Kulturspegeln

RELATIONEN MÄNNISKA/MASKIN

Stockholm: Det tyska musik- och konstnärskollektivet Kraftwerk, som bildades 1968 av Ralf Hütter och Florian Schneider, ligger till grund för Moderna museets utställning i vår. Dessa två musiker hade fascinerats av 1900-talets första decennier med framväxten av det industriella, mekaniserade samhället, där konstnärer som till exempel Marcel Duchamp, Francis Picabia och Gösta Adrian-Nilsson skapade kroppar, som var reducerade till maskinella objekt. Och i Paris, centrum för avantgardismen, var både bildkonstnärer och poeter bland de första att använda moderniteten och den moderna staden som motiv.

I spåren av denna era av konstnärliga verk med massproduktion och det löpande bandet som inspirationskälla följde andra kulturella rörelser som film, koreografi och dans i syfte att skildra rörelsen, energin och dynamiken i den nya tiden. Kraftwerk har sedan 1960-talet varit en del av den experimentella konstscenen och har varit stilbildande sedan 1970, då den legendariska Kling Klang studion i Düsseldorf grundades. Namnet Kling Klang härrör från en av gruppens första låtar.

Basen för museets aktuella utställning är fascinationen för maskinen, industrin och den mekaniska vardagen, vilken man speglar genom uppemot 50 verk från de världsberömda egna samlingarna och inlån från bland andra Centre Pompidou i Paris och Dansmuseet i Stockholm.

”Dansmaskiner – Från Léger till Kraftwerk” på Moderna Museet fram till 27 april 2014.

ETT KRAFTIGT INLÄGG I MILJÖDEBATTEN

Uppsala: Han är unik som fotograf och filmare och har mottagit ett stort antal utmärkelser och stipendier för sitt arbete, där han skildrat praktiskt taget alla världens hörn främst i syfte att rikta vår uppmärksamhet mot miljöförsämringen och de klimatförändringar, som följer i spåren av den globala uppvärmningen: försurning av sjöar och hav, ozonskiktets nedbrytning, biogeokemi, global vattenanvändning, markanvändning, biologisk mångfald, miljögifter och aerosol-rester i atmosfären.

Alla har nog gissat att detta inte kan handla om någon annan än Mattias Klum, född 1968, som arbetat som frilansfotograf sedan 1986 med att porträttera och tolka hotade miljöer, arter och kulturer över hela jordklotet. Bland annat har han hållit på i drygt 20 år med forskning om den unika floran och faunan på världens tredje största ö, Borneo. Han har skrivit 11 böcker och flera filmer, som visats internationellt, och hans bilder och texter förekommer med jämna mellanrum i den högt ansedda tidskriften National Geographic Magazine. Den, som haft förmånen att lyssna på hans föredrag i samband med olika fotoutställningar, går därifrån med ett stort förtroende för hans kunskaper och trots allt elände med ett något lättat sinne, eftersom Mattias Klum inte förlorat hoppet om, att vi vid detta vägskäl ändå kan göra skillnad för att uppnå en värld inom det säkra manöverutrymmet av planetens hållbara gränser.

”Vår tid på jorden. Foto Mattias Klum” fram till 27 april 2014 på Upplandsmuseet.

MED STOR EXPERIMENTLUSTA

Helsingfors: Hon är finska, men har verkat större delen av sitt liv i Sverige som fotograf, konstnär och professor i fotografi vid Högskolan för fotografi och film vid Göteborgs Universitet i tio år från 1992 till 2002. Tuija Lindström, född 1950, är idag bosatt i Stockholm.

Sin utbildning har hon fått på Konstfack i Stockholm och blev i början av 1990-talet mycket uppmärksammad för bland annat sviten Kvinnorna vid Tjursjön, som består av svartvita bilder av kvinnor flytande i en svart tjärn och en annan serie fotografier av strykjärn. Hennes bilder vid den här tiden förknippades med feministiska frågor men ur ett annat och kontroversiellt perspektiv än det, som tidigare varit förhärskande i Sverige.

När Tuija Lindström utsågs till den mycket åtråvärda tjänsten som professor på Fotohögskolan i Göteborg blev hon Sveriges första kvinnliga professor i fotografi. Under hennes ledning ändrades utbildningen från att varit en utpräglad yrkesinriktad utbildning till att omfatta ett mer kritiskt förhållningssätt till fotografi. Lindström skapade en mer teoretisk inriktning med kurser i exempelvis konsthistoria, feministisk teori och en tvåårig masterutbildning i fotografi samt en filmregiutbildning, och skolan ändrade följdriktigt namn till Högskolan för fotografi och film. Hon har haft ett flertal internationella utställningar och finns representerad på bland annat Moderna museet i Stockholm, Houston Art Museum i USA och Finlands Fotografiska Museum i Helsingfors, där man denna vår kan bekanta sig närmare med hennes fotokonst.

Tuija Lindström: Retrospektiv” på Finlands Fotografiska Museum fram till 9 mars 2014.

EN GÅVA FRÅN SVERIGE TILL FN

Lund: 1952 fick den svenske arkitekten Sven Markelius (1889-1972) uppdraget att utforma en stor glasfasad i det viktigaste samlingsrummet i FN:s högkvarter i New York: Ekonomiska och sociala rådets sal. Glas klarar sig genom åren, men textilier blir med tiden hårt slitna på grund av klimat, ljus och flamskyddsmedel. Så i samband med att hela FN-komplexet skulle genomgå en omfattande renovering, fick Statens konstråd 2009 i uppdrag av UD att tillverka en ny ridå, som skulle utgöra ett nutida konstnärligt tillägg till salens modernistiska arkitektur.

Man bjöd in fyra svenska konstnärer att lämna ett förslag till denna utsmyckning: Jonas Dahlberg, Ann Edholm, Charlotte Gyllenhammar och Clay Ketter. Valet föll på Ann Edholms verk Dialogos, en kolossal fondridå med stora kilar i orange och vitt, som filtrerar det infallande ljuset från East River. Det blev Handarbetets Vänner, som fick förtroendet att skapa denna 200 kvadratmeter stora väven, som nu smyckar salen.

Nu finns det möjlighet att ta del av processen i konstnärernas skapande genom skisser och modeller till såväl Edholms projekt som de övriga konstnärernas förslag. Alla har ett nyskapande förhållningssätt till uppdraget och knyter an till de två ridåer, som tidigare prydde salen av Marianne Richter, vävd av Märta Måås Fjetterström AB 1952 och av Sven Markelius textiltryck från Ljungbergs textil.

”Sverige i FN – Konst och samtal i det globala rummet” på Skissernas Museum fram till 21 april 2014.

NYCKELHARPANS RENÄSSANS

Stockholm: Eric Sahlström (1912-1986) föddes in i en spelmanssläkt och utvecklades till en enastående nyckelharpspelare, nyckelharpsbyggare och riksspelman. Såväl hans farfar Lars, som blev dragon med namnet Sahlström, spelade nyckelharpa, liksom hans pappa Anders, som spelade både nyckelharpa och fiol.

Eric började spela dragspel redan i sjuårsåldern och drömde om att bli en ny Kalle Jularbo. Men sedan hörde han Hjort Anders spela fiol tog upp fiolspelandet men bestämde sig raskt för att överge den och börja med nyckelharpa. Eric Sahlström var helt självlärd på instrumentet, men så skicklig att han snart kunde ta ut låtar av kända spelmän.

På 1930-talet flyttade familjen till Trollrike i Vendel, och i samband med detta började Sahlström komponera sina första egna låtar som Trollrikspolskan och Spelglädje. Efter att ha vunnit första pris i spelmanstävlan 1941 fick Sahlström genom riksspelmannen Johan Olsson 1942 inbjudan att framträda i radio. Detta blev Sahlströms genombrott som musiker. Tillsammans med Hasse Gille startade han på 1960-talet kurser i nyckelharpsbyggande, vilket medverkade till att sprida den moderna nyckelharpan.

Eric Sahlström vann inte bara allmän aktning för sitt musicerande utan mottog en mängd medaljer och fick från 1976 konstnärslön och blev därmed den första spelmannen att erhålla denna utmärkelse. Genom sitt medryckande och briljanta spel var Sahlström den som mer än alla andra bidrog till nyckelharpans renässans i modern tid. En bronsstaty av Ingvar Jörpeland, själv riksspelman och nyckelharpsbyggare, föreställande Eric Sahlström restes 1992 utanför kyrkan och hembygdsgården i Tegelsmora.

”Eric Sahlström” på Nordiska museet fram till 9 juni 2014.

EN AMERIKAN I STORBRITANNIEN

Bath: Kaffe Fassett började sin karriär som målare och illustratör, men blev på en resa i Skottland så fascinerad av skottarnas handfärgade ylle, att han köpte på sig en mängd garn och stickor, och på den långa tågresan hem till Bath övertalade en medresenär att lära honom att sticka. Och det fortsatte han med. Att arbeta med ylle blev en passion. Han tyckte att han ”målade med garn”.
Numera reser han över hela världen, har utställningar, undervisar och ger seminarier. Under 2000-talet har han faktiskt varit två gånger i Sverige, i Stockholm och Göteborg. Som målare, formgivare, lärare och författare har han introducerat färgen hos fler människor än någon annan konstnär i Storbritannien idag.

Museet i Bath firar dels hans 50 år som artist och kolorist, dels han femtioåriga relation till det amerikanska museet genom att visa en färgsprakande utställning av stickat, stramaljbroderi, pärlarbete, mosaik och kviltade dukar ur konstnärens egna personliga samlingar.

”The Colourful World of Kaffe Fassett” på The American Museum in Britain från 22 mars till 2 november 2014

STILL GOING STRONG

Stockholm: ”En gång fotograf, alltid fotograf” konstaterar Beata Bergström, som efter ett livs fotograferande på Stockholms teatrar nu vid 92 års ålder fortfarande håller igång med både foto och måleri.

Det var delvis slumpen, som avgjorde yrkesvalet, när hon på 1950-talet hade blivit ensamstående mamma och behövde försörja sin son. Då lärde hon känna en fotograf, och när hon kom in i hans ateljé kände hon sig hemma och insåg att det var fotografi hon ville hålla på med, trots att hennes ambitioner egentligen varit att bli konstnär.

Idag kan man lugnt påstå, att hon faktiskt blev konstnär, för från de nyttiga åren med grundläggande utbildning i både fotografi och mörkrumsarbete i Östersund flyttade hon till Stockholm och via elevplatser till de stora jobben på stadens teatrar. Hennes bilder kom till under repetitionerna, hon hade läst alla pjäserna och hade full koll på, när de bästa bilderna skulle tas.
Och gissa om de blev bra!

På museet får vi, som varit med förr, en underbar upplevelse av igenkännande och minnen, när vi möter Beata Bergströms bilder av saknade legendariska skådespelare som Margareta Krook, Lena Nyman, Jarl Kulle, Inga Tidblad, Georg Rydeberg, Anders Ek, Allan Edwall och många andra, fångade mitt i rörelsen, i agerandet.

I samband med utställningen publiceras också en bok: ”Foto: Beata Bergström” (Signum förlag).

”Foto: Beata Bergström” på Musik- och teatermuseet fram till 30 mars 2014.

ETT INTERNATIONELLT GENOMBROTT

Humlebæk: Fram till nu har Hilma af Klint (1862-1944) inte tagit någon stor plats i konsthistorien, och för de allra flesta – även kulturellt bevandrade personer – har hon nästan varit anonym. Och det är faktiskt inte så konstigt, eftersom hon i sitt testamente fattat beslut om att hennes konst tidigast fick göras offentlig 20 år efter hennes död. Hon ansåg – troligen med rätta – att först då skulle tiden vara mogen. I praktiken gick det mer än 40 år, innan hennes verk ställdes ut 1986.

Men nu har af Klints verk visats på flera platser i Europa, inklusive på Moderna museet i Sverige och har gett upphov till stor förtjusning hos såväl publiken som den internationella pressen. Vårens utställning på Louisiana är den hittills största retrospektiva utställningen med omkring 100 pappersarbeten och 130 färgstarka, dekorativa och symbolladdade målningar, vissa i kolossala format på drygt 320 x 240 cm.

”Hilma af Klint” från 7 mars till 6 juli 2014.

DEN TROJANSKA HÄSTEN

Kalmar: Jörgen Platzer intresserar sig för stiliserade geometriska former, som rör sig mellan passager, en bro, och hinder, en jordskorpa, medan den trojanska hästen varslar om en anslående – mer försåtlig – transformation. Han ser element som reducerade byggstenar från vilka man kan bygga upp något nytt.

Den aktuella utställningen utgör en sammanfattning av många års arbete med en speciell tematik, som associerar till den trojanska hästen. Här finns sammanpressade skrotbilar, nylackade plåthästar, målningar och fotografier, som tillsammans bildar en undersökning av lokala och tydligt identifierbara föremål i ett globalt kretslopp av materia och mening – och allt med närhet till såväl leken som humorns vidgande sätt att fungera.

”Transport – Jörgen Platzer” på Kalmar konstmuseum fram till 2 mars 2014.

LANDSKAPSMÅLARE OCH KONSTPOLITIKER

Stockholm: Karl Nordström (1855-1923) reste – liksom många av hans konstnärsvänner – till Frankrike, först till Paris och därefter till konstnärskolonin i Grèz-sur-Loing i början av 1880-talet. Han fascinerades av impressionisternas utställningar och av friluftsmåleriet. Hans verk från Frankrike-tiden kännetecknas av ljusskiftningar, ljusa färgskalor och stor känslighet för valörer.
Men Karl Nordström har inte gått till konsthistorien enbart för sina utsökta landskapsmålningar utan också för sitt engagemang i konstpolitiken. Han var en av de mest radikala kritikerna av

Konstakademiens verksamhet och deltog 1886 vid bildandet av Konstnärsförbundet, vars kraftfulle ordförande han var från 1996 till 1920, då förbundet upplöstes.

I dialog med Karl Nordströms måleri presenteras ett filmiskt verk av konstnären Staffan Redin, född 1962, som skapats särskilt för utställningen.

Som ett kuriosum kan nämnas att chefredaktörens farmor var förlovad med Karl i två år, men de unga tu blev tvungna att gå skilda vägar, eftersom konstnärsyrket ansågs för osäkert.

”Karl Nordström” på Prins Eugens Waldemarsudde från 15 februari till 25 maj 2014.

SUVERÄN PORTRÄTTFOTOGRAF

Stockholm: Man kan faktiskt bli något eller någon fastän man hoppar av skolan vid 15 års ålder – fast det är inte att rekommendera, om man inte, som Hans Gedda, född 1942, har ett brinnande intresse för ett yrke redan i denna unga ålder och kombinerar det med en åsnas envishet för att komma sina drömmars mål närmare. Och nog måste det konstateras att han uppnått sitt mål, för Hans Gedda hör sedan länge till en av Sveriges mest betydande fotografer.

I en retrospektiv utställning visas denna vår närmare 140 verk, en blandning av porträtt, stilleben och halvdokumentära bilder. Särskilt porträtten har en otrolig lyster och intimitet, något som endast få andra fotografer har lyckats åstadkomma. Det är också glädjande att Gedda porträtterar kvinnor som starka individer och inte som sexualobjekt.

Så här skriver Nationalmuseum i ett pressmeddelande: ”Den glidande skalan mellan de olika uttrycken väcker bland annat frågan om vad som är ett porträtt och vad som skiljer det från andra motiv. De utställda bilderna sträcker sig över ett rikt konstnärskap från 50-talet fram till idag.”
Som en historisk kommentar till Geddas samtida bildvärld visas samtidigt ett urval av museets samling av caravaggister och närbesläktade konstnärer.

”Hans Gedda & Mörkrets mästare” i Nationalmuseets tillfälliga lokaler på Konstakademien fram till den 30 mars 2014.

EN UNDERBART GALEN KONSTNÄR

Ishøj: Denna vår behöver man inte åka ända till Wien för att få uppleva en av Europas mest spännande konstnärer, för Friedenreich Hundertwasser ställer ut på Arken. Så det är bara att ta metron från Köpenhamns centralstation till Ishøj och bege sig iväg ungefär 1,5 kilometer på Ishøj stationsvej östsydöst mot havet.

Hundertwasser, bildkonstnär, miljövisionär och husbyggare, var en ständigt flyttande världsmedborgare, född i Wien 1928, död 2000 i Stilla havet nära Nya Zeeland ombord på Queen Elisabeth 2. Han tog visserligen studenten, men hoppade av studierna på Konstakademien efter bara tre månader, eftersom han ansåg att två då pågående utställningar i Wien – Gustav Klimts och Egon Schieles – gav honom så mycket mera, och dessa två giganter satte avgörande spår i hans konstnärskap.

”Hundertwasser” på Arken fram till 1 juni 2014.

30 ÅRS SVENSK FOTOHISTORIA

Göteborg: I en omfattande utställning får publiken för första gången ta del av Sveriges fotografiska historia under perioden 1970-2000. Här visas bilder av drygt 50 fotografer från olika generationer, såväl klassiska som tidigare aldrig visade. Det fotografiska landskapet i Sverige under denna spännande, hittills outforskade period, uppvisar tydliga skillnader från de första tio åren med politiskt präglad dokumentärfotografi på 1970-talet via 1980-talets mera subjektiva och konstnärliga förhållningssätt till att på 1990-talet få en framträdande roll i den postmoderna samtidskonsten.

Syftet med utställningen är att spegla hur de olika tendenserna påverkar varandra och sträcker sig över olika tidsperioder. Detta projekt är ett unikt samarbete mellan Göteborgs universitet, Göteborgs konstmuseum och Hasselbladstiftelsen och en bok, som lockar till ytterligare studium av 30 års svensk fotohistoria, publiceras i samband med utställningen. (Arena förlag).

”Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000” i Stenahallen på Göteborgs konstmuseum och Hasselblad Center fram till 11 maj 2014.

GRAFFITI

Norrköping: I denna kommun stöder man graffitiverksamhet och anser att den är en del av stadens identitet. Man har till och med öppnat en graffitiskola och därmed lockat till sig personer, som brinner för att måla. Verksamheten ses som en del av ett levande kultur- och fritidsliv.

Nu kan besökare på museet ta del av flera olika berättelser från både fyra graffitimålare, som på olika sätt har en relation till Norrköping, och från kommunala tjänstemän. Dessutom får man en karta över staden och kan med hjälp av den själv söka upp målningar och uttryck, som skapats de senaste två decennierna.

”Megafon” på Arbetets museum fram till 24 mars 2014.

SKROT, GNISSEL OCH SLAMMER

Helsingfors: Denne schweiziske bildkonstnär, mest känd för att skapa konst av skrot är välbekant för många i Sverige. Hans verk finns på Göteborgs konstmuseum och på Moderna museet i Stockholm. Visserligen var det nog hustruns, Niki de Saint Phalles jätteskulptur av kvinnan ”Nana”, i vars underliv besökarna kunde gå in, som väckte störst intresse 1966 på Moderna museet, men Jean Tinguelys (1925-1991) fantasieggande, rörliga, ljudliga, otraditionella, skenbart bristfälliga och hoplappade konstruktioner roade alla besökare både utanför och inne i museet.

Denna vår kan man ta en tur till Helsingfors och återknyta bekantskapen med Tinguely och hans garanterat improduktiva, absurda maskiner, som visar hans ironiska hållning till teknologi och överproduktion.

”Jean Tinguely” på Amos Andersons Konstmuseum från 28 februari till 26 maj 2014.

FÖR FÖRSTA GÅNGEN I TYSKLAND

Bonn: Under århundraden har filosofer, författare, arkitekter, målare och skulptörer medverkat till att försköna Florens, som i dag kan ståta med ett utomordentligt kulturellt arv. Staden är till exempel Dantes, Boccaccios, Donatellos, Botticellis, Vespuccis and Machiavellis samt hem för släkten Medici.

På The Art and Exhibition Hall i Bonn visas denna vår en omfattande utställning, kärleksfullt ägnad åt den toskanska staden vid Arno. Här finns allt som fascinerat besökare i århundraden inklusive de skiftande roller, som Florens har spelat från det finansiella och kommersiella kraftcentret under medeltiden via framväxten av konst och vetenskap under 14- och 1500-talet till den betydelsefulla eran som ett intellektuellt och kosmopolitiskt centrum i slutet av 17- och 1800-talet. Utställningen fokuserar inte bara på stadens legendariska kulturella historia utan också på den ekonomiska, politiska och religiösa utvecklingen.

Publiken möter här enastående målerier, skulpturer, teckningar, textilier, skrivna dokument och prydnadsföremål, som alla presenterar den bebyggda, den bemålade och den beskrivna staden. Staden Florens är ett konstverk i sig själv.

”Florenz!” på Bundeskunsthalle fram till 9 mars 2014.

MODE I MASSOR

London: Isabella Blows (1959-2007) karriär startade 1980 i och med hennes anställning som assistent åt den legendariska redaktören Anna Wintour på modetidningen Vogue i USA. Åter i London 1986 anställdes hon först på Tatler och sedan på brittiska Vogue och blev efter cirka tio år modechef på Sunday Times och återvände slutligen till Tatler som modechef.

Hon blev en kultfigur och inspirerade flera unga konstnärer och designers, sådana som sedan också blev ikoner i modevärlden, bland andra Alexander McQueen och Philip Treacy. Dessa två ligger bakom vårens utställning, och förutom kreationer av Isabella Blow finns också exempel på deras konst.

”Isabella Blow. Fashion Galore!” på Somerset House fram till 2 mars 2014.

RELATIONEN MÄNNISKA/MASKIN

Stockholm: Det tyska musik- och konstnärskollektivet Kraftwerk, som bildades 1968 av Ralf Hütter och Florian Schneider, ligger till grund för Moderna museets utställning i vår. Dessa två musiker hade fascinerats av 1900-talets första decennier med framväxten av det industriella, mekaniserade samhället, där konstnärer som till exempel Marcel Duchamp, Francis Picabia och Gösta Adrian-Nilsson skapade kroppar, som var reducerade till maskinella objekt. Och i Paris, centrum för avantgardismen, var både bildkonstnärer och poeter bland de första att använda moderniteten och den moderna staden som motiv.

I spåren av denna era av konstnärliga verk med massproduktion och det löpande bandet som inspirationskälla följde andra kulturella rörelser som film, koreografi och dans i syfte att skildra rörelsen, energin och dynamiken i den nya tiden. Kraftwerk har sedan 1960-talet varit en del av den experimentella konstscenen och har varit stilbildande sedan 1970, då den legendariska Kling Klang studion i Düsseldorf grundades. Namnet Kling Klang härrör från en av gruppens första låtar.

Basen för museets aktuella utställning är fascinationen för maskinen, industrin och den mekaniska vardagen, vilken man speglar genom uppemot 50 verk från de världsberömda egna samlingarna och inlån från bland andra Centre Pompidou i Paris och Dansmuseet i Stockholm.

”Dansmaskiner – Från Léger till Kraftwerk” på Moderna Museet fram till 27 april 2014.



Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 1, februari 2014 årgång 29