Bokspegeln

STALLTIPSET

PÅ ÄVENTYR MED HUCK

När jag var tio år fick jag en bok som skulle följa mig genom alla år: Huckleberry Finns Äventyr av Mark Twain (Rabén & Sjögren). Jag var med hos de gamla änkorna som tagit hand om den vildvuxne pojken och sedan, när han diskuterade med negerslaven Jim om franska barn verkligen kan tala franska och vidare, när han rymde från sin försupne far genom att såga ut ett hål i blockhuset och slå ihjäl en gris för att med dess blod iscensätta mordet på sig själv. Det var drömmen om den stora friheten att sakta glida nedför Mississippi på en flotte tillsammans med Huck och Jim, vara med om en obegripligt grym släktfejd, följa de båda bedragarna ”Kungen” och ”Hertingen” på teaterturné, vara med om deras kupp mot söta arvingar till ett dödsbo, vilket slutade med att de båda skurkarna rullades i tjära och fjäder. Alla de fantasieggande äventyren i främmande miljöer trollband den lille bokslukaren och den boken har jag läst många, många gånger senare. Så småningom insåg jag att boken var ett kraftfullt och konkret ställningstagande i frågan om slaveriet och dess kvardröjande människosyn.

Översättningen var knagglig och ålderdomlig, men det spelade inte någon roll. Det var därför en egendomlig upplevelse, när jag kom över det engelska originalet och upptäckte att Twain var en god stilist med en även språkligt driven berättarkonst. I den nya översättningen av Sven Christer Swahn får äntligen författaren en sentida upprättelse i den kongeniala tolkningen. Så nu kan man som svensk försjunka i äventyren antingen på svenska eller i originalets engelska språkdräkt. Ytterligt läsvärd är den gamle mästerlotsen på Mississippi även i The complete short stories of Mark Twain (Bantam Classic).

SINNLIG SKÄRGÅRDSBOK

De första intrycken av Sinnenas skärgård av Erling Matz och Carina Lernhagen Matz (Skärgårdsstiftelsens vänbok 2010) är de fantastiska bilderna – allt från omslagets lite nostalgiska bild av gossen med segelbåten till bilderna av silhuetter av pojkar på en kobbe, närbilden av dansgolvet i Arholma eller gäddkäften med sina hemska tänder, som inte ger någon återvändo. Carina Lernhagen Matz heter fotografen som bidragit till att boken blivit en av årets vackraste.

När man bläddrat färdigt upptäcker man att texterna är kongeniala med bilderna, en häftig symbios, som grupperar sig kring de fem sinnena, först av dem synen. Här inleds med en essä som spänner över tusentals år och ger ett geologiskt och bebyggelsehistoriskt perspektiv på skärgården. Snabbt hoppar författaren över till mera konkreta problem: ”Man ror inte näck” – det är inte bara det att man får stickor i rumpan, inte ens nudister gör det som Zorns nakna flicka från Möja gör. Från detta jordnära perspektiv redogör Matz för den moralpanik, som bröt ut, när tavlan visades för första gången för allmänheten.

Den verkliga nostalgitrippen kommer i avsnittet om ljudet: ”Dunket från en fiskebåt”. Orden kommer från Lasse Dahlquist, som var född på Lidingö och alltså inte ursprungligen var västkustsk! Reportaget gäller den bevarade tändkulemotorfabriken Pythagoras (OBS korrekt betoning i Roslagen på näst sista stavelsen) i Norrtälje som är väl värd ett besök. Jag har alltid undrat över varför man inte tillverkade dessa motorer för att täcka energibehov i u-länder. De är enkla, billiga och kan repareras och förses med reservdelar av enkla bysmeder. Dessutom är de outslitliga, vilket blev fabrikens öde: marknaden blev mättad.

Känseln representeras bl a av ”nyttan av kallbad” och smaken av julgäddor och Calle Schewens kaffe med Kron. Lukten behandlas i essäer om att ”Navigera med näsan” och om ”Jäst hos bagarn”.

Slutkapitlet i denna vackra och intressanta bok innehåller funderingar kring ostkust och västkust med utgångspunkt i Kiplings ord ”Öst är öst och väst är väst, och aldrig mötas de två”.

Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 2, maj 2010 årgång 25