Kulturspegeln

HELT KLART EN ALLKONSTNÄR

NORRKÖPING: Hon var keramiker, glaskonstnär, textilformgivare, skulptör, tecknare, grafiker, målare, konstkritiker och författare. Dessutom en kraftfull och mycket karismatisk person, motsägelsefull, enkel, mångsidig, ensam, social, charmerande, arrogant, vänlig och komplex enligt hennes levnadstecknare Marika Bogren, som skrivit boken ”Tyra Lundgren”, som kom ut på Carlssons bokförlag i slutet av 2011.

Tyra Lundgren (1897-1979) var verksam i många länder i Europa och ställde också ut i USA. Även om hon ofta var på resande fot tillbringade hon dock större delen av sitt liv i Sverige, dels i unga år, dels de sista 30 åren av sitt liv – och då framför allt i ateljén på gården Bredkvie i Fide på södra Gotland. Länge förknippades hennes konst främst med keramiska alster, glaspjäser, stora reliefer för offentlig miljö och textila arbeten, och inte förrän 1972, när hon var 75 år, visades hennes måleri för första gången i en retrospektiv utställning i Norrköpings Museum. Sedan dess har Tyra Lundgrens konst visats på flera museer, och nu har turen kommit tillbaka till Norrköping, där besökaren kan förvånas över och njuta av denna otroligt mångsidiga kvinnas konstnärskap.

”Tyra Lundgren, vagabond & entreprenör” på Norrköpings Konstmuseum fram till 27 maj 2012.

ANNORLUNDA ÄN MAN TROR

HELSINGBORG: Det finns ett otal vetenskapliga beskrivningar av jordens polarområden – och inte minst har Grönland ända sedan slutet på 1800-talet attraherat polarforskare från framför allt USA, England, Danmark, Norge och Sverige. Många av dessa skildringar når inte allmänheten utan är strikt vetenskapliga och behandlar bland annat klimat, temperatur och glaciologi. Amerikanen Peary, engelsmannen Ross, norrmännen Nansen och Amundsen, danskarna Mylius-Erichsen, Hagen, Brønlund och Knud Rasmussen är ändå kända – dock inte i första hand för sina vetenskapliga rön utan för beskrivningarna av alla motgångar och strapatser.

En som däremot etsat sig in i medvetenheten, åtminstone i Danmark, är Peter Freuchen, som också drog till Grönland för att forska, men som under den 5:e Thuleexpeditionen tillsammans med Mylius-Erichsen på 1920-talet förfrös det vänstra benet och tvingades till amputation. Och då var det slut med det tidigare äventyrliga och strapatsrika livet. Han började istället skriva romaner med grönländska motiv och stor dramatik. Hans första fru var grönländska, och hans författarskap präglas av ett stort vetande om och inlevelse i livsvillkoren på denna enorma, kalla ö. Mycket av vår nuvarande kunskap/fördomar om Grönland härstammar från Freuchens böcker – och de är som sagt romaner och därmed inte alltid överensstämmande med verkligheten utan fiktioner.

Dagens Grönland kan i vissa avseenden likna gårdagens – men är ändå helt annorlunda. Det kan man förvissa sig om genom att besöka Dunkers kulturhus, där Finn Larsens fotografier ger oss andra perspektiv och får oss att tänka om.

”Man’s Land” på Dunkers kulturhus fram till 26 augusti 2012.

NYA VÄRLDAR PÅ GALLERIE DE MARE
STOCKHOLM: Nu presenterar Dansmuseet en fantastisk exposé över 30 års konstnärlig verksamhet av en av världens främsta kostymskapare, Charles Koroly, född 1946 i USA, som dessutom verkat som regissör och scenograf både i Tyskland, Norge och Sverige. Han började måla redan som tonåring och hade sin första utställning i Kalifornien endast 14 år gammal. Vid 19 flyttade han till London, utbildade sig där och kom senare till Sverige, där han studerade vid Teckningslärarinstitutet och Dramatiska Institutet. Och här blev han kvar. Debuterade som scenograf vid Uppsala Stadsteater 1982 och har sedermera skapat 125 produktioner för Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholms Stadsteater, Folkoperan och flera uppsättningar i Göteborg.
Hela sommaren kryllar källarvåningen av Korolys överdådiga och sinnrika lösningar på såväl scenografi som kostymer. Och till skillnad från de flesta utställningsföremål på andra museer, skyddade av pansarglas, får besökaren komma riktigt nära de frasande och rasande vackra kreationerna – ja, man får till och med känna på dem! För scenkläder tillverkas och har tillverkats i mycket hög kvalitet. De ska ju hålla föreställning efter föreställning, tas på och av i det oändliga och även ibland sys om.

Så gör ett besök på Dansmuseet och passa på att komma tätt inpå Korolys fantasieggande och otroligt vackra teaterkreationer. Låt fingrarna glida över såväl siden som sammet och päls och föreställ dig hur det varit som sångare eller skådespelare att krypa in i dessa unika konstverk.

”Korolys Kostymdrama” på Dansmuseet fram till 2 september 2012.

DANSKA INREDNINGSIKONER

KOLDING: Är namnen Poul Henningsen och Finn Juhl bekanta? Troligen – och det i större delen av världen. För dessa två inredningsgiganter har skapat föremål, som sålts i stora kvantiteter sedan 1920-talet och fortfarande är hur heta som helst i både nyproduktion och begagnat.

Vi börjar med Poul Henningsen (1894-1967), PH, arkitekt, ljusmakare, revyförfattare, filminstruktör och samhällsdebattör, vars armaturer sprider ljus i många hem och offentliga byggnader. Han var en pionjär inom dansk design och började sitt banbrytande arbete inom elektrisk belysning redan på 1920-talet. Han ville förbättra livskvaliteten både i hemmen och i offentliga rum genom att minimera det skarpa ljuset från vanliga glödlampor, och ”göra hemmen och människorna vackra”. Under 1930-talet skapade han ett helt nytt belysningssystem, System PH, som massproducerades och såldes över hela världen. Han fortsatte under 40- och 50-talen att utöka systemet med nya lampor i stil med den ursprungliga idén. En designikon hade sett världen, och en klassiker hade skapats. Höjdpunkten uppstod 1958, när två nya klassiker från PH såg dagens ljus: den stora och exklusiva ”Kotten”, som främst vände sig till företag och institutioner, och den prismässigt överkomliga PH5, som kunde attrahera vanligt folk.

Den andra godbiten, som lilla staden Kolding bjuder på denna sommar, är utställningen med anledning av att Finn Juhl (1912-1989) skulle ha fyllt 100 år i år. Han tillhör 1900-talets designikoner tillsammans med Kaare Klint, Hans Wegner, Børge Mogensen, Arne Jacobsen och Paul Kjærholm – alla kreatörer av hett eftertraktade möbler ända sedan de skapades i mitten av 1900-talet. Juhl är den av dem, som gjort en betydande internationell karriär. Hans möbler presenterades i slutet av 1940-talet i prestigeladdade amerikanska livsstilsmagasin och han fick i uppgift att inreda en av salarna i FN-skrapan i New York. Han fick på 1950-talet dessutom förtroendet av SAS att stå för interiören av 33 flygplatser i Europa och Asien.

Kolding ligger på allfarväg, kan man säga, dvs i skärningen mellan E20 och E45 på Jyllands östkust, cirka 15 km från Lillebæltsbron – och är man väl där, ligger Christiansfeld, som Christian Ahlskog berättar om på sidan xx i detta nummer av KV, nästan bara ett stenkast söderut.

”PH-lampen. Poul Henningsens lysdesign från 1924-2012” på slottet Koldinghus, Markdanersgade 11, Kolding.

”Finn Juhl – En dansk designikon” på Traholt, ett museum för modern konst 4 km öster om Kolding längs väg E45.

MED GAMLA ANOR

STOCKHOLM: ”Redan de gamla grekerna …” – nå, ja kanske inte riktigt så gamla, men karikatyrer har i flera århundraden roat och oroat. De har sina rötter i renässansens studier av människan, men blev först riktigt etablerade mot slutet av 1700-talet, då nya trycktekniker gjorde det möjligt att trycka större upplagor. Så småningom växte bildpressen och under 1800-talet blev karikatyrer en maktfaktor. Den som ”häcklades” fick en sorts kändisstatus och uppfattades som en politiskt, socialt eller kulturellt betydande person.

En karikatyr är inte detsamma som en skämtteckning, men kan ses som en underavdelning till densamma. Det gäller att få fram karakteristiska drag i en känd persons utseende eller kroppsspråk och överdriva eller förstärka detta, så att teckningen får en underhållande eller polemisk dimension. Men fram mot mitten av 1800-talet gällde det – åtminstone i Sverige – att fara försiktigt fram med ritstiftet i karikatyrer av makthavare. Man kunde faktiskt dömas till döden, om teckningarna ansågs för omstörtande.

Och så går man runt och tror att detta var för länge, länge sedan, eller hur? Glöm det! Så sent som på 2000-talet har karikatyrer i Jyllands-Posten av profeten Muhammed resulterat i inte enbart bojkott av danska varor i många muslimska länder och terrorförberedelser i Norden utan dessutom en dödsdom, en fatwa, över tecknaren Westergaard, som tvingats leva med polisskydd sedan 2005.

Under sommaren visar Nationalmuseum ett 90-tal teckningar, tryck och digitala bilder av svenska konstnärer från 1500-talet fram till idag och en hel del av teckningarna har gjorts av högt skattade konstnärer som exempelvis Sergel, Ehrensvärd, Engström, EWK och Stina Eidem.

”Drivet och överdrivet – om karikatyren i Sverige” på Nationalmuseum fram till 12 augusti 2012.

DE MÖRKA ÅREN

Uppsala: Under 1930- och 40-talen upplevde människorna i Europa några av de hemskaste åren i historien. Och trots att Sverige inte var direkt indragen i krigshändelserna eller ockuperat av tyskarna som Danmark och Norge, påverkades livet överallt i landet på olika sätt i smått och stort. Äldre människor, som lever idag, kan utan svårighet nämna flera inskränkningar i det dagliga livet, som till exempel ransoneringskuponger och brist på många dagligvaror, men de som råkade värst ut i svallvågorna före, under och efter andra världskriget var framför allt judarna.

Lärdomsstaden Uppsala gick ingalunda fri från judeförföljelser och raskravaller, men trots inrättandet av det minst sagt tvivelaktiga Rasbiologiska institutet 1922 fanns det ändå betydligt färre aktiva nazister här än i någon annan universitetsort.

I den nu aktuella utställningen ligger fokus på både mörker och ljus. Mörkret representeras av nedslag i några händelser och företeelser i staden, till exempel Nazistkravallerna påsken 1943 och i en film, som visar mötet mellan vuxna judar, som alla bodde på det judiska pojkhemmet vid Östra Ågatan, där de hade en fristad under åren 1939-1946. Ljuset av exempelvis den solidaritet, som visades de norska flyktingarna i staden.

Bildtext: Påskkravallerna vid Gamla Uppsala 1943. Foto Per Olow/Scanpix

”Skuggor och Ljus” på Upplandsmuseet året ut.

BAROCKFESTEN

GÖTEBORG: 1600-TAL? ÅH, NEJ! Så stod det att läsa i Kulturens Världs majnummer 2010, då textilkonstnären Annika Ekdahl, tidigare professor i textil konst vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, visade sin kolossala gobeläng ”Barockfesten” i Västerås konstmuseum. Vidare att man ”vid en första anblick känner sig förflyttad till Ludvig XIVs slott Versailles, vars grandiosa vävda tapeter från den kungliga fabriken Les Gobelins pryder väggarna.” Men vid närmare betraktande visade det sig att så inte alls var fallet, för de gobelänger, som visades på konstmuseet våren 2010 hade alla tillkommit under åren 2000-2009. ”Barockfesten” är hela 3 x 3,2 meter! Den leder tankarna långt bort från vår tid, men så kommer överraskningen: människor från nutiden, från Ekdahls eget fotoalbum, har samlats till fest runt ett bord fyllt med små kaniner och blomsterstycken – precis som på 1600-talets gobelänger.

Denna dyrgrip, är den första i en grupp gobelänger, ”Barockfestsviten”, som konstnären arbetat med under de senaste tio åren. Den har skänkts till Röhsska av en privatperson i Göteborg och utgör det mest betydelsefulla tillskottet till museets textilsamling under 2000-talet.

I sommarens utställning ingår förutom ”Barockfesten” bildvävar och arbeten i andra textila tekniker ur museets samlingar samt inlånade verk av två av Nordens främsta samtida textilkonstnärer: norskan Kari Steilhaug och finskan Silja Puranen.

”Varje bild berättar en historia och en storartad gåva till Röhsska” på Röhsska museet fram till 5 augusti 2012.

ETT ÄVENTYRLIGT LIV

STOCKHOLM: Han kom från en finsk adlig familj, var friherre, hovman, militär och diplomat. Han hade dessutom begåvats med ett mycket fördelaktigt yttre, hade en påtaglig karisma och trollband kvinnorna. Älskarinnorna var legio, men gifte sig gjorde han med Hedvig De la Gardie, en kvinna från en av de högsta adliga familjerna i Sverige, som hans arbetsgivare Gustav III hade valt åt honom.

Gustaf Mauritz Armfelt (1757-1814) anställdes som Gustav III:s personliga rådgivare 1780 och steg i slutet av 1700-talet blixtsnabbt i graderna vid hovet i Stockholm, begåvad och charmig som han var. Han blev kungens gunstling och fick flera ansvarsfulla utmärkelser, förmåner och uppdrag: exempelvis utsågs han till chef för både Operan och Dramaten och blev en av de första ledamöterna i Svenska Akademien.

Men, underbart är som bekant kort, och vid kungens död 1792 upphörde hans privilegierade liv. Han skickades utomlands, förlorade sitt inflytande och anklagades för landsförräderi. Han dömdes i sin frånvaro till förlust av liv, ära och gods. Först 1799 togs han till nåder av Gustav IV Adolf efter att ha vistats några år i Ryssland. I Sverige fick han en del viktiga statsuppdrag, men tvingades som landsflyktig åter till Ryssland, där han tjänstgjorde vid Alexander I:s hov som tsarens personliga rådgivare, upphöjs till greve och blir generalguvernör över Finland.

Armfelts levnadsbana åskådliggör tidsandan före och efter sekelskiftet 1800, då kaos, revolter och krig var förhärskande.

”Jag är Armfelt” på Livrustkammaren fram till 3 februari 2013.

DUBBELT UPP

MALMÖ: ”Hur kan vi föreställa oss det som är omöjligt att förnimma?” frågar sig New York-baserade amerikanska konstnären Tauba Auerbach (född 1981). I hennes verk, vare sig det handlar om måleri, teckning, fotografi eller böcker, rasar de traditionella gränserna mellan bild, format och innehåll ihop. Senaste intresset fokuserar på ytan – speciellt ytans form, dess topologi. Hon väver samman motsatta positioner som ordning och oordning, läsbarhet och abstraktion, genomtränglighet och soliditet – till enhetliga ytor och volymer.

Under några år har Auerbach skapat en serie verk som hon benämner ”fold paintings”, veckmålningar. I dessa blir gränserna mellan två- och tredimensionalitet otydliga. Tillvägagångssättet kan tolkas som ett försök att visa att det möjligen kan finnas en fjärde dimension. I dessa målningar viker och vrider hon duken, stryker eller pressar den så att vecken ska sätta sig. Därefter vecklas duken ut och spraymålas, medan den fortfarande har kvar sin tredimensionella struktur. Ytan får en trompe l’oeil-effekt (trompe l’oeil = lura ögat), en övertygande återgivning av tredimensionell form på en tvådimensionell yta. Inte olikt traditionellt trompe l’oeil-måleri, men i detta fall med sitt upphov i uppfinningsrikedom snarare än målarens skicklighet.

Samtidigt med presentationen av Auerbachs verk visas verk av Alexander Gutke (född 1971), som arbetar i en konceptuell och minimalistisk tradition. Han använder sig främst av kameror, 16 mm film- och diaprojektorer, som med dagens digitalteknik nog anses vara ganska föråldrade, men han inser och uppskattar värdet av dem. I sitt skapande för att utforska rymd, ljus, skugga, mörker och tomrummets oändlighet undersöker Gutke dessa tekniska apparater som objekt och mekaniska anordningar och använder dem som verktyg och objekt i sina verk och i sitt berättande – vilket skapar en visuell magi och en poetisk och mystisk materialism. Ljusets poesi och apparaterna spelar en viktig och central roll i Gutkes konstnärskap.

I Alexander Gutkes utställning på Malmö Konsthall presenteras ett urval verk från år 2000 och framåt – filmer, skulpturer, fotografier och gummistämpeltryck – tillsammans med nya verk skapade specifikt för utställningen.

”Tauba Auerbach” och ”Alexander Gutke” på Malmö Konsthall fram till 10 juni 2012.

HEMSLÖJDEN FYLLER 100 ÅR

SVERIGE OCH MERA DÄRTILL: Denna rubrik är lite missvisande, för slöjd i hemmen har människor sysslat med i evinnerliga tider. Det skulle i själva verket ha stått Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbund, men det låter inte lika klatschigt, och alla vet ju ändå vad som avses. Och visst kommer detta jubileum att firas hela våren och sommaren från norr till söder i vårt avlånga land, men det ordnas också resor ut i vida världen under både 2012, 2013 och 2014 med temat slöjd.

Här i Kulturspegeln kan vi inte ta upp alla dessa arrangemang – de är helt enkelt för många. Men vi kan rekommendera våra läsare att uppmärksamma lokaltidningarnas notiser.

KUBISM OCH EXPRESSIONISM

ÅRHUS: Det relativt nyöppnade museet Aros i danska Århus har den kanske finaste samlingen av danskt modernistiskt måleri från början av 1900-talet, och för första gången visar man över 100 verk från denna enastående skatt tillsammans med verk av en rad stora internationella förebilder. Här samsas utländska storheter med danska dito, bland andra får Paul Cézanne, Fernand Léger och Robert Dealunay samsas med Vilhelm Lundstrøm, Harald Giersing, Edward Sweie och Olaf Rude. Utställningen ger en ny och annorlunda vinkling på en av de mest färgsprakande perioderna i nyare dansk konst.

Men då, under första hälften av 1900-talet, var det inte tal om erkännande. De tavlor, som vi idag uppfattar som oerhört vackra, orsakade skandal för 100 år sedan. Att inte måla verkligheten, som den såg ut, uppfattades som ytterst provocerande. Men trots motstånd hemmavid sökte de danska konstnärerna inspiration från samtidens strömningar utanför Danmarks gränser. De reste till Paris och lät sig entusiasmeras av sina utländska konstnärsvänner.

”Modernisme – Maleriet fornyelse 1908-41” på Aros fram till 26 augusti 2012.

TVÅ IKONER, KÄNDA FÖR ISCENSATTA FOTON AV SIG SJÄLVA

NEW YORK: ”Man tager vad man haver”, skrev Kajsa Warg på 1700-talet i kokboksklassikern ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber”. Liknande grepp har två amerikanskor, Cindy Sherman och Francesca Woodman, födda 1954 respektive 1959, använt sig av i våra dagar. Men nu handlar det inte om kokböcker utan om fotokonst, där de bägge tager vad de haver, nämligen sina egna kroppar. De vänder och vrider på dem och därmed också på de myter och klichéer, som kvinnan förväntas leva upp till. Sherman sminkar sig själv näst intill groteskeri, och genom att klä sig i illasittande kläder och smaklösa accessoarer visar hon hur identiteter skapas på konstgjord väg. Woodman, som Sherman aldrig hann träffa, tog sitt liv endast 22 år gammal 1981. Hennes verk har levt vidare och hon har fått ikonstatus postumt.

Råkar man befinna sig i New York kan man slå två flugor i en smäll, dels på Museum of Modern Art, som visar drygt 170 fotografier av Cindy Sherman. Det är omkring en tredjedel av hela hennes produktion. Dels på Guggenheim, som bland annat presenterar Francesca Woodmans serier av små, svartvita foton, där konstnären själv kryper in i övergivna byggnader, som om hon skulle vilja bli en del av arkitekturen.

”Cindy Sherman” på Museum of Modern Art fram till 11 juni 2012 och
”Francesca Woodman” på Solomon R. Guggenheim Museum fram till 13 juni 2012.

RYSKT I HOLLAND

AMSTERDAM: Det kryllar av mästerverk av alla de riktigt stora impressionisterna under ett drygt halvår i den holländska huvudstaden – närmare bestämt på Eremitaget, den pampiga byggnad mitt i staden, som 2009 förvandlades från ett hem för gamla och sjuka till ett modernt museum med uppdrag att arrangera utställningar med material hämtade från huvudmuseets samlingar i S:t Petersburg.

Mästerverk av de franska pionjärerna Claude Monet, Camille Pissarro, Pierre-Auguste Renoir och
Alfred Sisley samsas med andra inflytelserika franska målare från andra hälften av 1800-talet, och besökarna överväldigas av det högkvalitativa impressionistiska måleriet. Dessutom arrangerar man impressionisterna tillsammans med såväl deras föregångare som deras efterkommande, vilket ger en både klar och fascinerande bild av de många strömningarna på den franska konstscenen mellan 1850 och 1900.

Som ytterligare grädde på moset kompletteras utställningen från den 29 september med en av Hollands största konstnärer, Vincent Van Gogh. En stor del av verken på Van Gogh-museet kommer att placeras på Eremitaget. Aldrig tidigare har den berömda Van Gogh-samlingen visats under samma tak som så många franska samtida konstnärer.

”Impressionismen – Sensation och inspiration” på Eremitaget från 16 juni till 13 januari 2013.

BÅDE ROLIGT OCH ELAKT

VIRSERUM: Det är nog inte många i Sverige som undgått att uppröras över det sätt, på vilket vissa riskkapitalister skär guld med täljknivar, håvar hem förmögenheter av våra skattepengar samtidigt som äldrevården försummas och blir allt sämre. Förfarandet har till och med skapat ett begrepp: Caremaskandalen. Under sommaren kan man ta del av hur 20 unga serietecknare häcklar den cynism, som gör det möjligt att utnyttja vården som en vinstmaskin.

”Carema, min vän” på Virserums konsthall fram till 19 augusti 2012.

NY KONST- OCH KULTURDESTINATION

STOCKHOLM: Vin & Sprithistoriska museet har inte enbart bytt adress från Dalagatan till Galärskjulen på Djurgården utan också namn till det kortare och mera träffande: ”Spritmuseum”. Museet har dessutom moderniserat verksamheten och på uppdrag av staten tagit konstsamlingen ”Absolut Art Collection” under sina vingars skugga.

Den första utställningen i de nya omgivningarna omfattar 70 verk ur ”Absolut Art Collection”. Det första konstverket, som skapades 1986 på uppdrag av Absolut var Andy Warhols ”Absolut Warhol”. Warhol lär vara den som rekommenderat andra konstnärer att samarbeta med Absolut.

”Face it!” på Spritmuseum från 24 maj till 4 november 2012.





Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 2, maj 2012 årgång 27