligger en tanke: titta på allt detta och fråga dig själv vad du egentligen ser och vad som är verkligt.
Friedman fick sitt stora genombrott i början av 1990-talet och har sedan dess vunnit internationellt erkännande från både publik och kritiker. Nu får vi här i Sverige möjlighet att se hans verk i den första soloutställningen i Norden på Magasin 3, där han dessutom under ett års tid skapat en jättelik installation, ”Up in the Air”, som summerar hans konstnärskap och hans reaktion på vår samtid. En mängd föremål hänger från trådar i taket och får besökaren att associera till både populärkultur, politik, religion och konsthistoria.
En viss kritik mot konsumtionssamhället kan anas, men allt han skapar görs med en enorm noggrannhet och – inte att ta miste på – glimten i ögat.
”Tom Friedman – Up in the Air” på Magasin 3 fram till 6 juni 2010.
VÄLKOMMEN TILL CATWALKEN
Stockholm: I en tv-serie sades att man blir vad man äter – och det kan väl ligga något i det. Men att man blir vad man har på sig, är kanske ännu mera självklart – eller åtminstone att man bedöms efter klädedräkten. Och så har det varit i århundraden: för folk med dyrbara plagg bugades det, folk i paltor ignorerades eller till och med bespottades förr i världen. Idag förekommer detta sistnämnda tyvärr också. Tänk bara på mobbningen av skolbarn, som av vissa kamrater anses inte passa in i gruppen på grund av att de har ”fel” kläder. Nu är det emellertid inte detta fenomen, som är fokus för Nordiska museets nya permanenta utställning utan en uppdatering av de omåttligt populära tidigare modeutställningarna. Här presenterar man för första gången kläder från olika samhällsgrupper tillsammans.
Här möter besökaren 42 dräktfigurer från tre årtionden, 1780-, 1860- och 1960-talen, det vill säga från tider då ekonomi, trender och teknisk utveckling påverkade modet och därmed hur folk klädde sig. Merparten av plaggen är sydda i Sverige och samtliga har burits av folk här i landet.
De äldre, mera exklusiva plaggen är givetvis handsydda, men med 1800-talets industriella revolution och produktionen av konfektion blev klädmodet tillgängligt för praktiskt taget alla samhällsklasser. Modeindustrin har blivit en av världens största, där stora affärskedjor specialiserat sig på ett prisvärt, högaktuellt mode och därmed fungerar som viktiga trendförmedlare.
”Modemakt – 300 år av kläder” på Nordiska museet tills vidare.

FÖR FÖRSTA GÅNGEN I EUROPA

Stockholm: Är du en av de många som har spindelfobi? I så fall ska du bege dig till Bonniers konsthall. Inte för att det finns spindlar där, men väl en modell i skalan 16:1 av giftspindeln Svarta Änkans otroliga spindelnät. Du kommer inte att rygga tillbaka utan att istället hänföras över den sinnrika konstruktionen.
Det är argentinaren Tomás Saraceno, som numera bor och arbetar i Frankfurt, som tillsammans med spindelforskare, astrofysiker, ingenjörer och arkitekter har skapat denna gigantiska modell speciellt för konsthallen. Här visas också 15 av hans tidigare verk: skulpturer, fotografier, video och teckningar, som är en exposé över möjligheter till en bättre värld genom poetiska och lekfulla förslag till ett mänskligt liv i balans med jorden. Alla befinner sig i gränslandet mellan vetenskap, konst och arkitektur och förmedlar en starkt visionär energi.
“Tomás Saraceno” på Bonnierskonsthall fram till 20 juni 2010.

NYTT MUSEUM

Stockholm: Så sent som i juni 2009 var det tänkt att man efter renoveringen av Stora tullhuset på Stadsgården skulle öppna ett ABBA-museum. Entusiasmen var stor från Stockholms stad, som gav Stockholms hamnar i uppgift att bygga om Ferdinand Bobergs skapelse från början av 1900-talet för 200 miljoner kronor. Man räknade med att framför allt kryssningsturister skulle strömma till och att verksamheten snabbt skulle gå runt ekonomiskt, eftersom entréavgiften sattes ganska högt. Av flera olika anledningar gick projektet inte att genomföra.
Istället får nu Stockholm ett annat museum: Fotografiska, som till öppningen den 21 maj lockar med ingen mindre än Annie Leibovitz, en av världens mest erkända porträttfotografer. Hon var från 1973 chefsfotograf på ”Rolling Stone Magazine” under en tioårsperiod och fortsatte sedan på ”Vogue” och ”Vanity Fair”, där hennes nakenporträtt av en höggravid Demi Moore fick pryda ett omslag 1991. En sådan djärvhet på en av världens mest spridda och ansedda tidskrifter orsakade högljudda protester!
I utställningen finns bilder av såväl världskända skådespelare och konstnärer som av hennes privata liv med födslarna av hennes tre döttrar, semestrar, återföreningar och relationen med föräldrar, släkt och nära vänner. Med nästan 200 fotografier sammanvävs för första gången hennes berömda uppdrag med de sällsynta privata fotografierna, vilket ger en skildring av Leibovitz privatliv mot bakgrund av den offentliga bilden.
”Annie Leibovitz: A Photographer´s Life, 1990-2005” på Fotografiska från 21 maj till 12 september 2010.

POMPE, KUNGENS TROGNE DRÄNG

Stockholm: Nog får man associationer till Israel Holmströms kända rader om Karl XII:s hund i samband med den nu aktuella utställningen på Livrustkammaren. För allt sedan Gustav Vasas tid har de svenska kungligheterna låtit sig avporträtteras tillsammans med hundar och hästar, i skog och mark, i stall och på tävlingsbanor och i slottets intima salonger. Museet lyfter fram hästens stora betydelse för makt och visar den starka symboliken: den, som behärskar sin häst, kan också härska över andra. Utan hästen inget tryggt försvar av land och egendom. Tänk bara på alla ryttarstatyer överallt i våra städer!
Men även hundar är närvarande hos kungafamiljerna, även om sällskapshundar inte särskilt ofta förekommer i offentliga äldre kungabilder. Dock erinrar sig säkert många läsare John-Erik Franzéns omdiskuterade, stora tavla från mitten av 1980-talet av Sveriges nuvarande kungafamilj. Där, på Gripsholms slott i Mariefred, tronar de fem kungligheterna – och visst – den svarta labradoren fick vara med! (Se även artikeln om porträttsamlingarna på Gripsholms slott på sidan xx i detta nummer)
”Trofast – Hov och tass i kunglig tjänst” på Livrustkammaren fram till 30 januari 2011.
VISSA VILL HA DEN – ANDRA INTE
Stockholm: De, som tröttnat på att brevlådan översvämmas av diverse reklamfoldrar dag ut och dag in, går antingen till en skyltmakare eller förfärdigar själva en lapp att klistra på brevlådan: Reklam – nej tack!
Ändå finns det anledning för reklamhatare och naturligtvis även andra att ta en titt på Postmuseets aktuella utställning: ”Reklam, ja tack”, för här kan man återuppleva en mängd budskap från de senaste 60 åren, varav många blivit veritabla klassiker. Alla minns vi till exempel ”Ett brev betyder så mycket” eller varför inte ”Numrera numera” – en kampanj som i slutet av 1960-talet skulle få oss brevskrivare att använda postnummer. Flera kända illustratörer anlitades av Posten under denna period och här intill syns Poul Ströyers bidrag.
”Reklam, ja tack!” på Postmuseum fram till 12 september 2010.

EN NYDANARE

Karlskrona: Den förre Karlskronabon och finansiären Ulf G Lindén älskade konst och köpte hela den förre Karlskronabon Erik Höglunds samling av glaspjäser, järnsmide, skulpturer i granit, brons, trä, gips, större målningar, skisser och akvareller samt ett arkiv om cirka 300 skisser. Lindén avled för tio år sedan och nu har arvingen, Jenny Lindén Urnes, donerat denna skatt till Blekinge museum, som i sommar presenterar Höglunds omfattande, mångsidiga och lekfulla konstnärskap.
Erik Höglund (1932-1998), denne färgstarke konstnär, behöver nog inte presenteras närmare – de flesta har mött några av hans verk antingen vid visningar i olika glashyttor, i hemmen eller i den offentliga miljön. Under en tjugoårsperiod från 1953 till 1973 på Boda glasbruk antog han utmaningar, som ingen före honom vågat, och han fortsatte med studioglas i Strömbergshyttan att förnya svensk glaskonst.
Starka färger karaktäriserar hans målningar, ofta koloristiska abstraktioner och bildpoesi i folkviseton, men även skildringar av stark smärta från hans sjukdomsperioder.
Under nära femtio år skapade Höglund också omkring 150 större verk för offentlig miljö. Ett exempel är ”Fiskargumman” på Fisktorget, där skulptören åter ger prov på sin finurlighet genom att ge sin fiskargumma mer kvinnliga former än någon hade väntat sig.
”Erik Höglund – utmanaren” på Blekinge museum fram till 19 september 2010.

DET ”OSÄNKBARA” FARTYGET

Varberg: Den 15 april 1912 kolliderade Titanic med ett isberg på sin jungfruresa från Southampton till New York och sjönk. Det fanns 2 224 människor från olika nationer ombord och relativt gott om tid att gå i livbåtarna. Men båtarna hade inte plats för alla passagerare och omkring 1 500 människor följde med ned i Atlantens djup. 130 svenskar var med på resan, endast cirka 40 av dem räddades. Denna katastrof var en av de svåraste sjöolyckorna någonsin och har gett stoff till många spekulationer, till böcker, till film och utställningar. Den senaste i raden skildrar livet ombord i de olika klasserna och låter ögonvittnen och resenärer berätta om tragedin.
Museet ställer frågan hur man bearbetar den egna och hela länders sorg efter stora katastrofer och drar paralleller till några av vår tids ofattbara, stora olyckor som förlisningen av Estonia 1994 och Tsunamin 2004.
”Titanic – en levande katastrof” på Länsmuseet i Varberg från 24 juni till 7 november 2010.

ANONYMA BUDSKAP

Norrköping: Alla möter vi det i det offentliga rummet – klottret. Ibland är det riktigt njutbart och kan faktiskt betraktas som konst, andra gånger rynkar man på näsan och tycker det är en sanitär olägenhet. Det kan vara riktigt roligt och finurligt och ganska ofta har det ett samhällskritiskt budskap.
Fotografen Hillevi Nagel fascinerades av de många uttryck för tankar och känslor, som tillförts gatubilden av anonyma människor. Hon tog fram kameran och förevigade en del av dem. De visas denna vår på Arbetets museum.
”Gatans poesi” på Arbetets museum fram till 13 juni 2010.

FRANSKT I VÄRMLAND

Kristinehamn: De flesta av Björn Wessmans målningar är stora – vissa kolossalt stora, upp emot 3 x 5 meter, men här på Kulturens Världs redaktion har vi faktiskt ett fantastiskt norrlandsmotiv av honom i storlek som en liten tändsticksask.
Det är naturen, som fascinerar denne konstnär. Landskap, ödsliga och obefolkade, både i våra nordiska trakter, i Medelhavstrakterna och på andra sidan jordklotet har inspirerat honom, liksom, givetvis, verk av tidigare landskapsmålare. Men även om man kan få en första association till exempelvis Claude Monet eller Helmer Osslund inför Wessmans franska respektive norrländska verk, så märker man i hans måleri snart en alldeles egen energi och annorlunda approach.
I den stora sommarutställningen på Kristinehamns konstmuseum visas nya, större verk, där det franska landskapet är i fokus. Dessutom kan man på ett spännande och pedagogiskt sätt genom ett antal skisser och en film få reda på hur konstnären går tillväga i sitt arbete.
”Björn Wessman – Magnitud” på Kristinehamns konstmuseum fram till 15 augusti 2010.

MADONNOR, MYTOLOGISKA GESTALTER OCH MÄNNISKOR

Göteborg: Samtidigt som Eriksbergshallen visar ”And there was Light” med det omskrivna och omtalade nyupptäckta verket av Leonardo da Vinci, ”La Bella Principessa”, passar konstmuseet på att lyfta fram ett urval av museets 1400- och 1500-talsmästare, bland andra Lucas Cranach, Paris Bordone och Albrecht Dürer.
I de 50 verken utgår man från fyra tematiska motiv: myter, perspektivet, kroppen och konstnären och kompletterar originalverken med föremål och bilder, som beskriver hur konstnären arbetade på 1500-talet med perspektivramar, leddockor och anamorfos-speglar, genom vilka man skapade en perspektiviskt förvrängd bild, som återfick sina rätta proportioner, när den betraktades ur en viss vinkel. Även senare tiders verk, som knyter an till renässansens kultur- och idévärld visas.
Den, som besöker utställningen, kan också njuta av den tidstrogna, djupröda, nya färgen på väggarna i de italienska kabinetten på museets femte våning, där de äldre mästarna har hängt sedan tidernas begynnelse.
”Renässanser” på Göteborgs konstmuseum fram till 15 augusti 2010.

MED SIG SJÄLV I FOKUS

Humlebæk: Hon är en av Frankrikes mest erkända nu levande konstnärer, som med hjälp av foton, texter och videoinstallationer skapar verklighetsnära fiktioner. Hon utforskar gränserna mellan det privata och det offentliga genom otraditionella, djärva och personliga metoder, som triggar igång åskådarens fantasi och utmanar vedertagna normer för människans integritet. Sophie Calle bjuder på sig själv. Hennes verk är så fysiska och precisa att de blir till sinnlig verklighet och vimlar av känslor och psykologi – nästan en sorts fingerad självbiografi.
I Louisianas sommarutställning finns en serie av konstnärens centrala verk – verk som leker med vår uppfattning om verkligheten, som blandar det privata med det kollektiva och inkluderar journalistik, antropologi eller psykoanalys mot bakgrund av litteratur och dagböcker.
En av utställningens främsta attraktioner är ”Take Care of Yourself”, som var Frankrikes bidrag till Venedigbiennalens nationella paviljong 2007. Här återfinns ett stort antal kvinnor i karriären, exempelvis en balettdansös och en advokat, som Calle uppmanat att använda sina olika professionella färdigheter till en personlig uttolkning av ett e-post-meddelande, i vilket konstnärens fästman gör slut. Resultatet är en monumental installation med både poetiska, rörande och humoristiska uttalanden från dessa kvinnor.
Övriga verk, till exempel ”The Sleepers” från 1979, med foton av sovande människor, både bekanta och främmande, som hon lånat ut sin säng till och ”Couldn’t Capture Death” från 2007, där hon med filmkameran dokumenterat sin mammas sista minuter, finns också i utställningen.
”Louisiana Contemporary – Sophie Calle” på Louisiana från 23 juni till 26 september 2010.

WILHELMSON IGEN

Uddevalla: Senast det begav sig var förra året, då Waldemarsudde presenterade Carl Wilhelmsons verk tillsammans med Prins Eugens. Stockholmarna var på fötterna och njöt av denne Västkustens stora målare och även Kulturens Värld var där. Nu kan ”framsidans” invånare frossa i ett sjuttiotal av denne bohuslänske folklivsskildrares älskade tavlor på hemmaplan, vilket inte varit möjligt sedan den stora Hantverks- och Industriutställningen i Uddevalla 1928.
”Carl Wilhelmson” på Bohusläns museum fram till 8 augusti 2010.

HAN DISSEKERAR VÄRLDEN OCH BYGGER UPP DEN PÅ NYTT

Köpenhamn: Under snart 50 år har Bjørn Nørgaard (född 1947) häcklat det danska etablissemanget och den danska konstvärlden. Han har varit samhällskritiker, hästslaktare, professor på Konstakademin och kunglig hovleverantör – ingen vanlig levnadsbeskrivning, precis. Men så har han också framstått som en påfallande annorlunda figur i dansk konst ända sedan debuten 1965, då han radikalt, provokativt och i hög grad självmedvetet satte i gång att omformulera konsten – och då speciellt dess relation till institutionerna och verkligheten. Men för Nørgaard har experimentet och provokationen aldrig varit ett självändamål. Ej heller har den varit en rent intern angelägenhet utan skulle istället ned från piedestalen och bort från isolationen.
Denna sommar visar museet en separatutställning med 115 verk av Bjørn Nørgaard och för första gången kan man få en samlad illustration av hans allsidiga arbete från 1960-talet fram till idag. Och här växer bilden fram av en kompromisslös konstnär, som ständigt utmanar gängse föreställningar om konsten och vidmakthåller dess sociala betydelse. Hans verk spretar i många riktningar, både vad gäller arbetsmetoder, material och de teman han berättar om och förkroppsligar i sina verk. Estetik och politik går som en röd tråd genom hans arbeten och är fast förankrat i hans humanistiska ställningstaganden. Han drar inte några konklusioner eller sätter punkt i sin konst utan erbjuder åskådaren att aktivera sin egen kunskap och sina attityder.
”Bjørn Nørgaard – Re-modelling the World” på Statens Museum for Kunst fram till 24 oktober 2010.

1600-TAL? ÅH, NEJ!

Västerås: Vid en första anblick känner man sig förflyttad till Ludvig XIVs slott Versailles, vars grandiosa vävda tapeter från den kungliga fabriken Les Gobelins pryder väggarna. Men vid närmare betraktande visar det sig att så inte alls är fallet, för de gobelänger, som visas på konstmuseet denna vår har alla tillkommit under åren 2000-2009.
Det är konstnären Annika Ekdahl, som skapat vävar i stora format, dekorativa och med detaljrika berättelser. Den första, som hon vävde, ”Barockfesten”, är hela 3 x 3,2 meter! Den leder tankarna långt bort från vår tid, men så kommer överraskningen: människor från nutiden, från Ekdahls eget fotoalbum, har samlats till fest runt ett bord fyllt med små kaniner och blomsterstycken – precis som på 1600-tals gobelänger.
Konstmuseet bjuder på en fest för ögat och avslutar i och med denna utställning av sju storslagna gobelänger, placerade under kristallkronorna i museets vackraste rum, en nära fyrtioårig verksamhet i det gamla Rådhuset vid Fiskartorget och flyttar till Karlsgatan 2.
”Barockfesten – Annika Ekdahl” på Västerås konstmuseum fram till 30 maj 2010.

STOR JUBILEUMSUTSTÄLLNING

Mora: Med anledning av att det i år är 150 år sedan Anders och Emma Zorn föddes har museet lånat in ett stort antal verk av Anders Zorn från både museer och privatpersoner runt omkring i Europa och visar denna sommar närmare hundra av konstnärens viktigaste arbeten. Det är målningar och akvareller, etsningar och skulpturer – några kända, andra mera okända.
Besökarna kommer givetvis att kunna återse flera av Zorns mest kända nakenstudier, som man samlat i en av salarna under temat ”naket i det fria”, och även de älskade folklivsskildringarna från Dalarna, som blivit något av ikoner i den svenska konsthistorien.
”Zorns mästerverk” på Zornmuseet från 13 maj till 14 september 2010.

INTE VILKET KURIOSAKABINETT SOM HELST

Grimslöv: Ja, det epitetet passar verkligen på Huseby Bruk, som numera är kulturminnesmärkt. För här finns den framstående forskaren, skribenten och skandinavisten George Stephens 5 000 unika föremål i hans spektakulära kuriosakabinett bevarade för eftervärlden – det enda i sitt slag i Sverige.
Sommarens utställning invigs den 16 maj av Antikrundans Knut Knutson, som en gång gjorde bouppteckning av hela den unika samlingen, och under sommaren anordnas en rad föreläsningar, där Antikrundans experter och namnkunniga forskare berättar om de märkvärdiga tingen.
”Kuriositeter och sällsamheter” på Huseby Bruk från 16 maj till 26 september.





Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 2, maj 2010 årgång 25