Kulturspegeln


PERSPEKTIV PÅ STORSTOCKHOLM

Nacka: Hösten 2013 efterlyste museet bilder på samhällstrender, vardagsliv och kommunikationer och uppmanade alla, som ägde en kamera, att skicka in bilder från såväl smultronställen, stadsodlingar, middagar, sopsorteringar som fritidsaktiviteter mm.

Genom den digitala tekniken ges möjlighet till delaktighet och förutsättningar att fånga upp aktuella frågor, som engagerar invånarna i Storstockholm. Mer än 1 300 bilder landade på juryns bord, och resultatet blev en fotoutställning, som genom hundratals perspektiv skildrar Storstockholm idag och ger möjligheter att reflektera över regionen och vår gemensamma framtid.

”Samtidsbild” på Stockholms läns museum fram till 5 oktober 2014.

VERKEN ÄR DINA

Humlebæk: Det är inte en konventionell utställning med tavlor på väggarna och skulpturer i montrar, som den dansk-isländske konstnären Olafur Eliasson (född 1967) bjuder på denna höst. Nej, här handlar det om ett ortsspecifikt projekt, där konstnären skapar en dialog med Louisiana, som för honom präglas av samspelet mellan natur och arkitektur, där passagerna mellan inne och ute, mellan kultur och iscensatt natur lyfts fram, och där besökarens vandring genom korridorerna och på stigarna skapar själva konstupplevelsen.

Eliasson uppmanar besökaren att ta aktivt del av verken genom att vandra – både ute och inne. Den led man väljer påverkar förmågan att uppleva, tolka och dra egna slutsatser. Detta är inte enbart ett sätt att uppfatta konsten utan faktiskt ett sätt att vistas i världen. Man måste aktivt tillgodogöra sig omgivningarna för att förstå dem. Rätta blicken är en gnista, som kan sätta världen i brand. Besökarna ska uppleva Eliassons möte med Louisiana i hela kroppen.

”Model room” på bilden här intill utgörs av ett enormt bord med flera hundra geometriska och arkitektoniska modeller i papper, papp, trä och metall i olika storlekar och har tillkommit i samarbete med den isländske konstnären Einar Thorsteinn. Här får man en känsla av att vistas i konstnärens laboratorium och nära intill hans skapande.

”Olafur Eliasson Riverbed” på Louisiana fram till 4 januari 2015.

KÄRT BARN HAR MÅNGA NAMN

Norwich: Här i Sverige kallar vi den stilinriktning, som var på tapeten från omkring 1892 till 1910, för Jugend efter den tyska tidskriften ”Jugend”, som gavs ut från 1896 i München. I Frankrike kallades stilen ”Art Nouveau”, i Österrike ”Sezession”, i Italien ”stile floreale” eller ”stile liberty” och i de anglosaxiska länderna ”modern style”. Denna stil satte sin prägel på praktiskt taget alla konstnärliga yttringar: arkitektur, möbler, glas, smycken och keramiska verk.

Tiden kring 1900-talet var turbulent: miljoner människor flyttade till de snabbt växande storstäderna och blev stadsbor i moderniserade omgivningar. Det var en motsägelsernas tid, och gamla värden kolliderade med nya idéer om framtiden. Perioden blev en intensiv och känslomässig virvelström med inriktning mot personlig och sexuell frigörelse, feminism, ungdomsuppror, ifrågasättande av religionen, erotiken och utforskning av mytologin, psykologin och drömmarna bland mycket annat.

Denna konststil är oftast påtagligt erotisk. Man upplevde en period av sexuellt uppvaknande, vilket framgår av utställningens organiska, vågiga och rundade former, som helt klart emanerar från såväl kvinnor som män i färd med att förena sig med föremål från både flora och fauna. Se bara den förgyllda bronsskulpturen här intill föreställande en modern, sexuellt frigjord kvinna, som omfamnar en vallmo. Hon blundar och har vallmoblommor i håret. Vallmon är en symbol för glömska och det råder ingen tvekan om att detta verk har sociala underströmmar och utgör en kraftfull anspelning på drogberoende.

”Sense and Sensuality: Art Nouveau 1890-1914” på Sainsbury Centre for Visual Arts, University of East Anglia fram till 14 december 2014.

TVÅ FLUGOR I EN SMÄLL

Stockholm: Det är nästan så att Magasin 3 svämmar över denna höst, när man plockar godbitar ur samlingen och fyller salarna med flera stora installationer, målningar, skulpturer, foto och videoverk. Vissa har aldrig visats tidigare, andra har visats bara en kort tid – kanske för länge sedan. Här finns både internationella konstnärskap och även lovande unga, viktiga svenska konstnärer. Temat är människan och man lyfter fram olika aspekter av att vara människa.

Samtidigt visar museichefen David Neuman en egen och personlig sammanställning av omkring 70 teckningar ur samlingarna. Arbeten på papper sker spontant och direkt, är oftast helt ocensurerade och omarbetas sällan. Neumans utgångspunkt har varit samspelet mellan människan och naturen, och här finns verk från mitten av 1700-talet ända fram till verk skapade för bara några månader sedan. Äldre konstnärers teckningar, till exempel Tobias Sergels erotiska 1700-tals verk, visas tillsammans med ett provokativt verk av norrmannen Bjarne Melgaard (född 1967), och Ernst Josephsons tre sjukdomsteckningar från slutet av 1800-talet flankeras av den nutida danske konstnären Tal R (född 1967).

”I’m still here” och ”The drawing room” på Magasin 3 från 18 september fram till 14 december 2014.

STORMAKT, ELLER?

Kalmar: Erik Dahlberghs praktfulla, topografiska planschverk ”Suecia Antiqua et Hodierna”, Det forna och nuvarande Sverige, som producerades mellan 1665 och 1715 ligger till grund för höstens utställning. Dahlbergh (1625-1703) växte upp under fattiga förhållanden, men klättrade uppåt hela livet. Han gjorde en smått sagolik karriär och adlades 1660, blev friherre 1687 och greve 1693.

Nu har man på museet kommit på idén att undersöka och iscensätta en nutida relation till Dalhberghs praktverk. Man förskjuter titeln till ett påhittat ”Contemporare”, och genom anlitande av tio samtida konstnärer återförs Dahlberghs verk till ett här och nu. Och nog är det intressant att se hur bilden av Sverige ser ut idag genom barockens vision om landet som en stormakt!

”Suecia Contemporare – Erik Dahlbergh och tio samtida på Kalmar konstmuseum fram till 19 oktober 2014.

ÅTERVINNING AV VARDAGSFÖREMÅL

Trelleborg: Duon Peter Johansson/Barbro Westling arbetar med ting, som inte är speciellt märkvärdiga och som inte kostar skjortan och inte heller brukar förekomma i konstsammanhang.

Tanken bakom deras aktuella projekt går osökt till Marcel Duchamp (1887-1968) och hans pissoar från 1917, som blev till skulpturen ”Fontän”. Också de förvandlar vardagsföremål till värdefull konst. Den aktuella utställningen kommer lastad på en ubåt och ankrar upp på olika ställen: en färgglad anka, enda ljuspunkten i sandlådan, innehåller fontäner, byggda av vardagssaker. Här blir sandlådor, vägavgränsare och gamla skåp till konstverk via genomskinliga element som vatten, ljus, rök och ljud. En fontäneffekt är summan av vatten, tryck och riktning, men det som uppstår är något mer.

”Jätteanka” på Trelleborgs Museum fram till 5 oktober 2014.

EN SKÄRGÅRDSDRÖM

Värmdö: Det känns helt adekvat att det är konsthallen i Stockholms skärgård, som lyfter fram litteraturen, musiken och målerierna från närområdet. Här kan besökaren med hjälp av konst från slutet av 1800-talet och fram till idag rikta uppmärksamheten på bilden av skärgården med utgångspunkt i begrepp som klass, kön och identitet. Genom att fokusera på olika epoker vill museets avspegla de förändringar, som har ägt rum i föreställningen om skärgården.

Från slutet av 1800-talet har många och namnkunniga konstnärer levandegjort skärgården, exempelvis Prins Eugen, Anders Zorn, Albert Engström och August Strindberg. Då var det företrädesvis överklassen, som reste ut till öarna för rekreation sommartid. Inte sällan blev dessa tillfälliga vistelser orsak till rejäla kulturkrockar med lokalbefolkningen. Tänk bara på fina stockholmsfamiljen med tysk brytning på Kymmendö i Strindbergs ”Hemsöborna”.

Så småningom under 30-talet började även medelklassen att söka sig ut i skärgården som sommargäster och till skillnad från de tidigare gästernas pråliga ”sommarslott”, är deras hus i mindre skala, snarare påminnande om en skrivarstuga eller en konstnärsateljé. Och då uppstod ett behov av så kallade sportstugemöbler. Möbelformgivaren Axel Einar Hjorth skapade sådana, som döptes till Utö, Värmdö och Sandhamn. Givetvis kan man inte förbigå Evert Taube och hans efterlämnade visskatt – en veritabel guldgruva att ösa ur.

I slutet av 40-talet och en bit in på 50-talet samlades en grupp konstnärer i innerskärgården på Olle Nymans gård i Saltsjö Duvnäs i ett kollektivt boende och arbetsgemenskap: den så kallade Saltsjö-Duvnäsgruppen med bland andra Evert Lundquist, Ebba Reutercrona och Staffan Hallström.

En hel del platsspecifika verk, skapade av en yngre konstnärsgeneration, har fått plats i gränslandet mellan själva konsthallen och den enastående vackra naturen utanför.

”Ingen människa är en ö – konstnärliga strandhugg i Stockholms skärgård” på Artipelag fram till 28 september.

KLASSISK SATIR MED UDD

Stockholm: Hon är mest känd för sin medverkan i den radikala satiriska tidningen ”Puss” på sextio- och sjuttiotalet. Hennes satiriska och dubbeltydiga teckningar speglar tidsandan – men de är de facto lika aktuella idag som då. Allt hon gjort är utomordentligt seriöst, och hon ansåg att använda en penna är i varje streck att ta ansvar.

Inför ungdomsbiennalen i Paris 1969 skapade Lena Svedberg (1946-1972) verket ”Herr Aldman – Superhero av världsalltet”, en satir i serieform om mellanöstern som en lokal spelplats för globala politiska och ekonomiska intressen. Det pågick – och pågår – en smutsig kamp om pengar och makt i Mellanöstern, och Svedbergs myllrande, groteska bildspråk gör att verket är både tidstypiskt och dagsaktuellt.

Nu visar museet 57 teckningar och collage – Lena Svedbergs mest komplexa arbete, som trots att det finns i Moderna Museets samlingar, är okänt för de flesta på grund av att teckningarna varit i så dåligt skick att de inte kunnat visas på trettio år. Nu har man emellertid restaurerat dem, och nu kan de presenteras för besökarna.

I samband med utställningen publiceras också en seriebok genom Galago/Moderna Museet.

”Moment – Lena Svedberg. Herr Aldman – Superhero av världsalltet” på Moderna Museet fram till 12 oktober 2014.


SVERIGE, SEX OCH SPRIT

Stockholm: Tänk på Vilgot Sjömans ”Nyfiken gul”, på Ingmar Bergmans ”Sommaren med Monika” eller Arne Mattsons ”Hon dansade en sommar” – alla tre filmer med ett högt konstnärligt värde. Men de gav upphov till att utomlands skapa en bild av Sverige som syndens näste – en bild som höll i sig åtskilliga decennier. Lägg därtill de alkoholpolitiska restriktioner, som fram till 1955 noga stipulerades i motboken. Även efter motbokens avskaffande finner många utlänningar det väldigt konstigt, att man inte kan köpa sitt vin i livsmedelsbutikerna, när man ändå handlar mat.

Resten av året kan man fördjupa sig i dessa företeelser och ta del av inställningen till sex och sprit från 1950-talet fram till idag genom att kika i titthål – på samma sätt som man lär ha gjort på de gamla porrklubbarnas peep-show.

”Den svenska synden” på Spritmuseum fram till 11 januari 2015.

NUTIDA KINESISK KONSTHISTORIA

Umeå: Nu, när man har chans, gäller det att passa på att möta den kinesiska samtida konsten och därmed få möjlighet att reflektera över vad kulturella uttryck kan bidra med i en diktatur.

Höstens utställning speglar med sitt kronologiska upplägg hur kinesiska konstnärer från 1970-talet och fram till 2000-talet har trotsat inhemska begränsningar genom att upptäcka sprickor i det förhärskande systemet. Dessa konstnärer visar på konstens förmåga att ifrågasätta, utmana och förändra. Här finns drygt 80 konstverk, som ingår i en av världens främsta samlingar av kinesisk samtidskonst: M+ Sigg Collection från M+, det stora museet för visuell kultur, som just nu byggs i Hongkong under ledning av svenske Lars Nittve, och som öppnar i slutet av 2017. På ett utsökt sätt speglas utvecklingen på den kinesiska konstscenen i relation till den politiska händelseutvecklingen i Kina. Förhållandet mellan konst och samhälle, konst och ideologi, konst och politik löper som en röd tråd genom hela utställningen.

”Right is Wrong / Fyra decennier av kinesisk konst från M+ Sigg Collection” på Bildmuseet fram till 12 oktober 2014.

SÅTA VÄNNER, ELLER?

Ishøj: Två moderna genombrottsmän i dansk konst, Michael Ancher (1849-1927) och Peder Severin Krøyer (1851-1909), var vänner, men också konkurrerande rivaler, som påverkade och hade stort inflytande på varandras liv och konstnärliga produktion.

Centrum för de flesta av deras verk är Skagen, där Ancher sedan 1874 var fastboende och 1880 gift med Anna – också hon en betydande konstnär. Krøyer anslöt sig till den krets av naturalistiska målare, som bildade den berömda ”Skagenkolonin”, och reste till Skagen åtta år efter Ancher. Även han var sedan 1889 gift med en skicklig konstnär, Marie, som, efter att Krøyer diagnosticerats som manodepressiv, slog sig ihop med den svenske kompositören och körledaren Hugo Alfvén 1904. Krøyer lät till en början inte Marie få skilsmässa. Först 1912 kunde hon gifta sig med Alfvén.

Med hjälp av bägges livsverk och korrespondens dem emellan berättar den nu aktuella utställningen om en av de mest centrala vänskaperna inom dansk konst.

”Michael Ancher & P.S. Krøyer – Venner og rivaler” på Arken 27 september fram till 12 april 2015.

”SKÖNHET FÖR ALLA”

Norrköping: Rubriken är titeln på Ellen Keys skrift från 1899. Den är utgångspunkten för höstens utställning, där man ställer sig frågan: Vilka idéer från Keys tid har format dagens normer och värderingar?

Till Ellen Keys eget drömhus, Strand, kom arbetarkvinnor för att vila upp sig och utbildas i en sorts nationell heminredningsstil med ljusa interiörer, som skulle medverka till att göra arbetarklassen till sundare och bättre människor. Stilen känns igen från flera andra kända hem och återkommer faktiskt också i dagens inredningsmagasin. Vikten av att omge sig med vackra ting, konst och konsthantverk får hos Ellen Key en politisk innebörd, då det berör frågor om konsumtion och jämställdhet.

”Hem Längtan – Vardagens ideologi och estetik” på Norrköpings Konstmuseum fram till 11 januari 2015.

PREMIÄR

Stockholm: Vårsalongen på Liljevalchs är en årlig tradition, som de flesta känner till. Nu har denna utställningsform inspirerat Fotografiska till att lansera ”Höstsalongen”.

Omkring 3 000 fotografer, både amatörer och professionella, kände sig lockade att delta, och juryn kunde konstatera att kvaliteten på de insända bidragen varierade stort. Efter ett tidsödande, men väldigt lustfyllt arbete vaskade man fram 52 bilder, som på något sätt stack ut, utmärkte sig, väckte intresse, nyfikenhet eller en känsla.

Så nu kan besökaren skaffa sig en god överblick och var och en kan göra sin egen bedömning om hur det står till med svenskt fotografi av idag.

”Höstsalongen” på Fotografiska från 19 september fram till 26 oktober 2014.

BÄSTA FORTSKAFFNINGSMEDLET ALLA KATEGORIER

Stockholm: I Frankrike vid slutet av 1790-talet sägs den första cykeln ha sett dagens ljus. Den liknade närmast en käpphäst med två hjul, som sparkades fram. Sedan dess har cykeln under alla århundraden utvecklats kolossalt och är idag det mest sofistikerade transportredskap för den, som ska förflytta sig själv över mänskligare distanser.

Alla, som vill bidra till mindre utsläpp av bilavgasar och undvika att tära på jordens knappa resurser, kan låta sig inspireras av höstens utställning, börja cykla och därmed öka syresättningen i hjärnans blodkärl och skärpa sina sinnen.

”Cykel” på Arkitektur- och designcentrum fram till 5 oktober.

ERR ANNAT AFRIKA

Halmstad: För drygt ett år sedan, i vårt majnummer 2013, uppmärksammade vi en fotoutställning på Liljevalchs med bilder från Afrika, tagna av Jens Assur, en av Sveriges mest prisbelönta fotografer och filmskapare. Men här fick vi inte se de gängse skildringarna av nöd och elände i konfliktdrabbade områden utan helt andra aspekter av livet på denna kontinent – från Johannesburg i söder till Kairo i norr.

Jens Assurs foton har vandrat från Stockholm till Halmstad och visas denna höst tillsammans med en annan utställning, som presenterar foton, som visar på det sydafrikanska samhällets utveckling utifrån invånarnas perspektiv från 1950-talet och framåt. Och intressant är att se hur landets egna fotografer skildrar sin omgivning, sin kultur och sina medmänniskor under och efter de turbulenta åren med apartheids fall, modernisering och globalisering.

Denna senare utställning bygger på privata och offentliga samlingar och är producerad vid universitetet i Kapstaden av Paul Weinberg, en av Sydafrikas mest framstående dokumentärfotografer.

”Jens Assur – Africa is a Great Country” på Hallands konstmuseum fram till 28 september och ”The Other Camera” på Hallands konstmuseum fram till 12 oktober 2014.

NYTT KRIGSMUSEUM

Nacka: Efter sju års utgrävningar av slagfältet vid Baggensstäket i Stockholms län har man äntligen kunna inviga ett nytt museum, som visar över 1 000 föremål. En del härstammar från vikingatiden, det äldsta en dolk från slutet av 300-talet, de flesta dock från endagarskriget mot ryssarna 1719. Slagfältet är idag en idyll med hästar, hagar och ängar i området Fisksätra med utsikt över Baggensstäket och Lännerstasunden.

Man har länge undrat vad resultatet blev av drabbningen, till exempel vem som vann, och om ryska fartyg gick under och var de stupade begravdes. Slagfältsarkeologen Tomas Englund och hans medarbetare har sökt efter svaren. De har grävt upp en yta på drygt 70 000 kvadratmeter i vad som troligen är Europas första och enda totalundersökning av ett slagfält och även varit i kontakt med forskare i Ryssland och Ukraina. De har kommit fram till att det var två drabbningar, en på norra och en på södra sidan av Stäket och också fått fram nya rön, som ingen kände till.

Uppdraget från Nacka kommun var att sammanföra då- och nutid, vilket är särskilt viktigt i ett av Sveriges mest tätbefolkade områden. I Fisksätra bor idag omkring 7 500 personer av 80 nationaliteter och syftet med detta nya museum är att förmedla kunskap om närmiljön. Då kan rötterna söka sig ned i djupet. Samtidigt har man varit mån om att inte skapa ett ”tennsoldatmuseum”. Istället ska besökarna få berättelser om kriget ur olika perspektiv, till exempel få insikt i människornas umbäranden och utsatthet.

Krigsmuseet Hamn tills vidare.














Av Else Kjöller
Publicerad i Nr 3, september 2014 årgång 29