Teaterspegeln

Trollflöjten som piccola, Molière, Donizetti och Norén bland vårens premiärer


SPAGHETTIOPERAN GER Mozarts Trollflöjten, som kan göras på många olika sätt. Som Bergmans mytiska saga, som Kenneth Branaghs dystopi i första världskrigets skyttegravselände eller på ett operahus med obegränsade resurser. Men frågan är om inte Spaghettioperans version kommer närmast den ursprungliga intentionen hos den wienske nöjespappan Emanuel Schikaneder, som skrivit texten: ett folkligt drama med en blandning av kärlek, svikna hopp och gruvlig hämnd i stället för ett hemligt mysteriespel med frimurerisk grundton. Här skojar man friskt både med musiken och texterna. De annars så värdiga tre damerna trippar fram som höns, men kacklandet ersätts med underbar stämsång. De tre gossarna är i stället de bedårande flickorna Sara, Ebba och Sofia Ramberg med en flöjtklang i stämmorna, som lockar fram tårar av rörelse i publiken, särskilt då de också sjunger en av Sarastros arior, som vanligtvis framförs av en djup bas. Henriette Indahl Backman som Nattens drottning är imponerande i den mäktiga koloraturarian och Eva Marklund och Thomas Lander är genuint komiska som fågelhandlarparet.

Lysande i rollen som Pamina är Charlotta Huldt-Ramberg, som även är en av de välsjungande tre damerna. Hon är också den sensibla regissören och inte bara det: med sin finurliga bearbetning har hon kokat ned Trollflöjten till en piccola, men en med stark personlig ton, som överträffar många större uppsättningar med sin spelglädje, intensitet och musikalitet. Och den familjära tonen förstärks hos publiken, som äter sin välsmakande spaghetti i pauserna, serverade av artisterna och den ämable teaterdirektören.

DANSENS HUS i Stockholm tar emot ett spännande gästspel med titeln Öper spis, som skapats av koreografen och dansaren Martin Zimmermann och kompositören Dimitri de Perrot med ett team på 40-talet dansare, akrobater, skådespelare och tekniker, som arbetar både med och mot tyngdlagen i ett fyrverkeri av avancerade infall och ofattbara rörelser: ”Ofta spränger artisterna alla gränser för vad en kropp förmår . . .” 18 och 19 februari.

Sedan är det Birgitta Egerblad som dominerar våren med ett tjugotal föreställningar med den spektakulära titeln Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter i samarbete med humorgruppen Klungan från Umeå, som också var med om den stora succén med Det är vi som är hemgiften. ”Jättekonstigt. Och väldigt, väldigt roligt.” skrev Aftonbladet om den förra uppsättningen. Premiär 10 mars.

DRAMATEN tar upp igen efter tjugo år Kristina Lugns Idlaflickorna, nu med systrarna Stina och Ylva Ekblad i rollerna. Den skrevs ursprungligen för Sif Ruud och Birgitta Valberg och handlar om två kvinnor som möts för första gången och samtalar om minnen och bilder ur det förflutna. De har samma bakgrund, båda har varit Idlaflickor och båda har haft en man som hette Herman. ”Vi måste vara på vakt mot de senila småflickorna i våra hjärtan” är en underrubrik. Regi Vibeke Bjelke. Premiären har ägt rum

I Under hallonbusken av Maria Blom möts två systrar och en bror vid moderns dödsbädd, en studie i intrikata familjerelationer i en uppgörelse mellan barn, föräldrar och ingifta. Regi av författaren. Premiär 5 februari.

I lusthuset av Jane Bowles är också ett relationsdrama som äger rum i en stökig villaträdgård som invaderas av aktiva picknickbesökare, som tar över från den konventionella Gertrud och den drömska Molly. I rollerna Marie Richardson, Tove Edfeldt, Kristina Törnqvist m fl. Regi Sofia Jupiter, premiär 19 februari.

Vargtimmen av Ingmar Bergman bygger på en av hans mörkaste filmer och är också ett relationsdrama om nattlig ångest, mardrömmar och tvivel, men också om kamp för kärlek i ett frostigt klimat. I rollerna David Mjönes m fl. Regi Malin Stenberg och premiär 12 mars.

Den som inte sett Den girige eller En handelsresandes död har kvar chansen även i vår.

STOCKHOLMS STADSTEATER ger Bröderna Karamasov av Fjodor Dostojevskij, dramat om de tre bröderna, som är varandras motsatser och där Dmitri, slösaktig och ständigt pank, anklagas för att ha mördat sin far. Alla har de motiv, även oäktingen Smerdjakov. Det är en vildsint dramatisk historia, men också en med många djupa dimensioner. I rollerna Ole Forsberg, Hannes Meidal, Rolf Lassgård och Peter Oskarson, som också regisserat. Premiär 3 mars.

Stillheten är den tredje delen av Lars Noréns självbiografiska pjäser, som inletts med Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud. Här möter vi åter den försupne fadern/krögaren och hans ena son, som debuterat som författare och hans andra som förtvivlat och rasande försöker att rädda stället och stöda sin sjuka mor. Sten Ljunggren, Katarina Ewerlöf, Michael Jonsson, Magnus Krepper och Maria Salomaa i rollerna och regisserat har Eirik Stube. Premiär 18 februari.

Tartuffe är kanske den tacksammaste rollen av alla att spela för en skådespelare och pjäsen är en av teaterhistoriens mesta långkörare, historien om den religiöse hycklaren och bedragaren, som till slut avslöjas med byxorna nere. Dan Ekborg, Mirja Turestedt och Johan Rabaeus i de ledande rollerna och regissör är Thommy Berggren. Premiär 12 februari.

Hair anses vara den största rockmusikalen av dem alla och den handlar om unga hippies i New York och revolten mot vuxenvärldens normer och konventioner. Många av låtarna har blivit klassiker och nu satsar Stadsteatern stort på att återuppliva de intensiva stämningarna från 68 och framåt med en lång rad av framstående sångare och skådespelare i regi av Ronny Danielsson. Premiär 19 mars.

Paraplyerna i Cherbourg är en filmklassiker, som handlar om kärlek i Algerietkrigets skugga och var den första filmen med helt musikalisk dialog. Nu sätter Alexander Mørk-Eidem upp den som teaterpjäs och då blir det lite annorlunda, kan man förmoda. Sverigepremiär 25 mars.

Sofi Oksanens bok Utrensning om de förhållandena i Estland, som rådde under sovjetockupationen, har blivit en succé i många länder. Den fanns ursprungligen i en version som teaterpjäs, som har satts upp på flera ställen och nu har den haft premiär på Stockholms Stadsteater. Det handlar om en gammal dam som hittar en illa tilltygad flicka på gården. Det visar sig vara dotterdottern till en syster, som hon förrått, och som fängslats och sänts till Vladivostok. Det är en hemsk och gripande historia om olika sätt att förhålla sig till ett omänskligt förtryck. I rollerna Lena-Pia Bernhardsson, Katharina Cohen, Ida Engvoll med flera. Regi Åsa Melldahl.

KUNGLIGA OPERAN har engagerat Philip Zandén för att sätta upp Donizettis komiska opera Don Pasquale, som ställer frågan om det är löjligt att bli kär när man är gammal. Med sprudlande sköna toner berättas historien om den gubbsjuke farbrodern, som vill äkta en ung flicka och göra sin nevö arvlös. Hur denna förvecklingsfars ändar till slut är inte gott att spå om. Premiär 26 mars.

Verdis Stiffelio är hans minst kända verk, aldrig tidigare uppförd i Sverige. Först på 1980-talet ”återupptäcktes” detta starka verk om religion och äktenskapsbrott, hederskultur och frihetslängtan. Regi Tobias Theorell. Premiär 16 april.

GÖTEBORGSOPERAN har även den en premiär på ett Donizettiverk, Lucia de Lammermoor, ett av de stora verken i bel-cantostilen med svindlande sköna koloraturer. Handlingen spelas i spöklika slottsmiljöer med maktkamper, omöjlig kärlek, ekonomiska intressen och tvångsäktenskap med dödliga följder. Kerstin Avemo och Bülent Bezdüz spelar Lucia och hennes älskade i regi av David Alden. Premiär 2 april.

Urpremiär blir det på Min mamma är en drake som antagligen inte är så skräckartad som titeln antyder. Det är ett musikdramatiskt verk för barn i regi av Mia Ringblom Hjertner. Premiär 5 mars på Skövdescenen.

GÖTEBORGS STADSTEATER ger Peer Gynt, Henrik Ibsens storslagna mästerverk om den skrytsamme lögnaren och hans försök att erövra världen. Här skapar man en psykedelisk och färgstark uppsättning som skall ge rättvisa åt detta drama mellan lögn och sanning, verklighet och fantasi. Stefan Metz, internationellt berömd skådespelare och regissör sätter upp pjäsen och Per Sandberg spelar den krävande titelrollen. Premiären har ägt rum.

Bland övriga premiärer märks uruppförandet av Sofia Fredéns Profeten i Västra Götaland och Fåglarna av Björn Runge. Premiärer 25 respektive 18 mars.

MALMÖ OPERAS stora vårsatsning är Offenbachs Hoffmans äventyr om den berusade författaren som sitter på krogen och berättar om sina kärleksäventyr i väntan på sin älskade Stella, som sjunger i en Mozartopera. Det är historien om den mekaniska dockan Olympia, den sjukliga sångerskan Antonia och den venetianska kurtisanen Giuletta. Regi Orpha Phelan. Premiär 21 april.

Hemligheter är en opera om Emanuel Swedenborg skapad speciellt för Malmöoperan av Jonas Forsell och med titelrollen specialskriven för Bengt Krantz. Handlingen utspelas i det mellanstadium mellan liv och död, som är ett centralt tema i Swedenborgs tänkande, ett tillstånd där man kan möta både levande och döda, en anhalt på vägen till helvetet eller himlen. Regi Karl Dunér. Premiären 12 februari direktsänds i SR P2.









Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 1, februari 2011 årgång 26