Konstpaus

Konst jag älskar

Inte så sällan får jag frågan ”Vilken är din favorittavla?” eller ”Vem är din favoritkonstnär?” – då brukar jag svara: ”Ja det är så många”. Eller undvikande: ”Det är inte så lätt att svara på” eller liknande. Och det är faktiskt sant, eftersom Konsten är så stor, så rik och är så oändligt mycket från Venus från Willendorf till dagens videoinstallationer.

”Livet är kort, konsten är lång/Vita brevis, ars longa” heter ett gammalt talesätt från Seneca, som innebär en ödmjukhet inför Konsten, så mycket varaktigare än människolivet. Mycket av det som skapats som Konst är inte alls varaktigt utan glöms bort, ohjälpligt. Det som skrikits ut som sensationellt, nytt, genialt är borta nästa dag eller i övermorgon. Annat som ingen människa brytt sig om när det gjordes förstår man efteråt är stort, nyskapande. Van Gogh är väl det mest kända exemplet på konst, som när den gjordes ingen människa brydde sig om, och som konstnären själv aldrig lyckades sälja, fast brodern Theo var konsthandlare. Idag dyrbarare än guldtackor. Nationalmuseum äger inte en enda van Gogh tavla, men kunde ha köpt dem billigt när det ännu var tid.


Av Bengt Lagerkvist
Publicerad i Nr 3, september 2011 årgång 26