Kulturspegeln

EN OVANLIGT PIGG 80-ÅRING

Humlebæk: Hon är världsberömd, hon är en engagerad fredskämpe, hon har otroligt många strängar på sin lyra och hon både är och har varit banbrytande inom många olika discipliner: performance, bildkonst, installation, film, musik, poesi, fotografi och litteratur.

För Västvärlden ristade den japansk-amerikanska konstnären Yoko Ono (född 1933) in sitt namn med besked, när hon i slutet på 1960-talet blev ihop med en av Beatlarna, John Lennon. Paret gav tillsammans ut experimentella album och uppträdde senare som Plastic Ono Band med bland annat den odödliga låten ”Give Peace a Chance” 1969, samma år som de gifte sig. Hon fick orättvist klä skott för upplösningen av Beatles-kvartetten 1971, men levde vidare med Lennon i New York ända till den olycksaliga dagen, då han sköts till döds utanför hemmet 1980. Hon hann komponera flera av makens låtar och gav även ut egna skivor.

Under hela sommaren kan man se en stor retrospektiv utställning med ett urval av Yoko Onos karakteristiska verk från 1960- och 70-talen, som fokuserar på de centrala teman, bland annat mänskliga rättigheter, som hon fortfarande ägnar sig åt med entusiasm och inlevelse.

”Yoko Ono – Half-a-Wind Show” på Louisiana från 1 juni till 15 september 2013.

EN SKARPÖGD OBSERVATÖR

Helsingfors: Den rumänske konstnären Dan Perjovschi (född 1961) är både tecknare, installationskonstnär, curator och grafisk designer samt art director för det politiska 22 Magazine i Bukarest. Och det är just med den politiska – och inte sällan kritiska – vinkeln som han reser världen runt och ställer ut sina alster, som ofta fyller hela rum. Det händer till och med att han tecknar direkt på väggar, tak och golv. Det mesta verkar oskuldsfullt och naivt, men snart inser man att det allt som oftast finns ett tydligt och krasst budskap, som han kombinerar med en stor portion humor.
Andra av Perjovschis teckningar är mer poetiska eller snarare existentiella. Han fungerar i det närmaste som en tecknande journalist, som på olika platser på jorden kommenterar globala, lokala och privata frågor och får åskådarna att betrakta samhället och världen på ett mera insiktsfullt sätt.
”Dan Perjovschi – Unframed” på Kiasma fram till 18 augusti 2013.

HÄR FINNS BÅDE KÄNDA OCH OKÄNDA VERK

Göteborg: Egentligen behöver hon ingen närmare presentation, för de flesta konstintresserade är redan bekant med – och till och med mycket förtjusta i – Helene Schjerfbeck (1862-1946) och hennes verk. För ett drygt halvår sedan firade konstmuseet Ateneum i Helsingfors Schjerfbecks 150-åriga födelsedag med en stor utställning, som vi omtalade i Kulturens Världs septembernummer 2012.

Nu behöver man inte ge sig utanför Sveriges gränser för att njuta av Schjerfbecks konstnärskap. Hela sommaren visar Göteborgs konstmuseum – i samarbete med Prins Eugens Waldemarsudde, som också firade Schjerfbeck på 150-årsdagen med en stor utställning – uppåt 100 verk från sent 1870-tal, då hon var tonåring, fram till en av hennes sista målningar, skapad i Sverige, då hon var 84 år. Kort därefter avled hon.

Det är hennes mest välkända målningar, som möter besökaren, men dessutom verk, som sällan eller aldrig tidigare ställts ut. Här finns många självporträtt, målade genom åren, men också ett stort antal stilleben, landskap och andra porträtt. Ett av dessa, ett flickporträtt från 1920-talet, har aldrig tidigare visats i Sverige.

Många har nog uppfattningen att Helene Schjerfbeck var en skröplig och skygg kvinna, som dog i ung ålder. Men glöm det! Hon blev 84 år, och vågade utmana etablissemanget och den fosterländska, mytologiserande finska konsten mer och mer med stigande ålder.

”Helene Schjerfbeck” på Göteborgs konstmuseum fram till 18 augusti 2013.

MER ANGELÄGET ÄN NÅGONSIN

Göteborg: Vi alla har faktiskt anledning att skämmas – vi, som trots vackra ord om integration av alla, speciellt inom EU, ännu inte har lyckats att skapa samhällen för alla. För det finns fortfarande en stor del av befolkningarna inom vår så kallade gemenskap, som definitivt inte räknas, som lever i utkanten av välfärdssamhällena och som stater och kommuner helst skulle vilja att de ger sig iväg och slår sig ner ”någonannanstans”. Och så har situationen varit för romerna i hundratals år. De har inte varit välkomna någonstans utan hänvisade till samhällets utkanter och till att flytta – eller snarare fly – med kort varsel.

Kunskap är nyckeln till att eliminera fördomar, och syftet med Stadsmuseets utställning är just att öka kunskapen om och förståelsen för romernas historia från deras vandring från Indien in i Europa till dagens situation. Under nästan ett helt år ges möjlighet att sätta sig in i villkoren för gårdagens och dagens romska tillvaro. Här finns berättelser om vardagslivet, om utanförskapet, om kulturen, språket, musiken och kläderna. Med hjälp av intervjuer, foton och filmer gjorda med eller av romer får besökaren inblick i en värld, som icke-romer upplevt som exotisk – åtminstone om man går lite tillbaka i tiden. Men här framträder även dagens romer, som visserligen bevarar de kulturella traditionerna, men samtidigt har skapat sig en plattform att verka utifrån. Ett exempel är silversmeden Rosa Taikon, som Kulturens Värld porträtterade i februari 2006.

Hantverk, smide, traditionella kjolar och musikinstrument finns i utställningen tillsammans med en vagn, inköpt från England, och ett tält, där romska sagor berättas. Fyra nyinspelade kortfilmer, där unga romer från Västsverige berättar om sina framtidsdrömmar ingår också, och en foto- och intervjubok finns att tillgå liksom gratis utbildning om romers kultur, historia och situation idag.

”Vi är romer – möt människorna bakom myten” på Göteborgs Stadsmuseum fram till 12 januari 2014.

MÅLARE – INTE KONSTNÄR

Sollentuna: En stor del av Boris Kollers (född 1969) tavlor visas denna vår för första gången i Skandinavien. Egentligen är han österrikare, men har de senaste åren varit verksam utanför Österrike och har vistats långa tider i Skandinavien. Bland annat har han studerat på Konstakademien i Stockholm och sex månader på ön Senja sydväst om Tromsö i Nordnorge. Så det är inte att undra på att nordiska landskap präglar en stor del av hans motiv. Men även människor och gudagestalter förekommer i hans tavlor. Han betraktar sig själv som en skandinavisk målare – inte konstnär utan just målare – och anser att måleri inte nödvändigtvis måste betyda konst.

Den nu aktuella utställningen, som är den största någonsin med Boris Kollers tavlor, har vandrat från Pasinger Fabrik, ett kommunalt kulturcentrum i München, till Edsviks Konsthall, belägen på en egendom från 1700-talet vid Edsviken norr om Stockholm. Koller möter man i Galleri Öst, men väl på plats gäller det att passa på att titta in i Galleri Väst, där Pia Ingelse ställer ut under samma period.

”Boris Koller” på Edsviks Konsthall från 25 maj till 16 juni.

MODEGURU

Stockholm: Ta chansen! För det är första och enda gången i Skandinavien man kan uppleva Gaultiers haute couture-skapelser på nära håll. De senaste 35 åren har Jean Paul Gaultier kreerat vågade avantgardekläder och design i världsklass.

Sedan Arkitekturmuseet för några år sedan fick uppdraget att inte bara ansvara för arkitektur utan även för form och design ingår mode som en naturlig del av verksamheten. Man ska ”ta ett helhetsgrepp om vår gestaltade miljö och öka kunskapen och intresset för arkitekturen och formens betydelse i samhället. Utgångspunkten är att berätta hur arkitektur, design och form påverkar din och min dagliga livskvalitet, som ett viktigt led i ett socialt hållbart samhälle.” Och det är här modevärlden kommer in i bilden.

Denna första internationella utställning av den franske modeskaparen Gaultier är producerad av Montreal Museum of Fine Arts, som gjort en spektakulär sammanställning av hans omfattande verk. Här får besökaren en unik chans att komma nära inpå såväl haute couture som scenkläder till teater och film. Man visar över 120 originalkreationer från såväl haute couture som konfektionskollektioner från tidigt 1970-tal och framåt. Majoriteten av plaggen har aldrig tidigare visats i Sverige.

Till yttermera visso ingår också trettio unika skyltdockor med iögonfallande peruker och huvudbonader. Dessa dockor blir mycket verklighetstrogna genom att man använt sig av en finurlig audiovisuell projicering. Och bli inte förvånad över att möta Gaultier själv, för han och ett dussintal andra kändisar har lånat ut både sina röster och sina ansikten till dessa interaktiva dockor.

”The Fashion World of Jean Paul Gaultier – From the Sidewalk to the Catwalk” på Arkitekturmuseet från 15 juni till 22 september 2013.

MED TIDEN AVSLÖJAS MER OCH MER

Stockholm: I dessa dagar, då vi till exempel blir mer eller mindre tvingade att lyssna till andras mycket privata samtal i mobiltelefonerna, verkar det som om det inte finns några hemligheter alls. Men det gör det. Sådana som man inte vädrar offentligt utan trycker undan från medvetandet. Detta har Postmuseum intresserat sig för och uppmanade alla att skicka in vykort med hemligheter. Sedan mitten av november förra året har vykorten rasat in från människor, som vill dela med sig av sina hemligheter eller kanske lätta sina samveten. Ända fram till november detta år kan man skicka privata, personliga eller pinsamma hemligheter till Postmuseet och skriva av sig någon mindre smickrande händelse eller tabubelagda tankar, som man gått och burit på. Och om man blir inspirerad vid besök på museet går det också bra att skriva på plats.

Under detta år kommer även ett antal inskickade bidrag att ges ut i bokform – skribenterna förblir givetvis anonyma.

”Svenska Hemligheter” på Postmuseum fram till 17 november 2013. Vykort skickas till Postmuseum, Lilla Nygatan 6, 111 28 Stockholm.

DEN FOTOGRAFISKA MODERNISMENS FRÄMSTA VISIONÄR

Stockholm: På många sätt var hon en föregångskvinna, som redan i tidig ålder beslöt sig för att bli fotograf och att arbeta utanför hemmet – något mycket ovanligt i hennes generation.

Imogen Cunningham (1883-1976) växte upp på en gård i Portland, Oregon och började sin fotografiska bana genom framkalla sina egna fotografier i en gammal vedbod, som hennes far hade byggt om till mörkrum. Under sin studenttid i Washington blev hon mer och mer fascinerad av fotografi och kom att ägna resten av sitt långa liv åt att finna skönhet i de mest vardagliga miljöerna. Hennes motiv varierar från gatufotografier, porträtt, nakenbilder, växtformationer och arkitektur till experimentella dubbelexponeringar – helt enkelt livet runt omkring henne, familjen, naturen och stilleben.

Fram till sin död vid 93 års ålder försörjde hon sig som porträttfotograf. Några av hennes porträtt har gått till historien och är veritabla kultbilder, till exempel serien från 1932 med den moderna dansens stjärna, Martha Graham, framför en ladugårds mörka dörröppning. Likaså är hennes porträtt av den mexikanska konstnären Frida Kahlo ett av de mest publicerade fotografierna världen över.

Sommarens utställning i Galleri 3 omfattar mer än 170 verk, som belyser olika aspekter och tidsperioder av Imogen Cunninghams konstnärskap, däribland äldre och mer sällsynta fotografier. Dessutom presenteras de fotografiska processerna och konstnärliga mörkrumstekniker, som hon använde sig av genom hela livet.

”Imogen Cunningham” på Kulturhuset från 24 maj till 8 september 2013.

EN BILDMAKARE ATT ÄLSKA

Kristinehamn: ”Det är nog inte fel att påstå att alla älskar hans verk – både barn och vuxna. Jan Lööfs miljöer och figurer är välkända för de flesta, fulla av barndomens tekniska underverk och befolkade av figurer med en enorm uppfinningsrikedom. För ett år sedan, i Kulturens Världs septembernummer 2011, skrev jag entusiastiskt om Jan Lööfs utställning på Göteborgs konstmuseum.” Sedan vandrade utställningen till Dunkers kulturhus i Helsingborg och nu har den landat i Kristinehamn, där ännu fler kan få njuta av denne fabelaktige bildmakares fantasi, kreativitet och skicklighet med pennan.

Utställningens program innehåller en skrotverkstad för skapande i skrot och serieteckning och ett sagorum, där det läses sagor på både svenska och arabiska.

”Jan Lööf – Bildmakaren” på Kristinehamns konstmuseum fram till 8 september 2013.

VAD ÄR EGENTLIGEN MÅLERI?

Malmö: Under sommaren kan elva nyförvärv, som på ett eller annat sätt diskuterar måleriets mening, beskådas på Moderna Museet i en tematisk utställning. Av och till uppkommer frågan huruvida måleriet fortfarande är ett giltigt och tillförlitligt konstnärligt medium. Vad gäller utställningens verk är denna fråga inte huvudsaken, men i någon bemärkelse kan de tolkas som dekonstruktioner av just fenomenet måleri. På olika sätt avslöjar de olika slags föreställningar – eller till och med lögner – som omger målerikonsten.

Museichefen John Peter Nilsson säger om utställningen: ”Det kanske allra svåraste en konstnär kan göra idag är att måla färg på duk. Det finns de som fortfarande överraskar och lyckas få till någonting nytt. Sedan finns de som bryter ner måleriet i olika beståndsdelar för att undersöka om tidigare föreställningar om just måleriet fortfarande är giltiga. ”Lögner om måleri” levererar elva olika sätt att göra det på.”

”Lögner om måleri” på Moderna Museet Malmö fram till 25 augusti 2013.

ÄNTLIGEN

Stockholm: Efter sju sorger och åtta bedrövelser öppnade nyss museet med en av musikhistoriens största framgångssagor någonsin: ABBA. Kvartetten behöver inte någon närmare presentation, men däremot kan det vara av intresse att veta vad som väntar besökaren på Djurgårdens nyaste museum, beläget bredvid Gröna Lund.

Man får vara med om en interaktiv resa och uppleva hur det känns att vara den femte medlemmen i gruppen. Man erbjuds att ta plats på scenen och stiga in i Polarstudion tillsammans med Agneta, Anni-Frid, Benny och Björn, och i autoguiden talar var och en om sina personliga minnen från tiden i ABBA. Här finns också ett självspelande piano, som är kopplat till Bennys studio, och rätt vad det är (om besökaren har tur) börjar en röd lampa att blinka och pianot, alias Benny, börjar spela när just du är där.

Björn Ulvaeus avspeglar konceptet i sin helhet i följande sammanfattning: ”Det nya museet ger en helhetsbild av bandet, musiken och den osannolika framgång vi upplevde på 70- och 80-talet, något vi inte kunnat visa tidigare. Det blir som en upplevelsebaserad musikdokumentär som bjuder in bakom scenen såväl som på och framför den.”

”ABBA The Museum” på Swedish Music Hall of Fame, Djurgårdsvägen 68, tills vidare.

EN RIKTIG MÅNGSYSSLARE

Köln: De flesta förknippar nog britten Phil Collins (född 1951) med musik. Han har varit rocksångare och trumslagare i bandet Genesis och även varit filmproducent och filmskådespelare. Idag är han professor i mediekonst i Köln och visar nu en utställning med videor och fotografier, där så kallades vanliga människor är motivet. Han reser titt och tätt till avlägsna platser – ofta sådana som är drabbade av politiska konflikter – och fascineras av de förändringar som konflikterna medför.

I den aktuella utställningen har han samarbetat med folk från ”Gulliver”, ett center för hemlösa mitt i Köln. Där installerade Collins en telefonhytt från vilken man kunde ringa vartsomhelst i hela världen kostnadsfritt. Enda villkoret var att man accepterade att samtalen spelades in. Dessa sändes sedan till ett antal internationella musiker, som använde det inspelade materialet som utgångspunkt för nya låtar, som kan höras på utställningen.

Under utställningsperioden skapar Collins också nya verk, som kräver deltagande från lokalbefolkningen tillsammans med olika musiker från hela Tyskland.

”Phil Collins” på Museum Ludwig Köln fram till 21 juli 2013.

MED NÅL OCH TRÅD

Göteborg: En riktig syjunta i Bergsjön träffas varje vecka och broderar tillsammans. Motiven är händelser, som utgör en del av den sjöfartsstad som Göteborg onekligen är. Det är 21 kvinnor, medlemmar av Bergsjöns Kvinnocenters hantverksgrupp, som tolkat hamnstadens särart. Deras alster visas som en del av basutställningen ”Stad längs vattnet”.

På syjuntans möten ägnar man sig emellertid inte enbart åt nål och tråd utan samtalar om allt mellan himmel och jord. Det uppkommer frågeställningar, som kanske inte alltid kan besvaras, exempelvis: Varför är ”Röda sten” röd, vad finns i alla containrar på de stora fartygen och vem längtar sjömanshustrun efter? Kanske ges svaren i utställningen?

”Vår hamn – kvinnors hamn” på Sjöfartsmuseet Akvariet tills vidare.

STILL GOING STRONG

Halmstad: Han skulle egentligen bli bonde precis som morfar, men hjärtflimmer omöjliggjorde den yrkesbana. Istället började han vid 16 års ålder på Valand, där han gick en termin och därefter blev det handelsgymnasium, ströjobb och värnplikt under andra världskriget. Efter kriget insåg han att något kontorsjobb skulle han definitivt inte ägna sig åt. Han for till Stockholm och Otte Skölds målarskola och därifrån vidare till Konstakademien, där han blev elev hos Bror Hjort.

I den nu aktuella utställningen får vi följa Olle Agnell (född 1923) på hans resor genom livet, från konstskolor till främmande länder och människans sista färd. Hans måleri präglas av stillsamhet och skicklig ljussättning och omfattar såväl stilleben som människor och miljöer från många håll i världen.

”Olle Agnell” på Hallands Konstmuseum fram till 9 juni 2013.

NU FLYTTAR HON IN

Stockholm: Infarten till Moderna museet på Skeppsholmen pryds sedan länge av skulpturerna ”Paradiset”, skapade av Niki de Saint Phalle (1930-2002). Många minns säkert också hennes installation ”HON”, som museet visade 1966, där jättekvinnan Nana, en färgglad modersgudinna, låg på rygg med särade ben så att besökarna fritt kunde vandra in i henne och undersöka henne inifrån.

”Paradiset” kommer att vara kvar, men en ny utställning med verk av Niki de Saint Phalle, som tidigare visats på Moderna Museet Malmö, har öppnats denna vår i Stockholm. Att Saint Phalle ursprungligen valde konstnärsyrket berodde på att hon var en ganska så trasig person, som hade behov av att läka personliga sår och trauman. I barndomen hade hon utsatts för övergrepp av sin pappa. Men med fantasins och mytologins hjälp lyckades hon hålla sina egna monster i schack genom att sammanföra det intimt privata med universella frågor om kön, makt och maktlöshet.

”Niki de Saint Phalle – flickan, monstret och gudinnan” på Moderna Museet fram till 1 december 2013.

BESÖKSREKORD VÄNTAS

London: David Robert Jones föddes 1947 i Brixton – och ingen lyfter väl på ögonbrynet vid denna information. Men när man sedan förstår att denna person är ingen mindre än David Bowie, så ökar intresset för sommarens utställning lavinartat. Så mycket att över 50 000 biljetter hade sålts redan före vernissagen i slutet av mars, och så mycket att presumtiva besökare rekommenderas att boka biljetter i förväg.

Det råder ingen som helst tvekan om att Bowie är ett innovativt geni – och det på många områden: musik, teater, design och mode. Intrycken från utställningens drygt 300 föremål övertygar med råge: scenkostymer, handskrivna låttexter, foton, skisser, modeller, målningar, skivomslag och – givetvis – musik. På museet anser man att det är Bowies förmåga att fånga influenser från alla möjliga håll och bearbeta dem till något eget, som gör honom unik och som faktiskt är det, som gjort honom intressant decennium efter decennium.

”David Bowie is …” på Victoria and Albert Museum fram till 11 augusti 2013.

FOTOKARRIÄREN SATTE FART MED EN STOL 1950

London: Men inte vilken stol som helst utan Gio Pontis ikoniska ”Superleggera” – en extremt lätt stol, som man kan lyfta med ett finger. Giorgio Casali (1913-1995) fotograferade den för den otroligt inflytelserika tidskriften ”Domus” – praktiskt taget alla inredares bibel – och detta foto blev biljetten till tre decennier med prestigefulla fotouppdrag. Casali och Ponti inledde ett samarbete, som visade sig bli ytterst givande för dem bägge och som varade ända till början på 1980-talet.

I utställningen finns många av de klassiska produkterna, som fortfarande framställs, inklusive den ultralätta stolen, som var upprinnelsen till berömmelsen.

”Giorgio Casali: Photographer/Domus 1951-1983” på Estorick Collection of Modern Italian Art från 22 maj till 8 september 2013.

ETT ANNAT AFRIKA

Stockholm: Fotografen Jens Assur, som hittills är mest känd för sina upprörande skildringar av nöd och elände i konfliktdrabbade områden i tredje världen, har nu valt att lyfta fram helt andra sidor av verkligheten och fotografera afrikanska stadsmiljöer, som speglar människors vanliga vardag långt från de katastrofer, som vi i väst är vana att läsa om.

Numera är det enligt Assur en påfallande skillnad i de afrikanska storstädernas befolkningssammansättning på grund av en växande medelklass. Slående är också att kineserna investerar miljardtals kronor på olika byggprojekt (jfr. Stig Holmqvists artikel tidigare i detta nummer) och att mobiltelefonerna har börjat bli var mans ägodel. Allt är dock inte positivt i detta nya Afrika. En utbredd korruption förmörkar bilden liksom våldet och avsaknaden av trafikvett.

”Africa is a great country” på Liljevalchs fram till den 2 juni 2013.


Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 2, maj 2013 årgång 28