Bokspegeln

Häftiga fjärilar

För att känna sig hemma på en plats krävs att man känner till namn på och vet något om grannar, affärer, byggnader och omgivningen i stort. Detsamma gäller i naturen. För att verkligen känna sig hemma där krävs att man känner igen fåglar, träd, buskar, svampar, ja allt som finns i omgivningarna. Många av oss med en hyfsad allmänbildning har totalt vita fläckar, trots att vi levat ett långt liv i skog och mark. Stjärnhimlen och fjärilar är sådana lakuner. För mig är fjärilar något som snabbt fladdrar bort utan att man sett dem riktigt. Många gånger har jag suttit med en fjärilsbok och konstaterat att visst, de är vackra men…

Då är Göran Bergengrens Fjärilssommar (Carlsons) en upplevelse av stort format: en essäsamling, fälthandbok, fylld av spännande berättelser, funderingar och iakttagelser med replipunkt på en lantgård i södra Östergötland. För Göran står med båda fötterna i myllan och har utsikt över Ivars lada med Bottnagärdet snett nedanför. Samtidigt är han forskaren som i decennier studerat fjärilarnas flykt genom historien, över kontinenter och i närmiljön. Vid sin sida har han haft Nils Forshed, som bidragit med sensibla teckningar i svartvitt. De är läckra, men av pedagogiska skäl kan man önska sig dem i färg. Hur fint det kan bli visar omslaget.

Här finns rikligt med aha-upplevelser. Ta det här med att flyga. Visst ser jag att de flyger från blomma till blomma. Och att de är nästan lika stationära som dessa har jag alltid trott. I stället flyger de lika långa sträckor som många flyttfåglar. Den amerikanska monarkfjärilen övervintrar i Mexico och flyger på upp till två tusen meters höjd ända upp till Kanada till sommaren. Ännu märkligare är att de förökar sig under flykten: de lägger sina ägg på en giftig ört, och äggen tar upp giftet och de färdiga fjärilarna blir farliga för rovdjur – ett listigt sätt att skydda sig. Även amiralen hos oss kan flyga långt: till Spanien och Nordafrika, tre hundra mil! Andra fjärilar kan vara rena sexualförbrytare. Redan innan vingarna hunnit torka kastar sig en lysten hanne över den nya honan, vilket gör att alla flygande honor av den arten är befruktade.

Boken är fylld av starka upplevelser av olika slag, men det som gör att man har svårt att lägga ifrån sig den är den mjuka och vardagliga berättartonen, som gör att läsaren känner sig som hemma med Göran Bergengren som närmaste granne!




Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 2, maj 2013 årgång 28