Kulturspegeln

MIN FAVORIT I REPRIS

STOCKHOLM: Ett decennium har gått sedan han förra gången visade sina fåglar på Waldemarsudde. De läsare av Kulturens Värld, som har sparat tidningarna från 2002, kan läsa ett fylligt reportage i novembernumret, då jag träffade ”fågelmannen” Lars Jonsson i samband med att han tillsammans med en tryckare mödosamt arbetade fram lager efter lager på ett grafiskt blad. Redan då, för tio år sedan, försäkrade han att drivkraften att måla och avspegla naturen inte skulle sina.

Och det har den verkligen inte gjort. Tvärtom verkar det som om han vidgat sitt intresse, för i den aktuella utställningen visar han prov på att det minsann inte bara är fågelmåleriet, som han behärskar. Visserligen ser man enbart fåglar på väggarna i översta våningen – bortsett från en mullig isbjörn. Men går man en trappa ned, öppnar sig det ena exotiska landskapet efter det andra med tillhörande flora och fauna: Sydgeorgien, Arktis, Antarktis, Peru, Ecuador, Indien, Svalbard och Rysslands mest avlägsna hörn Tjukotka. Här finns också en studie av en isbjörn på jakt efter föda. Jonsson har ritat den under hela det dramatiska skeendet, från det att björnen hör eller nosar sig till att en säl finns strax under isen, och fram till att björnen med hela sin tyngd kastar sig på isen och knockar sälen, som sedan i medvetslöst tillstånd plockas upp och släpas iväg. Vilken laddad serie blyertsteckningar!

På femte våningen kan besökaren också bekanta sig ytterligare med konstnären, som porträtterats av filmaren Anders Hanser i en informativ och vacker video. Fast det allra mest intressanta är ändå den utmaning, som Lars Jonsson antagit: på en jätteduk kommer han under hela utställningsperioden att måla inför publik – i sanning en skillnad mot hans ensamma timmar på Gotlands karga sydspets med tubkikaren och skissblocket som enda sällskap – förutom naturen, förstås.

I samband med utställningen ger Waldemarsudde ut ett praktverk, Närvaro, producerat av Lars Jonsson själv och med helt oemotståndliga porträtt av bland många andra fåglar hans egna favoriter: ejdrar, bläsänder och rovfåglar.

”Lars Jonsson – Närvaro” på Waldemarsudde fram till 20 januari 2013.

EN TITT IN I FAMILJEN TAUBES VARDAGSLIV

LIDINGÖ: När hovkonstgjutare Herman Bergmans dotter Astri, som utbildade sig ute i Europa, mötte fyrmästarsonen Evert på 1920-talet, sade det ”klick”. De gifte sig 1925 och yrkesarbetade hårt bägge två hela livet: Evert med sina visor, böcker, målningar och sitt artisteri, Astri med sitt skulpterande – och för henne upptog även det dagliga slitet med hem och barn sin beskärda del av tiden.

På Millesgården visas denna höst och vinter konstverk, fotografier, filmer och texter från de olika miljöer, varifrån paret hämtat inspiration. Här finns 160 verk av Evert (1890-1976) och Astri Bergman Taube (1898-1980). Att den nu aktuella utställningen visas just på Millesgården är ingen tillfällighet, för skulptören Carl Milles var, liksom många andra betydande konstnärer, en frekvent gäst hos familjen Bergman och blev gudfar till Astri. Efter sina studier i Frankrike och Italien blev Astri elev till professor Carl Milles och därtill hans favoritelev på Konstakademien. Hon var också en av de elever som vistades på Millesgården för att assistera mästaren i ateljén.

”Astri och Evert – om kärleken till konsten” på Millesgården fram till 13 januari 2013.

RARITETER

VÄSTERÅS: Konstmuseets egen samling består mestadels av 1900-tals konst. Icke desto mindre finns en mindre samling äldre konst från 1600- och 1700-talet med verk av bland andra Georg Hainz (1630-1700), Pehr Hilleström (1732-1816), Per Kraft d.ä.(1724-1793) och Johan Henrik Scheffel (1690-1781), som nu har plockats fram ur gömmorna. Det handlar om porträtt, stilleben och landskap, som sällan har visats tidigare.

Titeln på vinterns utställning har lånats från tavlan här intill och emanerar från en grekisk myt om Orfeus, som spelade och sjöng så gudomligt vackert att hela naturen och alla djuren, vilda som tama, lyssnade och förtrollades.

”Orfeus spelar för djuren – äldre måleri ur samlingen” på Västerås konstmuseum fram till januari 2013.

ETT ÅRS VÄDER

HORTEN: Han har kommit på någonting alldeles eget: ett litet hus, en camera obscura, som man kan gå in i och genom ett hål i taket se en bild av vad som händer på utsidan. I hålet finns nämligen en fotografisk konvex lins, och motivet projiceras upp- och nervänt på en motsatt vägg inne i huset. Här kan man sitta hur länge som helst och vänta på skiftningarna i naturen utanför.

Och det är precis vad polsk-kanadensaren Andrzej Maciejewski har gjort. Dag efter dag, vecka efter vecka och månad efter månad i ett helt år har han fotograferat samma motiv om och om igen. Resultatet visas nu på Preus Museum i form av 36 runda foton av exakt samma ställe men under olika väderförhållanden – alla med noggranna data om datum, tid och temperatur.

Museet har en egen camera obscura, ett mörkt rum, som besökaren kan gå in i och få en direkt upplevelse av hur man i hundratals år – ända sedan 1500-talet – har kunnat göra upp- och nervända avbildningar av föremål inifrån lådan utan att själv bli sedd.

”Weather Report” på Preus Museum fram till 6 januari 2013.

PASTISCHER PÅ MODERNA MÄSTARE

STOCKHOLM: I samma veva som Moderna museet slagit på stort med utställningen ”Picasso/Duchamp” kontrar Magasin 3 med drygt hundra verk av den tyske konstnären Anton Henning (född 1964), som verkar leka med vår samtid genom sina målningar, skulpturer, collage och videos, som han sammanför i rumsliga installationer, där nakenstudier, abstrakta kompositioner och hans karakteristiska linjeteckningar samsas i en sorts 50-talsanda. Just slingorna har blivit något av en sorts signum för denne konstnär och har fått ge namn till ett begrepp: ”Hennlings”.

Henning blandar de olika konstarterna friskt och skapar en helt egen bildvärld – dock till viss förväxling besläktad med de riktigt stora mästarnas – där han utmanar den så kallade goda smaken – exempelvis genom en mängd nakenporträtt, som han kallar ”Pin-ups”, och som kan betraktas som en kommentar till den nakenkultur som utvecklades i Tyskland under 1920- och 1930-talen.

”Too Much Skin, Taste & Turpentine” på Magasin 3 fram till 9 december 2012.

LANDSTINGSJUBILEUM

UPPSALA: Inte kunde man tro att Uppsala läns landstings 150-årsjubileum skulle hamna i Kulturspegeln i vår tidskrift. Men det gör det faktiskt, eftersom Upplandsmuseet passar på att gratulera genom att visa en utställning, som avspeglar hela verksamhetsperioden från första landstingsmötet den 21 september 1863, då 29 valda ledamöter – samtliga män – började dra upp riktlinjer och fatta beslut i ett antal angelägna frågor för länet. Visserligen har verksamheten förändrats över åren, men fokus har hela tiden och fram till idag legat på sjukvård, kommunikationer och folkbildning.

Museet har tagit ett roligt grepp om detta jubileum genom att visa ett fiktivt sammanträdesbord med tolv ledamöter från olika tider och med olika politisk färg och intresse för olika frågor. Det blir ett möte över tid och rum och med de vanliga ingredienserna på plats: pappershögar, tal, ordförandeklubba etc. Både nutida verksamheter och sådana, som glömts bort, avspeglas. Framväxten av det svenska folkhemmet med folktandvård, barnavårdscentraler, omsorgsverksamhet och distriktssjuksköterskor under denna långa och utvecklande period lyfts fram, och på en catwalk, precis som på modevisningar, presenteras yrkesroller, genus och status.

Besökaren får sig en tankeställare: Vad var viktigt i 1800-talets samhälle, och vad är viktigt idag? Utställningen syftar till att väcka nyfikenhet och till att ge inblickar i verksamheter, som vi ofta tar för givna.

”En del av din vardag” på Upplandsmuseet fram till 22 september 2013.

INDIANER I HOLLAND

AMSTERSDAM: Från Mellanvästerns prärier, från slättlanden kring de stora sjöarna, från Kaliforniens och Kanadas västkust, från navajo och inuiter kommer denna enorma exposé om drygt 200 konstverk och övriga konstföremål, som visas i Amsterdam denna vinter. Syftet med utställningen är att spegla den rika och omväxlande konsten och kulturen hos dessa nordamerikanska, indianska ursprungsbefolkningar.

I tio tusentals år blomstrade de olika kulturerna hos de amerikanska indianerna – ända tills européerna klampade in och lade beslag på i princip allt av värde: råmaterial, jordbruksland och skatter. De förde också med sig sjukdomar, som tog död på ett stort antal människor i ursprungsbefolkningarna, de bedrev missionsarbete, hade slaver, förflyttade bofasta till avlägsna områden, förbjöd de traditionella religionerna och försökte utplåna de inföddas språk.

Besökaren lär sig att det inte finns någon typisk amerikansk indian, trots att man i århundraden har satt likhetstecken mellan detta begrepp och alla Amerikas ursprungsbefolkningar. Bara i Nordamerika finns mera än 500 ursprungsstater med ett eget språk, egna konstnärliga traditioner och egna kulturer, som avspeglar olika geografiska sammanhang och olika klimat.

”Den amerikanska indianen – Konst & Kultur mellan myt och verklighet” på Nieuwe Kerk från 14 december till 14 april 2013.

EN RIKTIG RYSARE

STOCKHOLM: De har sex ben, en kropp indelad i tre delar, antenner och tre par mundelar, och de skapar inte sällan irritation – eller rent av skräck – hos oss. Vanligtvis lägger man inte direkt märke till deras anatomi, för det är få förunnat att komma nära inpå livet av dessa oftast ganska små varelser.

Men nu finns chansen att skärskåda dessa inte bara skräckinjagande utan också otroligt vackra och fascinerande djur. Det är naturfotografen John Hallmén, som visar ett trettiotal bilder på Naturhistoriska riksmuseet, till exempel glänsande skalbaggar, håriga flugor och ulliga bin – och inte visas de i naturlig storlek – nej, här handlar det om monsterformat. Han har specialiserat sig på att fotografera insekter med en helt egen teknik, stacking, som går ut på att i datorn foga samman flera delbilder till en helhet – och det i makroformat. När man betraktar dessa kraftigt uppförstorade foton framkommer detaljer, som inte kan ses med blotta ögat, och plötsligt börjar man som åskådare att få en helt annan relation till krypen.

”Minimonster – insekter i jätteformat” på Naturhistoriska riksmuseet fram till 7 januari 2013.

EN SPÄNNANDE KONSTNÄRSDUO

HELSINGBORG: Det är inte renodlade fotografier, inte heller renodlade äldre målerier utan någonting mitt emellan, en sorts gränsland, som amerikanskan Sarah Cooper (född 1974) och österrikiskan Nina Gorfer (född 1979) visar upp på Dunkers kulturhus. Berättelserna i deras collage är aldrig linjära utan antyder en mångbottnad och drömlik verklighet. Inspirationen får de genom att lyhört observera omgivningarna på okända platser och avlyssna människorna. Sedan iscensätter de och bearbetas platsens kollektiva minnen i fotografierna, som blir till sagor och myter.

Besökaren får till exempel ta del av tidlösa legender, spökhistorier och personliga berättelser från Island och möten med människor och deras historier i Qatar respektive Kirgizistan, där konfrontationen mellan tradition, nutid och snabb förändring blir ytterligare en dimension i deras bildvärld.

Förutom konstprojekt arbetar Cooper och Gorfer med redaktionella och kommersiella fotografiska uppdrag, varav ett urval visas för första gången på kulturhuset, exempelvis ett uppdrag för Röhsska museet i Göteborg, där de fotograferade den brittiska modedesignern Vivienne Westwoods bröllopsklänning från kollektionen Chaos Point. Såväl fotografierna som en kopia av klänningen finns på utställningen.

”Sagor och minnen – Fotografier av Cooper & Gorfer” på Dunkers kulturhus fram till 17 februari 2013.

GAMMALT MÖTER NYTT

KÖPENHAMN: Vi är vana vid att beundra underbart vackra marmorstatyer av både konstnärlig och arkeologisk betydelse, dels från Medelhavet och Främre Orienten, dels från 1800- och 1900-talets Frankrike på Ny Carlsberg Glyptotek. Men nu får de konkurrens från en livs levande legend, ansedd som en av de allra största konstnärerna i vår tid: Per Kirkeby, som kliver in i denna omfångsrika samling av konst under 6 000 år med omkring 40 målningar och skulpturer från 1983 fram till idag med abstrakta tavlor, vars motiv han hämtat från naturens former, i skogen eller i hans egen trädgård.

Hans utställning kallas ”Epifani”, det grekiska ordet för uppenbarelse – och nog är det en uppenbarelse att få uppleva mötet mellan det abstrakta och det konkreta och att se en nutida mästares verk i samklang med Glyptotekets salar, ljus och stämningar.

”Kirkeby Epifani” på Ny Carlsbersg Glyptotek fram till 30 december 2012.

MÅLERI MED ATTITYD

KALMAR: Hela Alba S. Enströms ateljé har transporterats från Köpenhamn, där den i vanliga fall finns, till Kalmar: lager, skissmaterial, målningar med mera. Detta innebär att vi inte har att göra med en regelrätt utställning, utan snarare ges möjlighet att följa en process, där nya hängningar äger rum löpande och nya verk tillförs. En utställning man kan behöva besöka flera gånger. Slutresultatet är i dagsläget inte möjligt att förutse, eftersom konstnären under hela utställningsperioden skapar nya målningar.

Sitt konstnärskap bygger Enström på företeelser utanför medelklassens, borgerlighetens och Svenssons etablerade områden. Han dras mot en undergroundkultur, där musiken spelar en stor roll, och inspireras av exempelvis Patti Smith, aktuell flera gånger om här i Sverige den senaste tiden, och andra konstnärskollegor som boern Marlene Dumas och österrikiskan Elke Krustufek. I likhet med dessa intresserar Enström sig för hur kärlek existerar utanför de gängse normerna – häri inbegripet sådant som de flesta anser vara pornografi. Han använder sig av tidningsbilder och internet och varierande citat från andra konstnärer eller poeter – kanske någon strof från Patti Smith.

Enström finns också i bokhyllan, men det varnas för vissa alster, som sägs vara ”endast för vuxna”.

”Don’t you wish your Girlfriend was a Freak like me?” På Kalmar Konstmuseum fram till 13 januari 2013.

ALLT ÄR INTE GULD SOM GLIMMAR – MEN NÄSTAN

STOCKHOLM: Kungliga garnityr samsas med folkliga dräktsmycken och enkla bijouterier i vanliga och ovanliga material i Nordiska museets stora smyckeutställning. Här kan man till exempel hitta extrema exklusiviteter från 1500-talet och fram till idag. Och det mest spännande är att allt, som visas, bär på en unik historia både om de människor, som bar dem, och om den tid de levde i.

Man har delat in utställningens 1 000 smycken i olika teman, där det mest omfångsrika handlar om mode, status och identitet. Här finns mängder av halsband, armband, hängsmycken, broscher, örhängen, ringar och garnityr. Nästa avsnitt heter glädje och sorg, och där återfinns ringar som trohetssymboler, sorg- och minnessmycken och brudkronor. Sedan följer smycken och hår med föremål av, med och för hår, och därpå magi och symbolik med smycken som ansetts haft magisk betydelse eller kunnat skydda mot sjukdomar, olyckor och onda makter. Smycken med en praktiskt funktion, exempelvis för att hålla ihop en dräkt eller en frisyr ser man i avsnittet hålla fast och slutligen utställningens clou, guldkorn, som innehåller de mest spännande föremålen, bland andra Banérsmycket från år 1600, då Gustav Banér lämnade ifrån sig detta som en avskedsgåva, strax innan han halshöggs i Linköpings blodbad.

”Smycken” på Nordiska museet tills vidare.

HEMLIG KÄRLEK
STOCKHOLM: I Kina avkriminaliserades homosexualitet 1997 och ses sedan 2000 inte längre som en mental sjukdom, men många tabun finns fortfarande kvar. (Inom parentes kan jag påminna om att avkriminaliseringen i Sverige ägde rum 1944, men sjukdomsstämpeln försvann först 1979, alltså efter så lång tid som 35 år. Kineserna fixade detta på tre år!)
Här i Väst har vi märkt att det kinesiska samhället har utvecklats mycket snabbt på många områden – och så är också fallet med synen på sexualitet och identitet. Förändringen är speciellt märkbar för hbtq-personer.
Med den nu aktuella utställningen på Östasiatiska museet vill man lyfta fram kraften i den förändring, som pågår i det kinesiska samhället, och vad den har för betydelse för den enskilda individen. Besökaren kan vänta sig ett spännande möte med kinesisk samtidskonst i en skala och omfattning, som aldrig tidigare kring detta tema. Här träder det moderna Kina fram, där konsten och kulturen skapar en ökad medvetenhet och öppet tar upp kampen mot fördomar.
Detta är den första stora samtida konstutställningen från Kina på temat Secret Love. Utställningen omfattar omkring 150 verk av ett tjugosju konstnärer, de flesta yngre, födda efter att ettbarnspolitiken infördes runt 1980. De flesta verken är skapade under 2000-talet och ett fåtal från decenniet innan. Det tidigaste verket är från 1990.
Den inleder Världskulturmuseernas temasatsning på kärlek och är den första i en serie om tre utställningar, som kommer att visas i både Stockholm och Göteborg.
”Secret Love” på Östasiatiska museet fram till 31 mars 2013.
NU ÄR HAN TILLBAKA
STOCKHOLM: 2008 öppnade ett nytt museum i Stockholm, Fotografiska, och David LaChapelle (född 1963) blev den första utställaren. Tillsammans med grundarna genomförde han en stor utställning i Nacka Strand, som besöktes av 15 000 personer under en månad. Hela vintern kommer denne konst-, mode- och reklamfotograf att breda ut sig i varje vrå av museet – det är hans största utställning någonsin: 3 000 kvadratmeter.
I sitt skapande är LaChapelle inte främmande för någonting och arbetar gränsöverskridande utan hänsyn till kön, hudfärg, kroppstyp eller ålder hos sina motiv. Han kombinerar en unik och överdriven realism med ett djupgående socialt budskap. Resultatet blir en bildvärld, där det vardagliga kombinerar estetik från konsumtionskulturen med en kritisk blick på vår civilisation. Hans perspektiv innefattar också ett andligt sökande, och bildernas tilltal lockar till både skratt, njutning, kritik, avsmak, reflektion och debatt.

Den nu aktuella utställningen upptar främst konstnärens senare verk, det vill säga efter 2005, vilka utgör en del av hans självständiga, icke kommersiella projekt, och han har under senare år helt slutat att åta sig beställningsuppdrag. Numera ägnar han all sin tid åt konst- och fotoprojekt.

”David LaChapelle fyller hela Fotografiska” från 30 november till 3 mars 2013.

ENDAST FÖR MÄN?

STOCKHOLM: Även i våra dagar finns hinder för kvinnliga konstnärer att nå en större publik. Tänk bara på kritiken för några år sedan, då det visade sig att kvinnor var dåligt representerade på Moderna museet, och ett projekt med bland annat extra pengar startades för inköp av konst av kvinnor.

Ännu värre var det historiskt sett, eftersom utbildningen på de kungliga konstakademierna var vigda åt män – både i Sverige och i Frankrike. Dock fanns ett och annat kryphål för de ofta mycket skickliga kvinnor, som hade släktingar eller andra nära relationer till män med framskjutna positioner inom konstetablissemanget. Ett exempel är Marie Suzanne Giroust, bättre känd som Damen med slöjan, avporträtterad av den berömde maken och akademiledamoten Alexander Roslin. Hon valdes in i franska Konstakademien tack vare sin skicklighet, men utan tvekan var makens position avgörande.

I Sverige fick Konstakademien sin första kvinnliga ledamot 1773, Ulrika Fredrica Pasch. Hon var medlem av den mycket kända och erkända konstnärsfamiljen Pasch, närmare bestämt dotter till Lorens Pasch d.ä. och syster till Lorens Pasch d.y. – ett släktskap som troligen var avgörande för invalet.

Museet visar totalt 250 målningar, teckningar och broderier av både akademiledamöter och amatörer från åren 1750-1860.

”Stolthet och fördom” på Nationalmuseum fram till 20 januari 2013.

MERA ASIATISKT – FAST I NORGE

BERGEN: En av Kinas mest kända nutida konstnärer är Ai Weiwai, som retat gallfeber på regimen, har suttit inspärrad i husarrest på tvivelaktiga grunder, har haft reseförbud och på många andra sätt hindrats i sin konstutövning, deltar i vinterns grupputställning på Konstmuseet – dock inte personligen, eftersom hans pass ligger kvar hos de kinesiska myndigheterna, men med en ny installation och fem filmer, där han medverkar.

De övriga nio konstnärerna, som vi kanske här i Väst inte känner så mycket till, är alla stora namn internationellt och har deltagit i en lång rad utställningar, på museer, gallerier och biennaler över hela världen under de senaste åren.

”Real Life Stories” på Konstmuseets Tornsal i Lysverket fram till 3 februari 2013.

EN HUNDRAÅRIG ÅTERBLICK

KÖLN: År 1912 stod staden som värd för en av 1900-talets viktigaste utställningar med över 650 verk av de numera främsta – och dyraste – dåtida konstnärer, exempelvis Cézanne, Gauguin, van Goch, Macke, Munch, Nolde, Picasso och Schiele. Såväl kvantitativt som kvalitativt var detta ett enastående arrangemang, nästan som en revolution i ett konservativt, kejserligt Tyskland.

För att fira detta hundraårsjubileum återskapar Wallraf-Richartz-museet denna utställning och samlar omkring 120 högkvalitativa verk från hela världen, inklusive inte mindre än 15 målningar av Vincent van Gogh från olika museer. Här finns också åtskilliga verk, som ägs av privata samlare, och som inte har visats för public i årtionden.

Genom denna unika återblick visar museet hur innovativ, revolutionerande och banbrytande 1012 års utställning faktiskt var.

”1912 – Mission moderne” på Wallraf-Richartz Museum fram till 30 december 2012.

HÖSTENS HÖJDPUNKT FÖR MÅNGA

NORRKÖPING: Vissa, faktiskt väldigt många människor, drar på sig stövlarna, kepsen med illröda band och bössan, när årets stora begivenhet, älgjakten, ska gå av stapeln. Den uppfattas på sina håll nästan som en högtid och prioriteras framför till exempel arbete. Många tar semester eller begär tjänstledigt under älgjakten – inte enbart folk på landsbygden utan även stadsbor. Sedan är det andra, som jagar utan bössa, som exempelvis Mia Petzäll, som beväpnat sig med kamera och följt med ett jaktlag ut i skogen.

Med sina bilder vill hon visa att jakt är ett högst naturligt fenomen, som funnits sedan urminnes tider. I drygt 30 starka fotografier visar hon djur, natur och jägare. Dessutom finns bilder på älgkroppen efter att den nedlagts. Hon visar på vackra mönster och former, som fascinerade henne, i samband med styckningen. Allt som allt såg hon helheten i kretsloppet, där människan bara utgör en del.

”Fotograf på jakt” på Arbetets museum fram till 7 januari 2013.


Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 4, november 2012 årgång 27