Dramat på Hotel Leopold

För några år sedan råkade jag komma över ett exemplar av Victoria Benedictssons publicerade dagbok. På en sida stod orden:

”Att ha varit lycklig, det är att ha sett himlen blå och solen skina. Detta har även jag sett. Men det var på en sensommardag, och solskenet var icke brännande varmt, det ägde den kyliga klarhet, som väcker ett så oändligt vemod, därför att det är ett avsked.”

De raderna fann en genklang hos mig – en resonansbotten.


Av Jan Sigurd
Publicerad i Nr 1, februari 2011 årgång 26