Bokspegeln

Smarta memoarer

Smarta memoarer

När man kommer till mogen, eller kanske övermogen, ålder börjar man inse att man har mycket att berätta – något som kan roa, reta eller upplysa vänner eller fiender, påminna om insatser som håller på att glömmas eller något, som man vill poängtera och visa upp. Men det faller ofta på, att det är både svårt och mödosamt att hålla samman en längre berättelse, att disponera ett flödigt material och skapa en framåtrörelse, som ger rytm och spänning åt en lätt uttråkad läsare.

Men det finns knep att komma runt allt detta: att skriva kortare eller längre texter om minnesvärda ting och sedan samla dem i någon sorts system, till exempel i alfabetisk ordning. Själva skrivandet blir lustfullt och mindre krävande, när man kan skriva kortare stycken på raster och annan spilltid. Jag vet, för jag har hållit på ett tag.

Det är just det, som Bengt af Klintberg har gjort i Hylla (Atlantis), en något mångtydig titel. Här finns essäer, biografier och notiser om högt och lågt, allt ordnat alfabetiskt precis som i ett uppslagsverk del H från ”Haapala” till ”Hö”.

Det kan vara svårt att få med sådant, som inte stavas med H. Det kan fixas som med en av hans nära kollegor Christina Mattsson, som kommit med under rubriken Helan går, vilket är titeln på en av hennes böcker eller Jan Erik Vold, som avhandlas under rubriken Hekt, en diktsamling från 1966. Det mest gripande är berättelsen om Hans Hugo Ferdinand, den yngre brodern, och hur han blev känd och älskad av otaliga barn som Clownen Manne, inte minst av den lilla döva dottern, som fick honom att lära sig teckenspråk och studera mimkonsten.

Många författarvänner och forskarkollegor ägnas livfulla porträtt. Särskilt minns man den fantastiske Åke Hodell, poeten som bröt alla normer för hur en bok skulle se ut eller den mångsidige diktaren Gunnar Harding. Många av dessa biografier kommer att få betydelse i framtiden, därför att de ger personliga perspektiv.

Fluxus, happenings och annat avantgarde upptog af Klintberg på 60-talet, och vi, som inte riktigt förstått allt, får här en fyllig repetition. Han berättar också om sitt liv som folklivsforskare och etnolog och ger bakgrunden till sådana begrepp, som gjort honom känd: Råttan i pizzan eller Hallå där, köp blåbär.

Det är en ovanligt rik bok, och har man ett bra bokmärke, kan man läsa den styckevis utan att riskera att förlora tråden – en fördel för alla som tvekar inför tunga tegelstenar.



Av Göran Hassler
Publicerad i Nr 1, februari 2015 årgång 30