Kulturspegeln

EN BILD OM DAGEN

MARIEFRED: Det är nog inte så vanligt att konstnärer ålägger sig själva ett oeftergivligt krav att i ett 365-dagarsprojekt varje midnatt ha åstadkommit en ny bild att lägga ut på nätet – men det gjorde Jesper Waldersten (f. 1969) och lät bokförlaget Max Ström samla resultatet i en bok: 365 Days, som ingår i en utställning på Galleri Jonas Kleerup i Stockholm.

När Waldersten höll en föreläsning om detta projekt på Grafikens hus, träffade han koppartryckaren Siv Johansson, som Kulturens Värld presenterade i förra numret i samband med utställningen Konstnären och tryckaren, och tycke uppstod med denna ”omistliga del av svensk grafisk konsts historia”, som hon beskrivs av Grafikens hus. Detta möte ledde till ett intressant samarbete dem emellan, och ett resultat av deras gemensamma arbete blev Den ganska långa vägen hit, en bildsvit bestående av 60 koppartryck, som berättar om den självlärde Walderstens utveckling från reklamjobb i unga år till prisad illustratör i DN.

Inga andra än konstnärerna själva vet huruvida det är vanligt att låta sig inspireras av musik, men en som gör det är Jesper Waldersten, som hade låtar av Martin Sköld, basist i gruppen Kent, i hörlurarna under arbetets gång. Och nu kan besökarna ta del av inspirationskällan på en CD, som medföljer katalogen. Dessutom kommer Skölds musik att finnas i flera format under hela utställningstiden som ett soundtrack till de grafiska bladen.

Förutom denna utställning med konst och musik, passar man på att arrangera en utställning med konst och poesi genom att uppmärksamma årets Nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer, och presentera en handgjord bok, Runmaröboken, med 30 dikter i samspel med 15 etsningar, gjorda av konstnären Jan Persson, som under många år på 1990-talet gått som barn i huset hos Monica och Tomas Tranströmer på deras sommarställe på Runmarö i Stockholms skärgård. Här får man även ta del av hur samarbetet växte fram, och hur mycket en resa till Kina 2001 påverkade det fortsatta arbetet med sviten, som också har översatts till kinesiska med titeln Lun Ma Dao, som betyder De sjunkna hästarnas ö.

"Den ganska långa vägen hit" och "Runmaröboken" på Grafikens hus fram till 29 januari 2012.

ÅTER I DANMARK

HUMLEBǼK: Sedan 2005 har Louisiana presenterat internationella samtidskonstnärer i en utställningsserie kallad Louisiana Comtemporary. Senast konceptkonstnären och skulptören Ai Weiwei (f. 1957) ställdes ut på museet var i 2007, då han deltog i utställningen Made in China. Redan 2010 var han tillbaka för att diskutera den utställning, som denna vinter arrangeras på museet – en lycklig omständighet, ”just in time”, eftersom Ai Weiwei (f. 1957) greps i april detta år och sattes i fängsligt förvar. Han var under 81 dagar arresterad som politisk fånge på okänd ort. Detta ledde till protester i många länder i väst. Han frigavs i juni 2011, men med reseförbud från Peking.

Ai Weiwei är son till den berömde kinesiska poeten Ai Qing, som blev kritiserad under kulturrevolutionen och blev satt i arbetsläger i Xinjiang. Ai Weiwei växte själv upp under fem år i läger i Manchuriet och Xinjiang.

Ai Weiwei utbildade sig på Pekings Filmhögskola 1978-81 och var 1979 en av grundarna till avantgarde-konstgruppen Stars. Han bodde och arbetade i USA 1981-93, mestadels i New York, med bland annat performance-konst och ready-mades. Han återvände till Kina 1993 och anlitades som konstnärlig konsult av arkitektbyrån Herzog & de Meuron för Pekings Nationalstadion och är upphovsman till den spektakulära skapelsen Fågelboet, som vi såg en hel del av under OS förra året. Själv tog han dock avstånd från projektet med kommentarer som "Jag hatar spelet kring OS och jag hatar olympiska ceremonier.” Han har också engagerat sig för offren i jordbävningen i Sichuan 2008 och anklagat kinesiska myndigheter för att dölja brister i hanteringen av katastrofen, vilket gjort att han gripits av polisen flera gånger.

På museet kan man se tre stora, betydande verk: Forever, 2003, Fountain of Light, 2007 och Tree, 2009-2010 samt en rad filmer. Weiwei använder såväl traditionella kinesiska material och hantverk som modern, industriell teknologi, och med sina verk sätter han fingret på diskussionen om konstens roll i hemlandet Kina.

”Ai Weiwei” på Louisiana från 18 november 2011 till 14 februari 2012.

LEVER SOM HON LÄR

STOCKHOLM: Hon har köpt ett markområde i den kaliforniska Mojaveöknen i utkanten av nationalparken Joshua Tree, två timmars resa från Los Angeles. Här bor och lever amerikanskan Andrea Zittel (f. 1965) sedan tio år med sin familj och ägnar sig åt både arkitektur, måleri, fotografi, design, textilier, sömnad, matlagning och konst. Hon skapar allt från hemgjorda klädesplagg och textila målningar till små mobila kojor, så kallade ”Wagon Stations”, som kan placeras i ökenlandskapet utan att påverka naturen menligt, men ändå ge skydd mot värme och kyla åt vännerna, som kommer och hälsar på.

I samband med utställningen utkommer en ny publikation på Prestel förlag, Lay of my Land, med ett rikt bildmaterial och nytagna fotografier.

Den som beger sig till Magasin 3 i Frihamnen upptäcker också att konsthallen numera fått tillökning: Museum Magasin 3, som huserar i två salar, där man kommer att göra djupdykningar i samlingarna och visa epokgörande verk – men bara tillfälligt, för i det nya museet ska inga verk visas i evighet utan bytas ut, när de hängt ”tillräckligt länge för att man ska kunna känna glädjen i att gå hit och se den både en, två och tre gånger”, säger chefen David Neuman. Först ut är verk av tre mega-kändisar: Cosima von Bonin, född i Kenya men boende i Köln, och danskarna Per Kirkeby och Tal R. När man ser vad de åstadkommit, kan man verkligen undra hur länge ”tillräckligt länge” är!
”Lay of my Land” på Magasin 3 fram till 11 december 2011 och det nya Museum Magasin 3 tills vidare

RYSKA BANBRYTARE

STOCKHOLM: Peredvizjniki var en grupp ryska konstnärer som liksom konstnärer i Sverige opponerade mot förstockade akademier. I Ryssland blev de och är de oerhört populära, inte minst genom att de genomförde vandringsutställningar ute i den väldiga ryska landsorten. Samtidigt som vi väl känner till ryska kompositörer och andra kulturformer, har konsten varit så gott som helt okänd i Sverige och Västerlandet. Nu visas deras verk för första gången i en stor utställning på Nationalmuseum.

Det är många nya bekantskaper, som fångar intresset med sina inträngande skildringar av vardagen för den vanliga, fattiga befolkningen och fantastiska porträtt av bönder och fattighjon. Alla namn är okända för mig utom ett, Ilja Repin, vars monumentala målning Pråmdragarna vid Volga bildar en överväldigande ingång till utställningen med sitt sociala patos och närgångna porträtt av de trälande trashankarna. Ett annat mästerverk är porträttet av författaren Leo Tolstoy.
En särskild plats i Ilja Repins produktion intar porträtten av konstnärens familj, som han målade för privat bruk och där han experimenterade flitigt. I porträttet här intill är sonen Jurij placerad på en stor persisk matta, som bildar en exotisk inramning åt den lille pojken i mörkblå sammetskostym med guldknappar.

”Peredvizjniki – banbrytare i ryskt måleri” på Nationalmuseum fram till 22 januari 2012.

EN NUTIDA REMBRANDT?

SOLLENTUNA: Därom tvistar de lärda. De flesta konstintresserade har tyckt till och tycker till om Odd Nerdrum (f. 1944) – kanske mera om personen Nedrum än om hans verk. För han är en kontroversiell person, som går sina egna vägar och ofta retar etablissemanget.

På 1960-talet, då han studerade på Konstakademin i Oslo, ledsnade han – liksom många andra unga konstnärer – på den moderna samtidskonstens abstraktion. Nedrum stod inte ut på Akademin, och i opposition mot en politiserad konst lämnade han helt sonika Akademin, sökte sina ideal i äldre måleri och började studera de gamla mästarnas tekniker. Alla kan se vad hans tavlor föreställer. Själv beskriver han sig som en figurativ kitsch-konstnär, och såväl stilistiskt som tekniskt har hans konst karaktären av pastisch på äldre konst. Favoritmotivet är han själv – ett faktum som flera andra konstnärer, när de talat om sina självporträtt, har en nog så god förklaring till: ”Alltid till hands och gratis”.

Denna höst kan man bekanta sig med ett 50-tal av hans verk, självporträtt och ett tiotal misshandlade djur. Dessutom lanserar bokförlaget Atlantis en bok på både svenska och engelska med text av Allis Helleland med titeln Odd Nerdrum – Självporträtt.

”Odd Nerdrum” på Edsviks Konsthall fram till 15 december 2011.

ITALIEN I VÄRNAMO

VÄRNAMO: I dagsläget får man visserligen en hel del otrevliga associationer, när Italien kommer på tal. Den senaste tiden har medierna lyft fram både korruption, ekonomiskt vanstyre, brist på demokrati och – inte minst maffian. Men det finns också ett annat Italien. Det som är kulturellt, vackert och kreativt.
Detta kan man förvissa sig om vid besök på Vandalorum, som bjuder på en mycket omfattande exposé över italiensk design från femtiotalet och fram till idag. Några, som tagit fasta på italiensk formgivning och vidarebefordrat den till allmänheten, är Aldo och Marirosa Ballo, som ägnat sig åt att föreviga möbler, armaturer, redskap och porslin av ledande formgivare.
”ZOOM” på Vandalorum från 26 november till 5 februari 2012.

DET SKA VI FIRA – SAGA 100 ÅR!!

STOCKHOLM: Knappt 20 meter från Kulturens Världs redaktion finns en jubilar: Stockholms Allmänna Gymnastikavdelningar, Saga, som startades 1911 av tre eldsjälar, instruktören Sam Adrian, affärsinnehavaren Anna Ahlström och notarien Adolf Rosin. De ansåg – precis så som sägs titt och tätt idag – att alla människor behöver röra på sig, motionera. Och då handlade det inte om elitidrott för ett fåtal män, utan man ville starta en massrörelse. Man vände sig till alla samhällsklasser, och såväl kvinnor som män var välkomna. Syftet var att ”bereda medlemmar möjlighet att utöva gymnastik i olika former”, och Saga är idag en av Sveriges äldsta gymnastikföreningar. Då, 1911, uppgick antalet medlemmar till 215. Idag är vi cirka 3 000.

Givetvis var det svårt att få balans på debet och kredit med så få medlemmar, och trots att Saga fick bidrag från Stockholms stad, gick verksamheten med förlust år 1912. Då tog Anna Ahlström mod till sig och stegade in hos bankdirektör K.A. Wallenberg i Enskilda banken för att be om ett bidrag. Hon fick dock återvända med oförrättat ärende. Men turligt nog ökade statens bidrag i samma veva, och Saga levde vidare. Och inte nog med det: verksamheten ynglade av sig genom att ”Husmorsgymnastiken” kom igång i början av 1940-talet. Vad denna rörelse betytt för folkhälsan kan inte nog överskattas.

Mellan 1960 och 1980 utövades all Sagamotion i skolor runt om i Stockholm, men sedan 1985 finns Sagas lokal snett mitt emot Kulturens Värld. I stora, fräscha lokaler erbjuds mångahanda aktiviteter: gruppträning, styrketräning, konditionsträning, personlig träning och dessutom träningscoacher, sjukgymnaster, kiropraktorer och massörer.

På Riksidrottsmuseet firar man hundraåringen genom en fartfylld utställning om den svenska motionsgymnastikens framgångssaga.

”En träningssaga” på Riksidrottsmuseet fram till 8 januari 2012.

FRAGILT

EBELTOFT: I Venedig och särskilt på ön Murano finns starka traditioner, när det gäller glasframställning. De italienske mästarna har i hundratals år hemlighållit och slagit vakt om sina kunskaper och färdigheter, när det gäller en mängd raffinerade och hantverksmässigt krävande tekniker, som är karakteristiska för det världsberömda venetianska glaset.

Nu när tre konstnärer därifrån tillsammans visar sina verk på Glasmuseet är det knappast så att allmänheten nickar igenkännande. Men dessa tre arbetar med verkstäderna på Murano och är erkända och kända över hela konstvärlden för sitt mod att bryta mot gamla traditioner och förnya både form, stil och teknik: Christiano Bianchin (f.1963) kombinerar glaset med ovanliga material, Yoichi Ohira (f.1946) förenar japansk estetik med venetianska tekniker och Laura de Santillana (f.1955) är med sina raffinerade arbeten unik själva hon, i och med att hon är kvinna i en traditionellt mansdominerad värld.

(Det är relativt enkelt att göra en utflykt till idyllen Ebeltoft från Sverige: Ta båten från Varberg till Grenå och kör knappt 40 km söderut.)

”Venice. 3 Visions in Glass” på Glasmuseet Ebeltoft fram till 7 mars 2012.

KONSTNÄRSKAP SOM GÖR MOTSTÅND

STOCKHOLM: Världens undergång, yttersta dagen, våld, död, mörker, katastrofer – kan det vara något som lockar åskådare till en utställning? Jo, nog finns det en stark lockelse, när man som Liljevalchs har samlat ett stort antal ytterst intressanta verk från tidigt 1800-tal, till exempel Francisco de Goyas Krigets fasor, till idag av 16 internationella och svenska konstnärer, som bevittnar, blottar, visualiserar och inbjuder oss att se in i mörkret, att bearbeta egna fasor, drömmar och fantasier och att ta del av det helvetiska – både inom oss och omkring oss.

Det var en utställning på Moderna Museet 2005 med den svenska mystikern Dick Bengtsson (1924-1986), som triggade Liljevalchs chef Mårten Castenfors att dyka djupare ned i begreppet ”helvete” och tillsammans med producenten Viveca Lindenstrand att skapa en ”helvetesscenografi”, som utgår från en miniatyrteater, som tillverkades på 1600-talet med eldsflammor och bolmande rökmoln, som står upp ur bergets inre, där själva tortyren äger rum. Här härskar en flaxande Satan, försedd med gripklor och med kräldjur klängande på kroppen – en bild inte helt okänd i dagens dataspel.
Dick Bengtssons konstnärskap uppvisar ett mera subtilt motstånd i de gåtfulla målerierna och de kryptiska installationerna. Han kopierar verk från uppslagsböcker och målar på dem eller om dem, så att de med en gång blir helt annorlunda – helvetiska.

En utställningskatalog på 136 sidor med drygt 50 bilder och introduktioner av konstnärerna kan köpas på museet liksom en helveteskasse i tyg, formgiven av Stefania Malmsten. Dessutom presenteras utställningen dagligen av museets konstvärd två gånger, kl 12.15 och kl 14.30, utom sista helgen.

”Helvete” på Liljevalchs fram till 8 januari 2012.

KUNGLIG GLANS

ISHØJ: Det är allmänt känt att danska drottningen Margrethe II är konstnärligt begåvad. Hon har gjort fantastiska mässhakor, ansvarat för dekor av föreställningar på Det Kongelige Teater och visat sina tavlor på uppskattade utställningar – även utanför Danmarks gränser. I Sverige har vi kunna se hennes verk både på Sofiero och på Prins Eugens Waldemarsudde. Margrethe har ett stort intresse av och en speciell talang för att uttrycka sig genom färgen, som avspeglar hennes sinnesstämningar.

Med anledning av drottningens 40-års jubileum som statschef visas hela våren en stor utställning med fokus på Margrethe II som konstnär. Här finns poetiska, impressionistiska dukar, dramatiska, expressiva bilder och humoristiska, fantasifulla urklipp, som hon skapat helt för sig själv utan tanke på offentlighet och åskådare.

”Farvens sjæl – Dronning Margrethe II’s kunst” på Arken från 28 januari till 3 juni 2012.

FOTOREALISM

KARLSTAD: Från Sven-Harrys nya konstmuseum i Stockholm fram till 20 november vandrar utställningen med Karin Broos (f. 1950) fotorealistiska tavlor från perioden 2006 till 2011 vidare till Värmlands museum i Karlstad.

Vid en första anblick verkar det som om hon fotograferat, men vid närmare studium ser man att det inte är så, utan hon har fotografiet som utgångspunkt i sitt måleri, där motiven ofta är vardagen, närmiljöer, barn, barnbarn och djur.

När man talar om Karin Broos måste man också nämna hennes man, MarcBroos, som tillsammans med Karin drev det framgångsrika konstprojektet Alma Löv Museum i 13 år fram till 2010 i Östra Ämtervik. Avskedsföreställningen, som inte ägde rum förrän 1 juli 2011, blev magnifik: en ceremoniell jordafärd på första och enda begravningsplatsen för livlösa konstverk. Men Alma agerar fortfarande, nu från underjorden, och mottar en halv miljon kronor från Konstnärsnämnden, Sveriges Bildkonstnärsfond.

”Speglingar”, Karin Broos på Värmlands museum från 26 november till 15 januari 2012.

KINA FRÄMJAR HANS SKAPARLUST

GÖTEBORG: Fraktat på Ostindiska kompaniets båtar kom det kinesiska porslinet till Göteborg redan på 1700-talet. På 1950-talet sitter en pappa och lagar kinesiskt porslin som hobby. Porslinet blev en del av sonen Torsten Jurells (f. 1951) barndom. Och även om han vistats i många delar av världen är Kina det land, där han arbetat längst. Han hyr en studio nära Ai Weiweis (se notisen om Humlebæk i detta nummer) i Peking och arbetar med skulptur, måleri och grafik.

För tillfället håller han på med sitt Underjordsprojekt, och verk från hans utställning Goda Nyheter från Underjorden!, som visades på Östasiatiska museet 2010, har blivit till Bortom underjorden, där konstobjekt, fotografier och videofilmer, som knyter an till det kinesiska porslinet, kan ses i Röhsska museets asiatiska samlingar denna höst.

”Bortom underjorden” på Röhsska fram till 19 februari 2012.

ETT SPÄNNANDE MÖTE

BORÅS: Hon ansågs vara synsk redan som barn, sade sig kunna tala med de döda och kunde enligt samstämmiga vittnesmål bota sjuka med sina bara händer. Hon utbildade sig på Konstakademien och målade traditionella porträtt fram till 1960, då hon ”befalldes av andeväsen att överge det akademiska måleriet”. Spiritismen och ockultismen blev sedan de strömningar, som var inspirationskällan till hennes konstnärliga verksamhet.

Fastän Hilma af Klint (1862-1944) målat sedan slutet på 1800-talet, blev hon inte känd och internationellt ryktbar förrän 1986, 42 år efter sin död. Hon hade varit oerhört produktiv, men ”De Höga” hade rått henne att inte visa sina målningar för utomstående. Detta fick till följd att inte ens arvingarna kunde visa vad hon skapat. Det blev utställningen The Spiritual in Art-Abstract Painting 1890-1985, som visades i Los Angeles 1986, som ledde till ett sensationellt genombrott för den då helt okända svenska konstnärinnan. Tidigare hade den abstrakta konsten dominerats av män som Wassily, Kandinsky, Piet Mondrian, Kazimir Malevich och Franticek Kupka. Nu fick modernismen en kraftfull kvinnlig förebild.

En nutida konstnär, engelsmannen Adam Fuss (f. 1961), är en av världens mest hyllade fotobaserade konstnärer. Hans konst bygger på ”inre händelser” i hans liv, och hans motiv är ganska så ovanliga: dopklänningar, kaniner, inälvor, fjärilar, ormar, spetstyger, rök och vattendroppar. Han anser sig vara ”besjälad” av Hilma af Klints konstnärskap, och nu möts de tu i ett hundratal verk för första gången i en gemensam utställning.

”Kallelser – Adam Fuss & Hilma af Klint” på Borås Konstmuseum fram till 8 januari 2012.

FÖRFATTARE, SKULPTÖR OCH DIPLOMAT

STOCKHOLM: Människans beroende av naturen var temat, när Anders Sandström (f. 1933) skapade miniskulpturer av djur och människor i trä och renhorn. Samma tema har följt honom under resten av livet, även när han övergick till att arbeta i täljsten och lera i större format. Han har ett genuint och livslångt intresse för djur och natur och har gjort flera vandringar i Spanien, Sydeuropa och Karibien, som resulterat i tre böcker om naturen.

Och det diplomatiska då? Jo, under ett antal år fram till 1984 var Sandström ambassadör med säte i Havanna, Kuba. Han blev god vän med både Fidel Castro och lillebror Rául. De umgicks privat, och Sandström hoppade fallskärm med Fidel, och de deltog i dykningar i Karibiska havet tillsammans. Fidel var förtjust i Sandströms djurskulpturer, och det faller sig rätt naturligt och inte alls konstigt att en av dessa, den imponerande Uroxen i brons, finns att beskåda på Vapentorget i Gamla Havanna. På lite närmare håll kan man bekanta sig med Sandströms Lekande sjölejon i Örsundsbro – för att inte tala om utställningen på Waldemarsudde.

”Djurskulptören Anders Sandström” på Prins Eugens Waldemarsudde fram till 4 december 2011.

ÖVERSÄTTBARHET

STOCKHOLM: I höstens stora grupputställning The Spiral and the Square visas verk, som på olika sätt är övningar i översättbarhet. Vad händer i översättningen mellan kulturer, mellan språk, mellan betraktare och konstverk?

Utgångspunkten är den brasilianska kultromanen från 1973, Avalovara, av Osman Lins, men det framgår klart att kulturella möten förgrenar sig över hela världen och till och med letar sig ända in i den svenska konsthistorien. Den vindlande tematiken och strukturen i utställningen reflekterar romanens, där en mystisk palindrom framträder i en kvadrat, tecknad ovanpå en spiral.

Det visas verk av tjugo internationellt etablerade konstnärer från flera generationer och med många olika uttryck. Här kan man till exempel få vara med om att få sin första kärlek översatt till ett porträtt på papper, om man gjort en intresseanmälan i förväg per e-post.

Parallellt med utställningen anordnar Bonniers Konsthall tillsammans med Södertörns högskola och Albert Bonniers förlag seminarier, performance och filmvisningar där brasiliansk konst och kultur får ta stor plats.

”The Spiral and the Square” på Bonniers konsthall fram till 8 januari 2012.

FÖRST MÅLARE, SEDAN FOTOGRAF

STOCKHOLM: Hans bilder, installationer, filmer och fotografier fokuserar på sociala frågor och han har uppmärksammats internationellt för de måleriska aspekterna och intensiva färgerna i sitt fotografiska arbete. Hans dramatiska och intensiva bildvärld speglar tillvaron i samhällets utkanter, och ger oss inblickar i en mörk värld, där oskuld och ondska, smärta och njutning, liv och död existerar sida vid sida. Med hjälp av starka kontraster gestaltar han Brasilien som ett mångfasetterat samhälle, som försöker definiera sin identitet.

Miguel Rio Branco är född i Spanien 1946 som son till en brasiliansk diplomat. Pappans yrke har fört honom till många olika platser i världen under hans barn- och ungdomsår, men numera både bor och arbetar han i Rio de Janeiro.

Den nu aktuella utställningen omfattar ett sjuttiotal verk från 1960-talet till idag. Här finns också en svartvit bildsvit, Dislexia, som osökt får åskådaren att tänka på en av Sveriges mest intressanta fotografer med ungefär samma motivkrets, Christer Strömholm.

”Miguel Rio Branco – Solo” på Kulturhuset fram till 29 januari 2012.

REPRIS

NORRKÖPING: Du, som missade den stora GAN-utställningen på Waldemarsudde i våras, som beskrevs ingående i Kulturens Världs januarinummer, har nu chansen att se verk av denna intressanta konstnär i Norrköping.

”GAN – Modernistpionjär och outsider” på Norrköpings konstmuseum fram till 8 januari 2012.

NYTT SJÖFARTSMUSEUM

AMSTERDAM: Scheepvaartmuseum, som öppnades den 2 oktober, har världens näst största samling av kartor, skeppsmodeller och andra maritima föremål: omkring tre hundra tusen. Efter lång tid i malpåse kan man nu arrangera utställningar i ett väldigt gammalt packhus, som renoverats för bortåt 700 miljoner kronor, och som ligger centralt i Amsterdam.

På kajen utanför ligger en replik av den berömda Ostindiefararen Amsterdam som led skeppsbrott på sin jungfruresa 1957, en magnifik publikdragare till det nya museet. Inomhus finns det nu tolv utställningar. Mästerverk av holländska mästare visar en omfattande samling marinmålningar och Jordgloben presenterar två århundraden av kartografi. I Glas, silver och porslin finns ett festligt bankettbord dukat med saker som hämtats på andra sidan haven. Ett svagt klirrande och ljud från bestick skapar närvarokänsla. Bland andra ämnen kan nämnas Valfisketraden, Amsterdams hamn och inte minst en virtuell sjöresa, i vilken man får möta historiska personer och på nära håll uppleva hur det känns att vara mitt i en storm eller ett sjöslag.


Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 4, november 2011 årgång 26