Bokspegeln

SKEPPET VASAS UPPGÅNG OCH FALL
Så ligger hon vid kaj framför det gamla slottet Tre Kronor, det väldiga krigsskeppet Vasa, 70 meter långt och prydd med färgrika skulpturer och ornament, som skall sätta skräck i fienden. Man har gått man ur huse en augustidag 1628 och det myllrar av människor på både kaj och däck. Det är så realistiskt att det kunde vara en tv-dokumentär från i dag – det är bara färgerna som är lite mörka och mustiga som för att markera en gången tid.

Det är tre märkliga filmer på nära tre timmar tillsammans, som Anders Wahlgren och ett team filmare och datatekniker gjort, som helt realistiskt följer jätteprojektet Vasa, som pågick i fyra år, från idéstadiet över alla tillverkningsmoment till den slutliga katastrofen, då fartyget kapsejsade och sjönk inför en häpen och skakad allmänhet i den lilla staden på 15 000 invånare. De miljöer som man inte kunnat filma på vanligt sätt har man tecknat och målat och sedan i datorn plockat in riktiga människor i vardagliga eller yrkesmässiga situationer. Man kan inte se när man går från verkligheten till den tecknade miljön, och det är en märklig känsla att kunna leva sig in i en på alla sätt levande 1600-talsstad. De tre filmerna sändes i SVT under helgerna, men man kan räkna med att de går i repris eller visas på annat sätt. De är ovärderliga dokument från en gången tid, byggda på år av forskning och tekniskt utvecklingsarbete.

I den första filmen får man följa byggenskapen fram till den fantastiska scenen, då man ser fartyget lägga ut, sätta segel och sväva fram över de krusiga böljorna, kränga lite, få slagsida och efter ett par minuter försvinna i djupet – bara masttopparna syns. I den andra får vi följa bärgningen för lite mer än femtio år sedan i samtida dokumentärer med profilerna Anders Franzén och Per Edvin Fälting. Den tredje är kanske den mest intressanta: här får man följa arbetet bakom filmerna, bland annat hur man kan plocka in levande människor i en realistisk miljö, skapat i en dator.

Den som missat tv-sändningen kan ta del av materialet i Anders Wahlgrens magnifika och rikligt illustrerade bok Vasa 1628 – människorna, skeppet, tiden (Norstedts) och träffa många personligheter från filmen, från Karin ljusstöperskan och de gatubarn som fångades in och fick spinna segelgarn till Margareta Hybertsson, som var chef för skeppsvarvet, en av Sveriges största arbetsplatser. Rätttegångsprotokoll och andra arkivalier, samtida konst och nytagna bilder av skeppet ger en bred och inträngande berättelse om människor och samhälle i Stockholm 1628.

Filmerna återkommer i TV1 i augusti 2012 och finns som att köpa som DVD i slutet av mars.

BILDERBÖCKER FÖR VUXNA
När vi blir vuxna tappar många av oss förmågan att läsa bilder, att ge sig tid att titta på varje detalj och riktigt suga i sig allt vad tavlan eller fotot berättar. I stället en hastig blick och så vidare till nästa bild. Här är två böcker om märkliga bildberättare, som verkligen kräver att man skärskådar bilderna, gärna med förstoringsglas.

I den första, Sevenboms Stockholm (Stockholmia förlag), ger Björn Hallerdt ett inträngande porträtt av den ”fattige gossen från Nerket”, vars ursprung är oklart och som blev vår förste vedutamålare, dvs skapare av perspektiviskt riktiga bilder. Med hjälp av mecenater och uppdrag , där han fick betalt per styck för sina verk, hankade han sig fram i Paris och Stockholm, ibland under stora umbäranden. Han var inte heller snabb, så hans verk är förhållandevis få. Bland de första uppdragen efter att ha kommit hem från Paris var att måla Drottningholms och Ulriksdals slott för drottningen Lovisa Ulrika, vilket följdes av många arbeten för slottet, bland annat en svit av målningar från kungliga lustslott. Det mest betydande och allmänt intressanta är de femton stockholmsutsikterna, som inte bara ger en bild av olika stadsmiljöer utan de ger också, ofta i förgrunden, levande bilder av människor av alla samhällsklasser i vardagliga situationer. Eftersom de är gjorda under 1760- och 70-talen är de intressanta illustrationer till en annan stor, samtida skildrare av livet i Stockholm, nämligen Bellman. Hallerdt, f d chef för Stadsmuseet, är en engagerande ciceron i den gamla staden och hans förklaringar är nödvändiga för att kunna förstå alla sysslor, som man utför på bilderna.

Under nästa århundrade, 1800-talet, verkade en annan stockholmsskildare, Carl Johan Billmark, som Bo Wingren, även han knuten till Stockholms stadsmuseum, sammanställt en bok om (Carlssons). Billmark var en betydligt flitigare herre och han nådde ut på ett helt annat sätt genom att han använde den nya litografitekniken, som gjorde det möjligt att producera bilder i stora upplagor. Han reste över hela Europa och bodde i Paris under många decennier men kände sig hela livet som en stockholmare. Det är också som skildrare av den staden som han blivit mest känd för oss. Hans minutiöst exakta stockholmspanoramor gör att man hittar nästan varje hus i staden för nästan två hundra år sedan. Det är fascinerande att med förstoringsglaset i hand ströva gata upp och gata ned i de olika stadsdelarna. Utöver panoramorna gjorde Billmark rader av vardagsscener från olika stadsdelar, t ex Skeppsbron och Blå slussen.

Wingren presenterar utöver detta en lång rad teckningar och akvareller, som visar en friare sida av denne flitige bildmakare, som också skildrade Paris och andra städer.




Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 1, Februari 2012 årgång 27